Citat från EKIM, sid 380 och lite till

"Detta är den tid då ett nytt år snart kommer att födas ur Kristi tid. Jag har fullkomlig tilltro till att du kommer att göra allt som du vill uppnå. Ingenting kommer att saknas, och du kommer att göra allt fullständigt och inte förstöra. Säg därför till din broder:

Jag ger dig till den Helige Ande som del av mig själv.
Jag vet att du kommer att befrias, såvida jag inte vill
använda dig till att göra mig själv till fånge.
I min frihets namn väljer jag din befrielse, eftersom jag
förstår att vi kommer att befrias tillsammans."

Tänk att jag fortfarande upplever en lättnad när jag nu lämnar den sista dagen på året. Det är ju komiskt! Jag vet ju att tiden är en illusion, men ändå känns det så vilseledande skönt med januari!
Kommer att tänka på sinnets makt. Läste om en kvinna som var mentalt sjuk, hade multipel personlighet, tror det hette så. Alltså många personer i sig.
Hon, orginalet, var dödligt allergisk mot citrusfrukter. Men hon kunde äta dom i riklig mängd när hon var någon annan personlighet!

Nu önskar jag er mina kära läsare, Ett Sant Nytt År, där Sann Kärlek kommer att möta dig i och med att du ser det i dig själv.

Att vara eller inte vara

Var det inte det Shakespeare sa? När jag tänker på det uttrycket så är det för mig andligt menat.(Kanske framgår det av stycket han skrev, är sååå okunnig om dessa ting).
Att Vara, betyder att veta sin Etthet i Gud. I Varandet.
Att inte vara betyder att vara i konflikt med sig själv, därför att man inte vet vad sitt Sanna Vara är för något. När du inte ÄR, är du i konflikt.
Att Vara grundar sig på tillit.
Tillit för att vara ärlig. Där inget du tänker, gör eller säger motsäger varandra. Där konflikt är omöjlig. Därför att du Vet Vem Du Är.
Där finns Varandet.
Att Vara är en konsekvens av tillit.
När du ser med tillit, vet du att konflikten; att inte vara, finns där dömandet tar vid.
Ett öppet sinne är en förutsättning. Det öppnar för tilliten.
Förlåtelse är naturligt när du vet att det är det enda som ger frid.
För att förlåta behövs ett öppet sinne.

Hur hitta detta?
EKIM har hjälpt mig.
Meditation.
Vishetslärare som David Hoffmeister, Gangaji kan hjälpa till.
Egen upplevelse av Ljuset.
Självkännedom t.ex. Byron Katie´s The Work

Mirakelprinciperna ur EKIM, forts.

22. Mirakler associeras med rädsla endast på grund av övertygelsen att mörker kan dölja. Du tror att det dina fysiska ögon inte kan se inte existerar. Detta leder till ett förnekande av andligt seende.
23. Mirakler ändrar om varseblivningen och ställer alla nivåer i rätt perspektiv. Detta är helande, eftersom sjukdom kommer av en sammanblandning av nivåerna.
24. Mirakler gör det möjligt för dig att bota sjuka och uppväcka döda, eftersom det var du själv som gjorde sjukdom och död, och därför kan avskaffa båda. Du är ett mirakel i stånd till att skapa i likhet med din Skapare. Allt annat är din egen mardröm, och existerar inte. Endast det som skapats av ljuset är verkligt.
25. Mirakler är del av en sammanhängande kedja av förlåtelse som, när den är fullständig, är Soningen. Soningen är verksam hela tiden och i alla tidsdimensioner.
26. Mirakler innebär frihet från rädsla. Att "sona" innebär att "göra ogjort". Att göra rädslan ogjord är en nödvändig del av miraklernas Soningsvärde.

Problem?

Kanske upplever du att du har en del problem. Från det lilla till det stora.
Med några kanske du undrar hur du ska komma vidare. Andra är lättare att åtgärda.
I formens värld finns det ju massor av problem, det är ju bara att titta på nyheterna, så vet vi detta. Plus alla personliga problem som folk har.

Vill påminna dig att formens värld är en dröm och för att drömmen ska fortgå behöver du problem. Det är en förutsättning för att inte Vakna.
Problem får den här jorden att gå runt.
Trodde du det var kärlek?
Nej, problemen är smörjmedlet. Om problemen så är mellan nationer eller individer, är det ett sätt tro på något som inte finns.
Men så länge du fortsätter att identifiera dig med en kropp, så länge kommer problemen att bestå och du fortsätta att sova.

Det finns bara ett problem. Och det är att du inte vet vad/vem du är.
Visste du att separationen aldrig har hänt, att vi är Ett i Gud, skapade till Hans avbild som är endast Kärlek, då skulle du veta att det finns inga problem.
Problem finns bara i tron på dom.
Det står i din makt att ändra ditt seende.
Genom meditation, sinnesträning, t.ex. genom "En Kurs I Mirakler" får du tillgång till ditt Sanna Vara.
När du kommer i kontakt med det inser du att problem inte kan finnas.
Då vet du att du till synes befinner dig i en dröm, men du ger ingen näring åt den. Du slutar att tro på problem.
Du tror nu på Kärleken.
GUD ÄR.

Jag är som Gud skapade mig. Lektion 110, EKIM

"Om du förblir som Gud skapade dig kan skenbilder inte ersätta sanningen, hälsa kan inte förvandlas till sjukdom, inte heller kan död ersätta liv eller rädsla kärlek. Ingenting av detta har hänt, om du förblir som Gud skapade dig. Du behöver ingen annan tanke än just denna enda tanke för att låta förlossningen komma och lysa upp världen och befria den från det förgångna."

Utdrag ur Lektion 110 från; En Kurs I Mirakler.

Älska din nästa såsom dig själv

Kanske sa Jesus såhär; Älska din nästa såsom ditt Själv.
Att se Kristus i var och en, är att omsluta alla i Kärlek.
Inget uteslutande.
Innesluta.
För det att jag vet att det inte finns någon därute, att allt jag ser händer i mitt sinne, innebär inte att jag vill bli nonchalant.
Egots tricks ska inte underskattas.
Innesluta-låta Kärleken gå före.

Oavsett vad som hänt eller ser ut att hända, är vi ETT i GUD.
Allt handlar om ett minne.
Vi behöver inte ge bort allt vi har för att leva ett hängivet liv. Eller tro att vi måste bli en "Messenger of Peace".
Att vara hängiven har inget med det yttre att göra. Att låta sig ledas av Helige Ande gör att tilliten är närvarande. Vad finns det då att önska? Jag vet att jag vilar i Gud, vad mer finns det att veta?
Minnet av Gud finns tillgängligt för var och en, NU.
När du kommer ihåg vad Du I Sanning Är, då har du vaknat.
Genom att se Kristus i våra medmänniskor, vaknar vi.

Älska din nästa såsom ditt Själv, för han är ditt Själv.
Innesluta....
I Varandet...
Alltet Är....

Till Jesus

Älskade Jesus,
hur ska jag någonsin kunna tacka dig för att du knackade på min inre dörr. Eller ska jag säga bankade istället. Det behövdes banka, jag var otroligt stursk.
Tänk att det var så självklart för mig att det var du som bankade, fast jag inte hade någon kristen bakgrund. Efter mörkret, när Ljuset omslöt mig och jag badade i Kärlek, visste jag att du skulle leda mig.
Det är snart 28 år sedan och min hand vilar i din stadigare än någonsin.
Några år senare, presenterar du "A Course In Miracles" för mig. Du vet precis vad som är rätt för mig!
Min förundran är stor. Att detta verk finns i denna tid och att jag fick möjligheten att studera den.
Så många gånger du rört vid mitt inre och mina ögon fyllts med tårar. Mitt i storstadens larm och brus, eller på en skogspromenad. Eller i meditation. Tårar som inte är av sorg, inte av glädje, utan av att KOMMA IHÅG.
Din Kärlek är obeskrivlig. Kan jag ge bara en bråkdel av den till mina medmänniskor, är det ett mirakel.
Idag firar vi din födelse.
Varje dag firar jag din närvaro i mitt liv genom att i hängivenhet följa dig.
Jag hyser tillit till din ledning, oavsett vad som verkar ske i det yttre, vet jag att i mitt inre är jag Kristus, precis som alla mina medmänniskor är Kristus.
Du är Kristus.
Vi är Kristus.
Jag älskar dig i Evighet.

Från mitt hjärta till ditt hjärta

Mitt inre flödar av tacksamhet över att du läser denna blogg.
Kan inte nog tacka dig för det.

Önskar dig Allt Gott denna jul och vill påminna dig om att öppna hjärtat för Friden och Kärleken.
Mitt i julklappsutdelningen kan du gå på toaletten och ANDAS och KOMMA IHÅG DITT SANNA VÄSEN.

Kom ihåg när du väl börjat gå en andlig väg där du är helt och hållet hängiven, då går du inte ensam. Du har många osynliga hjälpare vid din sida.
Många gånger får vi också hjälp av synliga.
Glöm aldrig att tacka för stödet och hjälpen du får på din väg. Tacksamhet öppnar hjärtat.
Gud behöver inte din tacksamhet, men du behöver den.

Med glädje och kärlek

Juletid forts. ur EKIM sid 378

"Ge den här julen allt som kan skada dig till den Helige Ande. Låt dig bli fullständigt helad, så att du kan förena dig med Honom i helandet, och låt oss fira vår befrielse tillsammans genom att befria alla tillsammans med oss. Lämna ingenting kvar för befrielsen är total, och när du har accepterat den tillsammans med mig kommer du att ge den tillsammans med mig. All smärta och offer och litenhet kommer att försvinna i vår relation, som är lika oskyldig som vår relation med vår Fader, och lika mäktig. Smärtan kommer att föras till oss och försvinna i vår närvaro, och utan smärta kan det inte finnas något offer. Och utan offer måste det finnas kärlek."

Vinter

Vad vackert det är med snö och rimfrost på träden. Bor man som jag på landet, är det en fröjd att vara ute även om det är 15 grader kallt. Jag njuter av tystnaden. Det är ju inte så många fåglar igång med sjungandet på vintern, vilket jag uppskattar. Tystanden lägger sig som bomull. Endera dagen ska jag ut och göra en ängel i snön, det känns härligt!
Apropå fåglar, räddade jag en idag. Vi satt och åt lunch och hörde en duns emot köksfönstret. Nedanför låg en grönsiska, eller grönfink, eller någon annan art, grönaktig var den ialla fall. Vingarna var utspridda och den låg i snön med huvudet nedåt. Jag tog med en tidning ut för att vira in den i, men när jag lyfte upp den kvicknade den till. Hade tänkt ta med den in i värmen annars. Men nu satte den sig upp på tidningen och jag gick in. Sedan satt jag och spanade så att ingen katt skulle komma. Tittade då och då ner på den. Den satt helt orörlig. Efter säkert en kvart, hade den rört på huvudet och när jag tittade på den vred den huvudet snett uppåt för att titta på mig. Det kändes som ett; tack för hjälpen! Strax därefter flög den iväg.
Vilken underbar dröm jag lever i!

Citat från EKIM, textbok sid. 542

"Du kommer att se ditt värde genom din broders ögon, och var och en befrias när han ser sin frälsare i stället för den angripare som han trodde fanns där. Genom denna befrielse befrias världen. Detta är din del i att skänka frid. För du har frågat vad din funktion är här, och har fått svar. Försök inte att ändra den, inte heller ersätta den med ett annat mål. Denna funktion gavs till dig, och endast denna. Acceptera den och tjäna den villigt, för det som den Helige Ande gör med gåvor som du ger din broder, till vem och var och när Han erbjuder dem, är Hans ensak. Han kommer attt skänka dem dit där de tas emot och är välkomna. Han kommer att använda varenda en av dem till förmån för friden. Inte heller kommer ett enda litet leende, eller en enda liten villighet att förbise det minsta misstag, att gå förlorat för någon."

Att vara i Kärlek

Att vara...i Kärlek.
Har just haft besök av en vän som inte kan kommunicera om inte det sker på dennes villkor. Jag menar att om jag inte talar om det hon vill, blir hon tyst.
Hon upplever sig ha gått djupt in i det andliga. Jag kan inte bedöma det och vill det inte heller. Det enda jag kan säga är att kommunikationen avbryts. Tystnaden som uppstår känns inte närande. Mer besvärande. En gemensam tystnad kan ju landa ner i en meditation och en närvaro av kärlek.
Kommunikationsavbrottet känns som man trampat någon på tårna....Rädd, Ursäkta....
Naturligtvis är detta endast min tolkning.

Det spelar ingen roll från vilken andlig väg du kommer, eller från ingen alls. Det enda som betyder något är Kärleken du utsträcker.
Orden är bara symboler av symboler som det står i EKIM. Om vi lär oss Kursen till punk och pricka men glömmer bort att älska vår nästa..ja, då har vi missat hela meningen med Kursen.

Mirakelprinciperna ur EKIM, forts.

16. Mirakler är undervisningsredskap som visar att det är lika saligt att ge som att få. De ökar styrkan hos givaren samtidigt som de ger styrka åt mottagaren.

17. Mirakler går bortom kroppen. De är plötsliga skiften bort från den kroppsliga nivån in i det osynliga. Det är därför de helar.

18. Ett mirakel är en tjänst. Det är den största tjänst du kan göra någon. Det är ett sätt att älska din nästa så som dig själv. Du inser ditt eget värde och din nästas värde samtidigt.

19. Mirakler får sinnen att bli ett i Gud. De är beroende av samverkan, eftersom Sonskapet är summan av allt som Gud skapade. Mirakler återspeglar därför evighetens lagar, inte tidens.

20. Mirakler återuppväcker medvetenheten om att anden, inte kroppen, är sanningens altare. Detta är den insikt som leder till miraklets helande kraft.

21. Mirakler är naturliga tecken på förlåtelse. Genom mirakler accepterar du Guds förlåtelse genom att utsträcka den till andra.

Mirakler

Vilken gåva!
Varit hos far och hjälpt honom med handling och lagat julmat att ha i frysen.
Allt har varit lätt. Inte kassarna jag släpat hem till honom, men inuti.
Han har varit som en liten ängel. Tacksam och ödmjuk. Vilket inte varit det vanliga förr. Men eftersom allt utanför mig är en projicering, innebär det ju att jag förut projicerat ut min egna omedvetna smärta, det som EKIM talar om. Detta för att hitta syndabockar jag kan skylla på.
Som det nu ser ut verkar jag vara fri från den omedvetna skulden eftersom jag utanför mig endast ser gott. Det har varit en fröjd att vara hos far! Alla tre dagarna har varit lätta. På spårvagnar och bussar, allt väl. Hemma hos min goda vän där jag sov, underbart!

Detta är mirakler som EKIM talar om.
Varje morgon ber jag Helige Ande ta över. Jag ställer mitt sinne under Hans Vägledning. Då finns ingen rädsla.
Då kan Kärleken verka.

Juletid, forts.

"Julens symbol är en stjärna, ett ljus i mörkret. Se den inte utanför dig, utan lysande i Himlen i ditt inre, och acceptera den som tecknet på att Kristi tid har kommit. Han kommer utan att kräva någonting. Han begär inget offer av något slag av någon. I Hans Närvaro förlorar hela tanken på offer all mening. För Han är Värd åt Gud. Och du behöver bara bjuda in Honom Som redan är där, genom att förstå att hans värd är En, och att ingen tanke som är främmande för Hans Etthet kan finnas där tillsammans med Honom. Kärleken måste vara total för att välkomna Honom, för Närvaron av helighet skapar den helighet som omger den. Ingen rädsla kan beröra den Värd Som håller Gud i sin famn i Kristi tid, för värden är lika helig som den Fullkomliga Oskuld som Han beskyddar, och Vars makt beskyddar Honom."

Ur En Kurs I Mirakler

På tåget

Satt på tåget och hade en kvinna bredvid mig som inte kunde dölja sina olustkänslor angående en annan kvinna snett mittemot, som hostade väldigt mycket.
Kvinnan bredvid pustade, suckade och gjorde miner. Säkert helt omedvetet.
Jag satt ännu närmare den hostande kvinnan men valde kärlek istället för rädsla.
Detta är ett konkret exempel på tillämpning av EKIM i vardagen.
Tror att kvinnans dömande och rädsla för att bli smittad, gör henne mer skada än själva hostan.
Själv satt jag och tackade för ALLT. Ingen irritation, inget dömande, vare sig till den hostande kvinnan eller till den rädda. Dessutom kommer jag ihåg att allt jag ser bara är en tolkning....
Nu ska jag till far och pyssla om honom.

ALLT ÄR VÄL.

Grundjobbet

Grunden är lagd. Med det menar jag att jag gått på djupet, först med min psykologiska utveckling och sedan den andliga. Det är inte riktigt sant eftersom det låter som jag gjort ett aktivt val. Det har jag inte gjort. Jag blev "drabbad" av Sanningen. (Se tidigare inlägg.) Naturligtvis har jag arbetat med mig själv efter uppenbarelsen. Pelle och jag har verkligen stöttat och hjälpt varandra i att komma djupare in i sig själv. Både psykologiskt och andligt.
Jag står på en stabil grund.
Det tror jag inte man kan säga om man stannar vid att göra den psykologiska självkännedoms-biten. Då vet man fortfarande inte vem man i Sanning Är.
Den andliga kunskapen om Guds Natur, är avgörande för om grunden du står på är stabil. Med stabil menar jag att det kan gunga på ytan, du kan vara med om jobbiga saker, men du kommer fortfarande ihåg VEM DU ÄR, och således vad andra också måste vara.
Du vet att du är vägledd. Bara en tanke på hjälp och genast finns den där.
När jag nu jobbat på dagis, märker jag att jag blir trött, därför att jag inte är i kontakt med Sanningen. Jag glömmer att be om hjälp.
Men, när grunden är lagd, gör det ingenting. Det kan gunga, men jag förlorar aldrig mig själv igen. Det tar lite längre tid ibland att komma ihåg, men det är också allt.
Förr kunde jag bli rädd när jag tappade taget och inte hittade tillbaka. När själens mörka natt tog över.
Så är det inte längre.
Jag vet vem jag är och vilar i Gud, nu och för evigt.

Miraklelprinciperna ur EKIM, forts.

11. Bönen är miraklernas medium. Den är ett kommunikationsmedel mellan det skapade och Skaparen. Genom bön tas kärleken emot, och genom mirakler uttrycks kärleken.
12. Mirakler är tankar. Tankar kan representera den lägre eller kroppsliga erfarenhetsnivån, eller den högre eller andliga erfarenhetsnivån. Den ena gör det fysiska, och den andra skapar det andliga.
13. Mirakler är både början och slut, och därför ändrar de tidsordningen. De är alltid bekräftelser på återfödelse, som verkar gå bakåt men som faktiskt går framåt. De gör det förgångna ogjort i nuet, och befriar på så sätt framtiden.
14. Mirakler vittnar om sanningen. De är övertygande därför att de uppstår ur övertygelse. Utan övertygelse urartar de till magi, som är dåraktig och därför destruktiv; eller snarare att använda sinnet på ett icke skapande sätt.
15. Varje dag bör ägnas åt mirakler. Syftet med tiden är att göra det möjligt för dig att lära dig använda tiden konstruktivt. Den är således ett undervisningsredskap och ett medel för att uppnå ett mål. Tiden kommer att upphöra när den inte längre är användbar för att underlätta inlärningen.

Nobelpris

Undrar om nobelpriset någon gång kommer att delas ut till någon som har upptäckt att denna jordiska tillvaro bara är en illusion?
Partikelfysikerna verkar ju vara detta på spåret. Dom säger att allt bara är vågor..... Allt är ingenting.

Sitter och tittar på TV och Nobelfestligheterna.
Hur många av dom jag ser på TV äger inre frid?
Hur många skulle byta bort allt guld för ett fridfullt sinne?
Då menar jag varaktig frid.

Javisst ja, allt jag ser utanför mig är en projektion av mitt eget sinne.......
Jag väljer att se bara LJUS.

Mirakelprinciperna

En Kurs I Mirakler börjar med femtio mirakelprinciper.
Tänkte ge er några då och då.
Vissa är lätta att förstå, andra, har i alla fall jag, lite svårare att fatta.

1. Det finns ingen rangordning av svårigheter i mirakler. Det ena är inte "svårare" eller "större" än det andra. De är detsamma. Alla uttryck för kärlek är maximala.
2. Mirakler har ingen betydelse i sig själva. Det enda som har betydelse är deras Källa, Som ligger långt bortom all värdering.
3. Mirakler inträffar naturligt som uttryck för kärlek. Det verkliga miraklet är kärleken som inspirerar till dem. I den bemärkelsen är allt som kommer ur kärlek ett mirakel.
4. Alla mirakler innebär liv, och Gud är Livgivaren. Hans Röst kommer mycket uttryckligt att visa dig vägen. Du kommer att få veta allt du behöver veta.
5. Mirakler är vanor, och bör vara ofrivilliga. De bör inte inte stå under medveten kontroll. Medvetet utvalda mirakler kan vara missriktade.
6. Mirakler är naturliga. När de inte inträffar har någonting gått fel.
7. Mirakler är allas rättighet, men rening är nödvändig först.
8. Mirakler är helande därför att de avhjälper en brist; de utförst av dem som för tillfället har mer åt dem som för tillfället har mindre.
9. Mirakler är ett slags utbyte. Liksom alla uttryck för kärlek, vilka alltid är mirakulösa i sann bemärkelse, vänder utbytet på de fysiska lagarna. De för med sig mer kärlek till både givaren och mottagaren.
10. Att använda mirakler som skådespel för att väcka en övertygelse är att missförstå deras syfte.

Juletid

"Detta är den årstid då du brukar fira min födelse i världen. Likväl vet du inte hur du skall göra det. Låt den Helige Ande lära dig det, och låt mig fira din födelse genom Honom. Den enda gåva jag kan acceptera från dig är den gåva som jag gav dig. Befria mig på samma sätt som jag väljer att befria dig. Kristi tid firar vi tillsammans, för den har ingen mening om vi är åtskilda.
Det heliga ögonblicket är i sanning Kristi tid. För i detta befriande ögonblick läggs ingen skuld på Guds Son, och hans obegränsade makt blir således återställd till honom."
"Det står i din makt att göra denna årstid helig, för det står i din makt att låta Kristi tid vara nu. Det är möjligt att göra detta just nu eftersom det bara är ett enda skifte i varseblivningen som är nödvändigt, för du begick bara ett enda misstag. Det ser ut at vara många, men de är alla detsamma. För även om egot antar många former, är det alltid samma tanke. Det som inte är kärlek är alltid rädsla, och ingenting annat."

ur EKIM, sid 375 textboken

Ankomst

Nu har jag pyntat traditionsenligt med ljus och annat pyssel. Tänk vad jag tyckte den här årstiden var mysig förr om åren.
Idag känns det ganska likgiltigt. Jag ser till att ha fint i fönstren mest för grannarnas skull.
Låter tråkigt att säga att det känns likgiltigt med julen och allt vad där hör till. Men så är det faktiskt.
Det innebär inte att jag tycker att allt är jobbigt eller tråkigt eller frusterande. Bara ingenting.
Helt neutralt.
Visst, det låter ju tråkigt.
Men jag lovar dig att det minst av allt är tråkigt!
Det är befriande!
När man sett igenom den grumliga vattenytan, sett när den klarnat, ja då är ingenting sig likt mer.
Då ser allt ut som vanligt på ytan, men i djupet sker någonting helt annat.

Advent betyder ju ankomst.
Vi firar Jesu födelse denna årstid.
I EKIM berättar Jesus vad julen egentligen betyder.
Kommer att citera från EKIM om detta nu i december.
Ankomst...Den viktigaste ankomsten är för mig "En Kurs I Mirakler", att jag fått detta verk i min hand. Har inga ord för att uttrycka denna tacksamhet.

Lektion 229 ur "En Kurs I Mirakler"

Kärleken, Som skapade mig, är det jag är.

Jag söker min egen Identitet och finner Den i dessa ord: "Kärleken Som skapade mig, är det jag är". Nu behöver jag inte söka längre. Kärleken har segrat. Så stilla väntade Den på min hemkomst, att jag inte längre vill vända mig bort från Kristi heliga ansikte. Och det jag ser bekräftar sanningen om den Identitet som jag försökte göra mig av med, men Som min Fader tryggt har bevarat åt mig.

Fader, jag tackar Dig för det jag är; för att Du har bevarat min Identitet
orörd och utan synd mitt i alla de tankar på synd som mitt dåraktiga
sinne hittade på. Och jag tackar Dig för att Du räddade mig från dem.
Amen.

Välsignad tystnad

Vilar i tystnadens välsignelse
Ser inåt
Hör endast Dig
Vet att jag vet
Friden vandrar med Ljusets hastighet
Stillheten är
DU ÄR
Tack

En jobbvecka över

Pust, nu är det fredag.
Det förvånar mig ständigt att det skall vara normalt att jobba heltid!
Hur hinner man med sig själv då? För att inte tala om sin familj.

Är tacksam att jag inte behöver jobba heltid för jämnan.

Längtar efter stillheten, meditationen, tystnaden.

"Skulle du inte vilja byta ut dina rädslor mot sanningen, om detta utbyte blir ditt genom att du bara ber om det? För om Gud inte misstar sig på dig, kan du endast missta dig på dig själv. Men du kan lära dig sanningen om dig själv av den Helige Ande, Som kommer att lära dig att eftersom du är en del av Gud, är det omöjligt att missta sig på dig. När du varseblir dig själv utan att missta dig, kommer du att acceptera den verkliga världen i stället för den falska, som du har givit upphov till. Och då kommer din Fader att böja sig ner mot dig och ta det sista steget åt dig, genom att lyfta dig upp till Sig Själv."

Ur EKIM

Vem bestämmer?

I den här skenbara verkligheten tror vi att vi är ett offer för kroppen.
Kroppen bestämmer hur vi mår. Har man "tur" så håller man sig frisk. Det blir viktigt vad man äter och hur man sköter om kroppen.
Men kroppen är helt neutral.
Det är tankarna som styr kroppen.
Kroppen är egots verktyg och vill därför ha makten att bestämma över hur du mår.

Ekim lär oss att det finns bara två slags känslor; kärlek och rädsla.
Alla dina känsloyttringar härrör sig alltid från antingen kärlek eller rädsla.
När vi gör ett medvetet val; att välja kärlek som svar, måste kroppen följa efter. När vi tränar sinnet att sluta döma; det är det som är hälsa.
Detta är ingen lätt övning. Att helt sluta döma-bedöma, tar sin tid och kan inte göras utan hjälp från Helige Ande.
Jag vet att jag blivit fri från det mesta av mitt dömande, men det finns mer kvar.
Nyligen fick jag en insikt när David Hoffmeister sa att även preferenser är ett dömande. Det hade jag inte tänkt på. Jag har en del sådana kvar.
Jag gör allt jag kan för att träna sinnet. När jag som nu, känner mig sjuk, är det bara att förlåta sig självt för att jag inte är "bättre" än såhär.

EKIM säger att när du helt förstått mekanismen bakom helandet vet du att det endast är i sinnet som helandet kan ske.
När sinnet är helat är kroppen frisk.....
Ja, det är en bit kvar....

Förkyld

Jobbar hela veckan på dagiset.
Dom är så härliga, barnen!
Nu har jag blivit förkyld, so what!
Talade just med en kompis som undrade vad jag kurerar mig med.
En jobbarkompis berättade att hon tar Kanjang.

Jag bara accepterar.
Mitt botemedel är inte av denna världen.
Kroppen är förkyld, jaha.
Botemedlet är inte att bli kvitt förkylningen, utan att genomskåda frestelsen att tycka synd om sig själv.

Att kroppen ska vara frisk är inte mitt mål.
Däremot att sinnet ska vara det.

När sinnet är helat följer kroppen med, eftersom kroppen inte har något självbestämmande.
Ska skriva mer om detta vid ett senare tillfälle.

Ett möte

För några dagar sedan när jag tog en fika i foajen på sjukhuset, hamnade jag vid samma bord som en gammal dam.
Vi började samtala och det visade sig att hon var 87 år. Efter att hon berättat lite om sig själv, kom vi in på ämnet döden. Det skedde väldigt naturligt. Hon var så öppen!

Då tänkte jag inte på det, men efteråt. Detta att EKIM berättar att inga möten sker av en slump. När jag nu ser tillbaka på vårt möte känner jag en sådan tacksamhet och glädje för att jag fick träffa denna dam.

Vet inte hur samtalet gick, men jag berättade för henne om tanken på reinkarnation.
Hon lyssnade med ärligt intresse och när jag talat färdigt, sa hon: vad hoppfullt!
Det kändes som att hon verkligen kunde öppna sig för möjligheten att själen får fler chanser i nya inkarnationer. Hon verkade så glad för den möjligheten!

När vi blir brukade av den Helige Ande kan vi säga saker som vi inte vet var dom kommer ifrån. Reinkarnationsbegreppet har jag lämnat för längesedan. Känns inte aktuellt längre eftersom jag genomskådat illusionen.
Men där och då, skulle jag säga dessa ord.

Vad vet jag vad som hände i hennes hjärta. Kanske kände hon tröst. Kanske kände hon sig inte längre lika rädd för döden.
För mig var det ett välsignat möte. Ett möte med en positiv, öppen, varm, gammal människa. Det värmde mig när jag fortsatte med hissen upp till salen där jag skulle hälsa på.

Memer

För några år sedan hörde jag på vetenskapsradion ett program som handlade om Memer.
Detta uttryck betyder förenklat; att det social-psykologiska "smittar" precis som t.ex. bakterier. Märkväl att det är inte orden som "smittar", utan handlingen.

Så nu är det första advent och vips, som på en given signal, tänds tusentals stakar och granar i vårt land.
Detta är alltså en mem.
Likaså sportintresset.
Ja, allt som sker kollektivt i stor skala, är en mem.

Då tänker jag såhär: Snart är vi så många i denna skenbara verklighet som är på väg att vakna och till och med har vaknat, och då "smittar" vi ner alla andra och vips...är vi hemma hos Gud igen, (som vi aldrig i sanning lämnat).

Den omöjliga frågan

Tror du på Gud?
Många gånger har jag hört den frågan ställas till olika människor i TV och på radion.
De flesta har svarat: nej.
Andra säger ibland att; jag är troende.

Svaret på frågan kan varken vara ja eller nej.
Hur kan något du ÄR, överhuvudtaget ha en fråga i sig.
Att tro att denna fråga kan ha någon relevans i sig, berättar bara alltför väl hur förvirrade sinnen tänker. Frågan och svaret ja eller nej, blottar en stor okunnighet.

Du tror inte när du vet.
Du vet när du fått en upplevelse av ditt Sanna Vara.

När jag ser dessa människor förneka sin Identitet känner jag en slags ömhet; Om du bara visste.....
Samtidigt blir det lite ko(s)miskt! Det är i sanning omöjligt att förneka sin ETTHET i Gud.
Du kanske tror att du inte tror på Gud, men din Ande är skapad av Gud. Vad vore du utan Ande? Tror du kroppen kan leva utan Ande? Anden lever utan kropp.
Därför är frågan: Tror du på Gud, omöjlig.
Tror du på Gud är en berättelse om den här skenbara verkligheten.

När du upplevt att du är endast Ande och förblir som Gud skapade dig i evighet, då tror du inte på något.
Du VET.

EKIM, sid 385

Guds frid lyser i mig nu.
Låt alla ting lysa över mig i denna frid,
och låt mig välsigna dem med ljuset i mig.

Utdrag från lektion 198 ur EKIM

"Fördöm och du görs till fånge. Förlåt och du befrias. Sådan är lagen som styr varseblivningen. Det är inte en lag som kunskapen förstår, för frihet är en del av kunskapen. Att fördöma är således omöjligt i sanning. Det som ser ut att vara dess påverkan och dess verkningar har inte skett överhuvudtaget. Likväl måste vi befatta oss med dem en stund som om de hade det. Illusion framkallar illusion. Förutom en. Förlåtelsen är den illusion som är svaret på de övriga.
Förlåtelsen driver bort alla andra drömmar, och även om den själv är en dröm, leder den inte till några andra. Alla illusioner förutom denna enda måste mångfaldigas tusenfalt. Men det är här som illusionerna upphör. Förlåtelsen är slutet på drömmarna eftersom den är uppvaknandets dröm. Den är inte sanningen i sig. Men den visar på var sanningen måste finnas, och anger riktningen med Guds Egen visshet.

Endast mitt fördömande skadar mig.
Endast min egen förlåtelse gör mig fri.

Glöm inte idag att det inte kan finnas någon form av lidande som inte gömmer en oförsonlig tanke. Inte heller kan det finnas någon form av smärta som förlåtelsen inte kan hela."

Sjukhusvärlden

Är några dagar och hälsar på min far som ligger på sjukhus.
Det är en märklig värld.
Jag låter mig inte luras, men visst är det svårt att stå emot.
Dessutom vill jag inte vara emot...jag vill vara för...

För Anden
för Kärleken
för Gud
för förlåtelsens helande kraft

Vet inte riktigt hur man som EKIM-student kan jobba på sjukhus...jag känner några som gör det. För mig hade det inte fungerat.
Men kanske är dom så bra på att sätta Anden först och se bortom kroppen. Och framförallt; känner man sig vägledd av Helige Ande, då är ju saken klar.
Att vara vägledd är ju det vi vill, vi som läser Kursen.
Då hade även jag jobbat på sjukhus om jag känt Ledningen!

Lektion 361-365 ur EKIM

"Detta heliga ögonblick vill jag ge till Dig.
Må Du vara Den Som leder, för jag vill följa Dig,
viss om att Din ledning skänker mig frid.

Och om jag behöver ett ord som kan hjälpa mig, kommer Han att
ge mig det. Om jag behöver en tanke, kommer Han att ge mig
också den. Och om jag endast behöver stillhet och ett lugnt,öppet
sinne, är detta de gåvor jag kommer att få av Honom. Han är den
som leder på min begäran. Och Han kommer att höra och svara
mig, eftersom Han talar för Gud min Fader och Hans helige Son."

Kärlek igen

Det är när vi vet att essensen av vår varelse är Kärlek, det är då vi slutar att blanda in kroppen i vårt seende.
Det är också då vi inser att tjuven, mördaren, mamma, bror, make, barn, alla är av Samma. Det är då vi slutar att separera oss från varandra. Det är då vi slutar att bedöma varandra.
När vi ser Kärleken i var och en vi möter, då är vi Hemma.
Därför att vi är ETT i Gud.
Hur älska alla?
Detta låter sig endast göras genom en egen upplevelse. En upplevelse där summan av det du upplevde mångfaldigas när du sedan "går ut i världen igen". Med det menar jag att upplevelsen var så mäktig att ditt liv för alltid förändrades. Upplevelsen innehåller alltid Ettheten. Därför att upplevelsen jag talar om aldrig bara kan vara för dig. Den kommer till dig, men påverkar alla.
Ljusets strålar är som ringarna på vattnet......

Kärlek

Vad är kärlek? Så många har frågat, så många har försökt svara.
Några tänker på den kroppsliga kärleken i sina svar. Andra tänker på kärlek som något som inte går att definiera.

En gång i tiden trodde jag att kärlek "förkroppsligades" av min mamma. Upplevde hennes kärlek som villkorslös, nästan.
Så träffade jag Pelle och trodde att jag funnit den STORA kärleken. Den eviga. Visst kändes det så i början när vi smälte samman till ett.
Men dessa båda kärlekar, så viktiga och avgörande i mitt liv, är ingenting i jämfört med Guds kärlek. Med mamma kunde jag aldrig berätta att jag funnit den Sanna kärleken. Men Pelle och jag delar Gudskärleken och den känns starkare än nånsin.
Vi står tillbaka och låter oss bli ledda. Att tillsammans leva i Guds kärlek och veta om det, är så stort!
Vi lever i Guds kärlek alla, men få vet om det.
Som det står i EKIM:
Alla är kallade, men få väljer att lyssna.

Kärlek är helt enkelt vad du är. Du är inget annat än kärlek. För att få tillgång till den sanningen behöver rädslan försvinna. Det är endast rädslan som håller dig borta från kärleken.
Att undanröja rädslan, det är det EKIM hjälper till med.
Varje mått och steg du tar för att ta upp rädslan till ytan, se den och ge den vidare till Helige Ande för helande, kommer du närmare den du i sanning är. Nämligen kärlek.
GUD ÄR.

Den välsignade glömskan

I morse kom jag på att jag skulle skriva om att jag är tacksam för att jag har så lätt för att glömma.
Nu när matlagningen, bakningen och disken var klar, kom jag på att jag redan hade ett ämne för dagens blogg. Så kom jag inte på vad det var....!!!!???? Hade redan glömt. Tack och lov tog det bara en kort stund, så kom jag ihåg.
Den sortens glömska är ju inte välsignad.

Nej, den välsignade glömskan har med smärtsamma saker att göra. Som när jag var svårt sjuk; alla undersökningar, fysisk och psykisk smärta.
Eller när jag var i det mörkaste mörker.
Eller smärtsamma barndomsminnen.
Eller alla dumma grejer jag själv sagt och gjort.
Vilken lycka att mitt minne inte håller fast vid detta!
Sedan vet jag att jag har vissa "men" från sjukdomsperioden, men det är bara att acceptera.
När sinnet fokuserar på nuet, blir det innevarande ögonblicket det som är sant. Kommer det upp smärta som har med det förgångna att göra har jag nu ett redskap i EKIM, nämligen; förlåtelsen.
Att med visshet veta att vad som än händer/har hänt, så är jag älskad bortom vad som går att med ord beskriva, är stort! Inte nog med det, Gud vet inte ens om att det hänt något. Han vet endast att jag vilar i Honom och inget annat kan vara sant!
Det är endast på den här skenbara nivån, i den felaktiga varseblivningen, som det överhuvudtaget går att uppleva smärta. Projektion ger upphov till varseblivning.
Vi upplever smärta därför att vi tror att det är möjligt att uppleva smärta. Vi tror oss vara kroppar och separerade från Gud. För att lindra smärtan av att ha vänt oss från Gud, lägger vi alltid den omedvetna skulden utanför oss själva. Det är ditt fel....
Är tacksam för mitt minne av mitt Sanna Hem. Allt annat kan jag glömma, men aldrig detta....
Det finns bara ett Själv, skapat av Gud.
Den insikten är det vi kallar för: Upplysning.

Soning

Detta nya ord har uppfunnits av översättarna till "En Kurs I Mirakler". I den engelska orginalversionen är ordet; Atonement.
Det är ett centralt begrepp i Kursen.
I den vanliga kristna traditionen står försoning för Guds räddande av oss förtappade syndiga varelser.
Varför då inte översätta atonement med försoning, som är det gängse sättet att göra det på?
I EKIM förklarar översättarna hur dom tillsammans med; Foundation for Inner Peace, försökt att hitta ett uttryck bortom det vanliga kristna; försoning. Detta eftersom Jesus använder Atonement, men med en helt annan innebörd än i den judiskt-kristna traditionen.
I EKIM betyder Soning; citat:"rättelse av övertygelsen att synd och skuld är verkliga."
Foundation for Inner Peace anser att användningen av en "mildare" översättning som försoning skulle underminera processen av att rätta våra felaktiga tankar genom att inte tillåta dom komma fram i vårt sinne.

Begreppet Atonement har också varit problematiskt för många engelsktalande studenter i "A Course In Miracles", enligt Foundation for Inner Peace.

Undrar varför inte Jesus hittade på något nytt ord för Atonement när han dikterade den?

Jag skulle inte haft någon svårighet med Försoning,jag har heller inget problem med Soning. Tror att när vi helhjärtat vill denna väg då får vi hjälp av Helige Ande. Oavsett om ordet är Försoning eller Soning.

Det finns fler nya ord som EKIM lanserar. Etthet till exempel.

Utdrag ur EKIM, Lektion 75

"Ljuset har kommit. Jag har förlåtit världen.

Uppehåll dig inte vid det förgångna idag. Håll sinnet fullständigt öppet, renat från alla föreställningar från det förgångna och rent från varje begrepp som du har gjort dig. Du har förlåtit världen i dag. Nu kan du se på den som om du aldrig tidigare hade sett den. Du vet ännu inte hur den ser ut. Du väntar bara på att den skall visas för dig."

111

Så många inlägg, 111 stycken, har jag gjort på denna blogg fram till denna dag.
Fascinerande.
Känner aldrig något krav på att skriva, och ändå blir det något nästan varje dag.
Ser det som en stor gåva och glädje, denna möjlighet att visa min väg.
Då och då får jag kommentarer, vilket jag uppskattar.
Ibland får jag också e-mail där någon berättar att hon/han "råkat" få syn på min blogg och sedan blivit inspirerade att fortsätta/börja med "En Kurs I Mirakler".
Vad underbart! Bloggen lever sitt eget liv och når just dom den ska nå.

Varje morgon lämnar jag över allt till Helige Ande.
På kvällen tackar jag.
Ofta säger jag också dessa ord från ACIM:

I am here only to be truly helpful
I am here to represent Him Who sent me
I do not need to worry about what to do or say
because He Who sent me will direct me.
I am content to be whereever He wishes
knowing He goes there with me.
And I will be healed as I let Him teach me to heal.

Därför att jag tror på kraften i dessa ord, kan jag vara fullständigt tillfreds och veta att jag är på exakt rätt plats just nu och gör exakt det jag ska göra just nu.

Att distansera sig

Satt och kontemplerade. Då insåg jag att jag är på väg att distansera mig från min far. Han är nu sjuk och pockar på uppmärksamhet.
Så länge som jag tror att jag har något ansvar i det yttre, så länge måste jag hitta en balans. Inte ge för mycket, inte för lite.
Det var detta jag såg när jag satt i soffan.
Började känna att jag måste hålla honom på avstånd för att jag själv skall må bra.
Började separera mig från honom.
Det är inte den vägen jag vill gå.
Jag vet att den enda sanna vägen är att be om hjälp. I varje sekund. Att öppna sig så att det inte är någon skillnad på mig och hjälpen. Dom är ett. Då blir det sant.
Frestelsen är stor att titta in i framtiden och undra hur det ska gå. Då blir det suckar och orostankar.
Bortom våra kroppar är vi ett. I Anden. Den vetskapen har jag. Därför behöver jag inte separera mig från far. Inte i Anden. Och det är det som gör skillnad. Visst ska jag fortfarande lyssna på vad jag skall göra och inte göra. Viss distans behövs just nu. Men inte separera mig från honom i sinnet. Inte tro att jag överhuvudtaget kan det!
Tack för att jag fick klarhet i skillnaden mellan att distansera sig och att separera sig.
Jag lyssnar och följer....

Lättnad

Känner inte du också lättnad när du förstår att Gud inte har skapat den här världen?
Innan jag började läsa EKIM var jag nästan deprimerad pga. allt elände i världen.

Traditionellt troende har själva svårt att förklara varför världen ser ut som den gör. Har hört präster i sina prediksstolar säga att det är ett mysterium att barn dör i svåra sjukdomar. Att Gud skulle kunna tillåta detta. Man försöker förklara det med att människan fått en fri vilja. Men vad har en fri vilja med att göra att ett litet barn dör?
Samtidigt säger prästen att Gud är kärlek och vill oss endast väl...????
Det går inte ihop!!!

Därför var det en så stor lättnad, jag grät av lättnad och tacksamhet, när jag för första gången läste i Kursen att; Gud har inte skapat den här världen. Det står i klartext; inget som kan missförstås eller omtolkas.
Gud kan inte skapa något som inte är kärlek eftersom Gud inte kan ha några motsatser. Och vi vet som sagt att i den här världen finns det mycket som vi helt klart kan säga inte är kärlek.
Därför känner jag lättnad. Därför att det inte är Guds fel eller straff att det ser ut som det till synes gör i världen.
Just orden; till synes, är av avgörande betydelse.
Någon del av Skapelsen undrade hur det skulle vara att vara själv. Där hände separationen, tror vi. Men eftersom Gud endast är kärlek var det en omöjlighet, det som är helt kunde inte delas.
Nu befinner vi oss i en dröm. I bibeln, säger EKIM, står det att" en tung sömn föll över Adam, men ingenstans står det att han vaknade upp".
Så nu agerar vi som separata delar av Helheten. Så ser det ut när vi ser och tror på kroppar istället för Anden.
Denna verklighet här på jorden verkar väldigt verklig. Men det finns människor i alla kulturer och med olika trosuppfattningar, som har fått se Helheten-Kärleken. Vi vet att det finns något som är sannare än den här verkligheten, vi vet det av egen erfarenhet.
Nu finns det också ett dokument som dikterats till en psykologiprofessor; "A Course In Miracles", eller på svenska förkortat EKIM.
De flesta som studerat detta verk, vet och känner att det är Jesus bakom orden.
När jag började studera detta verk, var det ingen som sa rakt ut att det var Jesus som dikterat.
Men på senare år är det många som självklart säger det, därför att det är så uppenbart. Detta pga. all kärlek som strömmar ur sidorna, hur Jesus talar om sig själv och hänvisningarna till Bibeln och korrigeringar av densamma.
Hur ska vi då ta oss ur drömmen?
Detta och mycket mer ger EKIM svar på.

Lektion 205 ur EKIM

Jag är inte en kropp. Jag är fri.
För jag är fortfarande som Gud skapade mig.

Jag vill ha Guds frid.

Guds frid är allt jag vill ha. Guds frid är mitt enda mål; meningen
med hela mitt liv här, syftet jag söker, min inriktning,
min funktion och mitt liv, så länge jag är på en plats där jag
inte hör hemma.

Jag är inte en kropp. Jag är fri.
För jag är fortfarande som Gud skapade mig.

Om och citat från lektion 199 ur EKIM

Lektion nr. 199; "Jag är inte en kropp. Jag är fri". har sedan jag först började studera kursen varit den som gett mig mest tröst och hopp. Men också en "trigger" för att komma ihåg mitt sanna väsen när jag hamnat fel.
Citat från EKIM, arbetsboken, sid. 412
"Det är nödvändigt för dina framsteg i den här kursen att du accepterar dagens tankegång och håller den mycket kär. Bry dig inte om att den för egot är helt vansinnig. Egot håller kroppen kär eftersom det bor i den, och lever i förening med det hem som det har gjort. Det är en del av den illusion som har skyddat det från att själv bli befunnet illusoriskt".
Ska vi då gå omkring som totalt ointresserade av allt i världen som vi tror att vi ser?
Kursen fortsätter med att säga;
" Förkunna din oskuld och du är fri. Kroppen försvinner eftersom du inte har något behov av den frånsett det behov som den Helige Ande ser. För detta behov tycks kroppen vara en användbar form för det som sinnet måste göra. Den blir således ett medel som hjälper förlåtelsen att utsträckas till det allomfattande mål som den måste nå, i enlighet med Guds plan."
Är det inte underbart? Vi har inget ansvar i det yttre, endast att komma ihåg vårt sanna väsen som är kvar i Gud. Komma ihåg genom att lyssna till Helige Ande. Citat;
"Den Helige Ande är hemmet för sinnen som söker sin frihet. I Honom har de funnit det som de har sökt. Nu är syftet med kroppen tydligt. Och den blir fullkomlig i sin förmåga att tjäna ett odelat mål.".
Jag ser denna lektion som en av de viktigaste att verkligen omfatta. Förstår vi verkligen innebörden av dessa ord, förstår vi också att det inte bara är genom ord som vi löser världen från det vi trodde den var. Lika viktigt är att i tankarna utsträcka Ettheten. Hur tänker vi när vi står i kön till snabbköpskassan? Hur bemöter vi människor vi ser på gatan? Kommer jag ihåg lektion 199, kommer jag också ihåg att vi är ETT. Allt dömande försvinner och i tankarna finns bara Ljus. Inte ett ord behöver sägas.
För att få en upplevelse, vilket Kursen själv säger är det centrala, av budskapet i denna lektion, förresten av hela Kursen, är det av vikt att stilla sitt sinne. I meditationen kommer jag djupt och nära, då hör jag. Inte bruset av alla vardagens tankeströmmar, utan rösten för Gud. I tystnaden hittar jag Den Jag Är. Gamla intressen har försvunnit, inte för att jag bestämt mig för att avsluta något, utan helt enkelt för att de inte är viktiga längre.
Kursen;
"Jag är inte en kropp. Jag är fri. Jag hör rösten Som Gud har givit mig, och det är endast Den Som mitt sinne lyder."

Vägskäl

På senare tid har jag mött några människor som känt att dom behövde förändra sina liv. Någon känner sig färdig med sitt gamla arbete, någon annan vill skiljas.
Någon upplever sig sitta fast i gamla vanor.
Förändringar i det yttre kan vara bra och ibland nödvändiga.
Men först och främst tror jag sådana här känslor kommer från en längtan efter Gud.
Oftast är man inte medveten om att längtan att förändra något i det yttre döljer en mycket djupare och sannare längtan.
Det är så lätt att tro att; bara det eller det händer, så blir allt bra.
Att stå vid ett vägskäl i livet betyder för mig att det finns ett val att göra.
Jag måste välja om jag ska fortsätta på den inslagna vägen eller byta riktning.
Det är som sagt inget fel att förändra saker och ting i det yttre.
Men min erfarenhet är att när jag förändrar mitt inre följer det yttre med.
"Sök först Guds Rike så ska allt detta andra tillfalla Eder".
Att stå vid ett vägskäl kan vara smärtsamt. Det kan också kännas spännande.
Rannsaka dig själv noga och se och känn var din verkliga längtan efter förändring står för.
Kanske ska du öppna dig för en andlig väg, eller en ny andlig väg.
Kanske börja meditera.
Kanske börja skriva tacksamhetsdagbok.

Med säkerhet kan jag säga, att väljer du att ta ditt inre behov på allvar, väntar dig en glädjefylld väg, en väg hem till ditt sanna vara. Finns det något bättre än att komma hem efter att varit ute på vägarna och åkt hit och dit i damm och rusk. Så står du då där vid vägskälet och ser skylten. Åt ena håller står det Bort, åt andra hållet står det Hem.
När du väljer Hem kan du nästan höra änglarna jubla!

YES

Jag säger bara YES!
Många skulle nog tro att jag vunnit pengar eller liknande.

Men mitt YES handlar om att jag är i ett konstant(nästan) tillstånd av sällhet. Det verkar som jag tagit något kliv till en ny platå. Tappade taget en timme, men kom snabbt tillbaka till sällheten. Utan ansträngning.
Trots att jag varit bortrest, varit i storstaden, varit och hälsat på sjukhus, jobbat, så är mitt tillstånd stabilt! Det är nytt.
Vad har hänt?
Jag vet inte.
Antagligen är sällheten ett naturligt tillstånd, men vi har så mycket skräp som skymmer vår sanna identitet.
Och jag vet vem jag är. Det är nog det som hänt.
Jag står tillbaka och låter Helige Ande leda.
Sällhet är ett tillstånd som går bortom lyckokänslor.
Sällhet har inget med yttre betingelser att göra överhuvudtaget.
Sällhet kommer helt och hållet inifrån. Det är därför jag mitt i allt larm och brus kunde vara kvar i sällheten. Det bubblar och sjunger av en djup glädje inuti.
Tror att det syns på mig. Många helt okända människor har hälsat på mig, som vi var bekanta. Kanske känner dom igen sitt eget Själv i mig.

Tack Älskade Fader för Ettheten i Dig

Mirakelkitt

Gick förbi en blomsteraffär på centralstationen innan jag åkte hem. Dom gjorde reklam för ett; mirakelkitt, som bestod av en rosa kruka med hemtrevnad och något fluffigt fjäderigt rosa + en trisslott, detta rekommenderades på fars dag.
Först slog det mig att det var så mycket rosa..till en man...Vad kul att göra så.
Sedan smakade jag på ordet; mirakelkitt.
Tänkte att jag minsann vet ett mirakelkitt värt namnet!
"En Kurs I Mirakler" såklart.
Min Fader, Han prisar jag varje dag.

Från EKIM, inledningen

"Ingenting verkligt kan hotas.
Ingenting overkligt existerar.
Häri ligger Guds frid."

Gnosticism

Har köpt: De gnostiska evangelierna, av Elaine Pagels. Läste den för väldigt längesedan, men nu stod den som pocket och ropade...
Kommer säkert att återkomma till den, men just nu har jag inte tiden att skriva så mycket. Detta är skrifter som hittades vid Nag Hammadi, Egypten 1945. Det är skrifter från Jesu liv. Tomas-evageliet t.ex.
Men jag ska citera lite:
"Åtskilliga av de texter som hittats vid Nag Hammadi beskriver dock en teknik för andlig fostran. Zostrianos, den längsta skriften i Nag Hammadi-biblioteket, omtalar hur en andlig mästare uppnådde upplysningen och därmed förtäckt uppställde ett program som andra kunde följa. Zostrianos berättar att han först måste få bort de fysiska begären, förmodligen genom asketiska övningar. För det andra måste han avlägsna "förståndets kaos" genom att stilla sitt medvetande med meditation. Därefter, säger han "sedan jag satt mig själv rak, såg jag det fullkomliga barnet", en vision av den gudomliga närvaron. Senare säger han, "grubblade jag över dessa ting för att kunna förstå dem...Jag upphörde icke att söka en viloplats värdig min ande..." Men sedan blev han "djupt bekymrad" och misströstade om att nå framsteg, och begav sig ut i öknen, och såg redan för sig hur han blev uppäten av vilda djur. Där, berättar Zostrianus, fick han först en vision av "budbäraren från det eviga Ljusets kunskap", och han fick i fortsättningen ytterligare syner vilka han beskriver för att uppmuntra andra: "Varför tvekar du? Sök när du blir sökt, när du inbjuds, lyssna...Se på ljuset. Fly mörkret. Låt dig inte ledas bort mot din undergång."

Närvarande

Kom till Göteborg igår eftermiddag. Hälsade på far som fortfarande är på sjukhus. Hade med mig blommor. Han var missnöjd med allt. Även blommorna.
Så har det varit genom livet, inget jag jag gjort har varit tillräckligt bra i hans ögon.
Men nu är jag så närvarande i Gud att jag nästan inte märker det! Jag noterar det, men ser endast hans rop på kärlek.
Vilken gåva att vara Närvarande I Kärleken!
Eftersom allt utanför är en projicering av mitt sinne, handlar detta om att det finns någon rest kvar i mig som inte är hel, annars skulle jag inte ens se missnöjet...
När vi helt slutar att se något s.k. negativt utanför oss själva, det är då vi lever i den Lyckliga Drömmen, som EKIM talar om. Det är då vi renat vårt sinne och därför vet att vi aldrig lämnat Gud.
Sedan väntar vi på att Gud tar sista steget.

Helige Ande

Utdrag från "En Kurs I Mirakler".

Jesus är manifestationen av de Helige Ande Som han kallade ner till jorden efter att han lyfts upp till Himlen eller blivit fullständigt identifierad med Kristus, Guds Son så som Han skapade Honom. Den Helige Ande, Som är en skapelse av den Ende Skaparen och som skapar tillsammans med Honom och till Hans avbild eller ande är evig och har aldrig förändrats. Han "kallades ner till jorden" i den bemärkelsen att det nu var möjligt att acceptera Honom och höra Hans Röst. Han är Rösten för Gud och har därför antagit form. Denna form är inte Hans verklighet, vilken endast Gud känner tillsammans med Kristus, Hans verklige Son, Som är en del av Honom.

Den Helige Ande beskrivs som den kommunikationslänk som finns kvar mellan Gud och Hans åtskilda Söner. För att fullgöra denna speciella funktion har den Helige Ande åtagit sig en dubbel funktion. Han vet därför att Han är del av Gud; Han varseblir därför att Han sändes för att rädda mänskligheten. Han är den stora rättelseprincipen, överbringaren av sann varseblivning, den inneboende makten i Kristi sanna seende. Han är ljuset i vilket den förlåtna världen varseblivs; i vilket endast Kristi ansikte kan ses. Han glömmer aldrig Guds Son. Han glömmer aldrig dig. Och Han för med Sig din Faders Kärlek till dig i ett evigt ljus som aldrig kommer att släckas eftersom Gud har satt det där.

Alla dessa tolkningar

Tänk om vi insåg att allt vi ser, allt vi reagerar på, endast är tolkningar.
Vilken hjälp!
Inget av det som förekommer här på jorden är någon absolut sanning. Inget.
Det som är föränderligt kan inte var sant.
Vi pustar och stönar över olika saker vi människor, alltid är det något som vi upplever som fel. Det är när vi ger näring åt pustandet och upplever det som vi pustar åt som sant, det är då vi upplever problem. Men det är bara en tolkning, ingen absolut sanning.
Vad underbart!
Det innebär att jag genom att sluta tolka det jag ser, och genomskåda att det är bara en tolkning, det är då jag börjar närma mig friden.
Att sluta tolka världen och det vi ser och är med om blir en omvälvande upplevelse.
Då är vi i Nuet. Då är vi i Sanningen.
Endast förlåtelsen kan ge oss frid. Förlåt dina pustanden, dina tolkningar. Inga av dina tolkningar eller övertygelser är sanna. Dom får bara den här jorden att gå runt, men ger ingen frid.
Lämna över alla dina tankar till En Som Vet.

Från EKIM, lektion 353

"Mina ögon, min tunga, mina händer, mina fötter
har idag endast ett syfte; att ges till Kristus så att han kan använda dem för att välsigna världen
med mirakler.

Fader, jag ger idag allt som är mitt till Kristus, så att Han kan använda
det på det sätt som bäst kommer att tjäna det syfte jag delar med Honom.
Ingenting är enbart mitt, för Han och jag har förenats i syftet.
På så sätt har inlärningen nästan nått sitt bestämda slut. En stund
arbetar jag med Honom för att tjäna Hans syfte. Sedan försjunker jag i
min Identitet, och inser att Kristus endast är mitt Själv."

Semester

Är nu i Skåne och njuter av havet och härlig samvaro.
Samtidigt är båda våras ensamma föräldrar på sjukhus. Det är så lätt att gå in i att tycka synd om. Att tro att vi måste släppa allt vi har för händer och vara vid deras sida. Det är ju inget fel att vara vid deras sida om man känner sig vägledd att vara det.
I allt vi gör och säger handlar det om var det kommer ifrån.
Kommer det från rädsla; vi duger inte, mamma-pappa blir besvikna om jag inte är där, vad ska sjukhuspersonalen säga, syskonen?
Är det från rädsla vi handlar, hjälper vi inte till med helandet. Då är skulden närvarande och det är den som vi bekänner oss till.
Kommer vårt handlande från Helige Ande, vet vi att fysisk närvaro inte är det enda sättet att vara där hos dom. Då vet vi att genom att be och meditera, öppnar vi för det sanna helandet, det i sinnet. Då är vi som mest hjälpsamma.
Jag vaknade i natt halv tre och kände att jag skulle meditera. Bad Jesus att vara med far.
Det är så jag skall handla just nu, kanske är det annorlunda imorgon. Jag lyssnar...

Älskade Du!

Kanske du redan vet detta, men jag fick en ingivelse att påminna dig.

Känner tårarna komma när jag med ord ska försöka berätta för dig hur älskad Du är. Det är en omöjlighet att orden kan förmedla detta. Men jag har inget annat sätt.

Älskade vän. Om Du bara visste hur oändligt älskad Du är precis som Du är just nu. Spelar ingen roll vad Du gjort eller inte gjort, Du är för evigt innerligt älskad.
Du kan ta dina allra sämsta sidor och mångdubbla dom, Du är ändå älskad bortom sans och vett.
Gud vet vem Du är, men det gör inte Du. Därför kan Du tro på skuld och skam, på Din ovärdighet.
Jag kände mig ovärdig en gång i tiden, men fick se Ljuset och veta mitt värde.
Ditt värde är bortom allt det bästa Du kan tänka ut här på jorden. Det går långt utöver något Du någonsin upplevt.

Älskade Du. Kom hem.

Sjukdom-Hälsa

Hälsa är mer en attityd än ett fysiskt faktum, för mig, här i denna skenbara verklighet. Jag kan känna stor glädje och salighet och ändå känna mig fysiskt skröplig.
Jag har ju, som ni kanske läst i tidigare inlägg, varit svårt sjuk. I tjugoårsåldern närmare bestämt.
Från och till blir jag sjuk, som de flesta andra. Allt från förkylningar till sviter från alla bukoperationer jag genomgick i tjugoårsåldern.
Jag tar medicin om jag behöver. Använder glasögon, och tror än så länge på detta.
I Kursen står det att tillgodose kroppens behov som det jag nyss nämnt, är att tro på magi. Det är att göra kroppen till någonting den inte är. Vi tror att kroppen har ett självbestämmande, men kroppen är helt neutral. Det är sinnet som bestämmer. Alltså kan kroppen ej vara sjuk eller ha något behov överhuvudtaget, om det inte börjat i sinnet. Det är i sinnet helandet sker.
Har precis vaccinerat mig mot svininfluensan. Känner fler som tycker det är helt fel och farligt att göra det.
För mig blir det då rädslan som styr. Jag vaccinerade mig för att jag jobbar med barn och kände att det var rätt för mig att göra det. Jag gjorde det inte utifrån rädsla. Om rädslan får styra, oavsett vad det gäller, har vi identifierat oss med kroppen och den här skenbara verkligheten. Vi glömmer bort vilka vi i sanning är.
När jag identifierar mig med kroppen leder det ofrånkomligt till att kroppen verkar styra mitt liv. Jag blir ett offer för omständigheter.
Men om sinnet styr mitt liv och således min kropp, då blir alla kroppens brister och önskningar mer av ett skämt. Jag ser bristerna men reagerar inte på dom.
Att ha hälsan innebär att vara i sitt rätta sinne. När jag helt och fullt släpper taget om magin dvs. piller,glasögon m.m. vet jag ej. Men jag har tillit till att det sker när det ska ske och att jag får hjälp med sinnets helande.
När vi totalt uppnått Vakenheten kan vi inte bli sjuka eller se några av kroppens behov som viktiga. Kroppen är endast ett redskap, som används för helande.
Då vet vi att vi är i Gud, har alltid varit, kommer alltid att vara.

Citat från EKIM

I "A Course In Miracles" talar Jesus ibland om det som står i Bibeln. Ibland korrigerar han och berättar vad han verkligen menade. Till exempel om att han kommer med svärd, som det står någonstans i bibeln(jag har inte läst Bibeln). Jesus säger i EKIM; hur kan någon som är fridsfurste komma med svärd?

Hittade följande på sid 105,106 Textboken
i EKIM
Vill bara påminna att Jesus talar om Son, inte om döttrar. För mig är detta fullt naturligt, icke-dualism är ETTHETEN.
Orden är bara symboler av symboler som det står i EKIM.

"Bibeln säger upprepade gånger att du ska lovprisa Gud. Detta innbär knappast att du skall tala om för Honom hur underbar han är. Han har inte något ego som Han kan acceptera en sådan lovprisning med, och inte någon varseblivning som Han kan bedöma den med. Men om du inte deltar i skapelsen är Hans glädje inte fullständig, eftersom din är ofullständig. Och detta vet Han också. Han vet det i Sitt Eget Vara, och i dess erfarenhet av Hans Sons erfarenhet. Det ständiga utflödet av Hans Kärlek blockeras när Hans kanaler är stängda, och Han är ensam när de sinnen som Han skapade inte kommunicerar till fullo med Honom.
Gud har bevarat ditt rike åt dig, men Han kan inte dela Sin glädje med dig förrän du känner den med hela ditt sinne."
"Gud prisas närhelst ett sinne lär sig att vara helt hjälpsamt. Detta är omöjligt om det inte är helt harmlöst, eftersom båda övertygelserna måste finnas samtidigt. De sant hjälpsamma är osårbara, eftersom de inte skyddar sina egon, och följaktligen kan ingenting skada dem. Deras hjälpsamhet är deras lovprisning av Gud , och han kommer att återgälda deras lovprisning av Honom eftersom de är som Han, och de kan glädjas tillsammans."
"De sant hjälpsamma är Guds mirakelarbetare som jag leder, tills vi alla är förenade i Rikets glädje. Jag kommer att leda dig dit där du kan vara sant hjälpsam, och till var och en som kan följa min vägledning genom dig."

Det är som det är

Just det. Så är det.
Även om jag nu har jobbat ganska mycket senste tiden och därför inte landat i djupet av mig själv lika ofta som jag brukar, så är det som det är.
Inget att vilja ändra på.
När känslan av att vilja ändra på något smyger sig på mig, tar jag ett djupt andetag och säger till mig själv; det är som det är.
Det är när föreställningarna om att ha det annorlunda dyker upp, som friden går ner!
Jag väljer friden!
Det är som det är. Vilken lycka!

En utomjording?!...

Har varit i Göteborg och hälsat på min far som ligger på sjukhus.
Att komma till storstan är för mig som att landa på en annan planet. Alla dessa människor, denna stress, detta oljud....Är jag en utomjording? Skämt åsido, så känner jag mig otroligt ovanlig där jag går omkring i Guds glädje. Är det bara jag som märker Guds Ljus?
På salen där far ligger finns det ialla fall några, som kanske inte vet om det, men som definitivt har Ljuset i ögonen. Läkaren, ja, hon berörde mig mycket med sitt varma och milda sätt. Kanske en utomjording till....då är vi ialla fall två.....
Märkligt att det kan kännas så konstigt att befinna sig bland människor och ändå känna sig så ovanlig. Samtidigt som jag vet att Ljuset är i alla och vet att vi är ETT. Men det döljs ibland väldigt väl...Tack för himlen, jag tittar upp i den där i röran av alla människor och minns.

Citat från EKIM, sid 606

Det mirakel du tar emot, ger du. Varje mirakel blir ett exempel på den lag som frälsningen vilar på; att rättvisa måste komma alla till del om någon skall helas. Ingen kan förlora, och alla måste vinna. Varje mirakel är ett exempel på vad rättvisan kan åstadkomma när den erbjuds till alla på samma sätt. Den tas emot och ges i lika mån. Den är medvetenheten om att givande och tagande är detsamma. Eftersom den inte gör det som är detsamma olikt, ser den inga olikheter där inga existerar. Och således är den densamma för alla, eftersom den inte ser några olikheter i dem. Dess erbjudande är universellt, och den lär endast ut ett budskap:

Det som är Guds tillhör alla, och är vars och ens rätt.

Jesus och jag

Jesus är min bästis. Kan inte tänka mig någon bättre. Men det tog år av ateism innan jag med glädje kapitulerade, eller rättare sagt, inte hade något val.

Eftersom jag inte växte upp i något religiöst hem, var han inte vanligt förekommande som samtalsämne.
I högstadiet hade vi en lärare som absolut ville att vi skulle läsa morgonbön varje dag tillsammans med henne. Min mor fick ringa och klart deklarera att jag inte var det ringaste intresserad av det.
Men i mina yngre år satte mina föräldrar mig i söndagsskola. Detta för att dom skulle få en kärleksstund, berättade dom för mig när jag var vuxen.
Kommer inte ihåg något från söndagsskolan, mer än julfesterna och flanellografen. Jesus gjorde nog inget större intryck på mig i söndagsskolan.
Nej, det var långt senare, närmare bestämt när jag var tjugonio år som han knackade på dörren väldigt kraftfullt. Detta har jag berättat om i ett tidigare inlägg, men kort ska jag säga det igen.
En dag bara brast det. Jag grät och bad min kompis, som kunde sin bibel, att berätta allt hon visste om Jesus. Hon berättade allt och när hon var klar fick hon ta om det igen. Jag grät en hel dag.
Dagen efter var allt borta ur mitt medvetande. Flera år tog det innan det "ploppade" upp igen.
Knappt ett halvår senare är jag i ett totalt ingenting. Allt som var jag var borta. Allt som jag trott på var borta, endast ett svart hål återstod. Jag gick inte utanför dörren på ett par månader. Trodde jag höll på att bli tokig. Ringde mamma och bad henne köra in mig till mentalsjukhuset. Tabletter och hem igen(tack och lov). Tabletterna tog jag aldrig, men dom var en tröst att ha.
Så en dag i soffan när jag sitter och gråter öppnar sig plötsligt i mitt synfält en tunnel, vet inte om mina ögon var öppna eller stängda, och i bortre änden ett ljus jag aldrig förr skådat. Ljuset var inte bara ljust, det var kärlek, ja, kärleken var så intensiv att det inte finns ord för det. Jag blev omsluten och buren av en Kärlek som det inte finns ord för.
Vet inte hur länge detta varade. Men efter det blev mitt liv helt annorlunda. Borta var oron, depressioner, ledsamheter. Jag var bara ljus! Alla var Ljus. Kommer ihåg att när jag efter uppenbarelsen skulle gå ut, blev jag helt salig för varenda människa jag såg. Jag älskade alla!
Nästan genast satte jag namnet Jesus på Ljuset i min uppenbarelse. Han hade kallat på mig, kan inte se någon annan förklaring.
Fyra år senare kommer så "A Course In Miracles" i min väg. Jag visste genast att det var min väg. Logiskt, eftersom det är Jesus som dikterat den.
Det var inte helt lätt att studera detta verk på engelska. Jag satt ensam på landet och försökte. Pelle hjälpte mig i början med engelskan. Sedan gjorde jag som det står i Kursen, att man ska be Helig Ande om hjälp. Jag gjorde detta och fann till min stora glädje att det fungerade. Jag fick hjälp!
Idag har jag och Jesus en varm och innerlig relation. Vet att han är närvarande hela tiden. Häromdagen när jag satt och mediterade sa jag högt; Jesus är du där? Svaret kom; Jag är närmare än ditt hjärta.
Några gånger har jag även känt hans hand på mitt huvud.
Jag är för evigt tacksam att jag har en sådan bästis, en sådan vägledare och en sådan Kärlek i mitt liv.

Världsfrånvänd?

Såg en kommentar på nätet om att det finns en risk att folk som studerar EKIM blir världsfrånvända.

Vänd från världen.
Att leva i världen men inte av världen.

Imorse innan jag skulle till jobbet höll Pelle och jag på med översättningen.( Ett projekt som inte är officiellt ännu.) Det var en så vacker text att jag föll i gråt. Jag kunde inte sluta att gråta. Tårarna bara rann och sedan grät jag för alla barn som far illa och alla djur...Jag får sådana stunder då och då. Det innebär att jag för en liten stund tror på den här välden...
Budskapet i EKIM är att visa oss hur vi genom förlåtelse kan älska oss själva och varandra. Detta steg kan vi inte hoppa över. Det är Jesus hela önskan att vi ska älska varandra. Då kan man inte vara världsfrånvänd.
Nästa steg är att ta på allvar det som står i EKIM om illusionen. Vi lever i en dröm och så länge vi tror på drömmen kommer den att existera. Detta är inte någon motsättning mot att älska varandra.
När jag i min inre värld ser bara gott, ser att allt är väl, ser Ljuset i allt och alla, då kommer detta att manifesteras i det yttre. Det är därför det är så viktigt att ändra sina tankar så att vi kan se en förlåten värld, en vacker värld. Det är detta som EKIM hjälper till med. Inte att separera oss från varann. Ingen är bättre för att den läser EKIM, ingen är sämre för att den är en uteliggare. Vi är Älskade som Ett. När jag ser det då är jag på väg att Vakna.
När vi sedan inser att Gud är Kärlek och att inget som inte är kärlek kan existera, då förstår vi att världen bara är en dröm, ett försök att fly från Gud. Detta eftersom världen inte består av bara Kärlek. Eftersom Kärlek är det enda som finns är vi det och om kärlek är det enda som finns, kan det ju inte finnas något annat!
Visst, den här drömmen verkar väldigt verklig, men ju mer vi tränar oss att vara i vår Helighet, desto mer genomskådar vi drömmen.
När jag ser endast Helighet i min medmänniska, då är vi Hemma!

Vänd från världen-ja
vänd från dig-nej

Lektion 258 ur "En Kurs I MIrakler"

Låt mig minnas att mitt mål är GUD

Allt som behövs är att öva vårt sinne i att förbise alla vettlösa små mål, och att minnas att vårt mål är Gud. Minnet av Honom ligger gömt i vårt sinne, dolt endast av våra meningslösa små mål som inte erbjuder någonting, och som inte existerar. Skall vi fortsätta att tillåta att Guds nåd lyser utan att vi är medvetna om den, medan världens leksaker och grannlåt eftertraktas i stället? Gud är vårt enda mål, vår enda Kärlek. Vi har inget annat mål än att minnas Honom.

Vårt mål är endast att följa vägen som leder till Dig. Vi har inget annat mål än detta. Vad annat skulle vi kunna önska än att minnas Dig? Vad annat skulle vi kunna söka efter än vår Identitet?

FRI

Satt i bilen på väg hem från jobbet och kände mig så fri. Inte för att jag körde en bil, utan för att jag inte har några bindningar till den här världen. Det är en underbar upplevelse!
Pelle och jag går väldigt parallellt, imorse uttryckte han samma lycka över att inte ha några bindningar. Till och med våra arbeten innehåller frihet. Pelle har sitt kontor i ett uthus på tomten och kan vila när han vill det eller kapa ved när han så önskar. Jag vikarierar bara och kan då säga nej när jag vill.
Den starkaste bindningen har vi till varann. Men även om vi älskar varann så har vi övat på att se döden i vitögat, och nu vet vi att den inte är sanningen.
Kan bara tacka. Tacka för att jag inte har några barn, inga syskon, ingen avundsjuka, ingen svartsjuka, inga önskningar. Fri att vara den jag i Sanning Är. Fri att se Sanningen i dom jag möter, utan att binda dom vid deras kroppar. Fri att Vakna.

Pelle sa något så vackert imorse; "Din närvaro i mitt liv vattnar mitt hjärtas lotus."
Så är det med oss. Vi ser vår gemenskap i Anden som det som håller oss tillsammans. Den andliga näringen vi ger varann, är det som betyder något, våra samtal om livet.

Början på Lektion 156 ur EKIM

Jag går med Gud i fullkomlig helighet

Dagens tankegång uttrycker endast den enkla sanning som gör att tanken på synd är omöjlig. Den utlovar att det inte finns någon orsak till skulden, och efter som den är utan orsak existerar den inte. Den är den logiska följden av den grundläggande tanke som så ofta nämns i texten; tankar lämnar inte sin källa. Om detta är sant, hur kan du då vara åtskild från Gud? Hur skulle du kunna vandra ensam i världen och skild fråm din Källa?

Medkänsla

Jag känner en kvinna som har ett litet barnbarn som är tre år och som snart ska dö i en hjärntumör.
Detta känns svårt, även för oss som står utanför. Döden blir så obarmhärtig när den kommer till barn.
Fast jag studerat EKIM i 22 år, så upplever jag att det ändå är svårt att hantera detta. Med det menar jag att jag lätt ser barnet och hela familjen som offer för någon slags orättvisa. Det är när jag är mitt i det, som jag tappar min väg, det är då jag gör döden verklig.
När jag sedan sitter hemma och mediterar, då vet jag precis hur det är, och då känner jag bara frid.
Jesus ber oss i EKIM om att använda rätt sorts medkänsla. Inte den, som genom att lida med personen, gör problemet verkligt. Nej, vi ombeds att överse det som vi ser som problem. Det är som sagt inte svårt när jag är hemma. Men när jag står öga mot öga med henne, då kommer mina tårar lätt.
När jag är hemma tänker jag till henne att döden inte finns, eftersom det här skenbara livet är en illusion. Att Livet i Anden är EVIGT. Det är det enda jag kan göra.
Jag har väldigt svårt att tänka mig att säga till henne; kära du, döden finns inte. Vi är kvar i Gud, separationen har aldrig hänt! Du kan inte skiljas från ditt barnbarn, det är en omöjlighet.
Självklart skulle detta inte vara kärleksfullt av mig. Ett sinne som inte har genomgått träning eller haft en egen upplevelse av Livet Bortom, kan inte ta till sig denna information.
Det jag ska göra hädanefter är att försöka, precis när det händer, att vara kvar i Sanningen och tänka det vackra och hoppfulla till henne. Detta att Gud älskar oss och att vi är ETT i Anden och aldrig har lämnat Källan.

NU

NU

Lite jordiskt; Bokashi, räkneverk

Idag har vi varit på en workshop om Bokashi. Det är en komposteringsmetod för köksavfall. Kan det bli mer jordiskt än så...? Nej, faktum är att det blir ingen jord, utan mikroberna tar hand om maten och gör den direkt till näring för jorden. Alltså man kan lägga på det nedbrutna avfallet direkt på sina odlingar eller så gör man som med surdeg. Man ympar in lite bokashi i jord med tättslutande lock och efter ett tag har man den bästa jorden som går att finna. Sedan är det bara att ta lite av den nya jorden och fortsätta med sin "surdeg". Vi har nu köpt kittet och ska snart lägga vårt första avfall i den specialgjorda hinken och sedan strö på bokashi, som är mikrober blandat med vetekli. Det verkar helt fantastiskt! Kolla in hemsidan: Bokashi.se
Så är det med det jordiska, det handlar om att förlåta världen. Inte om att stånka och stöna hur eländigt det är, utan bara förlåta. Det är då det blir så härligt med bokashi. Inte för att jag då gör en insats för klimatet, eller för något annat. Utan bara för att det känns så glädjefyllt!
Förlåter vi inte världen lägger vi bara till mer skuld.
Att förlåta världen innebär att veta att det finns ett annat sätt att se på världen. Att frid finns tillgängligt NU.
Försök inte att förändra världen, förändra istället sättet att se på världen. Så står det i EKIM.
Apropå jordiskt; jag har försökt två gånger, med två olika system, att få till ett räkneverk till min blogg, så jag kan se hur många besökare jag har. Men det vill sig inte.
När något blir sådär krångligt, brukar jag stanna upp och lyssna vad budskapet är. Jag upptäckte att om jag har ett räkneverk och ser antalet besökare kände jag att det var lockande att få veta hur "populär" jag är. Det är ju bara egot som resonerar så. Antingen njuta, om det var många, eller bekymra sig, om det var få.
Vilken underbar insikt! Satte mig ner och mediterade en stund.
Efteråt ville jag inte ha något räkneverk. Kom fram till att det spelar mig ingen roll om det är fem eller femhundra eller femtusen som läser vad jag skriver.
Jag ger allt till Helige Ande. Det blir som det ska bli, och är som det är.

Skiftet

Ibland upplever jag att jag säger emot mig själv. Att det ploppar ur saker ur munnen som inte är relevanta längre. Oftast noterar jag det ganska snabbt. Då brukar jag skratta, därför att jag i grunden har upplevt skiftet.
Med det menar jag att min upplevelse på Teneriffa, då jag hörde att jag då och där, tog emot Soningen har fått mig att se igenom världens slöja och välja väg.
Att ta emot Soningen är vår enda uppgift, enligt EKIM. Vilket betyder att se bara Oskuldsfullhet i alla och överallt.
Men som sagt ibland känns det inte alls så. Kan känna mig trött och lite grinig, men kroppen äger inget självbestämmande. När detta sker sätter jag mig ner någonstans, toaletter är väldigt bra. När jag är ensam tar det inte lång stund förrän jag börjar skratta och genomskådar mitt tillstånd.
Känner total tillit till att Allt Är Väl. Även om jag hörde "fel" på Teneriffa, hyser jag ändå en förtröstan så stark att jag tror att jag skulle kunna flytta på berg! Jag VET att jag är Älskad bortom allt och Ett med min Skapare.
Detta har ingenting med kroppar att göra. Allt handlar om Anden, som är vårt Sanna Vara.
Det är därför det är så lätt att älska sin nästa som sig själv. Ser vi bortom kroppars personligheter, ser vi bara Ljus. Och Ljuset berättar om Vem Vi verkligen Är. Där finns ingen skuld. Finns det något annat att säga?

Lektion 33 ur EKIM

Det finns ett annat sätt att se på världen.

Dagens tankegång är ett försök att förstå att du kan ändra din varseblivning av världen både i dess yttre och inre aspekter. Fem hela minuter bör ägnas åt morgonens och kvällens tillämpningar. Under dessa övningsstunder bör tankegången upprepas så ofta du tycker det känns bra, men det är nödvändigt att tillämpningarna görs utan brådska. Växla mellan att granska det du varseblir utanför och det du varseblir inom dig, men utan någon plötslig känsla av att du byter från den ena till den andra.
Kasta endast en flyktig blick på den värld du varseblir som utanför dig, slut sedan ögonen och granska dina inre tankar på samma flyktiga sätt. Försök att vara lika oengagerad i båda, och att behålla denna opartiskhet när du upprepar tankegången under dagens lopp.
De kortare övningsstunderna bör göras så ofta som möjligt. Specifika tillämpningar av dagens tankegång bör också göras omedelbart när någon situation uppstår som förleder dig att bli orolig. Säg vid dessa tillämpningar:

Det finns ett annat sätt att se på detta.

Kom ihåg att tillämpa dagens tankegång i samma ögonblick som du blir medveten om att någonting oroar dig. Det kanske är nödvändigt att ägna en minut eller så åt att sitta tyst och upprepa tankegången för dig själv flera gånger. Att sluta ögonen kommer förmodligen att vara till hjälp vid den här formen av tillämpning.

Lektion 32 ur "En Kurs I Mirakler"

Jag har hittat på den värld jag ser.

I dag skall vi fortsätta att utveckla temat om orsak och verkan. Du är inte offer för den värld du ser eftersom du har hittat på den. Du kan ge upp den lika lätt som du gjorde den. Du kommer att se den eller ej, allt efter din egen önskan. Så länge du vill ha den, kommer du att se den; när du inte längre vill ha den, kommer den inte att finnas så att du kan se den.
Tankegången i dag, liksom de föregående, gäller för dina inre och yttre världar, som faktiskt är detsamma. Men eftersom de ser dem som olika, kommer dagens övningsstunder återigen att inkludera två faser: en som gäller världen som du ser utanför dig, och en annan världen som du ser i ditt sinne. Försök att under dagens övningar föra in tanken att båda finns i din egen fantasi.
Vi kommer återigen att börja morgonens och kvällens övningsstunder med att upprepa dagens tankegång två eller tre gånger medan du ser dig omkring på den värld du ser som utanför dig. Slut sedan ögonen och se dig omkring i din inre värld. Försök att behandla dem båda så lika som möjligt. Upprepa dagens tankegång utan brådska så ofta du vill, medan du betraktar de bilder som din fantasi visar upp för din medvetenhet.
För de två längre övningsstunderna rekommenderas tre till fem minuter, dock inte mindre än tre. Om du finner övningen vilsam, kan mer än fem minuter användas. För att underlätta detta, välj en tidpunkt när få distraherande faktorer är att vänta, och när du själv känner dig någorlunda redo.
Dessa övningar bör också pågå under dagen, så ofta som möjligt. De kortare tillämpningarna består i att långsamt upprepa tankegången, medan du granskar antingen din inre eller yttre värld. Det spelar ingen roll vilken du väljer.
Tankegången i dag bör också omedelbart tillämpas på varje situation som kan tänkas oroa dig. Tillämpa tankegången genom att säga till dig själv;

Jag har hittat på den här situationen så som jag ser den.

Inspirerad eller hängiven?

Ett vackert ord, inspirerad. Som betyder: att vara i anden.
Man brukar detta ord i de mest skiftande sammanhang. Man kan vara inspirerad av en författare, en blomma, ett hantverk, musik, ja, listan kan ju göras hur lång som helst.
Oftast när det sägs att man är inspirerad rör det sig inte om andliga ting.

Men när det gäller EKIM har jag hört många säga att dom är inspirerade av den.
För mig låter det ljummet. Ungefär som detta jag räknade upp förut.
Säger man att man är inspirerad av Kursen är man ju det ,såklart.

Om någon frågade mig om jag är inspirerad av EKIM, skulle jag säga nej.
Jag skulle säga; Ekim´s budskap handlar om Livet och om att VAKNA och jag är inte inspirerad av livet eller att Vakna, jag vill leva det och jag vill Vakna. Jag vill vara hängiven, inte inspirerad.Jag vill göra allt som jag kan för att detta ska ske, och det betyder att jag ger min vilja till Den Som Vet.
Det handlar inte om inspiration eller ambition, det handlar om längtan.
Kanske är det så att om längtan är tillräckligt stark finns hängivenheten där.

Böcker

Förr läste jag både skönlitteratur och sk. andliga böcker. Men mest gillade jag självbiografier. Antagligen därför att det då handlade om en människas liv och inte var påhittat.
Innan min uppenbarelse, 1982, läste jag också deckare.
Deckare fann jag totalt ointressanta efter upplevelsen. Kan fortfarande inte riktigt förstå lockelsen i att läsa om mord och intriger. Det räcker ju att titta på nyheterna eller läsa en dagstidning så finns allt detta med. Sedan är det ju det här med att tankarna är skapande.....Det kan inte vara annat än förvirrade sinnen som njuter av detta.
Jag läser då och då fortfarande böcker men det är som sagt ganska sällan.
Nu har jag börjat på Byron Katie´s; 1000 ord för glädje.
Jag uppskattar henne mycket och ser att hon har hittat Hem.
Echard Tolle är också en person som haft en egen omvälvande upplevelse och också hittat Hem. Det är väl därför dessa två känns så trovärdiga.
Hans första bok tilltalade mig mycket.
Det finns två böcker som jag återkommer till genom livet och det är Herman Hesse´s; "Siddharta" och en liten, till det yttre, oansenlig bok av Mona Leo som heter; "Livet älskar dig".
Dessa båda böcker har något som rör vid mig i de djupaste skikten. Blir lika berörd varje gång jag läser dom.
Innan jag kom i kontakt med "A Course In Miracles", fick jag i min hand fem böcker som heter; "Life and Teaching of the Masters of the Far East", av Baird J. Spalding.
Dessa böcker tog mig med på en otrolig resa som utspelar sig i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det är en grupp som utforskar bl.a. Gobiöknen. Dom får vara med om de mest fantastiska saker. Mästare som som utövar bilocation (att vara på två ställen samtidigt) levitation, omedelbar förflyttning,och mästare som berättar underbara sanningar om livet. Dom träffar också Jesus. Vad jag förstår är det en sann berättelse och den känns så.

Dessa böcker förberedde mig för Böckernas Bok, nämligen; "A Course In Miracles".
ACIM visar mig den djupaste sanningen om människans natur och visar vägen Hem.
Jag är så otroligt tacksam att jag får ta del av detta budskap, att jag blev visad till den. Alla andra böcker bleknar i jämförelse, ja, det går inte ens att säga att ACIM är en bok. Den är så mycket mer. Den är Livet.
"En Kurs I Mirakler" ger mig bekräftelse på min uppenbarelse och ännu mycket mer.
ACIM är inte den enda vägen, som det också står i Kursen.
Men jag har hittat Hem.

Mitt retreat

Nu är jag tillbaka i "bullret" igen. Med det menar jag att jag lyssnar på musik, håller på med datorn, ja, är som vanligt igen. Det känns lite bullrigt faktiskt. Inte ljudmässigt så mycket som inuti. Där har det varit stilla, så stilla. Har inte gjort någonting, inte varit verksam. Lagat mat,klappat katten och gått en långpromenad, det är allt.
Suttit i soffan och stundom mediterat, stundom tittat på molnen. Tiden har räckt länge. Att vara i tystaden med sig själv känns oerhört närande. Inte för att jag fått några större insikter eller omvälvande upplevelser, men just detta att bara vara är så befriande.

Det som hände var att jag fick ett rejält gott skratt och en rejäl dos av tårar.
Först skrattet; satt ute i solen och njöt. En tanke for förbi, här behövs det krattas löv...Då hörde jag inuti; Lövad vare du Kristus!!! Lovad vare du Kristus säger man ju i kyrkan, men Lövad...Oj, vad jag skrattade. Länge...Skrattar nu också....

Igår kväll satt jag och läste ur EKIM, något jag inte läst på länge; "Kommer alla att dömas till sist?"
Ja, står det , men inte förrän domen tas emot utan rädsla.
Tårarna kom när jag läste domen;

"Helig är du, evig, fri och hel, i frid för evigt i Guds Hjärta.
Var är världen, och var är sorgen nu?"

Så otroligt vackert, så fullständigt befriande, så obeskrivligt mycket kärlek!
Är det någon som fortfarande tvivlar att det är Jesus som dikterat EKIM?

Nattlig lovprisning

I natt var det Pelles tur att vakna och vara fylld av Anden. Då är det så underbart att kunna väcka den andre och dela med sig.
Ibörjan av vårt förhållande hade Pelle svårt att förstå att det var ok att väcka mig vad det än gällde. Men nu gör han det.
Han berättade om insikter han fått, det är en sådan lycka att kunna dela detta, även om det är mitt i natten.
Jag hade en härlig dröm häromnatten. Väckte inte Pelle då, men berättade på morgonen.
Jag stod på en liten kulle med skog och sjö runt om. Tänkte att det skulle gå att flyga om jag bara sträckte ut armarna. Så jag sträckte ut armarna och började springa och vips var jag några meter upp i luften. Jag bara njöt av att låta mig föras dit jag skulle. Såg den vackra tjärnen och skogen. Det var precis så högt att jag var över trätopparna. Vet inte hur jag landade sedan, men skyndade mig att berätta för Pelle om mitt underbara äventyr. Där slutade drömmen.

I dag har Pelle åkt på retreat med munkar från SRF (Yogananda)utanför Uppsala.
Detta innebär att jag får vara ensam ett par dagar.
Eftersom Pelle jobbar hemifrån, är jag sällan ensam hemma. Därför njuter jag otoligt av att få vara för mig själv dessa dagar.
Jag kommer att ha ett eget retreat; inga telefoner, ingen TV, ingen dator.
Så jag återkommer här, antagligen på söndagkväll, med upplevelsen från denna helg.

Ett citat från EKIM som jag tar med mig in i retreatet:

"Den Helige Ande leder mig till Kristus, och vart skulle jag annars gå?
Vilket behov har jag förutom att vakna i Honom?"

Accept-eran

Detta underbara uttryck har Pelle myntat.
Att acceptera är verkligen en nyckel till befrielse (Studerar vi EKIM får vi ändå fler nycklar till befrielse)
Har just börjat läsa Byron Katie´s bok; 1000 ord av glädje.
Hennes budskap är ju just accepterandet av det som är.
Uppskattar henne väldigt mycket.

Tänk om alla övade på att acceptera. Inte acceptera i blindo, inte så att någon far illa, utan just detta att inte göra motstånd.
Oftast är icke-accepterandet av det som är, det som ger oss svårigheter. När vi accepterar, då upplöses det som vi trodde var ett problem.

Låt oss starta en ny folkrörelse: ACCEPTERA MERA; den nya accept-eran har börjat!

Tack för att ACIM, "A Course In Miracles" har vingar och sprider sig runt världen alldeles själv.

Tystnaden och avskildhet

För mig känns det helt rätt när Yogananda säger; Seclusion is the prize for Self Realization. Däremot upplever jag inte att det kostar något, det sker helt naturligt.
För att komma i kontakt med kärnan i mig själv behöver jag tystnad och avskildhet.
Det handlar också om att när jag har hittat djupet i mig själv blir det så lite kvar i den här världen som är intressant.
Avskildheten känns som en befrielse i förhållande till allt som förut lockade. Tystnaden och stillheten känns närande och när jag vilar där, känner jag mig hemma.
Mitt Hem är Stillheten i Gud. Detta vet jag av egen upplevelse. Vad finns det då att längta till i denna skenbara värld?
När allt blir stilla…inga ord som tar över, när tankevågorna stillar sig…. inget som far omkring i huvudet, där och då är Varat. Det bara är. Där föds det som verkligen är jag.
För mig skedde detta i tiden för många år sedan.
Vägen jag går är kantad av änglar som viskar att allt är väl och att jag redan är Hemma. Snart mycket snart , ser jag det också…

Upplevelser

Har varit på fest hos goda vänner i Mariestad i helgen.
Det känns mysigt att träffas och jag är tacksam att vännerna finns, men...
Jo, det finns ett men.
Allt detta pratande om ingenting. Det är säkert en del viktiga saker som sägs, men för mig är det mesta bara tomt.
Är med om detta i alla sammanhang, jobbet, kalas ja, i vilket sammanhang som helst.
Känner mig inte hemma.
Det behöver inte alls bara vara kallprat. Många kommer med sakkunskap, många tror att dom vet någonting, några har läst något och refererar, någon har läst lite i en bok och tror att den vet vad författaren menar. Någon pratar om någon annan som inte är närvarande.
Bara tolkningar alltihop.

(Hellre än detta prat skulle jag leka. I leken kan alla delta och det är bara att ha skoj som gäller. Humor är underbart och när vi leker tillsammans diskuterar vi inte, istället kommer skrattet! )

Ingen berör det som verkligen är frågan och svaret; Vad är jag?

Alla utgår från sin egen verklighet som vittnar om olika saker. Man tar för givet att livet är det som händer därute. Som man dessutom har synpunkter på. Ingen verkar ana att det egna sinnet skapar det yttre. Då går det ju an att ha åsikter och tycka att det är förfärligt med än det ena och än det andra. Eller för den delen njuta av det "goda" i tillvaron. Eller ha filosofiska intellektuella diskussioner.

Känner mig alltid stum vid sådana här träffar. Har inget att tillägga. Inget av samtalsämnena är av värde för mig. Skulle gärna berätta om mina egna andliga upplevelser, min egen erfarenhet av Varandet och hur jag lärt mig genom EKIM´s sinnesträning att se igenom illusionen.
Känner inte att jag dömer någon, inte mig själv heller, det är mest ett konstaterande.
Men eftersom allt händer i mig av det som sker i det yttre, så är det nog bara en liten tid kvar tills ett sammanhang uppenbarar sig där egna upplevelser får plats
.Ser framemot vad det kan bli!!.

Så länge fortsätter jag att vara tyst, för diskussioner är det sista jag vill ha.
Man kan inte diskutera om någons inre andliga upplevelser, man kan egentligen bara fråga mer och sedan berätta om sina egna inre upplevelser.

Kan det vara så att, människor inte har några egna inre andliga upplevelser att dela med sig av....?
Ja, kanske är det så.
Då fortsätter jag att vara tyst.
Då fortsätter jag med min blogg.

Apropå upplevelser, sa Einstein ungefär såhär:
Det enda som är sant är den egna upplevelsen, allt annat vi vidareför är endast information.

Lektion 251 ur "En Kurs I Mirakler"

Jag behöver ingenting annat än sanningen

Jag sökte efter många ting, och fann förtvivlan. Nu söker jag endast efter ett, för i detta enda finns allt jag behöver, och endast det jag behöver. Allt som jag sökte efter tidigare behövde jag inte, och ville inte ens ha.
Mitt enda behov varseblev jag inte. Men nu ser jag att jag endast behöver sanningen. I den tillfredsställs alla behov, alla begär försvinner, alla förhoppningar infrias till sist, och drömmarna är borta. Nu har jag allt som jag skulle kunna behöva. Nu har jag allt som jag skulle kunna önska. Och nu har jag äntligen frid.

Och för den friden, Fader vår, tackar vi. Det vi nekade oss själva har Du återställt, och det är endast detta som vi verkligen vill ha.

Jag har inte en aning om någonting

Så är det. I morse när jag mediterade kom detta starkt till mig. Vet det sedan förut, har fått budskapet många gånger. Men så lätt det är att tro att jag vet hur det ska vara för andra. Så lätt att sucka....
I EKIM står det att vi varken kan eller ska korrigera våra medmänniskor.
Jag har ingen som helst koll, även om jag då och då tror det.
Den enda som har hela perspektivet är Helige Ande (eller vad du nu kallar den Högre Principen). Det hjälper mig att se mitt enda ansvar, som är att Lyssna och Ta Emot Vägledningen. Ibland kan vägledningen vara att meddela någon något som kommer genom mig, men detta kräver ett verkligt lyssnande för att vara sant. Är det från rätt källa, landar det oftast i den mottagande som en sanning.
Min grundhållning är, att jag vet ingenting. Vilken välsignelse!


Led milda Ljus
i dunkel dimfylld värld
led Du mig fram


Så är det.
Du leder, jag följer

Fredagsmys

Fredagsmys för mig kan förvisso vara att titta på något givande på TV. Men utan chips. Annars är det ju den reklamen jag syftar på när jag säger "fredagsmys".
Men för att börja i morse.
Satt på väg till jobbet och lyssnade på en CD med David Phepls, just nu osäker på stavningen.
Vi hade fått en DVD med tillhörande CD av en kär vän, och igår satte vi oss ner och blev helt förtjusta. Jag har nog aldrig hört en sådan kraftfull röst förut och ändå så känslig. Dessutom sjunger han om Jesus och Gud. Vad jag kunde höra är det inte så mycket synd och golgata-text, tack och lov. Nej, mer om att Gud älskar oss precis som vi är.
Så när jag kör in i morse till Arvika, så har jag musiken på jätte-högt. Tårarna rinner och jag älskar hängivenheten som hans sång präglas av. Rätt som det är möter jag en liten bil, en ljusblå citroen, hinner jag se att det är. Precis när den försvinner i mitt synfält tittar jag på registreringsskylten. Bokstäverna bildar GUD. Kan detta vara möjligt? Får man ha bokstäver på skyltarna med GUD på? Jag vet inte. Kanske stod det GOD. Men jag upplevde det som en extra krydda åt min egen upplevelse just då!
På väg hem lyssnade jag igen och blir upprymd! Parkerar hemma och ser att det står en okänd bil utanför vårt hus. Det är Anne och Peter från Mundekulla som är i trakten och tittade in.
Jag höjde volymen på cd-n och ville få dom att lyssna också.
Efter åtta timmar med små barn och städning, var jag inte alls trött. Jag var istället full av hängivenhet.
Tack!

Inga önskningar kvar

Kanske låter det tråkigt när jag säger att jag inte har några önskningar kvar. Men det är precis tvärtom! Det är en befrielse.
Önskningar står som spön i backen, för de flesta i denna skenbara verklighet. Vi önskar få se nya platser, mer pengar, en bättre partner, snyggare kropp, barn, barnbarn, jobb, inte jobb, förbättra världen, bli upplyst, ja, listan kan göras hur lång som helst.
Att ha önskningar är, som vi tycker, en naturlig del av att vara människa. Lika naturligt som att ha en massa känslor att pendla mellan; arg, ledsen, grinig, irriterad, glad. Eller lika naturligt som att avsky sjukdomar och vara rädd för döden.
Vi är programmerade från barnsben att såhär är livet. Det går ut på att klara sig så bra som möjligt, och någon dos av elände får vi räkna med.

Självklart har jag varit inne i detta tänkande i många år. Det är svårt att motstå när hela ens omgivning beter sig som att allt detta är naturligt...!!!????

Det behövs en upplevelse av något bortom detta synsätt. En hjälp att skifta varseblivning.
Inget av detta jag räknade upp är idag det minsta naturligt i mina ögon. Det är i högsta grad onaturligt. Det som de flesta ser som naturligt är en vrångbild av vem man är. En skrattspegel.

När vi vet, genom egen erfarenhet, vem vi i Sanning Är, då upphör det som vi förut tyckte vara självklarheter.
Då vill vi tjäna ett högre syfte med det vi tänker, säger och gör. Vi inser att det finns en väg där det är fullt möjligt att uppleva inre frid NU.
Jag är fullständigt nöjd med det som är. Då finns det inget behov av att försöka tämja framtiden genom önskningar.
Gud Är.

En Mira-dag

Klockan är nio på morgonen när jag sätter mig vid datorn.
Har tänt i vedspisen i köket och gjort en brasa i kaminen i vardagsrummet.
Höstens intågande är behagligt när det finns brasor att tända.
Sjunker djupt ner i fåtöljen nära elden och tittar in i lågorna. Allt stannar, det är bara ljudet från elden och mina andetag som hörs. Det bara är. Sitter där och njuter av stillheten.
Det är perfekt. Helt. Fullt. Jag bara är. Tankar av tacksamhet.
Ville ut idet vackra vädret. Tog långa rundan. Den tar en timme och en kvart i ganska snabbt tempo. Men idag gick jag långsammare. Det är en underbar grusväg där det finns några hus utslängda lite här och där. Satte mig på en sten i skogen och lyssnade på fåglarna och stillheten. Trivs med att vara ensam på promenaderna.
När jag kom hem satte jag mig att meditera.
Sedan var det dags att göra lunch till Pelle och mig. Pelle har sitt kontor i ett uthus på tomten, så vi träffas ganska ofta när jag befinner mig hemma.
Efter maten la vi oss i varandras famn och slumrade till. Vilken lyx!
Därefter stökade jag lite i köket.
Satte mig sedan ner för att förbereda mig för de två behandlingarna på, Levande Föda-kursgården, jag skulle ha lite senare.
Min första klient var en kvinna jag träffat för tjugo år sedan, härligt att mötas igen! Hade tänkt på henne på min promenad samma dag!!!
Nu har jag just fått en frukt och grönsaksdrink av min älskade man.
Ja, nu kanske jag tittar lite på TV. Har upptäckt Acess kanal, bra.
Vilket fantastiskt underbart liv jag har!!

Citat från indiska mästare

Dessa båda citat är från "Autobiography of a Yogi" av Yogananda.

Först av ett indiskt helgon; Thayumanavar (står ej vilket århundrade han levde)

"Du må kontrollera en galen elefant;
Du må stänga gapet på en björn eller tiger;
Rida på lejonet och leka med kobran;
Genom alkemi kan du förtjäna ditt levebröd;
Du må gå oförbemärkt genom universum;
göra gudarna till dina underlydande, förbli evigt ung;
Du må gå på vatten och leva i eld:
Men kontroll över sinnet är bättre och mycket svårare."


Nu ett citat från Ramana Maharshi angående icke-dualism.

Han har många efterföljare, t.ex Papaji, som introducerade Gangaji i Maharshis lära.
Jag har alltid upplevt Ramana Maharshi som en av vår tids stora Mästare. Han uppmanade sökare att fråga den viktiga frågan: Vem är jag?
Hans budskap känns väldigt likt budskapet i EKIM.
Googla gärna på Gangaji, som är en amerikansk kvinna som reser världen runt och talar om icke-dualism på ett mycket genomgripande sätt.

Detta citat av Maharshi grep tag i mig! Så enkelt och vackert beskrivet.

"Dualiteter och treenigheter hänger fast vid något.
De uppträder aldrig utan stöd.
Om man rannsakar detta stöd, tappar de taget och faller.
Där är Sanningen. Den som ser det vacklar aldrig."

Lektion 295 ur "En Kurs I Mirakler"

Den Helige Ande ser genom mig idag.

Kristus ber att få använda mina ögon idag, och på så sätt förlossa världen. Han ber om denna gåva så att Han kan erbjuda mig sinnesfrid, och ta bort all skräck och smärta. Och när de tas bort från mig, är drömmarna som tycktes utbreda sig över världen borta. Förlossningen måste vara en. När jag räddas, räddas världen tillsammans med mig. För vi måste alla förlossas tillsammans. Rädslan uppenbarar sig i många olika former, men kärleken är en.

Min Fader, Kristus har bett mig om en gåva, och en gåva som jag ger så att den kan ges till mig. Hjälp mig att använda Kristi ögon i dag, och på så sätt låta den Helige Andes Kärlek välsigna allt jag ser, så att Hans förlåtande Kärlek kan vila över mig.