Ur "En Kurs I Mirakler", forts. sid 109, Textboken

"Den Helige Ande är Kristussinnet som är medvetet om den kunskap som ligger bortom varseblivningen. Han kom till vid separationen som ett beskydd, och inspirerade samtidigt till Soningsprincipen. Dessförinnan fanns det inte något behov av helande, för ingen var utan tröst. Den Helige Andes Röst är Kallelsen till Soning, eller till återställandet av sinnets helhet. När Soningen är fullständig och hela Sonskapet är helat, kommer det inte att finnas någon kallelse att återvända. Men det som Gud skapar är evigt. Den Helige Ande kommer att stanna kvar hos Guds Söner för att välsigna deras skapelser, och bevara dem i glädjens ljus.
Gud ärade till och med Sina barns felskapelser eftersom de hade gjort dem. Men Han välsignade också Sina barn med ett sätt att tänka, som skulle kunna höja deras varseblivningar så högt att de nästan kunde nå tillbaka till Honom."

Längtan Hem

Igår när jag körde från jobbet lyssande jag på David Phelps; Gentle Saviour.
Känner väldigt starkt för hans sånger och inte minst för hans fantastiska röst.
Satt där i bilen i mörkret och tårarna bara flödade. Det är inte så enkelt att köra bil på halkiga kurviga småvägar när tårarna bara rinner.

Musik har ju en sådan inverkan på oss människor att vi kan komma in i olika sinnestillstånd, både när vi lyssnar och genomför musik.
Jag har lyssnat på Gentle Saviour ett otal gånger, blir alltid berörd, men inte som den här gången.

Den stora Hemlängtan kom över mig.
Då och då kommer jag i kontakt med en stark längtan Hem till Gud.
Visst, jag vet att jag redan är Hemma och att jag bara glömt bort det. Det känner jag oftast.
Men ibland när jag varit i den "vanliga" världen ett tag, det är då min längtan blir så stark.
Jag vill vara Hemma Nu!
Vilket jag är!
Men glömde bort.....
Meditation hjälper mig komma ihåg.

Att vara "vanlig".

Vanlig är ett vanskligt ord.
Vad det står för, finns väl många olika tolkningar på.

I betydelsen här, menar jag att jag är vanlig.
Ingen som inte känner mig mycket väl, vet någonting om min andliga väg.

Jag har aldrig försökt frälsa någon med att berätta om "En Kurs I Mirakler".
Har alltid känt stor respekt för andras vägar och tillit till att var och en finner sin väg när det är dags.
Denna blogg skiljer sig mycket från mitt tidigare förhållningssätt;
men en dag fick jag en sådan stark ingivelse att jag skulle berätta öppet om min andliga väg via blogg, och här är jag nu.

Mina arbetskamrater vet bara att jag är andligt intresserad.
Med mina mått mätt är det verkligen ett "understatement".
Få i min bekantskapskrets vet om min andliga inriktning. Jag menar inte då speciellt EKIM´s väg, utan att jag är hängiven Gud.
Min far vet ingenting. Jo, att jag mediterar.
Frågar ingen, säger jag ingenting.
Jag berättar endast om jag känner att jag ska göra det.
Ett svalt intresse räcker inte för att jag ska berätta.

När man varit i djupaste mörker och sedan få se Ljuset och veta att vi är ETT, efter det blir inget sig likt.
Tack vare EKIM kunde jag få bekräftelse på vad jag varit med om och också nyckeln till fortsättningen.
Det som är så underbart är ju att det inte är bara via ord som vi påverkar varandra.
Orden spelar faktiskt en mindre roll.

Min väg verkar inte att vara kallad till att stå på barikaderna och berätta om Ljuset.
Även om människor som träffar mig relativt ofta inte har någon aning om mitt inre liv, så har jag tillit till att Guds Kärlek strömmar genom mig.
Det räcker.

Fortsättning EKIM, sid 108 textboken

"Den Helige Ande är den enda delen av den Heliga Treeningheten som har en symbolisk funktion. Han omnämns som Helaren, Hjälparen och Vägledaren. Han beskrivs också som någonting "separat", åtskilt från Fadern och från Sonen. Jag själv sade:"Om jag går bort skall jag sända er en annan Hjälpare och Han skall för alltid vara hos er."
Den Helige Andes symboliska funktion gör Honom svår att förstå, eftersom symboliken kan tolkas på olika sätt. Som människa och också som en av Guds skapelser, lärde mig mitt rätta tänkande, som kom från den Helige Ande eller den Universella Inspirationen, först och främst att denna Inspiration är till för alla. Jag skulle själv inte kunna ha Den utan att veta detta. Ordet "veta" är rätt i detta sammanhang, eftersom den Helige Ande är så nära kunskapen att Han framkallar den, eller bättre uttryckt, tillåter den att komma.
Jag har tidigare talat om den högre eller "sanna" varseblivningen, som ligger så nära sanningen att Gud Själv kan strömma över den lilla klyftan. Kunskapen är alltid redo att strömma överallt, men den kan inte sätta sig emot. Därför kan du lägga hinder i vägen för den, även om du aldrig kan förlora den".

Inbjudan till den Helige Ande, EKIM sid. 108

"Tankar ökar genom att de ges bort.
Ju fler som tror på dem desto starkare blir de.
Allt är en föreställning.
Hur kan då att ge och att förlora associeras med varandra?

Detta är en inbjudan till den Helige Ande. Jag har redan sagt att jag kan sträcka mig upp och föra ner den Helige Ande till dig, men jag kan endast föra Honom till dig om du själv bjuder in Honom.
Den Helige Ande finns i ditt rätta sinne, liksom Han fanns i mitt.
Bibeln säger: "Var så till sinnes som Kristus Jesus var", och använder detta som en välsignelse. Det är mirakelsinthetens välsignelse.
Den ber att du skall tänka så som jag tänkte, och förena dig med mig i Kristustankande."

Gör ett experiment.

För att förstå hur mäktiga tankarna är behöver man iaktta sig själv.
Kanske tror du att du ibland blir ledsen eller arg eller vad det nu kan vara för känsla, därför att något utanför dig skapat dessa känslor.
Det är här experimentet kommer in. Om du inte gjort det förr, pröva.

Försök att iaktta vad du tänker på. Börja första dagen bara med fem minuter. Andra dagen, om du har möjlighet,lite längre tid.
Låt det inte bli en stress, utan var varsam med dig själv.
Öka på tiden tills en vecka har gått. Fint om du kan kolla upp dina tankar under en hel dag.
Det är spännande!
Det du kommer att märka är att personen på jobbet, som du irriterar dig på, att du redan innan du möter honom/henne har bestämt dig vad du ska tycka.
Detta gäller alla möten. Du "vet" hur personen brukar vara och då reagerar du som du brukar.
Är det någon du aldrig mött förut, kan du studera hur du bedömer personen. På mindre än ett ögonblick har du redan gjort dig en bild. Kanske går tankarna såhär:
Å, vad löst han höll min hand när vi hälsade. Säkert en mes. Mammas pojke. Men, vad har han för slips, det fulaste jag sett. Fy sjutton, parfym också. Eller:
Oj, vilken snygging. Säkert redan gift. Vilka vackra ögon. Han är säkert mycket kompetent i sitt jobb.

Det spelar ingen roll hur du bedömer honom, positivt eller negativt.
Grejen är att du redan gjort dig en bild och därigenom kan du inte verkligen SE honom. Egentligen dömer du inte bara honom utan även dig själv. Du förringar det inre. Du vill inte SE varken dig själv eller honom.
När vi låter tankarna löpa på så okontollerat, blir vi snabbt ett offer för våra egna känslor. Vi kopplar inte ihop att tankarna föregår känslorna. Vi tror att det är inget vi kan styra över.
Så fel!
Vi inte bara kan styra våra tankar, det är en nödvändighet om vi vill finna harmoni. Det är också oundvikligt om vi vill gå djupare och verkligen lära känna oss själva.

Hur kan vi då ersätta dessa reflexmässiga tankar?
Jag tror att man måste hitta en andlig väg som tar upp detta.
Eller läsa böcker och öva sinnesträning.
Byron Katie, Echart Tolle, Gangaji, David Hoffmeister och Gary Renard tar alla ett grepp om tankarnas irrfärder.
Som du, som brukar läsa min blogg redan vet, så har jag funnit min väg i att genomskåda tankarnas makt. "A Course In Miracles" eller som den heter på svenska:"En Kurs I Mirakler", förkortat till: EKIM.

Lycka till med experimentet!!
Och du, ge inte upp.
Du har allt att vinna på att befria ditt sinne.
Glöm inte att meditera också!

Älskar dig!

Lektion 74 ur EKIM

Det finns ingen annan vilja än Guds.
Jag söker Hans frid idag.

Syftet-intentionen

Kommunikation är inte det lättaste i denna värld.
Det uppstår lätt missförstånd.

En Kurs I Mirakler visar oss en väg att kommunicera.
Den handlar endast om att vilja hela.

I dina tankar ligger fröet till om det du säger är en attack eller en önskan om helande.
Andra kanske tolkar det du säger som en attack. Endast du själv vet om ditt uppsåt, ditt syfte är önskan om helande.
När du endast önskar helande, det spelar ingen roll vad någon gjort mot dig, då är din intention-syfte endast helande-mirakler.
Detta är avgörande om du ska göra framsteg i din andliga utveckling.

Så länge du tror på attack av något slag, till exempel försvar, har du glömt vem du och din medmänniska är.
Hjulet snurrar på och du gömmer något som väntar på helande.

Låt ditt syfte bli helat genom Helige Ande.
Be om mirakler.

Transparans

För några veckor sedan sa jag till Pelle att jag börjar uppleva den här världens transparans.
Men allt ser ut som vanligt. Förstod inte riktigt själv vad jag menade.
Nu, för en stund sedan när jag låg i soffan och tittade på elden, insåg jag att det inte är med mina fysiska ögon som jag upplever transparansen.
Det är med dom inre ögonen.
Något händer.
Häromdagen när jag låg och vilade i sängen, upplevde jag att min kropp svävade uppåt. Men kroppen låg ju kvar , ändå kom taket närmre..

Lyckan sprudlar ur öronen

Ja, så är det. Det bubblar inuti.
Visst är jag fortfarande förkyld.
Men inget i det yttre påverkar min lycka. Sällhet!
Ett sådant vackert ord; sällhet.
För mig betyder det att glädjen, utan anledning, hela tiden är närvarande.
En djupare glädje, en lycka.
Ibland far det omkring olika mörka moln. Jag iakttar, men blir inte "drabbad".
Sällhetsbubblet finns under ytan hela tiden.
Det kan storma på ytan, men i djupet är det endast sällhet!

Tack Älskade Gud.

Ur EKIM, sid. 337 Arbetsboken

" Fader vår, välsigna våra ögon idag. Vi är dina budbärare, och vi vill se den underbara återspeglingen av Din Kärlek som lyser i allt. Vi lever och rör oss endast i Dig. Vi är inte åtskilda från Ditt eviga liv. Det finns ingen död, för döden är inte Din Vilja. Och vi förblir där du har satt oss, i det liv som vi delar med Dig och med allt levande, för att vara som Du och del av Dig för evigt. Vi accepterar Dina Tankar som våra, och vår vilja är ett med Din för evigt. Amen."

Förkyld

I dag skulle jag varit hos far i Göteborg. Men förkylningen satte stopp för det.
Det är bara att acceptera.

Jag bryr mig inte om att fundera över varför jag är förkyld. En del gör det som håller på med EKIM.
Jag bara accepterar.
Lämnar även över detta till helige Ande att hela.
Känner tillit.

Allt är precis som det ska vara.

Livet är en berg-och dalbana

Många gånger har jag hört det uttrycket. Eller ibland uttryckt såhär angående en relation: ja, det går upp och ner som i alla relationer.

För mig är detta inte alls sant.
Mitt liv är ingen berg-och dalbana och min relation går inte upp och ner.

Det fanns en tid när det gjorde det, javisst. Längesedan nu.

När vi vänder oss till en andlig väg och verkligen vill se bortom alla klichéer, verkligen vill veta vad livet är, vad jag är, då öppnar sig en väg som slutligen blir stabil.
Stabil i den bemärkelsen att vad som än händer på ytan är grunden lagd.
Med det menar jag att det fortfarande kan se ut att hända saker som verkar jobbiga, men vår tolkning av dom är annorlunda.
Vi har fått verktyg, andliga verktyg.
Förlåtelsen, som beskriven i "En Kurs I Mirakler", är ett sådant verktyg.
Att välja att se med kärlekens ögon istället för med rädslans, likaså.
Men lösryckta ur sitt sammanhang fungerar dom inte hela vägen ut. Grunden måste läggas.
Vad gäller EKIM, behöver man läsa hela boken, göra alla övningarna. Det finns en mening med hur den är uppbyggd.

Det verkar som de flesta människor är som ett rö för vinden. Hoppsan, nu flög jag ditåt, hoppsan nu åt andra hållet....
Ingen grund att stå på, ialla fall ingen varaktig.
Just detta att veta vem man i sanning är, det är det som gör att lugnet blir varaktigt. Det tar oftast tid för att nå en andlig mognad.

Att ena dagen må hur bra som helst och några dagar, veckor, senare känna sig som en vissen blomma, detta är tecknet på att du inte lagt grunden rätt.

Försök igen!

Inledningen ur Ekim

"Ingenting verkligt kan hotas.
Ingenting overkligt existerar.
Häri ligger Guds frid."

Det som är av Gud kan inte hotas. Och det finns inget annat än det som är av Gud. Eftersom Gud endast är Kärlek, finns bara Kärlek.

Därför kan inte den här världen vara sann eftersom den inte innehåller endast Kärlek.
Därför finns ingen rädsla-ego.

Men för att denna sanning inte bara skall bli ett intellektuellt förhållningssätt, behöver vi träna sinnet att se bortom.
Det finns många vägar dit.
Mest av allt behöver vi få en upplevelse av Kärlek, där vi ser vårt Ljus och kommer i kontakt med Källan.

Meditera mera

Stilla dig.
Var nära ditt Själv.
Lyssna på tystnaden.
Dra dig undan,
kanske till skogen,
kanske till något retreat.
Var stilla.
Hys ingen ambition
bara ge efter.
Släpp taget om
det du tror
att du är.
Du vet inte.
Var stilla och ta emot.

Tänk om

Tänk om, betyder ju två olika saker, beroende på hur man betonar orden.
Tänk om jag hade ett trollspö och kunde visa dig på ett ögonblick din egen storhet, din helighet.
Eller: tänk om, du kan inte bara gå omkring och tro att detta är meningen med livet.

Jag fokuserar på det första förslaget.
Tänk om du verkligen trodde på att du är helig. Att det inte är någon skillnad på dig och Jesus. Skillnaden finns, men består inte i värdet utan av att Jesus visste att han var helig och därför bara Kärlek.
Vad skulle hända om du ödmjukade dig till att tro på din helighet?
Du kanske tror att det är arrogant att tro att man är helig?
Men hur kan Sanningen vara arrogant?
Tänk om det är så att du är Gud?
I EKIM finns en lektion som heter: Jag vilar i Gud.
Inte hos Gud. Då hade det varit dualitet. Gud och jag.
Men det står; Jag vilar i Gud.
Tänk om det är sant? Här går du omkring och tror att du är en liten plutt som inte är mycket att ha.
VAKNA!!!!
TÄNK OM!
Du är det mest fantasktiska, underbaraste, mest älskade som finns! Därför att du är helig.
Det som bara är Kärlek-Gud är heligt.
Du är inte speciell, allas vår Ande är det vi talar om här. När du börjar se med Andens ögon ser du ingen speciellhet hos någon, utan Guds etthet.
Du ser med dina inre ögon, du ser på helighet.
Tänk om du ville släppa din rädsla för din egen storhet-Kärleken och våga säga ja till heligheten, vad skulle hända?
Du skulle gråta glädjetårar. Du skulle jubla. Du skulle komma ihåg.
Därför att vi har aldrig lämnat Gud. Detta skulle bli sant för dig.
Du skulle gå ut i världen och se transparansen och känna igen din egen helighet och se den i dom du möter.
Tänk om du verkligen ville det.
TÄNK OM!

Döden

TV-programmet Himlen kan vänta, som sändes igår kväll, där hittade jag det jag undrade över i mitt tidigare inlägg apropå dessa människors dödsdom.
Det gällde den unga kvinnan, Frida, som sökte andliga vägar i sitt helande. Vi fick se henne öva yoga och sjungandes ett mantra. Det gjorde mig glad!
Dom flesta i programmen, både de drabbade och anhöriga, hade fått ett nytt perspektiv på tillvaron. Man tog inte längre något för givet och man tog tillvara dagen på ett nytt sätt. De mänskliga relationerna hade blivit viktigare än förut.
Men just detta att så få av dom hade vänt sig inåt för att söka andligheten, förvånade mig.

Den här kroppen har inget med mig att göra.
Visst är det ett märkligt uttalande. Men det är så jag ser det.
Denna tanke uppstod en dag i mitt sinne. Kan inte säga när, men det är säkert ett par år sedan.
Därför är döden inte skrämmande. Döden handlar ju om kroppen, och har kroppen inget med mig att göra, vad finns det då att vara rädd för?
Smärtan såklart. Men den dagen jag får den här kroppens dödsdom antar jag att smärtan lämnar mig, antingen genom mitt andliga förhållningssätt eller genom artificiella metoder.
Lektionen i EKIM: "Jag är inte en kropp jag är fri, för jag är fortfarande som Gud skapade mig", detta har blivit sanningen för mig.
Jag identifierar mig med anden, inte kroppen. Därför kan det som verkligen är jag, inte dö. Det är en omöjlighet.
När kroppen ska dö, är det mer som, jaha. Ingen stor sak.
Pelle och jag har en sådan förnöjsamhet tillsammans och ser igenom dödens illusion, men vi inser ju också att när någon av oss går bort, kommer vi att sörja.
Det är helt OK. Men sorgen kommer inte att vara så länge.
Detta fick jag se när min älskade mamma dog. Jag var själv förvånad hur lätt det var.

Tänk dom människor som tar livet av sig. Dom tar livet av ingenting. Dom har så identifierat sig med kroppen att dom tror att dom blir fria när dom dör. Likaså med religiösa extremister, som tror att döden är något fint, bara man tar livet av sig för Guds sak.
Tänk vilket oerhört missförstånd. Döden är ingenting!! Absolut ingenting!! Därför att kroppen inte är ditt hem.
Ditt hem är i Gud, har alltid varit, kommer alltid att vara. Inte som kropp utan som ande. Så underbart!
Betyder detta att man ska förneka kroppen? Absolut inte. Man ska inte göra någonting. Det är endast genom andlig mognad vi kan komma till insikt.
Så länge du tror att kroppen är ditt hem så länge kommer du att identifiera dig med den.
När du ser igenom illusionen och inser att du inte kan "tjäna två herrar", sker ett val i ditt inre.
Valet mellan illusion-sanning , ego-Gud.
Det är då vi lämnar över till Helige Ande och ber om att få bli brukade. Kroppen blir nu ett redskap i Sanningens tjänst.

Mirakelprinciperna ur EKIM, forts.

46. Den Helige Ande är det högsta kommunikationsmediet. Mirakler innefattar inte detta slags kommunikation, därför att de är tillfälliga kommunikationsredskap. När du återgår till din ursprungliga kommunikationsform med Gud genom direkt uppenbarelse, är behovet av mirakler över.
47. Miraklet är ett inlärningsredskap som minskar behovet av tid. Det upprättar ett tidsintervall som avviker från det vanliga mönstret och som inte lyder under de vanliga tidslagarna. I denna bemärkelse är det tidlöst.
48. Miraklet är det enda redskap som står till ditt omedelbara förfogande för att kontrollera tiden. Endast uppenbarelsen går bortom det, då denna inte har med tid att göra överhuvudtaget.
49. Miraklet gör ingen åtskillnad mellan grader av felaktig varseblivning. Det är ett redskap för att rätta varseblivningen, verksamt helt oberoende av såväl misstagets grad som riktning. Detta är dess sanna opartiskhet.
50. Miraklet jämför det du har gjort med skapelsen, och accepterar det som överensstämmer med den som sant, och förkastar det som inte överensstämmer med den som falskt.

TV-program

Idag mitt på dagen blev Pelle och jag sittandes och tittade på "Himlen kan vänta". Programmen handlade om några ganska unga människor som fått en dödlig sjukdom.
Vid frukost i morse hade jag sagt att jag upplever det så fattigt att det nästan aldrig talas om existensiella frågor.
Så sitter vi nu och ser på dessa potentiellt existensiella program. Vad fint att TV sänder sådant här, tänker jag.

Efter att ha tittat på alla programmen, repriser, blir jag undrande.
Hur kommer det sig att människor som upplever så mycket smärta, både fysiskt och psykiskt, inte vill veta mer om andlighet. Ingen tar upp frågan om hur andlighet skulle kunna hjälpa till i försonandet av det som händer dom.
Ingen söker någon sk. alternativ väg.
Ingen prövar meditation.
Ialla fall får vi som tittar, inte veta det.
Man vill bara inte dö.

Själv kan jag inte tänka mig ett liv utan medveten Gudsnärvaro.
Jag har levt i den andra omedvetna världen, men förstår idag inte hur jag orkade leva då.
Så meningslöst, så tomt.
Tänk så mycket prat och pladder om ingenting som ständigt flödar ut från TV, radio, och andra samkväm.
Idag vill jag bara ta del av detta pladder en liten stund, sedan går jag.

Jag väljer att vara med Gud i meditation istället.
Eller bara vara i tystnaden.

Skulle önska mina medmänniskor en egen upplevelse av ljus och frid.
En upplevelse som går bortom orden och jorden.
En upplevelse av gränslös Kärlek.
En upplevelse där Hem är något annat än kroppen.

Allt är väl

Allt är väl

Djupast djup
mörkaste mörker
ytligaste yta

inget av detta är
av betydelse

inget kan ta ifrån dig
den du är

djupast djup kan visa dig
att mörkret bara är
frånvaron av ljus
ingenting annat

Acceptera mera

Det är verkligen något viktigt det här med att acceptera det som är.
Att verkligen inte vilja ändra något, bara inse att just nu är det så här och det är perfekt.
Det kan inte vara på något annat sätt, därför att det inte är på något annat sätt.
Så enkelt allting blir.
Ingen konflikt med sig själv.
Ibland hör jag människor som klagar över sin situation. Rädslan-egot njuter och tar för sig. Sök, men finn inte. Så kan man hålla på i ett helt liv, alltid är det något det är fel på.
Även om vi befinner oss i en situation där vi inte trivs, så gäller det att acceptera situationen tills vi förändrar den.
Det är en vila i sant accepterande. Inte en uppgivenhet.
Allt är perfekt just nu.

Om föregående inlägg

Kände att det fanns mer att säga om gårdagens inlägg.
Jag talade om attityd; men det betyder ju inte att bara jag inte ger pengar status i mitt liv, att det skulle innebära att det per automatik gör att jag har mer pengar...
Det jag menar är att ett mirakel inträffar.
Vet inte hur många gånger Pelle och jag tittat förvånande på varandra och undrat; hur i hela världen gick detta till. Det har alltså handlat om att pengarna räcker såååååååååå länge.

Den enda förklaring jag har är att det sker mirakel.
Inte ett mirakel i världens mening, utan ett miraklel i EKIM´s mening.
Mirakler, som EKIM definierar dom, är ju en rättelse av att tänka fel. Tankefelet är baserat på att vi tror att vi är separerade från Gud och att vi känner oss så skuldtyngda av detta och rädda för Guds straff, att vi gör allt för att undkomma detta. Det mest effektiva är att projicera ut skulden, som vi inte är medvetna om, på andra.
Det är så hela den värld vi tror vi befinner oss i, är uppbygd. På skuld.

Miraklet har inget med form att göra, även om det ser ut att får verkningar i formens värld.
När min attityd är ; av mig själv vet jag inget, förstår inget. Hjälp mig, led mig Jesus. Varje morgon ber jag om att bli ledd.
Detta innebär att om jag helt och hållet tror på hjälpen, vilket jag gör, då är rättelsen där, miraklet.
Detta är den enda förklaring som håller, att pengarna bara är papperslappar och metall, varken mer eller mindre.
Världen blir transparant.
Sanningen tar över.

Jag är så rik!

I dag har vi varit inne i Arvika och bytt bil. Nuförtiden är det bara ett lugnt konstaterande; jaha, vi behöver en bil som kan ta sig upp för backarna där vi bor.
Inget speciellt, inget märkvärdigt.
Samtidigt som detta sker märker jag att det egentligen är omöjligt för oss med knappt en och en halv lön, och heltidslönen ligger i underkanten....att både köpa hus och byta upp oss vad gäller bil. Dessutom äter vi precis den mat vi vill, jag kollar aldrig på priser. Omöjligt med världens ögon.
Det handlar om att pengar är totalt ointressant för mig. Jag har ingen egen ekonomi, Pelle och jag samlar allt i en pott. Jag köper det jag anser mig behöva. Ibland inser jag att jag behöver tänka i pengar, då gör jag det.
Att känna sig rik oavsett hur mycket pengar man har är en fråga om attityd.
Jag har alltid känt mig rik, är helt enkelt övertygad om att jag är det, på alla plan.
Därför är mitt liv så överflödande!

Mirakelprinciperna ur "En Kurs I Mirakler", forts.

39. Mirakler upplöser misstag därför att den Helige Ande identifierar misstag som falska eller overkliga. Detta är detsamma som att säga att genom att varsebli ljuset försvinner mörkret automatiskt.
40. Miraklet erkänner alla som din och min broder. Det är ett sätt att varsebli Guds universella kännetecken.
41. Det innehåll som varseblivs i mirakler är helheten. De rättar således, eller sonar, den felaktiga varseblivningen av brist.
42. Ett betydelsefullt bidrag från miraklerna är deras styrka att befria dig från din falska känsla av isolering, berövande och brist.
43. Mirakler uppstår ur ett mirakulöst sinnestillstånd, eller ur ett tillstånd av att vara redo för mirakler.
44. Miraklet är ett uttryck för en inre medvetenhet om Kristus, och accepterandet av Hans Soning.
45. Ett mirakel går aldrig förlorat. Det kan beröra många människor som du inte ens har mött, och leda till förändringar som du inte kunnat drömma om i situationer som du inte ens är medveten om.