har inget att säga......

Något händer i mig, djupt i det inre helas någonting.
Inga ord att beskriva det med.......

Väntar.....

processande

Så gott som hela dagen är Pelle och jag i ett processande tillstånd.
Oj, så mycket som kommer upp!

Känns som en kolsyrebubbla längst ner i ett glas sakta bubblar sig uppåt......allt ska upp i ljuset!

GLÄDJEN med stora bokstäver.

Känner mig nu tillbaka i glädjen med stora bokstäver.
Med det menar jag den enda glädje värt namnet.
Glädjen som kommer inifrån.

Vet inte vart jag tappade den.......

Men det viktiga är NU och att den är tillbaka!!

citat från EKIM. Lektion 48

Det finns ingenting att frukta.

Tankegången idag uttrycker helt enkelt ett faktum. Det är inte ett faktum för dem som tror på illusioner, men illusioner är inte fakta. I själva verket finns det ingenting att frukta.
Det är mycket lätt att inse detta. Men det är mycket svårt att inse det för dem som vill att illusioner ska vara sanna.

Närvaron av rädsla är ett säkert tecken på att du förlitar dig på din egen styrka. Medvetenheten om att det inte finns någonting att frukta visar att någonstans i ditt sinne, även om det inte nödvändigtvis är på en plats som du känner igen, har du kommit ihåg Gud och låtit Hans styrka ersätta din svaghet. I det ögonblick som du är villig att göra detta finns det förvisso ingenting att frukta.

Snöklädda granar...mmmmmm

Varit ute i skogen idag.
Känner mig som om jag är i Himlen när jag går i tystnaden och njuter av stilla snö som faller ner från granarnas kvistar när jag vandrar förbi. Så stilla allt är.
Kommer sedan ner till en å där vattnet alltid sjunger en sång. Lite is i kanterna men det är inte det som gör sången. Det är stenarna. Så står jag där en stund och lyssnar till konserten och tittar om jag ser strömstaren.
När jag sedan kommer hem lägger jag mig på rygg på gräsmattan med ungefär en och en halv decimeter snö under mig.
Det snöar små, små flingor och det kittlar i ansiktet när dom faller. Ligger där och njuter i kanske tio minuter.

TACK!

Vaksamhet

Kan bara konstatera att jag inte varit tillräckligt vaksam när vi varit utomlands.
Då pratar jag inte om att vara vaksam på sina ägodelar, hahaha! Det är totalt oviktigt i min värld.

Nej, jag talar om vaksamheten som behövs för att inte släppa in rädslan. I mitt fall dömandet.
Det är först när jag kommer hem och varit hemma ett tag som jag märker hur jag dömt olika företeelser på Gran Canaria.

Men jag kommer inte undan med det, tack och lov!

Helige Ande ger mig en påminnelse som jag inte kan bortse ifrån och jag är tacksam för det.

Det är så lurigt hur dömandet smyger sig in....

Nu känner jag mig i Ljuset igen, vilket jag såklart aldrig lämnat.

Därför att jag vet att Ljuset är det enda som existerar tar jag lätt emot Helige Andes korrigering och förlåter det jag trodde jag gjorde fel.

ALLT ÄR VÄL och kan aldrig vara något annat, därför att VI VILAR I GUD.

citat fr. handledning flr lärare, sid. 33

"Kroppens ögon kommer att fortsätta se olikheter. Men det sinne som har låtit sig helas kommer inte längre att erkänna dem. Det kommer att finnas de som tycks vara "sjukare" än andra, och kroppens ögon kommer som tidigare att berätta om deras förändrade utseende. Men det helade sinnet kommer att inordna dem alla i en kategori; de är overkliga. Detta är dess Lärares gåva; förståelsen att endast två kategorier är meningsfulla när det gäller att sortera de budskap som sinnet tar emot från det som tycks vara den yttre världen. Och av dessa två är endast en verklig. På samma sätt som verkligheten är helt och hållet verklig, oberoende av storlek och form och tid och rum - för olikheter kan inte existera i den - så är också illusioner utan olikheter.
Det enda svaret på all sjukdom är helande.
Det enda svaret på alla illusioner är sanningen."


Håller på att återhämta mig efter ett par dagars "sjukdom".........Jo, jag vet att ovanstående är alldeles sant. Men ack så svårt att leva det när jag är mitt i svårigheten......

Jag ber Helige Ande om hjälp att korrigera mitt misstag.

TACK.