En Mira-dag

Klockan är nio på morgonen när jag sätter mig vid datorn.
Har tänt i vedspisen i köket och gjort en brasa i kaminen i vardagsrummet.
Höstens intågande är behagligt när det finns brasor att tända.
Sjunker djupt ner i fåtöljen nära elden och tittar in i lågorna. Allt stannar, det är bara ljudet från elden och mina andetag som hörs. Det bara är. Sitter där och njuter av stillheten.
Det är perfekt. Helt. Fullt. Jag bara är. Tankar av tacksamhet.
Ville ut idet vackra vädret. Tog långa rundan. Den tar en timme och en kvart i ganska snabbt tempo. Men idag gick jag långsammare. Det är en underbar grusväg där det finns några hus utslängda lite här och där. Satte mig på en sten i skogen och lyssnade på fåglarna och stillheten. Trivs med att vara ensam på promenaderna.
När jag kom hem satte jag mig att meditera.
Sedan var det dags att göra lunch till Pelle och mig. Pelle har sitt kontor i ett uthus på tomten, så vi träffas ganska ofta när jag befinner mig hemma.
Efter maten la vi oss i varandras famn och slumrade till. Vilken lyx!
Därefter stökade jag lite i köket.
Satte mig sedan ner för att förbereda mig för de två behandlingarna på, Levande Föda-kursgården, jag skulle ha lite senare.
Min första klient var en kvinna jag träffat för tjugo år sedan, härligt att mötas igen! Hade tänkt på henne på min promenad samma dag!!!
Nu har jag just fått en frukt och grönsaksdrink av min älskade man.
Ja, nu kanske jag tittar lite på TV. Har upptäckt Acess kanal, bra.
Vilket fantastiskt underbart liv jag har!!

Citat från indiska mästare

Dessa båda citat är från "Autobiography of a Yogi" av Yogananda.

Först av ett indiskt helgon; Thayumanavar (står ej vilket århundrade han levde)

"Du må kontrollera en galen elefant;
Du må stänga gapet på en björn eller tiger;
Rida på lejonet och leka med kobran;
Genom alkemi kan du förtjäna ditt levebröd;
Du må gå oförbemärkt genom universum;
göra gudarna till dina underlydande, förbli evigt ung;
Du må gå på vatten och leva i eld:
Men kontroll över sinnet är bättre och mycket svårare."


Nu ett citat från Ramana Maharshi angående icke-dualism.

Han har många efterföljare, t.ex Papaji, som introducerade Gangaji i Maharshis lära.
Jag har alltid upplevt Ramana Maharshi som en av vår tids stora Mästare. Han uppmanade sökare att fråga den viktiga frågan: Vem är jag?
Hans budskap känns väldigt likt budskapet i EKIM.
Googla gärna på Gangaji, som är en amerikansk kvinna som reser världen runt och talar om icke-dualism på ett mycket genomgripande sätt.

Detta citat av Maharshi grep tag i mig! Så enkelt och vackert beskrivet.

"Dualiteter och treenigheter hänger fast vid något.
De uppträder aldrig utan stöd.
Om man rannsakar detta stöd, tappar de taget och faller.
Där är Sanningen. Den som ser det vacklar aldrig."

Lektion 295 ur "En Kurs I Mirakler"

Den Helige Ande ser genom mig idag.

Kristus ber att få använda mina ögon idag, och på så sätt förlossa världen. Han ber om denna gåva så att Han kan erbjuda mig sinnesfrid, och ta bort all skräck och smärta. Och när de tas bort från mig, är drömmarna som tycktes utbreda sig över världen borta. Förlossningen måste vara en. När jag räddas, räddas världen tillsammans med mig. För vi måste alla förlossas tillsammans. Rädslan uppenbarar sig i många olika former, men kärleken är en.

Min Fader, Kristus har bett mig om en gåva, och en gåva som jag ger så att den kan ges till mig. Hjälp mig att använda Kristi ögon i dag, och på så sätt låta den Helige Andes Kärlek välsigna allt jag ser, så att Hans förlåtande Kärlek kan vila över mig.

Retreat med David Hoffmeister hos oss

Kom just på att jag kan ju berätta att David, Helena och Jenny kommer att vara hos oss den 11-14 januari.
Vi har bara plats för 7 utifrån och 2 har redan bokat , så känner du dig kallad, hör av dig till mig. 0761-638961.

Sök gärna på David Hoffmeister på Google, det finns hur mycket som helst.
Hemsidan heter: Awakening Mind.com
Messengers of peace, som dom kallar sig, lever helt och hållet på donationer och äger inget eget.

David talar om icke-dualism, för det mesta med utgångspunkt i "A Course In Miracles".
Han utstrålar värme och närvaro, och lever det han lär.

Det blir också en hel del berörande sång.

Reinkarnation

Många människor tror på reinkarnation. Inte bara inom den hinduistiska och buddistiska läran, utan även inom kristendomen. Men framförallt inom det som brukar kallas privatreligiositet. Med detta uttryck menas, att man inte tillhör någon organiserad religion eller sammanslutning, utan har sin egen tro-andlighet.

Min mor som inte var religiös, trodde benhårt på reinkarnation. Var hon fick det ifrån vet jag inte. Jag upplevde henne inte som privatreligiös heller.
Antagligen fick jag med mig denna tro från barnsben. Har alltid, precis som mamma, tyckt att det måste ju vara självklart att själen fortsätter att utvecklas liv efter liv. Inte kan det vara så att man lever ett liv och får inga fler chanser.

Sedan jag började studera EKIM har begreppet reinkarnation blivit ganska ointressant.
I EKIM står det ungefär så här; Reinkarnation är bra på det sättet att man börjar förstå att livet är evigt. Men till syvende och sist är reinkarnation omöjlig.

Jag har ett reinkarnationsminne och vill inte förringa människors upplevelser från andra liv. Det är ju så att, så länge den här skenbara verkligheten, där reinkarnations begreppet ingår, fortfarande har sin dragningskraft, så kan vi inte se bortom dualiteten. Eftersom du tror på den här världens verklighet, vittnar den om det du tror på.

Men kroppen har egentligen inget med LIVET att göra. Det Eviga Livet.
Det är fullt möjligt att omfatta tanken på att kroppar inte finns och det är ju därför som reinkarnation inte kan vara sant, eftersom det förutsätter en kropp.
Livet är Ande, för Evigt omslutet i Gud. Ett. Ljus.Utsträckande. Kärlek.

I meditationen upplöses min kropp och jag svävar. Känner inte av någon tyngd. Tack vare sinnesträningen i EKIM och min uppenbarelse, får jag hjälp med att öva mig i kroppens icke-vara. Det är en lättnad att inte identifiera sig med den! Jag har också på senare tid kunnat upphäva smärta bara genom att tänka på min Sanna Identitet som Ande.

Kanske återkommer jag om detta i ett senare inlägg. Likaså om mina tankar angående min kroppsliga död.

Att lyssna inåt

Det finns nog ingen som kan ta sig ut ur den här varseblivningen utan hjälp.
Eftersom vi är fast i illusionen, går det bara runt i cirklar.
Att ta sin längtan till frid på allvar kräver ett lyssnade. Ett lyssnande inåt. Eller en uppenbarelse.
Djupt i oss ligger vetskapen om att vi inte hör hemma här på jorden. Vi känner oss ofta som främlingar. För några är smärtan av främlingsskap så outhärdlig att man väljer att döda sig själv. Naturligtvis är detta ingen utväg.
Den enda vägen till att bli fri från återfödelse är att vakna. Döden är inte lika med uppvaknande. Har vi inte genomskådat illusionen och haft en relation med vårt inre, är vi tillbaka i återfödelsens hjul igen.
För att på djupet få en upplevelse av illusionen behöver de flesta av oss hjälp.
Det är detta EKIM är till för. Mästare av många traditioner likaså.
Men bara ord räcker inte till utan det är just en upplevelse som behövs.
Att vända sig till den inre Vägledaren, som för mig är Helige Ande, är en nödvändighet.
Ge sig själv tid att skapa en relation med det inre.
Att verkligen veta att det är rätt röst man hör.
Helige Andes röst är så stark som min villighet att lyssna.
Just villigheten att lyssna är avgörande.
Det är underbart att veta att det finns ett högre syfte att följa.
Min relation med Helige Ande-Jesus, är livsviktig.
En gång i tiden var jag ateist.......
Kan idag inte förstå hur man överhuvudtaget orkar leva i denna världsliga snurr utan djupare mening eller mål.
Meningen och målet är för mig är att Vakna och slippa återfödas. Jag längtar hem. Visserligen är jag redan hemma eftersom detta bara är en illusion. Men eftersom jag inte helt och fullt upplever att jag är Hemma, behöver jag redskapen och relationen till Helige Ande.
Varje morgon sätter jag mig ner och ber Helige Ande leda dagen. Jag står tillbaka. På kvällen tackar jag för ledningen. Oavsett vad som ser ut att ha hänt.
Min villighet är STOR........

Förlåtelse

För att komma ur rundgången av skuld och projektioner måste vi ha ett kraftfullt verktyg. Eftersom hela den här skenbara världen är uppbyggt av skuld och projektioner är det inte lätt att ta sig ur detta tänkande själv.
Att meditera är värdefullt men det behöver inte betyda att du bryter den onda cirkeln. Du kan meditera varje dag men inte komma någon vart.
Vi behöver en vägledare.
Många vänder sig till olika vishetslärare, t.ex. Gangaji, Yogananda.
"En Kurs I Mirakler", som är en självstudiekurs, visar oss vägen genom förlåtelsen.
Gud behöver inte förlåtelsen, men vi gör det.
Förlåtelse enligt EKIM är inte att sätta sig lite över och känna sig god för att man förlåtit.
Med det sättet, vilket är det sätt vi oftast använder i den skenbara verkligheten, har vi gjort verkligt det som hänt. Den sortens förlåtelse fungerar inte i längden, eftersom den ger näring åt egot.
Om det enda problem vi har, är tron på att separationen har hänt, då förstår vi EKIM´s sätt att lära ut förlåtelse.
Det vi förlåter, är det som aldrig har hänt.
Därför att vi aldrig lämnat Gud.
Eftersom allt vi ser ut att uppleva i den här världen, sker i sinnet, är det där förlåtelsen äger rum. Det behövs inte yttras några ord.
Men vi behöver en hjälpare. En som har hela perspektivet, vilket ingen på jorden kan ha. Därför är hjälparen bortom orden och jorden. Ibland kallar jag honom för Jesus, andra säger det Högre Jaget.
Hjälparen kommer med bud om frid. Genom att förlåta, får vi frid. Den sortens frid som övergår allt förstånd och aldrig kan tas ifrån oss.
Att sluta döma och fördöma är inget vi klarar av själva. I alla fall skulle jag aldrig klarat det. Hade jag inte haft Helige Ande som vägledare vore jag fortfarande fast i dömande och oförsonlighet.
Helige Ande väntar bara på en inbjudan för att verka i ditt liv.
Att ta relationen med Helige Ande på fullaste allvar vill jag skriva om imorgon.

Endast ett problem

Tänk om alla våra problem, små och stora, inte var många problem. Tänk om det bara ser ut så...bara för att förvilla. Allt från bagateller som, problem med att få håret att ligga som man vill, till de stora som upptar våra tankar dag och natt.
Tänk om bagatellproblemen och dom stora problemen alla härrör sig från ett misstag.
Misstaget att tro att det kan finnas problem.
Hur kan vi se problem om vi upplever vår Etthet i Gud?
Jo, det låter bra säger du, men så funkar det ju inte.
Det fungerar om du övar ditt sinne.
Problemen är endast ett problem, detta att vi tror att vi har lämnat Gud. Att separationen har hänt. När vi kommer in till Kärnan kan vi uppleva Ettheten.

"Anden är i ett tillstånd av nåd för evigt.
Din verklighet är endast ande.
Därför är du i ett tillstånd av nåd för evigt."
Ekim, textbok sid. 42

Det är därför vi inte ser några problem om vi kommer ihåg vem vi är.

Men eftersom egot har gjort den här tillvaron som vi upplever som sann och vill att vi ska fortsätta att gilla den, har egot hittat på en teknik. Den går ut på att tro att Guds hämnd är mycket stor därför att vi lämnat Gud. För att bli av med skulden lägger vi ut den på allt och alla. Därför att vi inte står ut med att bära så mycket skuld. Så går det runt, runt. Skulden tar aldrig slut. Problemen tar aldrig slut.

Vägen tillbaka, eller rättare sagt att minnas, att vakna, går genom förlåtelsens kraft.
Den ska jag skriva om imorgon.

Naturligtvis har jag skrivit om detta förut, men kanske är det med nya ord. Förhoppningsvis.

När du vet Vem Du Är, kan du inte vara annat än lycklig

Tänk om detta statement blev sant för dig? När du Vet Vem Du Är, kan du inte vara annat än lycklig.
Hur skulle du börja för att hitta det som verkligen är du?
Först behöver du nog själv haft någon slags upplevelse av att det finns något mer, något större, som du är en del av. Det spelar ju ingen roll om jag eller någon annan berättar om vår egna upplevelser, du kan bli inspirerad och det är bra, men du behöver få en egen upplevelse av att ha kommit i kontakt med Kärnan i dig. Först då kan du omfatta och på djupet förstå detta statement.
För att komma djupare, och nu upprepar jag säkert andra inlägg här på min blogg, behöver du meditera. Det är i tystanden och stillheten du kan komma i kontakt med Kärnan.
Ibland behövs ingen sinnesträning för att nå längst in. Det kan vara som det blev för mig; en gudomlig uppenbarelse.
När jag säger; När du Vet Vem Du Är, kan du inte vara annat än lycklig, så är det sanning för mig. Eftersom jag i uppenbarelsen blev Älskad bortom allt, blev Ett med Ljuset, vet jag att det är detta som är sant. Allt annat jag upplever i den här skenbara verkligheten bleknar i jämförelse. Inte något jag sett eller varit med om kommer ens i närheten av Kärleken jag fick och var. Att vara så totalt omsluten av Kärleken, det går inte med ord att beskriva.
Upplevelsen förde med sig detta statement. Därför att i uppenbarelsen visste jag att jag är ETT i GUD.
Identiteten Mira är ingenting i jämförelse. Det handlar inte om kroppen Mira. Det handlar om Kärnan, mitt innersta, det som är ande.
Att vara Guds älskade gör att jag idag vet mitt sanna värde.
Kom ihåg älskade vän, det finns ingenting, ingenting, som är värt mer än att få veta sitt sanna värde.
Av hela mitt hjärta och ännu mer, önskar jag att du stillar dig och tar emot Kärleken som bara väntar på ditt välkomnande!

Dikter

Här kommer några dikter, från -87 ungefär, som jag skrev efter min Ljusupplevelse,
Städar idag eftersom vi får besök och då hittade jag detta.

I nuet är vi
Var vi något igår
Är vi något imorgon
Finns igår och imorgon
när nuet sagt sitt.

Djupt i ditt inre
vet du
att du någongång någonstans
varit otörstig
Den sanna kärleken kan
ge dig livet åter
så drick, drick mer
av Kärlekens klara ljus
Du blir åter fylld.

När du vaknar
är jag kanske inte längre kvar
När din källa klarnat
vandrar jag i ljusets skira grönska
Jag bär dig i mitt inre
Du bär mig i ditt inre
Därför innan du vaknat
är vi ändå tillsammans i ett evigt Nu.

Sanningen

Förr trodde jag det fanns flera sanningar. Kände mig tolerant när jag kunde säga till någon; ja, det är din sanning.
Som om vi hade olika sanningar.
Det kan ju vara sant vad gäller formens värld. Det som du tror på, blir sant för dig.

Men Sanningen med stort S är alltid en. Sanningen=Gud Är.

Det går inte att dividera eller argumentera om Sanningen där för att den bara är. Sanningen är inte ett teologiskt spörsmål. Den har inte med teori att göra överhuvudtaget.
Sanningen Är.

Sedan spelar det ingen roll vilket namn du har på Sanningen. Om det är Gud, Universum, Mohammed eller Elsa.
Eftersom den Är Allt, finns ingen motsats.

Var hittar vi den?
Inte i formens värld. Här skiftar sanningen beroende på vem du frågar.

Det finns en stilla plats i ditt sinne, där du Vet att du är Ett i Gud.
Där Är Sanningen.

Frestelser och vaksamhet

Har befunnit mig några dagar i ett konstigt tillstånd. Med det menar jag att jag varit låg och haft ont överallt. Det är ovanligt nuförtiden att jag inte upptäcker vad som händer förrän efter flera dagar. Det är överhuvudtaget ovanligt för mig. Jag är lycklig.
Men nu har jag pustat och stönat och känt olust.
Tills idag, imorse, när jag gick min långa runda. Då brister jag högt och tydligt ut i ett; vik hädan! Det är bara frestelser. Helt plötsligt såg jag klart vad egots list gjorde med mig. Just där och då bad jag om hjälp och gick och talade högt för mig själv. Kallade på Jesus och bad han ta över.
Egot försöker med alla medel att fortsätta kontrollera våra liv. Mest genom smärta och skuld.
Ju närmare vi kommer Gud desto större insats från egot. Underskatta inte egots tricks står det i EKIM.
Det är här vaksamheten kommer in. Jag lät mig vilseledas en stund genom tron på kroppen när jag hade ont. Identifikationen med kroppen är ju egots vapen. Kroppen i sig själv är helt neutral. Det är endast sinnet som kan påverka den. Alltså, allt börjar i sinnet.
Det är lätt att säga men att mena det, är det som gäller.
När frestelsen tar över och vi känner oss svaga och usla, det är då vi behöver förlåta oss själva.
Ju snabbare vi kommer på att det som händer är just en frestelse och inget annat, desto bättre.
Det är då som Helige Ande sträcker ut sig och bär dig om du vill.
Frestelser är allt som inte genererar glädje!

"Hur gör du detta val? Så lätt det är att förklara! Du väljer alltid mellan din svaghet och Kristi styrka i dig. Och det du väljer är det som du tror är verkligt. Genom att helt enkelt aldrig använda svagheten för att styra dina handlingar, har du inte givit den någon makt. Och åt Kristi ljus i dig anförtros allt du gör. För du har fört din svaghet till Honom, och Han har givit dig Sin styrka istället."
EKIM, textboken, sid. 740

Nya inlägg som hamnat den 11/9

Helt plötsligt finns det tre inlägg den 11 september.
Jag brukar för det mesta skriva och publicera på samma gång. Men ibland gör jag utkast som jag kan publicera vid ett senare tillfälle, trodde jag. Nu visar det sig att utkasten jag skrev 11 september också publiceras på den datumen, fast jag ville att dom skulle publicerats nu.
Konstigt.
Har för mig att jag lyckats med detta förut.
Nåja, läs gärna "Låt mig se problemet så att det kan lösas" och nästa lektion.

Tack för kommentarerna som då och då dyker upp. Uppskattas!

Tiden

Vet inte vad som händer, men jag upplever tiden annorlunda än förut.
Att det bara är en vecka sedan Tusselina avlivades kan jag inte förstå. För mig känns det minst som två veckor sedan.
Mina stortår åker upp när jag går, vilket innebär att dom sakta men säkert gör hål i gympaskorna, som brukar ha tyg just där. Nu upptäckte jag när jag var ute och gick att detta hänt igen. Ja, det är väl inte så konstigt tänkte jag , dom är ju några år. Så tänkte jag till och kom på att jag köpte dom när Jenny bodde hos oss några månader och det var förra sommaren. Vad är det som händer?
Har märkt detta även vad gäller dagar. Frågar någon mig vad jag gjorde i förrgår, måste jag tänka länge.
Allteftersom mitt inre förändras, att jag mer och mer låter Helige Ande leda, märker jag att tidsbegreppet luckras upp. Precis som allt annat i den skenbara verkligheten. Det luckras upp. Inget är fast och solitt längre. Det börjar bli genomskinligt.
Tror att det är detta som är förklaringen.

Det spelar ingen roll

Står och rensar svamp och känner mig något bekymrad, sorgsen.
Men så kommer jag på att; det spelar ingen roll! Vilken lättnad. Istället för att börja grubbla, undra, varför jag mår som jag gör, släpper jag bara taget och säger till mig själv att det spelar ingen roll.
För många år sedan skrev jag dessa ord på små lappar och satte upp överallt.
Jag hade nämligen dragit den slutsatsen efter att ha läst EKIM, att djupast sett spelar ingenting på jorden någon roll, därför att allt bara är en illusion.
Vi är ETT och vi vilar i Gud. Inget annat.
Det kan låta cyniskt att säga: det spelar ingen roll, om man inte förstår vad jag menar. Jag skulle aldrig säga dom till någon som inte är insatt i EKIM´s metafysik.
Men för mig är det en sådan lättnad och glädje när jag uttalar denna mening. Som idag när jag inte kommer ihåg vem jag är. Bara att säga meningen gör att jag kommer ur förtrollningen av att bära någon slags börda. Det blir bara ett skratt, och så säger jag ett par ord som jag brukar säga när jag råkar på något ego-tricks som bara blir alltför tydligt; kära nån.
Att bryta förtrollningen innebär , ialla fall inte idag, att jag hux flux blir av med sorgsenheten. Men det innebär att jag inte längre ger den-egot någon näring i form av att försöka grubbla över varför eller älta eller tycka synd om.
Den får bara vara där och jag bryr mig inte längre.
Jag vet att allt är väl.
Jag vilar i Gud.

Just nu

Kom precis tillbaka från en tipspromenad som anordnades av vägföreningen i den by jag bor i. Vi har grillat korv (sojakorv för min del) och druckit kaffe och ätit hembakta kakor och träffat våra grannar.
Så gemytligt.
Annars så känner jag just nu att jag behöver mer ensamtid. Har jobbat mycket under sista veckorna och Pelle jobbar hemifrån, så det är inte så självklart att jag är ensam.
Men som sagt just nu är det som det är.

"Låt mig se att mina problem har blivit lösta"

Följande är citat från lektion 80 i EKIM.

"Om du är villig att se dina problem, kommer du att se att du inte har några problem. Ditt enda problem av betydelse har blivit löst, och du har inget annat. Därför måste du ha frid. Din frälsning är således beroende av att du ser detta enda problem, och att du förstår att det har blivit löst. Ett enda problem, en enda lösning. Frälsningen är fullbordad. Du har blivit fri från all konflikt. Acceptera detta faktum, och du är redo att inta din rättmätiga plats i Guds frälsningsplan.

Ditt enda problem har blivit löst! Upprepa detta om och om igen för dig själv i dag med tacksamhet och övertygelse. Du har sett ditt enda problem, och därmed öppnat vägen för den Helige Ande så att Han kan ge dig Guds svar."

"Ett enda problem, en enda lösning. Acceptera den frid som detta enkla uttalande för med sig."

Sedan följer övningsstunden där det bl.a står:

"Under våra längre övningsstunder idag skall vi göra anspråk på den frid som måste vara vår när problemet och lösningen har förts samman"

"Låt nu den frid som ditt accepterande för med sig ges till dig."

"Låt mig se problemet så att det kan lösas"

Dessa citat är lektion nr. 79 i EKIM.

För mig är denna och nästa lektion så klargörande.

Citerar några utdrag:



" Ett problem kan inte lösas om du inte vet vad det är. Till och med om det faktiskt redan är löst kommer du fortfarande att ha kvar problemet, eftersom du inte ser att det har lösts. Detta är situationen i världen. Separationsproblemet, som egentligen är det enda problemet, har redan lösts. Men denna lösning ser du inte eftersom du inte har sett problemet."



"Frestelsen att se problemen som många är frestelsen att låta separationsproblemet vara olöst. Världen tycks ställa dig inför ett mycket stort antal problem som vart och ett kräver sin speciella lösning. Denna varseblivning försätter dig i en situation där din problemlösning måste vara otillräcklig, och ett misslyckande oundvikligt.



"All denna komplexitet är bara ett desperat försök att inte se problemet, och därför inte låta det bli löst. Om du kunde se att ditt enda problem är separationen, oavsett vilken form den antar, skulle du acceptera lösningen eftersom du skulle se dess relevans."



Så fortsätter lektionen med övningsstunder. Där står det bl.a. detta:

"Allt som är nödvändigt är att tvivla en smula på verkligheten i din version av vad dina problem är".



Det finns bara ett problem och en lösning.



Imorgon tittar vi på nästa lektion, nr.80

Kärlek-rädsla

Alla känslor vi har bottnar antingen i rädsla eller kärlek. Varje gång vi känner någon slags olustkänsla är vi rädda. Det är därför vi måste göra oss av med den genom att skylla på något utanför oss själva.
Vi förstår lätt att ilska och annan uppenbar form av frustration är sprunget ur rädsla, men det kanske inte alltid är lika självklart att, "bara" en irritation eller en suck över någon-något, också är kommit ur rädsla.
När vi förstår djupet av detta, kan vi börja våra förlåtelseövningar. Först förlåta den-det som vi känner olustkänslor till, sedan förlåta oss själva för att vi såg med fel ögon.
Så länge som sinnet inte är tränat och du inte vet vem du är, kommer vi att projicera och då få tillbaka upplevelser av olust. Kanske vi hamnar i konflikt på jobbet eller med partnern eller vad det nu är.

När vi svarar an på dessa konflikter med kärlek upplöses dom. Vad menar jag då med kärlek? Att se med rätta ögon innebär att låta kärleken styra vårt liv. Att inte proijcera vår smärta utåt. Att gå inåt och ta emot det som verkligen är vårt Sanna väsen. Att se att vi kan i varje situation välja mellan kärlek och rädsla.
Kärlek innebär att se i ljus. Att inse dels att; jag själv skapat situationen jag ser utanför mig, dels att jag förstår att frustrationen hos personen beror på rädsla och inget annat. Omfattar jag detta väcks en sann medkänsla. Du ser på personen med andra ögon och slutar projicera och personen utanför dig kommer av sig, eftersom din egen rädsla är utbytt mot kärlek.
Det var detta som hände mig och min far. (Tidigare inlägg)
Fram till denna förståelse är många med på tåget. Men då utgår man från att olustkänslor i alla dess former härstammar från t.ex. en jobbig barndom eller något traumatiskt vi varit med om tidigare i livet . Alltså något psykologiskt. Det kan vara sant till en viss del. En del stannar vid denna punkt i förståelsen av begreppet kärlek-rädsla.
Men rädslan kommer av vår skuld. Skulden över att vi lämnat Gud ( Som i sanning aldrig hänt) och rädslan över Guds hämnd.
Det "En Kurs I Mirakler" erbjuder är en väg ut ur illusionen.
Detta genom att förklara och visa på mekanismen bakom "syndafallet", hur vi till synes hamnade här och hur vi kan vakna genom vår medmänniska.
Bron mellan Himlen och världen heter Helige Ande och är hjälparen.
Att välja kärlek låter lätt men utan Helige Andes vägledning ganska svårt.
Kärleken vi talar om här är inte den jordiska kärleken. Inte den godhjärtade, som endast göder egot, just för att den är så "god".

Kärleken vi talar om här är den som kommer av att du Vet Vem Du Är.
Det är detta som EKIM syftar till att ge en upplevelse av.
Det är det du ska be Helige Ande visa dig.

Bön från EKIM

"Fader, vi känner inte till vägen till Dig. Men vi har kallat, och Du har svarat oss. Vi kommer inte att blanda oss i. Frälsningens vägar är inte våra, för de tillhör Dig. Och det är till Dig vi vänder oss för att söka efter dem. Våra händer är öppna för att ta emot dina gåvor. Vi har inga tankar som vi inte tänker tillsammans med dig, och omhuldar inga övertygelser om vad vi är, eller Vem Som skapade oss. Det är Din väg vi vill finna och följa. Och vi ber endast om att Din Vilja, som också är vår, skall ske i oss och i världen, så att den blir en del av Himlen nu.
Amen."

Ur arbetsboken sid. 387

Ett stilla sinne

Finns det något viktigare att längta till än ett stilla sinne?
Inget kämpande, inget dividerande, ingen skuld.
Vad kan vara bättre än det?
Kan det finnas något bättre än det bästa?

Kom just från en djup meditationsstund. Då är mitt sinne stilla. Allt är stilla. En tomhet som är fylld av ljus som jag kallar kärlek. När tiden stannar och kroppen upplöses och SJÄLVET badar i ljus. Inga tankar, bara en tystnad som helar.
Vet inte hur länge jag satt. Spelar ingen roll.
Denna frid, som oftast infinner sig i meditationen, vill jag vara hela tiden.
Stillheten får gå före.
Jag går efter.

Tusselina och speciellheten

Ja, igår var det då dags att åka in till veterinären och avliva vår älskade Tusselina.

Hennes personlighet hade ändrats radikalt senaste tiden. Hennes liv gick ut på att äta och sova. Äta kopiösa mängder och ändå var hon mager. Men så kan det fungera med kattdiabetes fick vi höra av veterinären. Hon hade inget värdigt liv längre.
Så beslutet att avliva henne var egentligen inte svårt att ta.

Men när vi väl var där och väntade på sprutan kommer ju tårarna.
Men det var ingen känsla av sorg egentligen.
När vi åkte hem talade Pelle och jag om all glädje hon gett oss. Hur kommunikativ hon var med att alltid svara på tilltal. Vi log åt minnena.
Väl hemma igen grävde vi en grop i utkanten av vår tomt och begravde henne där. Hon blev tio och ett halvt år, och hon har haft ett lyckligt liv.


Det är underbart att känna hur sinnesträningen i EKIM och Helige Andes hjälp har gjort att jag ser klart. Bara det att veta att kroppar inte kan förenas utan endast sinnen. Att verkligen kunna omfatta detta.
Och speciellheten som hela egovärlden går ut på. Vi vill vara speciella för vår partner, speciella på arbetet, speciella för våra djur osv.
Varför?
Därför att vi identifierar oss med kroppen. Får inte kroppen bevis på att den är speciell tynar ju egot bort. Det är väldigt hotfullt för egot.

Döden blir ju inte skrämmande när vi vet att endast sinnen kan förenas. Då är vi alltid tillsammans, oavsett vad som ser ut att hända med kroppen.
Att alltid komma ihåg att allt som ser ut att hända, är en dröm.
Vi är ETT.

Den lyckliga drömmen

Idag har Pelle och jag gjort en utflykt, bla. till Vänern och sett horisonten.
Tänk, vi är så förnöjsamma hela tiden båda två.
Träffar härliga människor när vi äter lunch, ser hela tiden vackra saker och är så glada att få vara tillsammans.
Undrar om jag inte befinner mig i den lyckliga drömmen.
EKIM berättar om vägen Hem. Först befinner vi oss i egovärlden och vet inte om något annat. Sedan börjar vi söka efter meningen med livet och hittar kanske då EKIM, som då berättar att efter den felaktiga varseblivningen=egovärlden, med sinnesträning kommer den rätta varseblivningen. Det är då vi ser förlåtelsen som den stora hjälparen ut ur snurren. Vi börjar se världen för vad den är; en dröm. Vi får hjälp med hur vi ska förhålla oss till drömmen och hur vi kan nå sant seende.
När vi ser med sant seende ser vi på världen med lyckliga ögon. Vi inser att inget sant kan hotas och inget som inte är sant finns till. Nu befinner vi oss i den lyckliga drömmen. Vi är fortfarande i egovärlden, men har lämnat över allt till Helige ande.
När egot inte finns mer dematerialiseras vi.
Ja, kanske är jag i den lyckliga drömmen........

Mirakel och tecken i skyn

Nu har jag jobbat en vecka på dagis. Det är roligt att vara med de små barnen. En liten kille på 2 år sa vid matbordet att; Mura e busig.
Han kan inte säga Mira. Men vilken komplimang!

Mirakler ska vara ofrivilliga, enligt EKIM. Det betyder, att vara kärlek, är inte något som man medvetet ger ut. Det bara sker naturligt och utan att vara viljestyrt.
Förhoppningsvis är det detta som händer med barnen. Jag känner i alla fall en stor glädje och närvaro.

Igår var det jag som stängde dagiset och på vägen hem med bilen tittade jag upp i himlen. Det var mörka moln, men mitt i, fanns det ett ljust moln format som ett hjärta. Helt underbart.
I morse när jag var ute och hämtade tidningen såg jag regnbågen. Hela bågen var med. Så vackert! När jag kom in igen var den borta.

Sådana tecken är för mig gåvor. Blir bara så glad.

Ur EKIM

"Vårt mål är endast att följa vägen som leder till Dig. Vi har inget annat mål än detta. Vad annat skulle vi kunna önska än att minnas Dig? Vad annat skulle vi kunna söka efter än vår Identitet?
EKIM sid 454

Är din längtan så stark?

Kontemplera över detta.

Lycklig

Tänk att vara lycklig för allt och ingenting!
Precis så känns det i mig.
Denna vecka arbetar jag på dagiset. I dag har jag lyckats vara i lyckan hela tiden. Att vara i lyckan helar tiden!
Det är inte bara en lek med ord, utan en djup sanning.
När vi upptäcker att lyckan inte kommer utifrån utan inifrån, då upphör vi att vara beroende av tid, för att finna lyckan.
Vad menar jag med lycka?
Den lycka jag talar om är vetskapen om VEM JAG ÄR. När jag kommit i kontakt med mitt sanna väsen, sett diamanten, då kan jag inte vara annat än lycklig.
Diamanten finns ju där hela tiden, men det är inte så många som upptäcker den.
Jesus säger i EKIM:
"Alla är kallade, men få väljer att lyssna".
Att vara i lyckan helar tiden därför att när jag är där, är jag i evighet. Det finns ingen början, inget slut. Jag är ett med Gud.
Tror vi på att vi kan bli lyckliga av något i det yttre, tror vi att vi måste hålla fast vid den. Egot tar över. Vi tror att om det eller det inträffar, då minsann blir jag lycklig. Allt beroende av tidsfaktorn. När jag får mer pengar.., när jag blir pensionär, då ska jag.....om jag får dom skorna då.....
Visst kan en vacker soluppgång göra oss lyckliga, eller ett barns hand i din, det är inget fel att känna lycka i sådan stunder. Bara vi kommer ihåg att den varaktiga lyckan står inte att finna i det yttre.
Den finns i att vakna upp till den du verkligen Är.