söndag 31 januari 2010

Svärdet

I dag var jag gnällig. Gick motvilligt med på promenad. Det handlar om vädret.
Har bara velat åka iväg till varmare breddgrader.
Jag har gett rädslan tillåtelse att styra hur jag mår, så omöjligt!
Nu på promenaden genomskådade jag mig själv och läxade upp mig!

Ser hur jag ger efter för tanken att vilja ha det annorlunda. Bättre. Varmare.
Ser hur jag öppnar dörrarna på vid gavel för egot.
Tar fram svärdet där på vägen.
Swisch, swisch, vik hädan rädslan. Förlåtelsen är omedelbart närvarande.

Ser nu istället hur vackert allt är. Solen skiner på den gnistande snön. Jag fryser inte i mina varma kläder. Allt är perfekt precis som det är just nu.

Nästan förbluffad ser jag hur energin återvänder och glädjen, och fort går det.
Sedan går jag i snabb takt och är tillbaka i ljuset.

Så underbart att det kan gå så fort att få hjälp. Det tog bara några minuter, så var jag tillbaka i mitt sanna tillstånd av harmoni och glädje.
Detta kan ske så snabbt därför att jag vill och därför att jag använder mig av det redskap; sinnesträning, jag fått genom EKIM.
Rekommenderas varmt!

lördag 30 januari 2010

Retreatstuga

När vi köpte vårt hus för snart ett år sedan, var vi helt inne på att bygga en stuga på tomten. Dels till egna gäster och som uthyrningsstuga.
Sedan släppte vi den tanken, mycket beroende på ekonomin.

Igår när Pelle och jag satt och talade om framtiden, vad vi ser och hur vi kan bli brukade av Helige Ande, då stod det väldigt klart att vi ska bygga den där stugan.
Vi satt tysta emellanåt och helt plötsligt kände vi båda en sådan klarhet.
En retreatstuga ska byggas!

Retreat betyder; att dra sig tillbaka. Det är precis det vi vill erbjuda människor som av olika skäl befinner sig i ett sådant läge att man behöver få lugn och ro, närande samtal och tid, för att få insikter i hur man går vidare med sitt liv. Stugan kommer att ha alla bekvämligheter, dock ingen TV. För mig känns det så rätt att det är en gäst i taget.

Nu är vi på gång med att byta bil....så stugan ser inte ut att bli av sådär väldigt snabbt...
Men samtidigt vet jag att när Helige Ande leder, är ingenting omöjligt...!
Ska berätta när stugan är på plats och vi väntar vår första gäst.

fredag 29 januari 2010

Inga mellanhänder

Det tilltalar mig oerhört mycket att "En Kurs I Mirakler", är en självstudiekurs.
Det eliminerar alla mellanhänder.
Tänker på alla kyrkor, samfund, där präst-pastor, ska vara den som ska tolka Gud åt menigheten. Som att kontakten med det gudomliga skulle vara onåbart för vem som helst.
Detta synsätt finns ju också inom den nyandliga rörelsen. Det finns många guruer som vill visa vägen.
Det är inget fel på att bli visad vägen. Inget fel med att få stöd och hjälp i en utsatt situation. Inget fel överhuvudtaget. Det handlar inte om rätt eller fel.
Många visa människor genom århundradenas lopp har fått efterföljare utan att vilja det. Jag tror det beror på att vi människor har en benägenhet att vilja lägga över ansvaret på någon annan. Dessutom finns det många som verkar ha behov av auktoriteter i sina liv. Möjligheten att skylla på någon blir ju också lättare då.
All denna rädsla, för det är vad det i grunden är, tar EKIM bort genom att det är en självstudiekurs.
Det finns i EKIM en vertikal mellanhand; Jesus.
Jesus står emellan mig och Gud, eftersom det inte är så lätt att kommunicera direkt med Gud.
Helige Ande-Jesus är bron mellan mig-världen och Gud-Himlen.
Det är dom enda mellanhänder jag behöver.

torsdag 28 januari 2010

Den bästa övningsplatsen

Är nu hemma från besöket hos min far.
Som jag skrivit i tidigare inlägg, har denna relation inte varit lätt genom åren.
Fortfarande ser jag att dömandet i mig, då och då gör sig gällande.
Men det är så vackert att se hur Helige Ande jobbar. Jag ber om hjälp och omedelbart är förlåtelsen där.
Den här gången kunde jag säga tyst till pappa att; vi är ett, du är totalt skuldfri därför finns det inget att förlåta.
Det enda att förlåta är mina egna bilder av det jag ser.
Än så länge är min bästa övningsplats för att praktisera EKIM, definitivt hos pappa.

Tog en promenad ner till ån för att se om jag såg till strömstaren. Han fanns inte där just då. När jag fortsatte min promenad kom en sådan tacksamhet över mig.
Tänk att vara så älskad av Gud! Det är fantastiskt att veta detta.
Önskar att du vet det också.
Det finns inget annat att jämföra med i denna värld.
Guds kärlek är bortom allt vi någonsin varit med om.

tisdag 26 januari 2010

Citat från "En Kurs I Mirakler", Textboken 506

Detta är det enda du behöver göra för att få sant seende, lycka, befrielse från smärta, och helt undkomma synden, allt skall ges till dig. Säg bara detta, men mena det utan förbehåll, för häri ligger frälsningens makt:

Jag är ansvarig för det jag ser.
Jag väljer de känslor jag upplever,
och jag bestämmer det mål jag vill uppnå.
Och allt som tycks hända mig ber jag om,
och får som jag har bett.

Vilseled inte längre dig själv genom att tro att du är hjälplös inför det som görs mot dig. Tillstå endast att du har misstagit dig, och alla verkningar av dina misstag kommer att försvinna.

måndag 25 januari 2010

Mirakelprinciperna ur EKIM, forts.

32. Jag inspirerar till alla mirakler, som egentligen är förböner. De är förböner för din helighet och gör dina varseblivningar heliga. Genom att ställa dig bortom de fysiska lagarna, lyfter de dig till den himmelska ordningens sfär.I denna ordning är du fullkomlig.
33. Mirakler ärar dig därför att du är värd att älskas. De skingrar dina illusioner om dig själv och varseblir ljuset i dig. De sonar således dina misstag genom att göra dig fri från dina mardrömmar. Genom att befria ditt sinne från dina illusioners fångenskap, återställer de ditt sunda förnuft.
34. Mirakler återställer sinnet till dess helhet. Genom att sona brist upprättar de ett fullkomligt beskydd. Andens styrka lämnar inget utrymme för intrång.
35. Mirakler är uttryck för kärlek, men det har kanske inte alltid några synliga verkningar.
36. Mirakler är exempel på rätt tänkande, och anpassar din varseblivning efter sanningen så som Gud skapade den.
37. Ett mirakel är en rättelse som jag fört in i det felaktiga tänkandet. Det fungerar som katalysator, och upplöser felaktig varseblivning och omorganiserar den rätt. Detta ställer dig under Soningsprincipen, där varseblivningen helas. Innan detta har skett, är kunskapen om den Gudomliga Ordningen omöjlig.
38. Den Helige Ande är miraklernas mekanism. Han ser både Guds skapelser och dina illusioner. Han skiljer det sanna från det falska genom Sin förmåga att varsebli totalt snarare än selektivt.

söndag 24 januari 2010

Egots sista utpost

Själens mörka natt. Ja, det finns fler benämningar på när mörkret tar över och det annars så klara ljuset ser ut att försvinna.
När David var här tog jag upp min diagnosticerade posttraumatiska stress, som i vissa situationer blint slår till. Den härrör från min sjukdomsperiod för över trettio år sedan, när jag för att bli räddad till livet, genomgick ett antal operationer på väldigt kort tid. Dessutom en del andra mycket jobbiga undersökningar.
När något händer där dessa minnen av total maktlöshet kommer över mig blir jag alldeles förkrossad. Ljuset, som jag annars lever i, förmörkas.
Det är inte långa stunder, men dom räcker. Jag vill inte ha dom alls längre.
Jag vet ju varför detta kan hända. Då talar jag inte om vad vetenskapen säger om amydala-reaktioner, utan om att jag glömde bort mitt Sanna Vara.
Reaktionen är så irrationell och så överväldigande, att jag inte hinner/kommer ihåg att be om hjälp.
Efter retreatet, känner jag att jag nu verkligen vill ta denna gamla smärta upp till ytan och bli av med den.
Jag har förut inte verkligen bett Helige Ande om hjälp att upplösa denna rädsla.
Det har jag nu gjort.
Dessutom har jag hittat ett par mirakelprinciper ur EKIM, som hjälper mig just nu.
Jag är fullständigt övertygad att vi får hjälp om vi verkligen vill ha det.
Vet inte varför jag inte bett om hjälp tidigare. Jag ser det som egots sista utpost.
Men egot kan inte finnas utan min tro på det.
Jag tror inte på rädsla-mörker.
Jag tror på kärleken-ljuset.

lördag 23 januari 2010

Lördag kväll

Sitter här framför datorn och har inte en aning om vad jag ska skriva.
Vill gärna skriva något varje dag.
Sa att jag skulle återkomma till hur jag upplevde retreatet med Messengers of Peace här hos oss.
Så här underbart fungerar det när jag själv inte vet vad som ska hända.
Då kommer jag helt plötsligt på att jag skrivit i ett tidigare inlägg att jag skulle återkomma om min egen upplevelse under retreatet.

Jag är så oändligt tacksam för det David och de andra messengers gör. Sådan hängivenhet och så mycket arbete.
Detta var tredje gången jag träffade David och jag har alltid känt mig jämlik honom.
Jag har inget behov av att sätta upp honom på någon piedestal, eller att se någon skillnad överhuvudtaget.
Det är få saker som han säger som jag inte redan vet. Mycket få.
Ibland skymtar det fram en irritation i honom, men för det mesta är han i totalt icke-dömande.
Jag kan se att jag har en bit kvar av att bli så fri; att icke-dömandet helt tar över. Inga preferenser t.ex.
Det är befriande att vara i sådan människas närvaro.
För övrigt är jag hänförd över hur allt praktiskt fungerade så bra i vårt lilla hus.
Min egen timing är också något jag själv inte förstår. Klockrent...Fast utan klocka. Det är inbyggt i mig sedan jag lämnade över mig till Helige Ande.
Jag kan bara tacka.

fredag 22 januari 2010

Lektion 297 ur EKIM

Förlåtelse är den enda gåva jag ger.

Förlåtelse är den enda gåva jag ger, för den är den enda gåva jag vill ha. Och allt jag ger, ger jag till mig själv. Detta är frälsningens enkla formel. Och jag som vill räddas vill göra den till min, så att den kan vara det sätt jag lever på i en värld som behöver frälsning, och som kommer att frälsas när jag accepterar Soning för egen del.

Fader, så säkra Dina vägar är; så viss deras utgång, och så exakt varje steg i min frälsning redan bestämts och fullbordats genom Din nåd. Jag tackar Dig för Dina eviga gåvor, och jag tackar Dig för min Identitet.

torsdag 21 januari 2010

Jag letar inte efter svar längre, jag är dem.

I dag gick det upp för mig att jag inte letar efter några svar.
Svaret ÄR.
Jag Är.
Gud Är.
Detta är svaret.
Att veta detta med hela sitt väsen är svaret. Frågor överflödiga.
Att undervisa är att visa. Så står det i EKIM.
Det står också att det pågår hela tiden, dag som natt.
Att visa är att undervisa.
Detta inbegriper ibland ord, men mest handlar det om hur du beter dig i kassan till mataffären, eller hur du tar ett angrepp på din person, eller hur du ser på din medmänniska i varje situation.
Valet står inte emellan illusion och illusion. I denna till synes verkliga värld finns inget att välja på.
Valet du gör handlar om att stiga ur illusionen eller ej.
EKIM ger oss verktygen för att göra det.
När du väl sagt Ja, är Hjälparen där och undervisar inifrån dig själv.
Så är det för mig.
Därför letar jag inte utanför mig själv efter svar.
Visst kan Vägledning komma från andra människor.
Men kanske är det så att när kontakten upprättats till Helige Ande, behövs ingen undervisning via ord längre...
Om inte det är en bok som heter "En Kurs I Mirakler", såklart. En Bok direkt från Källan.
Hur kan jag vara så säker på det? Den kärleken som strömmar ut från dessa boksidor har jag aldrig stött på tidigare. Det har funnits böcker som det sagts att dom kanaliserats från Jesus. Jag har läst någon sådan bok, men aldrig har jag känt en sådan kärlek som i EKIM.
Gläd dig åt att din resa genom tid och rum är en dröm. Gläd dig åt att det finns en väg att Vakna. Gläd dig åt att Allt Är Väl.

onsdag 20 januari 2010

Tänk vertikalt

Vi är så vana vid att tänka linjärt. Vi mäter tid, så gott som hela tiden, på olika sätt. Från kroppens födelse till kroppens upplösning. I timmar, minuter, sekunder, årstider, ljusår, ja, jämt håller vi på med denna linjära tid.
Att gå ur tiden brukar vi säga när någon dör.
Men du kan gå ut tidens grepp just här och nu.

Samla dina tankar. Var stilla. Sitt eller stå.
Låt det vara tyst omkring dig.
Låt det bli tomt i huvudet.
Böj huvudet lite uppåt och slut ögonen.
Gör detta samtidigt som du "ser" uppåt.
Se i ditt inre, Ljuset som är Du
som en pelare, sträcka sig upp till himlen.
Här och nu bereder du en väg till Jesus och Helige Ande.
Låt din broder Jesus ta dig i handen och visa dig fortsättningen.
Låt Ljuset strömma vertikalt.
Märk att du är Ande.
Detta är Nuet.
Detta är Närvaro.
Detta är ditt Sanna Vara.

tisdag 19 januari 2010

Betoning på upplevelse

Återigen vill jag komma tilbaka till detta med upplevelse.
Jag talar inte då om fenomen.
Det jag menar är en upplevelse som ger en varaktig förändring.
EKIM betonar detta mycket tydligt att Kursen syftar till en upplevelse.
Spelar ingen roll hur mycket du läser eller lyssnar till andliga lärare, får du ingen egen inre upplevelse av Ettheten i Gud, vet du hur det ska vara för att vara rätt, men det är inte förankrat och du genomströmmas inte av Kärlek. Det blir tomt.
Spelar ingen roll hur mycket du härmar din vishetslärare, säger dom rätta orden, allt klingar bara tomt om du inte har Kärlekens Upplevelse levande.

Då säger jag; meditera.
Be din inre vägledare om hjälp.
Meditera.
Var stilla.
Lyssna.
Meditera.
Be om hjälp.
Tacka.
Tacka.
Meditera.
Var stilla.
Tacka.

måndag 18 januari 2010

Tystnadens tempel

tystnaden hör jag
I tystnaden vilar jag
I tystnaden expanderar jag
I tystnaden ser mina inre ögon
I tystnaden är Du alltid Närvarande

Ja, så är det. Nu när vårt hus varit fyllt av ord i tre dagar, känns tystnaden som balsam. Som en smekande sommarvind mot kinden. Som att sjunka djupt in i Självet.

Visst är ord viktiga. Dom behövs fortfarande. För många människor är dom nödvändiga.
Men glöm aldrig bort tystnadens helande och givande kraft.
Om man bara lyssnar eller läser ord, kanske det blir svårt att förankra. Kanske uppstår en tomhet inuti som beror på att man försöker härma eller göra som det står eller sägs.
Men att vila i tystnaden innebär inget görande. Det handlar om Varande.
Att hitta in till Kärnan, det hjälper tystnaden till med.

Vårt hus är ett Tystnadens Tempel.
Vårt inre är ett Tystnadens Tempel.

Välkommen tillbaka!!!!

söndag 17 januari 2010

Vargen

Fick en kommentar på gårdagens inlägg.
Vill förklara om vargen.
Strax innan alla var på plats här i vårt lilla hus, öppnade jag ytterdörren för att sätta ut ett par marschaller. Alldeles utanför verandagolvet på den snötäckta gräsmattan står en varg. Det var ca. två meter mellan oss.
Vi tittar på varandra en kort stund och jag pratar med den, säger: men kära du, vad gör du här? Den tar ett par kliv upp på vår lilla byväg och in i mörkret. Jag skulle sätta ut marschallerna, och började gå en bit i mörkret, då jag fattade vad som hänt. Jag vände på klacken och gick in, kändes lite konstigt att gå i mörkret åt samma håll som vargen.
Självklart började jag tro att det var nog bara en hund. Men den hade inget halsband och det finns ingen liknande hund i omgivningen.
Var ute dagen efter för att titta på spåren, men då hade det kommit lite snö, så dom var inte längre trovärdiga.
Dagen innan retreatet när jag satt och mediterade kände jag min mors närvaro väldigt tydligt. Hon dog i januari 2006. Jag har inte haft någon medveten kontakt med henne sedan hon dog.
Nu sa hon tydligt i mitt inre att: "jag ska vara med här".
Jag tolkade det som att hon ville vara med på retreatet.
Detta berättade jag för gruppen, likaså om vargen. David´s leende förklaring var att det var min mor som var vargen...
Då behövde jag ju inte vara rädd, inte skulle min älskade mor äta upp mig...!!!

lördag 16 januari 2010

Den mjuka vägen

Som sagt; jag hörde igår när jag satt och mediterade att jag går den "mjuka vägen".
Vad menas med detta?
Detta aktualiserades när Messengers of Peace nu har haft ett retreat här.
Jenny, som är en av dom, bodde med oss förförra sommaren i två månader. Då berättade hon lite om hur deras liv ser ut.
Vad jag förstår när man lever med David Hoffmeister i peacehouse och på resande fot, gör man det därför att man blivit kallad av den Helige Ande att göra det. Det är en tuff väg och det är få som känner sig dragna till att följa den. För de som går den vägen innebär det att man inte äger något själv, man litar helt och hållet på Gudomlig försörjning. Man tränar sitt sinne hela tiden i ACIM´s anda för att följa Rösten för Gud, dvs. Helige Ande.
Dessutom har man två riktlinjer; inget vara till lags och inga privata tankar.
Allt ska upp till ytan och förlåtas och försonas.
När jag ser på hur min egen väg gestaltar sig, ser jag att den är annorlunda men ändå samma.
Naturligtvis finns det ingen mall för hur man tar till sig En Kurs I Mirakler. Varje människa som går denna väg med Kursen som vägledning, har en alldeles egen utformad stig, vilket det också står i Kursen.
Alla jämförelser är omöjliga och totalt ointressanta.
Vägen för mig är numer mjuk och närande.
Jag kommer från en andlig misär, ett liv som ateist.
Blev svårt sjuk,kroppen höll på att dö.
Då och där började min andliga resa, fast det förstod jag inte då.
Åtta år senare var det egot som dog. (nästan ialla fall)Det var då jag var i det djupaste mörker och fick en uppenbarelse av Ljus och Kärlek bortom orden.
Fyra år senare får jag EKIM i min hand och vet att det är min väg.
Det är nu som den mjuka vägen börjar.
Tack vare uppenbarelsen fick jag SE mitt Sanna Väsen, som är endast Kärlek. Då fick jag veta att vad som än ser ut att hända, hur "fel" det ser ut att vara, är jag i Gud och är frid.
Jag kan inte annat än Vara, när jag vilar i Gud. Där är förtröstan.
Att bli beroende av att lyssna till "rätt röst", handlar inte om förtröstan utan om rädsla och görande.
Att vila i Gud handlar om Nuet.
Att Veta Vem Du I Sanning Är.
När jag inte kommer ihåg vem jag är, det händer då och då korta stunder, då är förlåtelsen där. Inget dömande.
Jag vilar i Gud.
Den mjuka vägen innebär att jag är fullständigt nöjd med mitt liv. Att jag har förtröstan på att Vägen Visas mig.
Att upprätta sin egen relation till sitt Högre jag eller Helige Ande är en förutsättning för att slippa känna sig förvirrad och tro att andra människor har svaret för dig.
Vägen Visas dig om det är det du verkligen vill.
Jag vilar i Gud.

fredag 15 januari 2010

Avslutning

Så är det kväll och Pelle och jag har just blivit klara med allt det praktiska efterarbetet. Jag har städat fem toaletter bland annat. Det är inte var dag jag gör det.
Nu har vi avslutat det rent praktiska.
I morse när jag mediterade, hörde jag att jag går den "mjuka vägen", till skillnad från Messengers of Peace.
Men det får jag återkomma till. Nu räcker inte min koncentration till mer idag.

torsdag 14 januari 2010

Tystnaden lägger sig

Nu har alla deltagare lämnat retreatet, utom Messengers of Peace, som åker vidare imorgon förmiddag.
Just nu ligger David och vilar i vår säng. Helena och Jenny sitter på Pelles kontor och arbetar vid datorn, skulle jag tro. Jobbat vid datorn har David också gjort, direkt efter alla åkt, skypade han med någon, någonstans på klotet.
Men nu lägger sig tystnaden över Ekebol och Nystuga.
Tog en promenad förut och det var alldeles stilla ute med tjock rimfrost på träden. Stillhet och tystnad är det jag längtar till nu. Det blir ju intensivt med allt prat och all uppmärksamhet som jag haft för att få det praktiska med mat osv. att fungera.
Tror att alla som var här upplevde fina dagar, dagar fyllda med näring för Anden.
Jag kommer att skriva mer om min egen upplevelse under retreatet i ett senare inlägg.

tisdag 12 januari 2010

Paus som inte är någon paus

Ja, nu är det lunchpaus. Alla är på sina respektive ställen. Huset är lugnt.
Det är bara jag som är igång.
Som arrangör av ett retreat är det mycket att hålla i huvudet. Just nu håller jag på att förbereder kvällsmaten och bakar bröd.
Det känns väldigt givande och helande att höra David.
Nu ska jag fortsätta med mitt arbete.

söndag 10 januari 2010

Allt är förberett

Just nu när alla förberedelser är klara inför retreatet, kände jag mig som en präst som tillreder nattvarden och sedan säger; allt är förberett.
Så känns det nu. Alldeles strax är David Hoffmeister, Helena och Jenny här hos oss.
Soppan är färdig och brödet gräddat.
Senare ikväll kommer en kär vän från Skåne och imorgon kommer de resterande sex deltagarna.
Får se om jag kommer att skriva något under dessa tre dagar eller om jag återkommer när retreatet slutat.
GUD ÄR

lördag 9 januari 2010

Att stanna i ljuset

Ibland händer det saker som gör att rädslan tar över.
Vi som läser EKIM vet att det alltid är rädsla, när glädjen är frånvarande. En irritation eller ett mord, och allt däremellan, är sprunget ur rädsla.
Rädsla=ego.
När egot fått en lillfinger, tar det lätt hela handen.
Åerigen handlar det om vaksamhet.
Att ge efter för rädslan, även om det bara är en liten irritation, bjuder in egot att ta för sig.
När egot känner sig hotat, vilket det gör när vi helt och hållet väljer Gud istället för egot, får det taggar som kardborren. Svårt att bli av med. Vi kanske börjar älta gamla oförrätter, eller känner oss kränkta.
Eller som i mitt fall, minnen från min sjukdomsperiod när jag var i tjugo-års åldern, som ploppar upp när jag upplever maktlöshet.
Jag har varit hos terapeufter och fått veta att jag har posttraumatisk stress.
Häromdagen hände en sådan grej igen som triggar igång detta. Jag blir alldeles övermiggiven.
Denna gång tog det ett par dagar innan jag pratade med Pelle om det. Vår annars så underbara kommunikation fungerade inte och som vanligt tycker egot att det är någon annans fel.
Idag kom vi igenom det och jag kunde berätta och tillsammans genomskådade vi hela bilden.
Att stanna i ljuset, i helandet, är det enda jag vill.
Jag ber Helige Ande ta bort denna posttraumatiska stress från mig.
Bortom drömmen finns det endast LJUS och INGENTING ANNAT!!!
Låt mig komma tillbaka till detta seende.
TACK.

fredag 8 januari 2010

Förberedelser

I dag har jag lagat mat och bakat lite till retreatet med David.
Handlat har vi redan gjort.
Så har jag fått nycklar till Living Food-kursgården där deltagarna ska sova + till lägenheten som David, Helena och Jenny ska bo i.
Allt går enligt Planen.
Även om jag starkt redan från början kände att detta retreatet inte skulle bli av, eller kanske var det för att jag inte skulle kunna vara med. Kanske för att min far blev akut sämre.
Det är så konstigt när en känsla är stark..är det ett budskap från Helige Ande, eller? Jag vet inte i detta fall.
Det visar sig. Allt blir precis så som det ska bli.

torsdag 7 januari 2010

Mirakelprinciperna ur EKIM, forts.

27. Ett mirakel är en universell välsignelse från Gud genom mig till alla mina bröder. Det är de förlåtnas privilegium att förlåta.
28. Mirakler är ett sätt att vinna befrielse från rädsla.
Uppenbarelsen framkallar ett tillstånd där rädslan redan har upphävts. Mirakler är således ett medel och uppenbarelsen är ett mål.
29. Mirakler lovprisar Gud genom dig. De lovprisar Honom genom att ära Hans skapelser och bekräfta deras fullkomlighet.
De helar därför att de förnekar identifikationen med kroppen
och bekräftar identifikationen med anden.
30. Genom att erkänna anden justerar mirakler varseblivningens nivåer, och visar dem i deras rätta ordning. Detta sätter anden i
centum, där den kan kommunicera direkt.
31. Mirakler skall väcka tacksamhet, inte vördnad. Du skall tacka Gud för det du verkligen är. Guds barn är heliga, och miraklet ärar deras helighet, som kan vara dold men aldrig förlorad.

tisdag 5 januari 2010

När jag går här i Göteborg

Tänk om alla jag möter på gatan visste och såg det jag vet och ser.
Att, det finns ingen skuld, inget att vara rädd för. Ingen som är sämre eller bättre. Ingen dualitet.
Övningen med far känns klar. Nu ser jag hans oskuld precis som jag ser min egen. Vi har det så fint nu när vi är tillsammans.
Vad fantastiskt allt blir när jag ser dom jag möter. Inte kroppen men Andens ljus.
Känner Närvaron.

måndag 4 januari 2010

Tågkaos

På väg ner till Göteborg fick vi veta att ett träd ramlat över ledningen. Bussar sattes in en sträcka. Sedan in i ett annat tåg. Efter en lång stund stillastående fick vi veta att loket inte startade. Bussarna kallades in igen.
Fram till hit hade de flesta resanden varit vänliga och hjälpsamma.
Men när vi nu skulle gå tillbaks till bussarna, blev det en aning grinigt.
Många hade småbarn och mycket packning. Hörde desperata telefonsamtal om anslutningsproblem osv.
Själv höll jag mig lugn och var kvar i friden. Hjälpte till när jag så kunde.
När tåget väl var på centralen och jag behövde gå på toaletten, då blev jag irriterad på han som tog emot pengarna.
Det är så härligt, att så fort jag känner irritationen lika fort är förlåtelsen där. Så det blir som det aldrig har hänt. Vilken gåva!
Allt är väl!

söndag 3 januari 2010

Retreat med David hos oss

David Hoffmeister och Helena och Jenny från Messengers of Peace är här hos oss om en vecka.
Retreatet börjar måndagen 11 januari och slutar efter lunch den 14 januari.
Vi har fått ett återbud därför finns det en plats kvar.
Nu har du chansen att vara med på en sammankomst i hemmiljö med endast tolv personer sammanlagt.
David lever budskapet i EKIM och är en stor inspiratör för många världen över.

Är du intresserad ring mig snarast 0761-638961

ps. Vi har katt.

lördag 2 januari 2010

Är det inte fantastiskt?

För en stund sedan blev jag varse återigen att denna genialiska bok, "En Kurs I Mirakler" inte ber oss ändra något i det yttre.
Vi behöver inte sälja eller ge bort allt vi äger och har, eller lämna nära och kära, eller sluta jobbet.
Kursen är verkligen en mirakelkurs. Många kallar den så också. Mirakelkursen i dubbel bemärkelse.
Den visar oss att mirakler är naturligt. Att mirakler är frånvaron av rädsla.
Motsatsen till rädsla är Kärlek och det är det vi är. Boken i sig själv är ett mirakel från Jesus.
Kursen ber oss inte förändra något i det yttre. Inte i världen, inte i vår närmiljö.
Mirakelkursen lär ut en inre väg. Vägen som går från sinne till sinne. Där Hjälparen Helige Ande är vägvisaren.
Därför kan du fortsätta öva, göra lektionerna, lyssna till vägledningen. Och om du verkligen vill, kommer din väg att öppna sig framför dig som en blomma som slår ut sina vackra kronblad. Du kommer att förundras över hur du undervisas inifrån.
Du behöver ingen guru, ingen organisation.
Du kommer att få dina övningar i att förlåta och du vet att det är enda vägen att gå.
Personen som du övar förlåtelse med vet ingenting. Det behövs inte. Tankar är mäktiga och när du går med Helige Andes vägledning påverkar du människor oavsett om dom vet om det eller ej. Det dom kanske lägger märke till är att du verkar fridfull och att du skrattar ofta!
Du vet nu att dömande är en omöjlighet. Så länge du fortsätter att döma, så länge kommer miraklet att utebli. Eftersom dömande är rädsla. Då behövs förlåtelse, för dig själv.
Så enkelt! Så fantastiskt!
Vilken oerhörd gåva mirakelkursen är!
Kännetecknet på att du vet att följer vägledningen inifrån, är din lyckokänsla. Den som inte är beroende av något i det yttre.
När vi förändrar vårt inre följer det yttre per automatik efter.
Det du ser utanför dig visar dig också vilken väg du går.
Vill du se glädje? Var glädje.
Vill du se kärlek? Var kärlek.
Vill du se frid? Var frid.
Inga ord behövs......
Orden vi fått från EKIM är till för att levas!

fredag 1 januari 2010

Citat från EKIM, forts. sid 380

"På så sätt kommer året att börja i glädje och frihet. Det finns mycket att göra, och vi har blivit mycket försenade. Acceptera det heliga ögonblicket då detta år föds, och inta din plats som så länge stått tom i det Stora Uppvaknandet. Gör det här året annorlunda genom att göra så att allt blir detsamma. Och låt alla dina relationer göras heliga för dig. Detta är vår vilja. Amen."