Sista april-dikt

Dikten kom med vinden
hur låter den, undrar du
den är det du nu just läser
lika nära som ditt eget hjärta
Så är livet
Du undrar; var, när och hur?
Medans livet pågår där du är.



Önskar dig en vacker valborgmässohelg!

Utdrag från EKIM, lektion 189

"Fader, vi känner inte vägen till Dig. Men vi har kallat, och Du har svarat oss. Vi kommer inte att blanda oss i. Frälsningens vägar är inte våra, för de tillhör Dig. Och det är till Dig vi vänder oss för att söka efter dem. Våra händer är öppna för att ta emot dina gåvor. Vi har inga tankar som vi inte tänker tillsammans med Dig, och omhuldar inga övertygelser om vad vi är, eller Vem Som skapade oss. Det är Din väg vi vill finna och följa. Och vi ber endast om att Din Vilja, som också är vår, skall ske i oss och i världen, så att den blir en del av Himlen nu.
Amen."


Vilken vacker bön!
Gör den till din.
Öppna hjärtat och mena dessa ord.

Att ta saker personligt......

Om vi känner oss sårade, förbisedda, anklagade, överkörda, ledsna eller otillräckliga har vi helt enkelt glömt bort det omöjliga i att känna så.
Att ta saker personligt är detsamma som att identifiera sig med egot. Då är det inte omöjligt att känna dessa "oförrätter", tvärtom, då är det självklart att vi känner så. I den loopen ser vi inte klart. Vi känner självömkan och projicerar ut vår smärta.

Det ENDA svaret på sådana känslor är att komma i kontakt med valmöjligheten vi har i varje stund. Valet mellan Kärlek och rädsla= Helige Ande eller egot.

Om vi tror att vi kan rätta till misstagen på den här nivån gör vi misstaget verkligt, vilket det i Sanning aldrig kan vara. Inget som inte är Kärlek är Sant.
När vi lyfter upp det vi upplever som problem till Helige Ande och ber om hjälp att helas, har vi visat den lilla villigheten, som det står om i EKIM, och vi kan gå ut ur dimman till solen.
Det är viktigt att alla känslor får komma upp till ytan, endast på det sättet kan vi få hjälp med helandet.
Så när känslor rör runt i magen, se det som en möjlighet till att be om hjälp.

Det är inte bara s.k. negativa känslor som bir en identifikation med egot.
Det gäller i lika hög grad s.k. positiva känslor som t.ex. smicker, uppskattning, vilja bli sedd, uppmuntran, framgång, att lyckas.
Är vi beroende av dessa attribut för att må bra identifierar vi oss med egot.

Inget av de s.k positiva eller s.k. negativa känsloyttringarna är något vi ska undvika. Alla hamnar vi i dessa situationer då och då.
Det handlar endast om förlåtelse och att be Helige Ande om hjälp. Det är det som är nyckeln till vilket trossystem du väljer.
Ju oftare du kommer ihåg att be om hjälp när du tar något personligt desto bättre kommer du att må.
Så småningom kommer detta att ske automatiskt.

ny e-postadress

I maj skulle min gamla e-postadress sluta, men den verkar lagt av nu i helgen.......
Hann inte med att kopiera adresserna.
Dessutom vet jag inte hur det blir med blogg och facebook som har den gamla adressen.....än så länge kommer jag in......
Jaja, det ordner sej, som dom säger här i Värmland.

Min nya e-postadress är:
miramonica@premaide.se

Mitt företag heter Prema Idé. Prema är sanskrit och betyder; gudomlig kärlek.
Alltså; gudomlig kärleksidé. Bra namn på ett företag som sysslar med lite av varje, dock alltid med Kärlek.

Jag har nu lagt in denna adress som en extra mailadress här på bloggen. Förhoppningsvis kan jag få dina kommentarer via den nya adressen.

Glöm inte bort att du undervisar hela tiden. Du visar vilken vägledare du följer; egot eller Helige Ande.
Lär endast ut Kärlek för det är vad du Är.

Lär endast ut kärlek.....

Så här står det i EKIM:

Korsfästelsens budskap är fullkomligt klart:
Lär endast ut kärlek, för det är det du är.

Och helt plötsligt blir korsfästelsen något helt annat än vi fått lära oss.
Nu är till och med korsfästelsen glädjefylld istället för sorgtyngd.

Jesus ville visa oss att kroppen inte är vårt hem, kroppen är betydelselös!


Har på senare tid sett en del av Kenneth Wapnicks videor på youtube.
Den senast jag tittade på talade han om att Kursen inte handlar om grupper eller att starta kyrkor.
Jag blev så glad. Detta är ju vad jag själv känt så starkt när jag studerat Kursen.
Tyvärr behöver jag tydligen en auktoritet på området för att verkligen inte tvivla på min egen tolkning av Kursen.

Älskade vän, kom ihåg vem du ÄR:

LÄR ENDAST UT KÄRLEK, FÖR DET ÄR DET DU ÄR.

Om Korsfästelsen, citat från EKIM, textbok.sid 127

"Du har blivit ombedd att ha mig som förebild för din inlärning, eftersom ett extremt exempel är ett särskilt användbart inlärningsredskap. Alla undervisar, och undervisar hela tiden.
Detta är ett ansvar som du oundvikligen tar på dig i det ögonblick du acceptarar någon premiss överhuvudtaget, och ingen kan organisera sitt liv utan något tankesystem. När du väl har utvecklat ett tankesystem av något slag, lever du efter det och lär ut det. Din förmåga att vara lojal mot ett tankesystem kan kanske vara missriktad, men det är fortfarande en form av tro och kan ges en annan inriktning.

Låt oss i inlärningssyfte se på korsfästelsen igen.
Det enda som hittills har betonats har varit att den inte var någon form av bestraffning. Ingenting kan emellertid förklaras i enbart negativa termer. Det finns en positiv tolkning av korsfästelsen som är helt utan skrämmande inslag, och därför välvillig i vad den lär ut, om den förstås på rätt sätt.
Korsfästelsen är inget annat än ett extremt exempel. Dess värde, liksom värdet av vilket annat inlärningsredskap som helst, ligger enbart i den inlärning som den underlättar. Den kan bli, och har blivit missförstådd. Detta beror endast på att de rädda är benägna att varsebli med rädsla.
Jag har redan talat om för dig att du alltid kan kalla på mig för att dela mitt beslut och således göra det starkare.
Jag har också talat om för dig att korsfästelsen var den sista meningslösa resa som Sonskapet behöver företa sig, och att den representerar befrielse från rädsla för var och en som förstår den.
Tidigare betonade jag endast uppståndelsen , men klargjorde inte då syftet med korsfästelsen, och hur den faktiskt ledde till uppståndelsen. Icke desto mindre har den ett definitivt bidrag att lämna till ditt eget liv, och om du tänker på den utan rädsla, kommer den att hjälpa dig att förstå din egen roll som lärare.
Du har förmodligen under många år reagerat som om du höll på att bli korsfäst. Detta är en tydlig tendens hos de separerade, som alltid vägrar att tänka på vad de har gjort mot sig själva. Projektion innebär vrede, vrede befrämjar angrepp och angrepp befordrar rädsla.
Korsfästelsen verkliga mening ligger i den skenbara intensiteten i det angrepp som några av Guds Söner genomförde mot en annan. Detta är naturligtvis omöjligt, och måste till fullo förstås som omöjligt. Annars kan jag inte vara en förebild för inlärningen.
När allt kommer omkring kan attack endast utföras mot kroppen. Det råder knappast något tvivel om att en kropp kan attackera en annan, och till och med förstöra den.
Men om förstörelse i sig är omöjlig, kan ingenting som går att förstöra vara verkligt. Dess förstörelse kan därför inte rättfärdiga någon vrede. I samma utsträckning som du tror att den kan det, accepterar du falska premisser och lär ut dem till andra.
Budskapet som korsfästelsen avsåg att lära ut var att det inte är nödvändigt att varsebli någon form av angrepp i förföljelsen, eftersom du inte kan bli förföljd.
Om du svarar med vrede, måste du likställa dig med det som går att förstöra, och betraktar därför dig själv på ett vansinnigt sätt."

Storhelger....

Ja, så går vi mot nästa storhelg, som det kallas.

Storhelg kallas det nog mest av den kommersiella sidan. Mycket som säljs då.

Så finns det en minoriet som firar jul och påsk till åminnelse av Jesus.

För mig är både jul och påsk mest ett spektakel. Både vad gäller kommersiellt och religiöst.

När man som jag har läst En Kurs I MIrakler och fått Jesu´s egna ord av innebörden av dessa högtider, ja då faller allt på plats och jag har inget behov längre att "fira" på ett tradionellt sätt.

Det känns så mycket innerligare att leva i Kristi efterföljd varje dag istället. Att inte skilja på vardag och helgdag.

Jag kommer att citera ur EKIM nu i påsk vad Jesus skriver angående meningen med korsfästelsen.

Bubblande lycka...igen

Jobbar den här veckan på dagiset.
Bubblet började redan innan jag steg ur sängen i morse.
Sedan satt jag i blien och satte på radion. Nej, dagens elände ville jag inte höra. På med Cd och lovsång!

Det är som om lyckobubblorna flyter upp från djupet av mitt inre. Det har inget med yttre omständigheter att göra.

Lyckobubblor som stiger upp till ytan tror jag har att göra med att jag mindre och mindre identifierar mig med kroppen och den här världen.
När vi kommer i kontakt med vissheten om vilka vi i sanning är, kan vi inte vara annat än lyckliga!
Det har jag skrivit om flera gånger förut här på bloggen.

Att veta att vi aldrig lämnat Gud, verkligen veta det i sitt hjärta, kära nån, då spritter det ju i varje cell av glädje!!
Att nå den insikten och känna den tilliten är vad andlighet handlar om.

Det kan det storma på ytan, men du vet att du är i säkert förvar i en trygg Hamn.
Du hyser inga mer tvivel!
Du är inte rädd längre!
Du är fri!

En alldeles vanlig helg.....

Vad är vanlig?

Min helg har ialla fall varit ovanligt vanlig.
Jag har varit väldigt social och träffat många människor här på hemmaplan.

Det är ganska fantastiskt att bo i en liten by i den stora byn. Där vi har en fin grannkontakt och månar om varandra.

Igår kväll skypade Pelle och jag med Jenny från Messengers of Peace. David Hoffmeister var också med. Kvaliteten på samtalet var inte så bra, men vi hann att bli inbjudna av David till Klostert i Utah, USA, för att laga mat på ett 5 veckor långt retreat med början i augusti. "Ni bor gratis och vi köper allt ni behöver, böner osv", sa David.

Fint erbjudande!
Vi har nu lämnat över till Helige Ande att ordna förutsättningar för att detta ska kunna ske.
Vi behöver någon som bor i vårt hus och Pelle behöver en vikarie.

Vi säger: SKE DIN VILJA.

Är det en fars eller?

Först vill jag berätta att det var ett citat från EKIM i förra inlägget, där stället i Kursen inte angavs. Det är lektion 302.

Många gånger undrar jag om jag befinner mig i ett dårhus, en fars eller något liknande. Kanske har du känt samma.
Såg en man på TV som på fullt allvar sa att han blev deprimerad för att han inte köpte en matta på auktion, därför att han älskade den så mycket. Dessutom steg priset på den vid nästa auktion. Detta hade alltså personen depression för; att han inte köpte en matta som han tyckte om för att sedan sälja den till ett högre pris...????

Ja, det är verkligen ett dårhus vi tror att vi befinner oss i.
Det räcker ju bara med att titta på nyheterna.

Då är det en sådan lättnad att bara sätta sig ned och stilla tankarna.
När allt blir tyst i huvudet och det infinner sig en tomhet som är fylld av Kärlek.
Där minnet av Gud känns igen.
Där vi vet att allt är väl.
ETT I GUD.

Egot är bara en tanke.

Tittade i dag på youtube-klipp med Kenneth Wapnick. Han var ju en av personerna runt Helen Schucman, hon som nedtecknade materialet i En Kurs I MIrakler.

Blev medveten om att jag faktiskt ibland tror på egot. Som om det hade en egen existens...som djävulen som en del kristna tror på.
Det som blev så klart när jag lyssnade på Ken var att egot finns till endast om jag tror på det.
Egot existerar i den mån jag investerar i det.
Så länge som vi tror att vi är kroppar och att den här världen existerar, så länge ger vi egot näring.
Då tror vi på sjukdom, död, världens elände. Vi hittar syndabockar som vi kan anklaga för hur vi mår.

Det som Jesus ber oss om i Kursen är att välja Gud istället för egot.
När vi investerar i Gud framträder en helt ny värld, därför att våra tankar blivit renade.
Visst upplever vi fortfarande den här världen men vi har inte längre investerat i den. Därför får den och allt våra ögon vilar på ett skimmer över sig.
Kroppen kan fortfarande vara skröplig..men vi bryr oss inte.
Världens kaos märker vi av fortfarande, men vi lägger ingen näring där. Vi vänder vårt ansikte till Gud istället.

Sedan tar Gud sista steget och vi är Hemma.




Där det var mörker ser jag ljuset.

Fader, våra ögon håller till sist på att öppnas. Din heliga värld väntar på oss när vi äntligen återfår vårt seende och vi kan se. Vi trodde att vi led. Men vi hade glömt den Son som Du skapade.
Nu ser vi att mörkret är vår egen inbillning, och att ljuset finns där så att vi kan se det.
Kristi sanna seende omvandlar mörker till ljus, för rädslan måste försvinna när kärleken har kommit.
Låt mig förlåta Din heliga värld i dag, så att jag kan se på dess helighet och förstå att den endast återspeglar min egen.

Vår kärlek väntar på oss när vi går till Honom, och vandrar vid vår sida och visar oss vägen. Han misslyckas inte med någonting. Han är det mål vi söker, och Han är det medel genom vilket vi går till Honom.

Lektion 325 ur "En Kurs I Mirakler"

Allt som jag tror att jag ser återspeglar min föreställningar.

Detta är frälsningens grundtanke: Det jag ser återspeglar en process i mitt sinne som börjar med min föreställning om vad jag vill.
Utifrån detta gör sinnet sig en bild av det som det önskar, bedömer som värdefullt, och därför söker att finna.
Dessa bilder projiceras sedan utåt, betraktas, bedöms som verkliga och bevakas som ens egna.
Ur vansinninga önskningar kommer en vansinning värld. Ur dömande kommer en fördömd värld.
Och ur förlåtande tankar uppstår en vänlig värld, med barmhärtighet mot Guds helige Son, och med syfte att erbjuda honom ett vänligt hem där han kan vila en stund innan han fortsätter färden, och hjälpa sina bröder att vandra vidare tillsammans med honom och finna vägen till Himlen och till Gud.

Fader vår, Dina tankar återspeglar sanningen, och mina, åtskilda från Dina, hittar bara på drömmar.
Låt mig se det som endast Dina återspeglar, för Dina, och endast Dina, påvisar sanningen.

Om du bara visste....

Ibland ser och hör man frågan; om du visste att du skulle dö om ett år, vad skulle du ägna den tid du har kvar åt då?

Min fråga lyder istället så här:
Om du visste att du är älskad bortom allt förnuft, att du är ett med din Skapare och aldrig har lämnat ditt Hem, hur skulle ditt liv då se ut?

Kanske du skulle säga så här: då är all rädsla borta och jag upplever endast kärlek.
Du säger att du ser på tillvaron på ett helt nytt sätt. Alla människor du möter ser du i Kärlek.

Därför att du kommit på att du har ett val. Antingen tro på Gud-Kärleken eller ego-rädsla.
Och eftersom du nu vet om att du är Ett i Gud blir valet lätt. Oftast upplever du det inte ens längre som ett val, det sker automatiskt.
Ditt liv skulle bli helt förändrat, eller hur?
Om du verkligen trodde på att Gud Älskade Dig och att du aldrig lämnat Honom, då skulle du jubla!

Det står i din makt att tro på detta. Det behöver inte vara en utopi som kanske sker i framtiden.
Det kan ske just nu!

Låt jublet börja djupt inom dig......ta över......låt Gud få omfamna dig som Sin Älskade Son som återvänder från sin inbillade exil.
Du kan inte vara annat än Värdig!
Låt tårarna strömma, låt dom rena ditt sinne och ta emot Hjälpen från änglarna.
Dom skrattar sedan tillsammans med dig i ren extas, i glädjen över att äntligen SE.

I varandet

är stilla
är vilande
är tacksam
är tillfreds
ÄR

Integrering pågår.......

Har nu varit sjuk i över en vecka. Den kraftigaste förkylning jag haft. Febern har släppt men hostar fortfarande ganska mycket.

Idag skulle jag åkt till Stockholm med en kär vän och bott på hotell i två nätter. K. skulle bjuda mig och vi skulle få några dagar tillsammans. Inte så ofta vi ses på tu man hand. Våra män brukar vara med.

Nej, det gick inte. Kroppen säger stopp.

Nästa helg har jag tänkt åka ner till Skåne på en kurs. Men jag vet inte......

Det verkar som om jag behöver mycket tid att smälta och integrera det jag skrev om i förra inlägget.
Som om jag bara ska sitta här.......och ta in budskapet.
Känns inte som om jag behöver något annat nu....men hade inte kroppen varit försvagad hade jag säkert varit i Stockholm vid det här laget och likaså i Skåne nästa helg.

Var god stör ej...integrering pågår.
Då är ju kroppens sköplighet en gåva just nu, för den "tvingar" mig till stillhet.

Fullgjord funktion.

Igår fick jag berätta för Pelle vad jag hört i mitt inre dom sista dagarna.

Ni som har följt mig här på bloggen vet att jag från och till längtat och undrat vad Helige Ande vill att jag skall göra; vad min funktion är.
När David och messengers var här och hade retreat blev det, efter dom hade åkt, ännu mer påträngande att jag så gärna ville veta vad jag ska göra med andligheten.
Samtidigt har jag hela tiden också sagt att det räcker med att säga JA till Helige Ande och därifrån leva vägledningen i EKIM. Vi behöver inte ge bort allt vi har och börja ett nytt liv. Kursen ber oss inte om det.

Vägledningen som jag nu fått är jag så oändligt tacksam för.
Jag fick höra att min uppgift, min funktion här på jorden var och är livet tillsammans med Pelle.
Många gånger har vi talat om att skriva en bok om hur vi möttes och allt mirakulöst som sedan hände.
Vi har varit varandras förlossare.
Tillsammans har vi förflyttat berg och hela tiden med Gud som Ledstjärna.
Vi hade det så tufft ibörjan.....jag kunde vakna mitt i natten och bara berätta för Pelle hur saker i hans barndom påverkade honom nu. Saker som stämde, men som jag inte hade någon aning om. Det var många, många gånger som jag bara släppte taget och orden-sanningarna flödade ur min mun. Vi blev lika förvånade båda två.

Helandet som har skett och sker genom vår relation är inte bara för oss. Jag fick se en ljuspelare som sträckte sig upp till himlen och bortom. Helandet sparar eoner av tid och påverkar människor som inte ens är födda ännu.
Tårar rann, allt var så vackert och sant.
För första gången insåg jag på djupet värdet av vår relation. För första gången förstod jag att vår relation är en Helig Relation, såsom beskriven i EKIM.
Jag fick ett lugn, en stillhet i mig.
Fick höra att jag inte behöver göra mer. Det är fullbordat.
Såg för min inre syn änglar som böjde sina huvuden och tackade mig.
Ögonen tåras nu när jag skriver detta ofattbara.

Allt är som vanligt men totalt alldeles nytt.

Om att Älska Alla.

När jag fick upplevelsen av Etthet, kände jag att jag älskade varje människa jag såg.
Verkligen älskade. Kärleken var så stor att jag nästan sprängdes av lycka.

Åren går och Kärleken tunnades ut. Tror att det var bra, eftersom människan på gatan kanske inte förstår vad som händer när det kommer en vilt främmande människa och bara strålar och ler med hela sig och bara vill försjunka in i personens ögon..

Kärleken till "okända" tunnades ut, men har aldrig lämnat mig.

När man som jag, fått en djupgående upplevelse av Etthet, vet man att Kärleken är helt oberoende av kroppar.
Därför spelar det ingen roll om jag träffat dig fysiskt eller ej, Kärleken är lika stark.

Denna Kärlek som är den enda kärlek värd namnet, går bortom allt vi någonsin upplevt här i denna s.k. verklighet.
Den är obeskrivbar.

Har du upplevt den vet du vad jag talar om.
Väntar upplevelsen på dig, kom då ihåg att om någon som aldrig träffat dig fysiskt, t.ex. på Facebook, säger att hon/han Älskar dig kan det vara alldeles sant och inte bara ett tomt uttryck.
Ser du någon på stan som tittar på dig lite konstigt, kan det vara så att den personen Just då SETT KÄRLEKEN och ser den i dig.
Bli inte rädd. Ge ett leende tillbaks.

ÄLSKAR DIG.

Citat från En Kurs I Mirakler, textboken, sid. 82

"Endast de som ger upp varje önskan att avvisa kan veta att det är omöjligt att de själva skulle kunna bli avvisade. Du har inte tillskansat dig Guds makt, men du har förlorat den.
Att förlora någonting innebär lyckligtvis inte att det är borta. Det betyder bara att du inte minns var det finns. Dess existens beror inte på din förmåga att identifiera det, eller ens att veta var det finns.
Det är möjligt att se på verkligheten utan att döma, och endast veta att den finns.
Frid är andens naturliga arv. Det står var och en fritt att vägra acceptera sitt arv, men det står honom inte fritt att fastställa vad hans arv är.
Problemet som var och en måste lösa är den grundläggande frågan om upphovsmannaskapet.
All rädsla kommer ytterst, och ibland på mycket försåtliga vägar, från förnekandet av Upphovsmannaskapet. Det är aldrig Gud som kränks, utan endast de som förnekar Honom. Att förneka Hans Upphovsmannaskap är att neka dig själv grunden till din frid, så att du bara ser dig i lösryckta delar.
denna egendomliga varseblivning är auktoritetsproblemet."

Självutnämnd terapeut.

Jag är fascinerad över alla dessa "diplomerade", "certifierade" utbildningar som finns inom personlig och andlig utveckling.

Det verkar som många människor har ett auktoritetsbehov...har en person någon titel, så tror man på den personen.
Jag menar inte att det är fel med utbildningar. Men till syvende och sist när det gäller just personlig och andlig utveckling, väger personens egna upplevelser och livsvisdom tyngre.
Det behöver ju inte vara någon motsättning.
Men jag tror att detta kommer att luckras upp.

Kanske ska vi värdesätta våra vänner mer....eller andras vänner och bekanta som vi kan få stöd ifrån.
Kanske ska vi våga gå borton auktoritetsbehovet.

Det blir väldigt tydligt på Facebook hur auktoriteter skriver något klarsynt och får massa feedback, medan en okänd kan säga samma sak och knappt inte få någon respons alls.

Igår kom det till mig att jag ska utnämna mig själv till; Orsaksterapeut.
Det blev så tydligt; jag kan inte vägleda människor annat än med det som är sant för mig. Och det som är sant för mig och som har hjälpt mig på min egen väg är vägledningen i En Kurs I MIrakler.
Varför då Orsaksterapeut?
Jo, för att alla våra problem har en grundorsak, oavsett vilken form problemet visar sig.
Jag kan inte längre tro på något annat.
Att se på orsaken och inte effekterna. Då kan man hitta rätt och börja sin väg mot helande och glädje.
Allt annat påminner om symtomlösning. Det gillar dom flesta inte när det gäller kroppen, vi vill gå på djupet och inte bara ta en magnecyl.
Samma sak med ditt inre.
Symtomlösningarnas tid är förbi!

Just nu.

Just nu åkte Pelle iväg till Landvetter för flyg till Finland och ett möte i sitt jobb.
Jag har tänt eld i både vedspis och kamin.
Regnet öser ner.
Jag sitter i morgonrock och nattlinne och är inne på min andra förkylningsdag.
.
Detta innevarande ögonblick är allt som finns.
Inget bakåt, inget framåt.
Bara just nu.

Inget att bekymra sig om, inget att gräma sig över.

FRID.

inget nytt under solen....

när jag jobbat heltid en vecka.
Då sätts "vanligetsautopiloten" på och jag fungerar som vem som helst gör, som jobbar på dagis.
Ibland känner jag mig som en agent-spion....skillnaden mot den vanliga spionen och min variant är att den förra är utåtriktad men jag spionerar endast på mitt inre, om du förstår vad jag menar. Men ingen ser eller hör något, ingen förstår vad som döljer sig under ytan....

Men något inre värt att skriva om här på bloggen har inte hänt.......