Till Yvonne och alla andra som känner sig klentrogna.

Kära älskade vänner!!!
Som jag berättat om här i min blogg förut, har jag fått en genväg till upplevelsen av att verkligen vara Guds Son.
(EKIM är icke-dualistisk och använder sig av kristen terminologi, men är könsneutral. Det som är icke-dualistiskt kan inte ha några motsatspar, t.ex. manligt-kvinnligt).
Nämligen en uppenbarelse under en djup kris, en kärlek som inte var av denna värld och som totalt förändrade mig.
För mig är endast det självupplevda sant. Allt annat kan jag ha åsikter om eller funderingar kring, men aldrig veta något om.
Självklart har jag trots uppenbarelsen, hamnat många gånger i tvivel. Känt mig övergiven och klentrogen.
Men och detta är ett viktigt men, djupt i mitt inre har minnet av vetskapen om min storhet som Guds Son bevarats, och jag har kunnat hitta tillbaks till det minnet.
Därför har jag inget svar att ge till dig Yvonne när du frågar om det blir bättre.
Det jag vet är att vi alla bär ett minne av vår helighet och att med sinnesträning och meditation kan, var och en få tillgång till det minnet.
Minnet av att vara i Gud är så stark att tårarna av sällhet bara rinner och rinner.
Det finns ingenting här på jorden som går att jämföra med det.
Den mest verksamma nyckeln för att låsa upp dörren till sällheten är förlåtelsen.
Såsom beskriven i EKIM.
Förlåtelsen är intimt förknippad med förståelsen av att det vi kallar världen är en dröm. Faktum är att dom är samma sak.
Det är när vi kan omfatta EKIM´s budskap om att separationen aldrig har hänt och att vi fortfarande är kvar i Gud, det är då förlåtelsen blir lätt att ge.
Det som redan är perfekt kan inte bli bättre.
Förlåt dig själv för det du ser, det är bara en dröm.
Men det krävs sinnesträning. Att fortsätta att göra lektionerna i EKIM och be Helige Ande om hjälp, är värdefullt och kan inte misslyckas.
Att vara vaksam på sina tankar är också viktigt. Dömandet sker så vanemässigt att vi inte märker det.
Att döma är egots knep för att hålla oss kvar i fängelset.
Sist men inte minst vill jag säga att tacksamhet är så viktig. Inte för någon annan än dig själv. Den öppnar verkligen vägen till att känna din Helighet.

Kom ihåg det viktigaste:
BE HELIGE ANDE OM HJÄLP HELA TIDEN.