Tiden

Vet inte vad som händer, men jag upplever tiden annorlunda än förut.
Att det bara är en vecka sedan Tusselina avlivades kan jag inte förstå. För mig känns det minst som två veckor sedan.
Mina stortår åker upp när jag går, vilket innebär att dom sakta men säkert gör hål i gympaskorna, som brukar ha tyg just där. Nu upptäckte jag när jag var ute och gick att detta hänt igen. Ja, det är väl inte så konstigt tänkte jag , dom är ju några år. Så tänkte jag till och kom på att jag köpte dom när Jenny bodde hos oss några månader och det var förra sommaren. Vad är det som händer?
Har märkt detta även vad gäller dagar. Frågar någon mig vad jag gjorde i förrgår, måste jag tänka länge.
Allteftersom mitt inre förändras, att jag mer och mer låter Helige Ande leda, märker jag att tidsbegreppet luckras upp. Precis som allt annat i den skenbara verkligheten. Det luckras upp. Inget är fast och solitt längre. Det börjar bli genomskinligt.
Tror att det är detta som är förklaringen.