Jag vet ingenting....!

Ibland när jag sitter i stillhet så kommer jag på just detta att jag inte vet någonting, absolut ingenting.
Märker hur jag tänker och talar, som om jag visste!!!
Det handlar oftast om framtiden...å, nu har jag hittat mitt ställe, kommer aldrig att flytta härifrån....vad vet jag om det?
Eller; vad skönt det ska bli när vi kommer till Fuertoventura om en månad....vad vet jag om det?
Eller; jag tror du behöver meditera...vad vet jag om det?

Allt handlar om att lyssna och följa den inre vägledningen. Och inte ens när jag tror att jag gör det, kan jag vara riktigt säker.

Påminnelsen om att av mig själv vet jag ingenting, känns som en gåva. Det gör att jag öppnar mig ännu mer för den inre vägledningen.

Detta gör också att dömandet och bedömandet avklingar, vilket känns som en befrielse.

Kvar blir skrattet!!!

Citat fr. EKIM, handledning för lärare sid. 33

Kroppens ögon kommer att fortsätta att se olikheter. Men det sinne som har låtit sig helas kommer inte längre att erkänna dem. Det kommer att finnas de som tycks vara "sjukare" än andra, och kroppens ögon kommer som tidigare att berätta om deras förändrade utseende.
Men det helade sinnet kommer att inordna dem alla i en enda kategori; de är overkliga. Detta är dess Lärares gåva; förståelsen att endast två kategorier är meningsfulla när det gäller att sortera de budskap som sinnet tar emot från det som tycks vara den yttre världen. Och av dessa två är endast en verklig.
På samma sätt som verkligheten är helt och hållet verklig, oberoende av storlek och form och tid och rum - för olikheter kan inte existera i den - så är också illusioner utan olikheter.
Det enda svaret på alla illusioner är sanningen.

Allt som behövs....

Tänk om allt som behövs är ett stilla sinne, en innerlig längtan och en vilja, för att upptäcka det som alltid funnits närmare än ditt eget hjärta; friden.

Varför söka efter något som aldrig tappats bort?
Sökandet leder istället bort.
Upptäckten visar det som är här och nu. Frid.
Det finns inget annat än frid eftersom vår källa är frid.
Att upptäcka det är att vara där du alltid varit. Hemma.

VÄN

Har besök av en nära vän, vän med stora bokstäver.

Vi träffades första gången på 80-talet sedan tappade vi kontakten. Efter ca. 15 år får vi av en händelse syn på varandra och blir sååå lyckliga.
Inget sker av en slump..ingenting.
Vår relation är närANDE och evig.
Under alla år vi inte hade kontakt så hade vi det ändå....

Är mycket tacksam.

Provocerad av lycka och glädje?

Kanske vet du vad jag menar?
Lyckan och glädjen, det är inte den som uppstår när du vinner pengar eller något annat i det yttre, jag menar.
Nej, den glädjen och lyckan som kommer inifrån och lyser igenom dig, det är den som kan vara väldigt provocerande. Det är som om man inte förstår och därför inte hittar "rätt" känslor att reagera med.
Avundsjuka är ganska enkel att genomskåda. Däremot är det inte så enkelt att se när människor blir provocerade av ens egen lycka som kommer inifrån utan någon yttre anledning....men det kan ta sig obehagliga uttryck.

Jag väljer att inte se det.......

Viktiga varför-frågor

Då och då hör jag människor som säger ofördelaktiga saker som andra sagt eller gjort. Det är möjligt att de personerna verkligen har sagt eller gjort något dumt, men det viktigaste är lärdomen för den som dömer den som sagt det ofördelaktiga.
Det är här varför-frågorna kommer in.
Varje gång vi känner oss påhoppade, missförstådda, kränkta osv, behöver vi stanna upp och fråga; varför känner jag såhär? Det kommer ett svar inifrån som också går att fråga varför, på. Att fortsätta så till frågorna tar slut är en viktig väg till självkännedom och helande.

Vi kanske upplever något som någon säger som t.ex. kränkande, men det är alltid en tolkning.
Det är viktigt att veta om att allt vi ser och hör är en tolkning, aldrig en absolut sanning. Därför står det oss fritt att välja förhållningsätt på tolkningen.
Vi kan välja att höra det ofördelaktiga som ett rop på kärlek. Då reagerar vi med medkänsla.
Eller om tolkningen gör ont, ställa varför-frågorna.
Inget blir bättre av att döma, varken sig själv eller andra.

Spelar ingen roll hur jag har det, huvudsaken är hur jag tar det.
Ett gammalt uttryck med mycket visdom i.

Femtioårskalas

Har precis kommit hem och ska nu ta en dusch för att sedan åka till Karlstad för att fira en god väns femtioårsdag.

Känns ovant att skriva om sådana bagateller här på bloggen...brukar inte göra det....

Kursdatum klar

Nu har vi fått ett kursdatum från Hannemo Kursgård.
Den 24-27 mars 2011.

Det Pelle och jag nu behöver göra är att sätta oss ner och få en inre bekräftelse på att kursen ska bli av, så att vi kan fortsätta med kursförberedelserna.

Just nu har både Pelle och jag ganska mycket omkring oss och känner inte riktigt vägledningen.

Men det kommer till oss när vi ska kontemplera över kursen och ta emot vägledningen angående detta.

Förlåtelsen som en snöflinga

Snöflingan far genom luften...lägger sig mjukt inbäddad, eller löses upp i ett varmt mottagande.
Förlåtelsen är sådan. Den förlåtelse som inser att det inte finns något att förlåta. Att den oförrätt som såg ut att hända aldrig kan ha någon verkan.
När vi insett vår storhet...vår Etthet i Gud, är vi osårbara.
Precis som snöflingan löses upp, så löser förlåtelsen upp alla knutar och lägger sig mjukt inbäddad och tar emot Kärleken.

Citat fr. EKIM, arbetsbok. sid. 385

Detta är så vackert, säkert har det förekommit här på bloggen förut.
Men det tål verkligen att upprepas.
Tar först orginalet, engelska. Varför blir språket vackrare på engelska?

"The peace of God is shining in me now.
Let all things shine upon me in that peace,
And let me bless them with the light in me."

"Guds frid lyser i mig nu.
Låt alla ting lysa över mig i denna frid,
och låt mig välsigna dem med ljuset i mig."

I väntans tider........

Inget är som väntans tider...säger dom. Det brukar betyda att man är gravid. Det har jag aldrig varit..ändå känns det just så precis nu.
Vet egentligen inte riktigt vad jag väntar på. Men det är som om något skall lossna, bli fullbordat, eller ett klartecken att gå vidare....
Det är bara att vänta...snart är det ju advent också. Det betyder väl; ankomst, har jag för mig.
Ja, det låter bra. Ankomst.
Jag bidar min tid.

Hemma igen från Mariestadsbesök

Vi har varit och hälsat på gullvänner i Mariestad. Vänner sedan tjugofem år tillbaka.
Underbart!

Annars har jag inte något att säga. Känns inte som om jag har tillgång till mitt inre andliga liv just nu.
Men det är OK.
Det är som det är.
Den meningen är sååå jätte-bra när man ska gå igång med dömandet....säg istället; det är som det är.
Allt blir så lugnt inuti då, en stillhet infinner sig och motståndet upphävs.

Dikt från 1987

När du vaknar
är jag kanske inte längre kvar
När din källa klarnat
vandrar jag i ljusets skira grönska
Jag bär dig i mitt inre
du bär mig i ditt inre
Därför innan du vaknat
är vi ändå tillsammans i ett evigt Nu

Citat fr. EKIM, sid. 517 i arbetsboken

Dömande och kärlek är motsatser.
Från det ena kommer världens alla sorger.
Men från det andra kommer Guds Egen frid.

Goa grannar

Lördag eftermiddag och vi har gått en promenad. På väg tillbaka träffar vi på våra grannar. Flickan vill att vi kommer in och tittar på hennes nya rum.
Några timmar senare sitter vi därinne hos grannarna och har det så mysigt. Tänk vad välsignat att ha så underbara grannar!
Vi ska ju vara borta två veckor i januari och behöver någon som kan se till katten och huset. Jag har fråga runt och några har visat intresse för att bo här några dagar.
Nu frågade jag grannarna om dom kan hjälpa oss. "Det är en ära att få hjälpa till" sa dom. Jag har aldrig hört någon uttrycka sig så. Vilken gåva!
Det är en ära att ha sådana varma människor som grannar!

Allt upp till ytan....

Tänk så många gamla som har ångest och depressioner.
Kan bara se på min far. Allt han inte har bearbetat kommer tillbaks med fördubblad styrka när han blir gammal. Så fungerar det inom ego-ramen. Egot förvränger allt och lite till....

Jag är sååå evigt tacksam att jag hittat nyckeln till Kärleken med stort K.
Det är den som helar och förenar.
Kärleken, som jag kallar Gud, som får mig att se det som är viktigt och sant.
Gud som får mig att känna mig Ett med Gud.
Gud är en skyddsbarriär mot egots knep och tricks, som kan ta sig uttryck i självömkan, projektioner, depressioner och en känsla av total värdelöshet.

Det är lätt att veta när vi hamnat i egots klor.
När glädjen kommer inifrån, då vet vi att vi lyssnat på rätt röst.

Citat fr. "En Kurs I Mirakler"

I inledningen finns dessa ord som, om du verkligen omfattar dom, bär hela Kursens budskap.
Meditera, kontemplera, låt dessa ord få vingar....


Ingenting verkligt kan hotas.
Ingenting overkligt existerar.

Häri ligger Guds frid.

Leendets makt

Blev idag påmind när jag gick på ett stort köpcenter om det här med att le.
Det är så otroligt kraftfullt.
De flesta som jag går förbi kanske slänger en blick på mig, men ler gör dom ju inte.
Sedan finns det några få lysande undantag. Lysande, bokstavligt talat.
Våra ögon möts och vi båda ler mot varann.
Det är fantastiskt!
Det känns verkligen som jag mött en stjärna, en lysANDE.....
Vill påminna dig om att le. Le, du behöver inte ha någon orsak, bara le.
Se det som en gåva du ger dig själv och dom du möter.
Kanske du tycker det känns påklistrat...men jag lovar att du kommer att känna en djup tillfredsställelse och glädje när du gör det. Efter du upplevt att vara en "leendets miljonär" (som Yogananda sa) kommer du aldrig att känna det som påklistrat.
Du kan göra skillnad i världen med ditt leende!
Själv glömmer jag aldrig leendet jag fick av en fotgängare när jag själv satt på en buss för längesedan....det förändrade mitt liv!

Kärlek i handling

Just det. Nu ska jag massera min älskade makes huvud och axlar.
Kärlek i handling.....

Upptäckten

Ja, det ska nog vår kurs heta som vi ska ha till våren på Hannemo Kursgård.
Det handlar förstås om att upptäcka sanningen om sig själv. Att frid, glädje, förundran och kärlek finns så nära att vi inte har upptäckt det.
Att det går att välja om.

Att söka efter frid i världen är som att leta efter en nål i en höstack, fast det inte är där man tappat den. (Jo, det är jag själv som kommit på detta yttrande)


Själv gjorde jag just idag en varseblivningsändring, från rädsla till kärlek, bara genom att jag bestämde mig! Helt underbart!

Mäktiga följeslagare

Manualen för Lärare i EKIM, finns ett stycke som heter "Development of Trust", (utvecklandet av tillit).
Där finns ett uttryck som säger att när vi är redo att fortsätta vår tillitens väg, kommer vi inte att gå ensamma, utan kommer att ha "mighty companions", vid vår sida.
För mig har det alltid varit självklart att det är mästare som lämnat kroppen och som hjälper oss även om vi inte ser dom. Såsom Arten och Pursah som materialiserar sig då och då, i Gary Renards bok: Bortom Universum.
Som jag berättat om förut här på bloggen, har böckerna: Life and Teachings of the Masters of the Far east, varit till väldigt stor hjälp för mig.
I dom böckerna, som jag finner mycket trovärda, träffar forskarna på uppstigna mästare som materialiserar sig i rummet. Dessa män och kvinnor kan också räcka ut en hand och få det i handen dom så önskar. Dom äger ingenting utan när dom blir synliga för oss som tror att vi är här, tar dom bara ur luften det dom behöver. Dom påpekar också att det är inget konstigt och att vi kan gör detsamma.
Det är dessa jag kallar mäktiga följeslagare.
I ACIM står inte detta uttryck med versaler som annars är brukligt när Jesus talar om det Himmelska. Men versaler och styckeindelningar osv. detta har människorna som "tog emot" Kursen, bestämt.
Min övertygelse är att Jesus talar om dom mäktiga följeslagare som vi, för det mesta, inte kan se med våra fysiska ögon.
Visst får vi hjälpare tillsända oss i form av människor.... men mäktiga följeslagare går långt bortom formens värld.

Citat fr. EKIM, arbetsbok sid. 366

Jag skall vara stilla ett ögonblick och återvända hem.

Denna värld som du tycks leva i är inte ditt hem. Och någonstans i ditt sinne vet du att detta är sant. Ett minne av ditt hem fortsätter att hemsöka dig, som om det fanns en plats som kallade dig att återvända, även om du inte känner igen rösten, och inte heller vet vad det är som rösten påminner dig om. Ändå känner du dig fortfarande som en främling här, från någon helt okänd plats.
Ingenting så definitivt att du med visshet skulle kunna säga att du är landsflyktig här. Bara en envis känsla, ibland inte mer än en svag aning, andra gånger knappt ihågkommen, aktivt avvisad men som med säkerhet kommer att dyka upp i sinnet igen.

Att undervisa

Ofta tror vi att undervisning är något vi eller någon annan gör vid särskilda tillfällen.
Men undervisning pågår precis hela tiden.Vi visar var vi än är, vad vi än gör, vad vi tror på.
Många ser sig som offer och tror inte att det finns en möjlighet att välja förhållningssätt.
Att verkligen omfatta detta med att jag undervisar konstant, känns ju väldigt ansvarsfullt.
Vad vill jag lära mig? Irritation, svartsjuka, avundsjuka, ilska, hämndbegär?
Det vi lär ut lär vi oss själva.
Jag kan ändra min varseblivning och se på allt som händer med Kärlekens ögon. Då lär jag ut; tålamod, tillit, tacksamhet, värme och lär mig detsamma.

I EKIM står det att vem som så önskar är en Guds Lärare.
När vi väljer Kärlekens varseblivning och inte rädslans, då är vi Guds Lärare och Han behöver oss.

Progammerad

Jobbat idag och helt glömt bort syftet, det enda som är viktigt. Nämligen att komma ihåg vem jag i sanning är. Vi är verkligen programmerade att vara i egofältet.
Och ofta när jag jobbar så blir det fältet så dominerande.
Men jag har välkomnat omprogrammering.
Den kom först i ljusupplevelsen, sedan i form av "A Course In Miracles", ACIM.
När jag inte "lyckas", stråla mitt ljus, får jag bara förlåta.
Det är precis där jag är just i detta nu.
Att förlåta....tack!

Citat fr. "En Kurs I Mirakler", arbetsbok, sid. 505

Förlåtelsen låter mig veta att sinnen är förenade.

I stillhet kan förlåtelsen ta bort mina drömmar om separation och synd. Låt mig sedan, Fader, se inåt och finna att Ditt löfte om min syndfrihet står fast, att Ditt ord förblir oförändrat i mitt sinne, att Din Kärlek fortfarande finns kvar i mitt hjärta.

November..eller?

Hur i allsin dar kan man få för sig att dela in tiden i sekunder, minuter och timmar?
Tiden som inte ens finns...??!!!!
Och månader och år, vadå november?
Oj, vad vi hänger upp våra liv på tid och händelser och traditioner i tiden.
Sååå inrutat!
Som ett fängelse..men det kan ju kroppen också kännas som...ialla fall för mig.

Nuet ger oss flyktmöjligheten ur detta inrutade.
Nuet kan aldrig vara inrutat, det bara är.
Nuet har alls inget med tid att göra.
Nuet är tidlöst.
Nuet är Nu.