Det spelar ingen roll

Står och rensar svamp och känner mig något bekymrad, sorgsen.
Men så kommer jag på att; det spelar ingen roll! Vilken lättnad. Istället för att börja grubbla, undra, varför jag mår som jag gör, släpper jag bara taget och säger till mig själv att det spelar ingen roll.
För många år sedan skrev jag dessa ord på små lappar och satte upp överallt.
Jag hade nämligen dragit den slutsatsen efter att ha läst EKIM, att djupast sett spelar ingenting på jorden någon roll, därför att allt bara är en illusion.
Vi är ETT och vi vilar i Gud. Inget annat.
Det kan låta cyniskt att säga: det spelar ingen roll, om man inte förstår vad jag menar. Jag skulle aldrig säga dom till någon som inte är insatt i EKIM´s metafysik.
Men för mig är det en sådan lättnad och glädje när jag uttalar denna mening. Som idag när jag inte kommer ihåg vem jag är. Bara att säga meningen gör att jag kommer ur förtrollningen av att bära någon slags börda. Det blir bara ett skratt, och så säger jag ett par ord som jag brukar säga när jag råkar på något ego-tricks som bara blir alltför tydligt; kära nån.
Att bryta förtrollningen innebär , ialla fall inte idag, att jag hux flux blir av med sorgsenheten. Men det innebär att jag inte längre ger den-egot någon näring i form av att försöka grubbla över varför eller älta eller tycka synd om.
Den får bara vara där och jag bryr mig inte längre.
Jag vet att allt är väl.
Jag vilar i Gud.