Kapitulation

Från och till återkommer jag till tillståndet av kapitulation.
Det är det som känns mest äkta.
Jag är tacksam för att ha fått ett verktyg i EKIM och har försökt att följa
den vägen så gott det går men det är när jag ger upp som det fungerar.
Kursen har ju en högst individuell väg att undervisa oss var och en.
Ett tag trodde jag att jag ”var tvungen” att bli en; messengers of peace,
ni vet dom hängivna med David Hoffmeister i spetsen.
Men så får jag mitt i min bräcklighet fantastiska Etthets-upplevelser, ser Ljuset och
känner att allt är precis som det ska vara.
Det är dom stunderna när jag känner att Helige Ande jobbar med mig, det är då jag vet
att jag behöver inte göra något annat än att göra mig tillgänglig.
Min enda uppgift är att ta emot.
För att kunna ta emot behöver jag bli tom på min egen vilja. Dvs. den lilla viljan,
egot.
Det är det som är kapitulation.
Att inte låta den lilla viljan-egot tro att det är den jag ska lyssna på.
Flera gånger i veckan, ja, ibland flera gånger om dagen ber jag Helige Ande ta över.
Detta måste jag lita på att så sker.
När det ibland ser ut som att jag är ”ute och cyklar”, förlåter jag mig själv,
Och överlåter återigen styrandet till Den Som Vet.
Det ser ut som att det går trögt, sakta..med jordiska mått mätt….
men för mig verkar detta vara den rätta vägen.
Jag kastar inte mina glasögon därför att det står i Kursen att vi tror att vi ska se bättre,
med några glasbitar framför ögonen.
Jag slutar inte ta medicin även om Kursen talar om för oss att det är magi.
Jag går inte djupare därför att andra människor säger att jag ska göra det.
Jag överlåter åt Helige Ande att visa mig vägen.
Tilliten och förlåtelsen växer när jag vet att jag vill, men inte mäktar med.
Här kommer ett citat från EKIM;
”Jag vet inte vad jag är, och därför vet jag inte vad jag gör,
var jag är, eller hur jag skall se på världen eller på mig själv.”
”Men frälsningen föds genom att du lär dig detta. Och Det du är
kommer att berätta för dig om Sig Själv.”
Precis såhär upplever jag det.
Först kommer kapitulationen, sedan överlåtelsen och vetskapen om Vem Jag Är.

Hjärta

Go´morron!
Upptäckte just ett litet sår på fingret som har formen av ett hjärta! Otroligt!
Det påminner mig om att låta hjärtat vara med i allt jag gör.
Om vi bara är uppmärksamma finns ju vägledning och mirakler just här och nu.

Var uppmärksam! Ta emot det som ges dig!

Delad glädje.....

Nu är jag strax på väg till jobbet, klockan är snart åtta. Börjar nio och jag är den som stänger dagiset idag, det innebär också städning.

Men just i detta nu kom det över mig en sådan glädjechock;
JAG ÄR HEMMA I GUD NU!
Är det inte underbart? Vi strävar och håller på, ser det ut som...men vi är ETT i GUD NU!

Yeeeees, älskade Fader, jag har aldrig lämnat dig och mitt hjärta jublar!

Citat från EKIM, textbok, sid. 435

"Det heliga ögonblicket är resultatet av din fasta föresats att vara helig. Det är svaret. En längtan och en villighet att låta det komma förgår dess ankomst. Du förbereder ditt sinne för det bara i den utsträckningen som du förstår att du vill ha det mer än någonting annat. Det är inte nödvändigt att du gör någonting mer; det är faktiskt nödvändigt att du inser att du inte kan göra någonting mer. Försök inte att ge Helige Ande det Han inte ber om, för då kommer du att tillföra Honom egot och blanda ihop de två. Han ber bara om lite. Det är han som tillför storheten och makten. Han förenar Sig med dig för att göra det heliga ögonblicket långt större än du kan förstå. Det är din insikt att du behöver göra så lite, som gör det möjligt för Honom att ge så mycket"

Hel jobbvecka

Ja, så var det dags igen att jobba en hel vecka igen.
Idag har jag inte riktigt varit medveten om att vara i Guds Hjärta.
Det är sådan skillnad när jag verkligen är Där och när jag bara glider omkring.
Imorgon bitti ska jag sätta mig en stund innan jag åker och be denna bön från EKIM:

"Fader, låt inte Din heliga värld undgå min syn idag. Låt inte heller mina öron vara döva för alla de lovsånger av tacksamhet som världen sjunger under rädslans ljud. Det finns en verklig värld som nuet håller trygg från alla misstag i det förgångna. Och endast denna värld vill jag se inför mina ögon idag."

Mirakelnytt

I morse läste jag högt för Pelle en översättning av en artikel från 1984 med William Thetford. Översättningen finns i "Nätverket En Kurs I Mirakler"´s tidning Mirakelnytt.
Jag har ju sedan många år vetat om hur ACIM kom till men det var så fint att ta del av Williams svar på denna intervju.
Speciellt en händelse som jag inte hört om förut, gjorde mig väldigt berörd.
Den handlade om när Helen Schucman, det var hon som nedtecknade ACIM ( A Course In Miracles), drömde om en kyrka som låg på en plats dit William och hon var på väg till. Kyrkan var så tydlig i drömmen att hon kunde rita ner den exakt. Hon var övertygad om att hon skulle få se den när de flög in över stället dit dom skulle.
Hon blev besviken när hon inte upptäckte någon kyrka. Inte heller i staden där dom var hittade dom den trots att dom letade.
William såg då en broschyr som visade att den klinik dom hade besökt, var byggt på den mark där det förut legat en kyrka. Fotot visade en luthersk kyrka som såg exakt ut såsom Helen ritat, med tinnar och torn.
När dom sedan reste hem och skulle byta plan iakttog Helen (de var båda professorer i klinisk psykologi) en kvinna och berättade för William att denna kvinna mådde mycket dåligt och hade stora problem. Helen insisterade på att dom skulle gå fram och tala med kvinnan.
När dom började tala med kvinnan visade det sig att hon var panikslagen och var livrädd för att flyga. Dessutom stod hon i begrepp att lämna man och barn och kände ingen dit hon skulle. Hon var mycket ängslig.
Helen och William satte sig på varsin sida om henne på flygplanet och höll hennes händer. När dom landade berättade kvinnan, som var lutherian, att hon skulle kontakta någon luthersk kyrka som kunde stödja henne.
Då hörde Helen den inre rösten säga;

"Och detta är min sanna kyrka, att hjälpa en broder som är i nöd; inte byggnaden ni såg förut".

Dessa ord fick mig att börja gråta.

Johannes av Korset

Hittade en bok i hyllan av Johannes av Korset; Bestigningen av berget Karmel. Han anses som en mystiker och verkade på 1500-talet.
Läste denna bok för många år sedan men nu är den aktuell igen, därför att Pelle och jag håller på att sätta ihop ett kurskoncept och då hämtar vi idéer och inspiration från inre och yttre källor.
Det är intressant att Johannes av Korset faktiskt nämner ordet illusion.
Han använder också ordet djävulen, men det är lätt att översätta det till egot.
I förordet står det:
"Det avgörande hindret mot föreningen med Gud som är kärlek, är människans inrotade egoism. Egoism och kärlek står antipodiskt mot varandra. Därför skall man föra en outröttlig kamp mot sin egoism genom att gå den motsatta vägen istället för den, som egoismen vill välja."

Ja, det är mycket som påminner om vad Jesus säger i "En Kurs I Mirakler".

Andas och förlåt, dikt

Andas och förlåt.
Håll inte fast, lösgör ditt grepp
du vet ingenting
Andas och förlåt
Allt är övervunnit, allt försvunnit.

Gud är endast kärlek

Detta är en lektion i EKIM:

Gud är endast Kärlek, därför är jag det också.

Öppna ditt hjärta och ta in dessa ord. Låt orden sjunka in och bli förvandlade till Sanning.

Du är skapad till Guds avbild. Gud är inte en kropp-en person, alltså måste det vara Anden som du är en avbild av.

Anden är endast Kärlek och Etthet.

Låt Sanningen om ditt Vara omsluta helheten och du behöver aldrig mer vara rädd.
Du går nu med Ljus i ditt hjärta.

Dåtid säljes

Idag la jag ut en annons på blocket om att sälja min singelsamling på ca. 110 skivor.
Det tog ett par timmar innan dom var sålda och hämtade här på plats.
Människor samlar på olika ting, varför har jag aldrig förstått.
Mina singlar har bara befunnit sig i sina singelväskor, år ut och år in. Köpte dom flesta på 60- och början på 70-talet då pappa hade en skivaffär. Då var det ju jätte-kul att lyssna.
Äntligen fick jag en impuls imorse att sälja dom.
Kändes inte det minsta vemodigt, bara en lättnad och en önskan att göra mig av med fler grejer.
Att rena sig, både i det yttre och inre. Att tömma sig på det som stör, som tar uppmärksamhet.
Att bli ett tomt käril där Guds Röst kan höras utan massa bagage i vägen.

Kärleksmöte

Så kom hon då, vännen jag träffade på, på sjukhuset för ett tag sedan.
Vi har bara träffats några gånger förut och talat andlighet.
Nu står hon inför stora hälsoproblem och sitter i min soffa och jag Älskar henne!
Hon är så öppen och vill verkligen få vägledning.

Innan hon kom bad jag Helige Ande om att jag skulle stå tillbaka och låta Honom leda.
Detta är så väsentligt...att jag inte går före, utan efter Helige Ande.

Det kändes så fint och det var mycket Kärlek runt omkring oss.
Förvånande för mig när jag talade, var att jag inte alls lindade in illusionsbegreppet, utan bara rakt på i stort sett.
Det kändes helt nytt...
Hon nickade och kom med små kommentarer.

Nu har vi ingått ett "avtal" att vi ska träffas en gång i veckan för att lyssna och lära skillnaden mellan egots röst och rösten för Gud.
Så tacksam är jag.

Apropå Anthony de Mello

Han har också skrivit en bok som heter; ONE MINUTE NONSENSE.
Det är historier om Mästaren och eleven.
Här kommer en;

"A disciple, in his reverence for the Master, looked upon him as god incarnate.
Tell me, oh Master, he said, why you have come to this world.

To teach fools like you to stop wasting their time worshipping Masters,
was the answer he got."

Anthony de Mello

För många år sedan när jag var på Berget i Rättvik på ett retreat, gick jag till deras boklåda och hittade en bok av Anthony de Mello; Awareness.
Fantastisk bok och han är rolig också.
Nu hittade jag videoklipp på nätet där han talar inför en publik. Det handlade om kärlek. Budskapet var precis som i EKIM.
Denne man som var en jesuitpastor, han lever inte längre, kan ju faktiskt ha läst "A Course In Miracles". Naturligtvis behöver han inte alls ha gjort det, han kan ha hört samma budskap inom sig. Spelar ingen roll...det är bara så underbart!

Citat från "En Kurs I Mirakler", arbetsbok, sid. 480

Evig helighet bor i mig.
Det går långt över min förmåga att förstå eller känna min helighet. Men Gud, min Fader, Som skapade den, erkänner min helighet som Sin. Tillsammans förstår vår Vilja den. Och tillsammans vet vår Vilja att det är så.

Fader, min helighet kommer inte från mig. Den är inte min, så att den kan förstöras av synd. Den är inte min, så att den kan attackeras. Illusioner kan skymma den, men kan inte släcka dess strålglans, inte heller fördunkla dess ljus. Den är för evigt fullkomlig och orörd. I den helas alla ting, för de förblir så som Du skapade dem. Och jag kan känna min helighet. För Heligheten Själv skapade mig, och jag kan känna min Källa eftersom det är Din Vilja att Du blir känd.

Att Se

När jag var och handlade mat efter jobbet idag, blev jag påmind (Helige Ande, antagligen) om att jag inte ens tittade på människorna i affären.
Det är ju så vi går omkring, vi Ser helt enkelt inte.
När jag sedan verkligen tittade kände jag hur "vackert" det kändes i hjärtat.
Tänk om vi, var och en, kunde stanna upp mitt i stressen, mitt i mataffären och dra ett djupt andetag och Komma Ihåg.
Sedan Ser vi på varann och minns hur heliga vi i Sanning Är.
Heligheten sitter inte i våra personligheter, utan i Anden som Gud skapade som Sig Självt. Därför kan vi se alla skenbara personligheter som heliga oavsett om det är alkolisten på bänken eller kassörskan i kassan.
Det är då vi blir en Guds Lärare, som det står om i EKIM.
Vill vi se helighet, då är vi den.

Förundrad...

Ibland kommer det över mig och jag blir så förundrad över hur människor bara går på i denna värld och tror att det dom ser är allt som finns.
Hur är det möjligt att LEVA när man är som ett rö för vinden?
Jag kommer ihåg hur det var innan uppenbarelsen, aldrig att jag skulle nöja mig med det idag, nu när jag vet så mycket mer.
Tänk om jag kunde hålla i trollspöet och svinga det över människor så att alla kunde få uppleva glädjen i att hitta Hem.
Att få vila, att veta att allt är väl.
Det jag kan göra är att VARA i Ljuset och låta det utsträckas.....bättre än trollspön....

Arbetsvecka

Ja, imorgon är det dags för en heltidsarbetsvecka.
Alltid lika roligt att träffa barnen.
Övar mig på att inte ha en förutfattad mening om att jag alltid blir så trött....vad vet jag om det?!
Tänk vad mycket sådana bestämda mönster vi går omkring med.
Jag vill släppa alla tankar fria...jag vet ingenting.

Inte ensamma

Det är underbart att ha fått denna kallelse att vara redskap för kurs i icke-dualism.
Ofta sitter Pelle och jag ner i vår soffgrupp och vi blir sååå inspirerade.
Det är ett förberedelsearbete som ska göras.
Idag för en stund sedan satt vi där igen och plötsligt utan förvarning, kände jag en sådan stark Närvaro. Jag var inte i meditation, ändå kände jag att vi inte var ensamma. Det var så starkt att tårarna trillade.
Det var mer än en känsla, det var en vetskap.
Är så tacksam.

Dagens dikt, skapad idag.

SANNINGEN VILAR SLUMRANDE
LIGGER OCH VÄNTAR
OCH VÄNTAR
ÅRTUSENDE EFTER ÅRTUSENDE
SÅ EN DAG, EN STUND, EN SEKUND
HÄLSAR JAG DEN VÄLKOMMEN
DET VAR BARA DET DEN VÄNTADE PÅ
DAGEN, STUNDEN, SEKUNDEN
FÖRSVANN OCH KVAR VAR
SANNINGENS LJUS

Mat och kropp

När jag befinner mig i den rena medvetenheten, Självet, Gud eller vad vi nu vill kalla detta tillstånd, då blir kroppen ointresssant.
Vet inte om ointressant är rätt ord, kroppen blir i alla fall inte alls viktig.
Det är då jag känner att kroppens väl och ve inte har någon högre prioritet.
Men vad händer?
Jo, jag blir tjockare och tjockare.
Helt plötsligt tar mitt estetiska sinne över och ger mig bakläxa. Därför att jag trivs inte när jag inte kan ha dom kläder jag vill.
Egot är tillbaka och ser till att jag behåller mina preferenser!
Så idag blev det Raw Food igen till lunch. Det var ganska längsedan vi hade den mathållningen.
Jag får helt enkelt erkänna för mig själv att jag inte kan vara i den rena medvetenheten hela tiden.

Jag förlåter och accepterar.

Utdrag från "En Kurs i Mirakler", arbetsbok, sid. 239

Förlåtelse är nyckeln till lycka.
Jag kommer att vakna från drömmen att jag är dödlig, ofullkomlig och full av synd, och veta att jag är Guds fullkomlige Son.

Hjulen har börjat snurra.....

Julen har börjat snurra...var på IKEA häromdagen och dom hade tagit fram julgrejer!!!

Men det var inte det jag ville berätta om.

Några timmar i dag har vi varit på Hannemo Kursgård, fem mil från oss.
Nu är det bestämt att Pelle och jag ska hålla en kurs där någon gång mars-april.
Det var ett fint och givande möte och kändes verkligen generöst och välkomnande.
Kursgården är fantastisk!
Självklart kommer det att handla om icke-dualism och att finna sitt sanna Vara.
Jag kommer att påminna er, så att ni som är intresserade bokar i tid.
Allt känns så rätt!
Allt är orkestrerat från Högre Instans.

En stilla dag

Det blåser och viner utanför dörren, men jag har haft en sådan stilla dag. Det känns som längsedan det var så stilla i mig.
Haft många levande ljus tända och bara suttit i soffan och ibland mediterat, ibland kontemplerat.
Pelle var i väg till Arvika och därför fick jag flera timmar för mig själv. Härligt!
Allt är väl.

Mirakelbesök

Igår åkte Pelle och jag ner till far i Göteborg över dagen.
Utan att gå in på detaljer, kan jag berätta att pappa var överväldigad av tacksamhet.
Vi hjälpte honom med att handla, byta lampor, lära honom mer om sin mobil plus lite till. Jag hade tagit med mig lax hemifrån som vi hade till lunch.
Det var en stark känsla av att Pelle och jag skulle ner tillsammans.
Det har ju varit många turer med far som jag beskrivit här på bloggen.
Efter den omvälvande upplevelsen när jag såg pappas Ljus är det som att allt gammalt har blivit ogjort. Igår, i Göteborg, kände jag tydligt Helige Andes hand som den store Helaren.
När vi satt i bilen på väg hem, ringde far och undrade vad som hänt? Han var så lycklig, sa han och fortsatte; sådan här kontakt har vi aldrig haft förut.
Sedan har han ringt två gånger till och berättat att han känner sig så glad och förundrad. Han öser glädjeord över oss. Det är helt nytt.
Pelle och jag kommer med helt försonade hjärtan och allt gammalt blir ogjort.
Tiden kollapsar såsom vi är vana att betrakta den. Kvar blir ett NU.
Det var detta vi upplevde igår tillsammans alla tre.
Ett mirakel.

Utdrag från EKIM, arbetsbok sid.178

Dina ansträngningar, hur små de än må vara, har ett starkt stöd. Om du bara kunde inse hur väldig denna styrka är skulle dina tvivel försvinna. Idag skall vi ägna oss åt att försöka låta dig känna denna styrka. När du har känt styrkan i dig, som gör alla mirakler lätta för dig att nå, kommer du inte at tvivla. Du kommer plötsligt att bli medveten om de mirakler som din känsla av svaghet döljer, när du känner styrkan i dig.