Närande samtal

Vad underbart det är att Pelle bara har 25 meter till jobbet.
Idag blev vi sittandes efter fikat och kom in i ett så fint samtal.
Det känns som en reningsprocess för oss båda.
Nu har vi gjort TV-n till ett altare och sagt upp dagstidningarna. Vi insåg att det är så lätt att bekvämligheten tar över...det bara rullar på.....
Det är då dörren står på vid gavel för egot. Det vill ingen av oss.
Dessutom slutar man lyssna på den inre vägledningen när man sjunker djupt ner i soffan...
Vaksamhet.
Granska sina tankar.
Stilla sig.
Lyssna.

Citat från: Begreppsförklaringar ur En Kurs I Mirakler, sid 87

"I den här världen förefaller Guds Söner vara åtskilda eftersom sinnet är splittrat. Inte heller tycks deras sinnen vara förenade. I detta illusoriska tillstånd verkar begreppet ett "individuellt sinne" vara meningsfullt. Det beskrivs därför i kursen som om det har två delar: ande och ego.
Anden är den del som fortfarande står i kontakt med Gud genom den Helige Ande Som fortlever i denna del, men Som också ser den andra delen. Ordet "själ" används inte förutom i direkta bibelcitat på grund av sin högst kontroversiella natur. Det skulle emellertid kunna vara en motsvarighet till "ande" med den förståelsen att, då den kommer från Gud, är den evig och föddes aldrig.
Den andra delen av sinnet är helt illusorisk och gör endast illusioner. Anden behåller potentialen för att skapa, men dess Vilja, som är Guds, tycks vara fängslad så länge som sinnet inte är enat. Skapelsen fortgår oförsvagat eftersom detta är Guds Vilja. Denna Vilja är alltid enad och saknar därför mening i den här världen. Den har inte någon motsats och inga grader."

Kommentar på kommentaren

Vill berätta att jag ibland ger respons på någons kommentar genom att kommentera tillbaka i samma forum.

Vaksamhet,V a k s a m h e t, VAKSAMHET!!!!
Det är inte ordet som är det viktiga här utan innebörden.
Nu har jag inte tittat på TV på tre dagar och det är så befriande. Kan fortfarande inte fatta att jag inte var uppmärksam på när egot bjöds in.
Därför, just därför behövs vaksamhet.
Det är så otroligt lätt att glömma att ge akt på sina tankar.
Men så nödvändigt om vi inte vill slösa bort tid.
Jag vill inte slösa bort tid. Uppgiften är att spara tid.
Tack Jesus för den kraftfulla påminnelsen.
Nu går jag med rak rygg vidare på min väg med dig Jesus, framför. Du visar vägen. Ibland håller jag dig i handen, behöver det.

v v v.våga vara vis.nu

Det bara rullar på...livet rullar på...
Vadå rullar på??!!
Har haft en period av vegeterande, dvs. TV-tittande. Då kan jag identifiera mig med orden; det rullar på.
Att bli sittande framför TV-n är ett val jag gjort. Jag har valt det istället för att meditera eller göra något annat andligt. Något som ger mig andlig näring.
Igår kom från djupet av mitt väsen en skarp tillsägelse. Är det verkligen sant att det viktigaste för mig är det andliga? Om svaret är ja, vilket det absolut är, då behöver jag skärpa till mig.
Allt detta ingenting som TV representerar är endast en frestelse, i alla fall för mig. Har rättfärdigat tittandet genom att säga att jag är så trött efter jobbet....det är så mörkt ute...måste hålla mig vaken.. det här programmet är nog bra...Ja, frestelser är verkligen luriga. Egot vet precis....
Samtidigt vet jag att egot har bara den makten jag ger det. Uppenbarligen har jag gett den makt. Min kropp har ont, jag är grinig, hormonerna spinner loss....
Ja, listan kan göras lång hur eländigt det är när egot får råda.
Jag har helt enkelt öppnat dörren för egot och sagt välkommen!
Va?
Hur kunde jag gå på det? Jag med alla mina år och erfarenheter.
Det är bara att konstatera att jag gjort det och sedan förlåta.
Det som är så fantastiskt är att så fort Jesus sa till mig, genast ändrade jag inriktning, utan några som helst skuldkänslor för det som varit. Där gick egot bet...

Våga Vara Vis. NU

Helande tanke

Allt är precis så som det ska vara just nu.
Hur kan det vara annorlunda när det är såhär det är?
Märker på mig själv att när jag börjar fundera på framtiden, om så bara imorgon, känner jag en slags stress.
Det enda jag kan förhålla mig till är nuet.
Så fort jag börjar uppleva att jag behöver något annat, eller något mer, är jag inte i nuet. Det ger en stress.
När jag fullt ut accepterar att allt är precis som det ska just nu, känner jag frid.
Vill jag förändra något gör jag det i nuet.

Citat från "En Kurs I Mirakler", EKIM, sid. 263 i arbetsboken:

"Varför vänta på Himlen? Den är här idag. Tiden är den stora illusionen att den finns i det förgångna eller ligger i framtiden. Likväl kan det inte vara så, om den är där Gud vill att Hans Son skall vara. Hur skulle Guds Vilja kunna vara i det förgångna, eller i någonting som fortfarande kommer att ske?
Det Han vill är nu, utan något förgånget och helt och hållet utan framtid. Det är lika långt borta från tiden som ett litet ljus är från en avlägsen stjärna, eller som det du valde är från det du verkligen vill ha.

Fader vår ur EKIM, sid.337, arbetsboken

Har varit ute i trädgården och jobbat hela dagen. Härligt!
Sätter mig ner och slår upp denna bön.
Så vackert och så sant. TACK.


Fader vår, välsigna våra ögon idag. Vi är dina budbärare, och vi vill se den underbara återspeglingen av Din Kärlek som lyser i allt. Vi lever och rör oss endast i Dig. Vi är inte åtskilda från Ditt eviga liv. Det finns ingen död, för döden är inte Din vilja. Och vi förblir där du har satt oss, i det liv som vi delar med Dig och med allt levande, för att vara som Du och del av Dig för evigt. Vi accepterar Dina Tankar som våra, och vår vilja är ett med Din för evigt. Amen.

Längtan att "missionera".

Gick från Majorna ner till stan och rätt som det var utan förvarning började tårarna rinna. Kunde inte sluta. Det är inte så lätt att gå på stan och gråta.
Jag närmade mig Domkyrkan och bestämde mig för att sitta där ett tag.
Gråten fortsatte.
Den handlade om att jag har en så stark längtan att berätta om Ljuset. Berätta hur älskade vi alla är. Berätta vad förlåtelsen kan göra för var och en. Berätta hur skulden får oss att projicera. Berätta om Hjälparen.
Missionera är nog inte rätt ord. Jag har inget behov av att omvända någon. Bara berätta om min väg och dela med mig. Som det jag gör här på bloggen.
Det känns som att något står ivägen. Känns som att det är dags nu, men jag vet inte hur.
Behöver ta reda på om/vad som ligger ivägen.
När jag fick min uppenbarelse fick jag också en sådan respekt för andras väg. Detta gjorde att jag inte pratade om "A Course In Miracles" med någon på många år!
Men idag har jag fått verktyg i EKIM, men det är inte den jag vill missionera om, utan Ljuset-Gud- Kärleken.
Detta är oberoende av böcker, ledare.
Det handlar enbart om den egna upplevelsen.
Jag väntar i tillit.......

Utdrag ur arbetsboken i EKIM, sid. 82

Gud går med mig vart jag än går.

Djupt inom dig finns allt som är fullkomligt, färdigt att stråla genom dig och ut i världen. Det kommer att bota all sorg och smärta och rädsla och förlust, eftersom det kommer att hela sinnet som trodde att dessa ting var verkliga, och som led på grund av sin lojalitet mot dem.
Du kan aldrig berövas din fullkomliga helighet eftersom dess Källa går med dig vart du än går. Du kan aldrig lida eftersom Källan till all glädje går med dig vart du än går. Du kan aldrig vara ensam eftersom Källan till allt liv går med dig vart du än går. Ingenting kan förstöra din sinnesfrid eftersom Gud går med dig vart du än går.
Vi förstår att du inte tror på allt detta. Hur skulle du kunna göra det, när sanningen ligger gömd djupt inom dig under ett tungt moln av vansinniga tankar, täta och fördunklande men som likväl står för allt du ser?

Använd dagens tankegång ofta under hela dagen, och upprepa den mycket långsamt, helst med slutna ögon. Tänk på vad du säger; vad orden innebär. Koncentrera dig på den helighet de tillskriver dig; på det aldrig svikande sällskap som är ditt; på det fullständiga beskydd som omger dig.

Göteborg igen

Nu är det dags för ett besök hos far igen.
Ber alltid Helige Ande om hjälp när han och jag träffas.
Inget sker utanför mig, allt är en film som jag projicerat.
Så den enda att förlåta, är mig själv för att jag ser det jag ser.

Det var ju precis det som Jesus gjorde när han till synes gick omkring här på jorden, han såg bara gott.
Även när han hängde på korset bad han Gud förlåta människorna därför att dom inte visste vad dom gjorde. Han lade ingen värdering i det dom gjorde.

Vilken frihet att inte döma!! Inget bra eller dåligt, inget fint eller fult.
Allt bara är. Detta är fullt möjligt när jag vet att jag är kvar i Gud.
Tack och lov har vi fått en hjälpare; Helige Ande.
Dessutom mäktiga följeslagare vid vår sida....mästare som gått före....och som lämnat sina kroppar.
TACK!

Laserstrålen

Det enda som skär igenom alla lager av föreställningar och rädslor, är uppenbarelsen.
Innan du fått en uppenbarelse kan du studera EKIM hur många år som helst, veta terminologin till punkt och pricka, men du är inte hel.
Uppenbarelsen är som en laserstråle. Den skär igenom det du trodde var du och uppenbarar ditt sanna vara.
Du kan ha upplevelser av närvaro, stunder av sällhet. Men om inte upplevelsen för med sig en transformation och en vetskap om vem du i sanning är, är det en betydelsefull upplevelse men ingen uppenbarelse.
En uppenbarelse är kommunikation från Gud till dig.
Den går ej att uttrycka med ord, helt enkelt därför att det inte finns några ord som kan ge rättvisa åt uppenbarelsen.
I allt du företar dig efter uppenbarelsen vet du vem du är och detta kan inget ta ifrån dig. Du ser på allt och alla på ett helt nytt sätt. Du vet att Vi är ETT.
Du vet att du aldrig behöver vara rädd mer, därför att du vilar i Gud.
Du inser vilken nåd du har givits och din tacksamhet är gränslös.
Uppenbarelsen för alltid med sig en glädje som inte är av denna världen. Det är en glädje som kommer inifrån och som inte har något med det yttre att göra.
Glädjen är så stark att den ibland övergår i sällhetstårar.
Att sedan förmedla denna glädje blir din uppgift. Kanske blir du satt att gå ut i världen och predika, eller också fortsätter ditt liv till synes som vanligt.
Även om du ser ut att vara och göra samma som innan uppenbarelsen, är något helt förändrat. Det är inte din sak att värdera om du når fram med ditt budskap eller inte.
Du vet att du blir brukad även om det ser ut som om ingenting händer i de människor du möter.
Du hyser tillit till det och känner en förnöjsamhet.

Tacksam och något omtumlad

Är nu hemma från nätverksträffen.
Det har varit väldigt givande på många plan.

Det känns som att jag vänder blad nu. Något nytt är på gång......

Nätverksträff

Idag ska jag åka till Granhedsgården utanför Katrineholm på en nätverksträff för: "En Kurs I Mirakler".

Temat för helgen är inspiration. Vi ska ta med det som ger oss inspiration.
Jag tänker ta med min lilla Jesus-staty.
Jesus är min enda och stora inspiration. Ordet inspiration känns lite futtigt i sammanhanget med Jesus. Han betyder så oändligt mycket mer för mig ärn bara inspiration.
men som en symbol får statyn åka med.
Funderar också på att ta med två CD. En med Snatam Kaur och en med David Phelps.
Snatam Kaur sjunger så klockrent. Kommer nästan alltid in i ett meditativt tillstånd när jag lyssnar på henne.
David Phelps är en otroligt bra sångare som skriver och sjunger mer traditionella kristna sånger. Men med hängivenhet och känsla så att jag blir berörd.

Ser också så mycket framemot att får träffa min kära vän E-B.
Annars brukar jag känna mig lite konstig i stora grupper. Vet inte varför, känner inte riktigt igen mig själv. Ska utforska detta denna gång.

Utdrag ur Textboken, EKIM sid. 436-437

"Jag som är värd åt Gud är Honom värdig.
Han Som upprättade Sin boning i mig skapade den
så som Han ville att den skulle vara.
Det är inte nödvändigt att jag gör den redo för Honom, utan
endast att jag inte hindrar Hans plan att återställa till mig
min egen medvetenhet om min beredvillighet, som är evig.
Jag behöver inte tillföra någonting till Hans plan.
Men för att ta emot den, måste jag vara villig att inte
ersätta den med min egen."

"Du är fortfarande övertygad om att din förståelse är ett mäktigt bidrag till sanningen, och gör den till vad den är. Men vi har betonat att du inte behöver förstå någonting. Frälsningen är lätt just därför att den inte begär någonting som du inte kan ge precis nu."

Till Yvonne och alla andra som känner sig klentrogna.

Kära älskade vänner!!!
Som jag berättat om här i min blogg förut, har jag fått en genväg till upplevelsen av att verkligen vara Guds Son.
(EKIM är icke-dualistisk och använder sig av kristen terminologi, men är könsneutral. Det som är icke-dualistiskt kan inte ha några motsatspar, t.ex. manligt-kvinnligt).
Nämligen en uppenbarelse under en djup kris, en kärlek som inte var av denna värld och som totalt förändrade mig.
För mig är endast det självupplevda sant. Allt annat kan jag ha åsikter om eller funderingar kring, men aldrig veta något om.
Självklart har jag trots uppenbarelsen, hamnat många gånger i tvivel. Känt mig övergiven och klentrogen.
Men och detta är ett viktigt men, djupt i mitt inre har minnet av vetskapen om min storhet som Guds Son bevarats, och jag har kunnat hitta tillbaks till det minnet.
Därför har jag inget svar att ge till dig Yvonne när du frågar om det blir bättre.
Det jag vet är att vi alla bär ett minne av vår helighet och att med sinnesträning och meditation kan, var och en få tillgång till det minnet.
Minnet av att vara i Gud är så stark att tårarna av sällhet bara rinner och rinner.
Det finns ingenting här på jorden som går att jämföra med det.
Den mest verksamma nyckeln för att låsa upp dörren till sällheten är förlåtelsen.
Såsom beskriven i EKIM.
Förlåtelsen är intimt förknippad med förståelsen av att det vi kallar världen är en dröm. Faktum är att dom är samma sak.
Det är när vi kan omfatta EKIM´s budskap om att separationen aldrig har hänt och att vi fortfarande är kvar i Gud, det är då förlåtelsen blir lätt att ge.
Det som redan är perfekt kan inte bli bättre.
Förlåt dig själv för det du ser, det är bara en dröm.
Men det krävs sinnesträning. Att fortsätta att göra lektionerna i EKIM och be Helige Ande om hjälp, är värdefullt och kan inte misslyckas.
Att vara vaksam på sina tankar är också viktigt. Dömandet sker så vanemässigt att vi inte märker det.
Att döma är egots knep för att hålla oss kvar i fängelset.
Sist men inte minst vill jag säga att tacksamhet är så viktig. Inte för någon annan än dig själv. Den öppnar verkligen vägen till att känna din Helighet.

Kom ihåg det viktigaste:
BE HELIGE ANDE OM HJÄLP HELA TIDEN.

Lyckorus

Igår kväll när jag satt och mediterade upplevde jag en sådan lycka. Sedan läste jag lite ur EKIM och lyckan bubblade inuti.
Jag frågade Jesus vad han ville att jag skulle läsa just då. Jag slog upp en sida och det var Lektion nr. 64 som heter (utdrag):

Låt mig inte glömma min funktion.

"Dagens tankegång är bara ett annat sätt att säga:"Inled mig inte i frestelse". Syftet med den värld du ser är att skymma din funktion att förlåta, och förse dig med rättfärdigande för att glömma den. Det är frestelsen att överge Gud och Hans Son genom att anta en fysisk form. Det är detta kroppens ögon ser på.
Ingenting som kroppens ögon tycks se kan vara någonting annat än en form av frestelse, eftersom detta var syftet med själva kroppen. Likväl har vi lärt oss att den Helige Ande har en annan användning för alla de illusioner som du har åstadkommit, och därför ser Han ett annat syfte i dem. För den Helige Ande är världen en plats där du lär dig att förlåta dig själv för det du ser som dina synder. Med denna varseblivning blir frestelsens fysiska form det andliga erkännandet av frälsningen.
För att repetera våra senaste lektioner så är din funktion här att vara världens ljus, en funktion som givits till dig av Gud. Det är bara egots högmod som får dig att ifrågasätta detta, och bara egots rädsla som får dig att se dig själv som ovärdig den uppgift som tilldelats dig av Gud Själv. Världens frälsning väntar på din förlåtelse, därför att genom den undkommer Guds Son alla illusioner, och således all frestelse. Guds Son är du."

soldag

Solen har generöst lyst på oss här idag.
Började dagen med en tidig promenad och gick förbi grannens får. Ett nyfött lamm låg i ett hörn och blundade, så fint.
Sedan träffade jag en orädd ekorre. Därefter två tranor som tyckte att jag inkräktade på deras område när jag tog en genväg hem.
Har jobbat i trädgården och längtar nu till att få sätta mig och meditera.
Men risken finns att det först blir lite TV-tittande......

Inledningen från "Handledning för lärare" ur EKIM

"Undervisningsrollen och inlärningsrollen är faktiskt omkastade i världens tänkande. Omkastningen är karakteristisk. Det ser ut som om läraren och eleven är skilda åt, och att läraren ger någonting till eleven snarare än till sig själv. Vidare betraktas undervisning som en särskild aktivitet, som man ägnar sig åt under en relativt liten del av sin tid. Kursen, å andra sidan, betonar att undervisning är en ständig process; den pågår varje ögonblick på dagen, och fortsätter också i tankarna under sömnen.
Att undervisa är att visa. Det finns endast två tankesystem, och du visar hela tiden att du tror att det ena eller det andra är sant.

Kursens syfte kan sägas vara att förse dig med ett medel för att välja vad du vill lära ut på grundval av vad du vill lära dig.
Du kan inte ge till någon annan utan bara till dig själv, och detta lär du dig genom att undervisa.

Detta sker inte bara genom ord. Varje situation måste vara ett tillfälle för dig att lära andra vad du är, och vad de är för dig. Inte mer än detta, men heller aldrig mindre."

Facebook

Jag tycker det är ganska kul med Facebook. Häromdagen chattade jag med Gary Renard, alltså i realtid. Jag skrev bara: Love you! Han svarade: Love you too sweetie!
Så mysigt!
Han kommer förresten till Sverige i september...jag tänker vara där.
För mig är Facebook inget åsiktsforum utan ett insiktsforum. Jag delar bara med mig av sådant jag känner är viktigt, insikter och citat från ACIM.
Mina vänner består mestadels av sådana personer som också går ACIM-vägen. Då blir det fina utbyten.
Ibland får man se ett roligt youtube-klipp, eller ett vackert.
Så skriver jag ner anteckningar som de som vill kan läsa.

Nu är jag snart på väg till Levande Föda kursgården för att göra kvällsfixet.

Först måste jag dela med mig av en rolig historia som berättades för mig av en god vän.
Det var på klostret och nunnorna hade firat med en festmåltid. Det blev dock en del mat över. En nunna tänkte att hon kunde ge byggjobbarna på andra sidan gatan den överblivna maten.
Hon gick dit men tänkte att hon skulle kolla vad dom visste om bibeln. Hon frågade en jobbare: Vet du vem Pontius Pilatus är?
Nej, sa han. Sedan ropade han till en annan byggjobbare: Lasse, vet du vem Pontius Pilatus är?
Jobbaren svarade: nej, hurså?
Den förste jobbaren svarade: Hans gumma är här med matlådan.

Det är härligt med skratt!!!!

I bakgrunden

Idag har jag haft två sessioner på Levande Föda-kursgården, som ligger här i byn.
Det är så fantastiskt när jag ställer mig själv åt sidan och låter Kraften ta över.
Det hände något oväntat med den första klienten. Alltså inte med henne utan med mig!
Tårarna bara forsade och jag fick ursäkta mig och gå och snyta mig.
Det var inget sorgligt alls, det var Ljuset som gjorde mig så berörd. Hon kom med så mycket Ljus.
Skrev ner det jag sett och lämnade lappen till henne.

Det här med bakgrunden är lite lustigt, jag upplevs nog som en som tycker om att stå i förgrunden.
Men på kursgården får Birgitta ledigt och jag hjälper till med kvällsfixet, mixar, serverar,tar hand om disken, sopar, städar en toalett och jag gillar det. Inte bara sådär, utan jag verkligen trivs med att greja i bakgrunden.

Igår på min promenad såg jag två huggormar. Först en kolsvart som ringlade ihop sig, lyfte på huvudet och väste. Inte en gång utan flera gånger.
Ett par steg senare såg jag nästa. Den var vackert sicksack-mönstrad. Betedde sig likadant. Häftigt med väsandet. Kommer inte ihåg att jag hört det så tydligt förut.

Nu har min älskade man gjort en närande fruktdrink, skål!

Naturligt och självklart för mig, men för dig?

Jag är medveten om att det jag skriver kan uppfattas som totalt crazy.
Är man inte kunnig om En Kurs I Miraklers synsätt så verkar det jag skriver som väldigt radikalt.
Även dom som studerat EKIM kan många gånger ha svårt att ta till sig budskapet att den här världen är en illusion.
Dessutom detta att det är Jesus som har dikterat EKIM är ju för många rena nonsens.

Det som är naturligt och självklart för en del kan ju för andra verka främmande.
När man som jag, dels haft en egen uppenbarelse och dels studerat EKIM i 23 år, blir budskapet klart och tydligt. Det blir naturligt och självklart. Vägledningen fungerar.
Är man ny på den andliga vägen eller kanske inte alls intresserad, ser man förstås helt annorlunda på andlig kunskap. Detta har jag full respekt för.
Tror dessutom att det är nödvändigt att inte "köpa" allt på en gång.
Det enda som med säkerhet kan ge dig tillit är en egen upplevelse, vilket EKIM syftar till.
Är du ny på den här andliga resan som jag är på; EKIM, önskar jag att du tar det lugnt, att du gör lektionerna i den ordning dom står, att du stillar dej och ber ärligt om hjälp och kanske det viktigaste; var inte rädd.
Det är en radikal bok, men det ligger ju helt i linje med hur Jesus var när han gick omkring här på jorden.
Låt det sjunka in och du kommer att uppleva Mirakel såsom EKIM beskriver dom. Alltså ett skifte i varseblivningen från rädsla till Kärlek.
Det är inte en liten gåva!

Kompromisslöshet

Detta att inte döma, är totalt kompromisslöst.
När jag upptäckte det som hade hänt mig efter att jag hade dömt min far, se gårdagens inlägg, insåg jag fullt ut hur kompromisslöst detta förhållningssätt måste vara för att fungera.
Jag kan inte "komma undan" med ens den minsta lilla suck. Allt negativt jag tänker om min medmänniska ger genast ett resultat i hur jag mår.
Detta därför att jag upplever mig att ha rätt att förhålla mig negativt till en medmänniska. Allt från den minsta lilla irritation till avståndstagande, allt är detsamma.
Att omedelbart komma ihåg förlåtelsen är oerhört viktigt, för dig själv.
Det är genom att förlåta ditt dömande seende som du ber om hjälp att få dömandet ogjort.
Det finns inga undantag!
Guds barn är helt utan skuld!
För att kunna förlåta det som inte har några effekter och det som inte är evigt kan inte ha några effekter, då inser man att kroppen inte är verklig.
Den här världen är inte verklig.
När jag ser med dom ögonen känns det som att jag fylls med en kärlek som är bortom orden.
Dömandet går ju per automatik, om vi inte ser upp.
Eller rättare sagt; ber om hjälp. Vi kan inte klara detta själva, Helige Ande är hjälparen.
Idag fick jag återigen en övning. Var på väg hem i bilen när en långtradare dundrade in i rondellen med hög fart. Jag var nästan inne i rondellen och fick bromsa tvärt och då säger jag några väl valda ord...inte några jag vill upprepa här.
Denna gång kom jag snabbt ihåg att förlåta både mig själv och långtradarchauffören.
Egentligen finns det ju ingen därute, jag projicerar hela "filmen" utanför, just för att slippa ta ansvar och istället kunna skylla på andra. Så fungerar den omedvetna skulden, skulden vi alla bär på för att vi tror att Gud söker hämnd för att vi lämnat Honom.
Så fort jag kom in i förlåtelsen spred sig värme och glädje i mitt inre.
Tänk att det kan ändra sig så snabbt!
Vi får göra fel...Annars skulle vi inte behöve "En Kurs I Mirakler", grejen är bara att vilja se rätt, att välja Kärlek istället för rädsla.

När vi kommer ihåg vår ETTHET i Gud, att vi aldrig lämnat Himlen, det är då vi släpper taget om skulden och vilar i Kärleken.
Då vet vi att DET FINNS INGEN SKULD.
Där, just där är SONINGEN.

Om att gå fel

Har känt mig långt från Jesus och vägledningen under ett par veckor. Förstod inte varför. Min hälsa har inte heller varit bra. Jag har verkligen bett om hjälp och idag, genom ett andligt samtal med Pelle, föll bitarna på plats.
För någon månad sedan blev jag så trött på min far och hans gnidenhet och hur han behandlade mig. Jag reagerade med att tala om detta för honom.
Jag höll honom på avstånd under några dagar tills jag kom på att jag inte ska döma honom utan bara hans handlingar.
Men idag hände miraklet!
Jag har ingen rätt att döma överhuvudtaget. Inte ens att korrigera en broder. Gör jag det förstärker jag endast tron på att den här världen är verklig, att kroppar är verkliga och lär ut korsfästelse.
Det blev en omedelbar förändring i mig.
Genast visste jag att han liksom jag, är totalt oskyldiga. Detta har jag vetat förut, men glömde bort det en liten stund. Istället gick jag in i att psykologisera.
Känner det som en stor gåva att få en sådan klarhet.
Detta var inte bara i huvudet utan hela min kropp svarade an. Genast blev jag piggare och kände mig frisk.
”Lär endast ut kärlek, för det är vad du är”, så står det i EKIM. Och det är mitt enda mål, det absolut enda jag vill.
Tror att det är nödvändigt att ha fått en upplevelse av Ettheten för att kunna ta till sig vissheten om en broders fullkomliga oskuldsfullhet.
Ibland går det inte ändå…frestelsen blir för stor. Frestelsen av att…minsann, jag tar ingen skit….han är ju störd….nu får det vara nog….dömer bara hans handlingar…..
Frestelsen är oftast att vi vill ha rätt.
Skulle jag rättfärdiga mitt synsätt på pappa skulle jag inte vara lycklig. Jag skulle korsfästa oss båda.
Tack för att jag tog emot Soningen på Teneriffa härom året.
Utan den omvälvande upplevelsen kanske jag inte skulle hittat tillbaka lika lätt.
Efter insikten idag har jag gråtit tacksamhetstårar och varit nära Jesus en låååååååååång stund.
Det känns som att gå ut från dimman rakt in i solljuset.
LJUSET ÄR TILLBAKA. TACK!

TV-program

Såg lite ur en dokumentär om Berlusconis Italien.
Blev först äcklad, sedan beklämd. Därefter kände jag sorg.
Sorg över hur egot kan ta över.
Det blev verkligen hur tydligt som helst med alla som glorifierade det kroppsliga på alla möjliga sätt.

Ytterligare en förlåtelseövning.......

Lär endast ut kärlek, för det är vad du är.

Så står det i "En Kurs I Mirakler".
Vet att detta är sant men är just nu inne i en period när jag inte riktigt hittar in till Kärnan.
Har återigen fått en tuff förkylning; jobba med 2-3-åringar som nyser mig rakt i ansiktet, verkar inte vara optimalt.
Längtar efter att Kontakten med Jesus-Helige Ande ska återkomma. Ändå vet jag ju att den inte är bruten, bara att jag just nu väljer att lyssna mer på egot.
Detta trots att jag inte vill!!! Så lurigt är det!
Det är bra att jag just nu håller mig för mig själv, i detta tillstånd känner jag inte att jag lär ut kärlek.
Ändå vet jag ju att det är det jag är.
Det enda problemet som finns är just detta; att jag en liten stund tror på separationen från Gud.
Samtidigt vet jag att detta är omöjligt!
Jag vilar i Gud, har alltid gjort, kommer alltid att göra.
Men som sagt, jag längtar till närheten jag brukar ha med Jesus.
Men jag får ha tillit till att den kommer tillbaka.

Utdrag ur EKIM textboken, sid 127-8

Du har blivit ombedd att ha mig(Jesus. Mitt förtydligande)som din förebild för din inlärning, eftersom ett extremt exempel är ett särskilt användbart inlärningsredskap. Alla undervisar, och undervisar hela tiden. Detta är ett ansvar som du oundvikligen tar på dig i det ögonblick du accepterar någon premiss överhuvudtaget, och ingen kan organisera sitt liv utan något tankesystem. När du väl har utvecklat ett tankesystem av något slag, lever du efter det och lär ut det. Din förmåga att vara lojal mot ett tankesystem kan kanske vara missriktad, men det är fortfarande en form av tro och kan ges en annan inriktning.

Korsfästelsen är ingenting annat än ett extremt exempel. Dess värde, liksom värdet av vilket annat inlärningsredskap som helst, ligger enbart i den inlärning som den underlättar. Den kan bli, och har blivit, missförstådd.

Jag har också talat om för dig att korsfästelsen var den sista meningslösa resa som Sonskapet behöver företa sig, och att den representerar befrielse från rädsla för var och en som förstår den.