Villighet att vakna

För något år sedan upptäckte jag en mening i EKIM som jag missat att praktisera.
Någonstans står det att vi varje morgon så fort vi vaknar ska be Helige Ande om vägledning under dagen och sedan tacka för vägledningen på kvällen innan vi somnar.
Jag började göra detta och det känns så rätt. Inte för att jag hela dagen går och upplever att jag blir vägledd utan för att jag riktar mitt sinne till det som betyder något. Jag blir villig att följa vägledningen.
Även de dagar när det ser ut som att ledningen inte finns, tackar jag av hela mitt hjärta.

Detta gör att jag kommer ihåg mitt sanna vara. Kommer ihåg att jag är kvar i Gud. Kommer ihåg att jag befinner mig i en dröm.

Jag ler mer och känner mig mer närvarande. Framförallt får jag hjälp av Helige Ande med att SE mina medmänniskors sanna vara, samtidigt som jag blir påmind om att separationen aldrig ägt rum. Detta kan faktiskt ske på en gång.

Att börja dagen med att säga: jag står tillbaka och låter Helige Ande leda, är underbart hjälpsamt. Likaså att tacka på kvällen.


Här kommer ett citat ur EKIM:

Jag måste ha fattat ett felaktigt beslut, eftersom jag inte har frid.
Jag fattade själv beslutet, men jag kan också besluta på
ett annat sätt.
Jag vill besluta på ett annat sätt, eftersom jag vill ha frid.
Jag känner mig inte skyldig, eftersom den Helige Ande
kommer att göra alla följder av mitt felaktiga beslut ogjorda
om jag låter Honom göra det.
Jag väljer att låta Honom göra det, genom att tillåta Honom
att besluta för Gud åt mig.

Trots att jag fått en uppenbarelse av Ljuset, behöver jag fortfarande påminnelser om vem jag är, var och varför.
Idag är min visshet stabil, jag vet. Men på ytan kan det gunga ändå.
Det är en nödvändighet för mig att jag håller mig tätt, tätt intill Jesus, min vägledare. Jag känner hans kärlek.....Tack.