På väg ner till Göteborg fick vi veta att ett träd ramlat över ledningen. Bussar sattes in en sträcka. Sedan in i ett annat tåg. Efter en lång stund stillastående fick vi veta att loket inte startade. Bussarna kallades in igen.
Fram till hit hade de flesta resanden varit vänliga och hjälpsamma.
Men när vi nu skulle gå tillbaks till bussarna, blev det en aning grinigt.
Många hade småbarn och mycket packning. Hörde desperata telefonsamtal om anslutningsproblem osv.
Själv höll jag mig lugn och var kvar i friden. Hjälpte till när jag så kunde.
När tåget väl var på centralen och jag behövde gå på toaletten, då blev jag irriterad på han som tog emot pengarna.
Det är så härligt, att så fort jag känner irritationen lika fort är förlåtelsen där. Så det blir som det aldrig har hänt. Vilken gåva!
Allt är väl!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar