Utdrag ur EKIM, textboken sid. 405-406

"Kan du föreställa dig hur vackra du kommer att tycka att de är som du förlåter? Inte i någon fantasi har du någonsin sett någonting så ljuvligt. Ingenting du ser här, vare sig du sover eller är vaken, kommer i närheten av en sådan ljuvlighet. Och ingenting kommer du att sätta värde på som detta, inte heller hålla så kärt. Ingenting du minns som fick ditt hjärta att sjunga av glädje har någonsin skänkt dig ens en smula av den lycka som denna syn kommer att skänka dig. För du kommer att se Guds Son. Du kommer att se den skönhet som den Helige Ande älskar att se på, och som Han tackar Fadern för. Han skapades för att se detta åt dig, tills du lärde dig att se det själv. Och all Hans undervisning leder till att du ser det och tackar tillsammans med Honom."



Det var precis det här som hände i soffan apropå relationen till min far. Detta jag försökte skriva något om, men som inte gick.
Så slår jag upp denna sida på måfå och här är beskrivningen av det jag SÅG!
TACK!

Inget att sträva mot....

Det finns inget att sträva mot.
Inget därborta...
Det finns endast en upptäckt,
upptäckten att du är fullkomlig
just precis nu...
essensen i ditt väsen
är ren medvetenhet...
inget strävande
bara ett stilla betraktande
ett nu

När bitarna faller på plats.

När vägledningen är sådan att vi behöver avbryta eller ta en paus från släktingar eller vänner, är det bara så det är. Vi behöver inte värdera det.
Vet själv att jag många gånger känt sorg över min fars oförmåga att öppna sitt hjärta och att se sig själv utifrån. Men jag vet ingenting. Detta är nyckeln: jag vet ingenting! Vi har som sagt inte hela perspektivet.
Det viktiga är att inte svara an med attack, varken i tankar, ord eller handling.
Allt det "dumma" någon säger eller gör, är endast ett rop på kärlek och den enda responsen är förlåtelse.
Många gånger behöver detta inte ske i det fysiska. Många gånger har jag försökt att nå min far, många gånger har mirakler skett. Så hör jag då att; nu är det dags att avsluta den fysiska kontakten. Det är inte lätt. Men när jag kommer ihåg att jag vet ingenting, och att jag inte hyser något agg, då blir det mycket lättare att acceptera.
Hädanefter är det den tysta kommunikationen som gäller. Där jag ser min far bada i Ljus, där vi är ETT och allt är väl.
Så lämnar jag över till Jesus att ta hand om far. Han är i goda händer!
Kanske ska vi inte ses mer i den här fysiska världen eller så ska vi det.
Jag lyssnar och följer.

Apropå vägledning. Idag tog Pelle och jag en biltur till ett vackert ställe. Vi hittade ett mysigt café och när vi skulle hemåt tog vi en annan väg. Grusvägen gick genom skogen och plötsligt kändes det som om en vit älg skulle dyka upp. Jag sa det till Pelle och han saktade ner farten.
Vi hade kört någon halvmil när i en glänta 10-15 vita kossor syntes! Helvita!
Jag började skratta...det var detta som var det stora vita djuret i min vision....
Så ibland tolkar vi lite fel.......

Det enda som gör att vi kan veta om vi tolkat vägledningen rätt är en känsla av frid.
Sedan ska vi inte glömma att fråga inåt. Vid varje beslut.

Vad gäller kossa eller älg, känns det inte så aktuellt med känslan av frid.....

Att ha tillit till vägledningen

Det är lätt att gå vilse bland rösterna. Egots röst hörs först och är högljudd.
Helige Andes röst är innerlig och viskande.
Tror idag att jag lärt mig att skilja på rösterna.

För ett tag sedan träffade jag en arbetskamrat som jag då och då jobbade med. När vi träffats har vi alltid kommit in på andliga frågor.
När jag skulle gå ut från hennes kontor, sa hon att det kändes som om jag skulle bli hennes andliga vägledare.
Själv hade jag inte alls hört detta inom mig.
Sedan hälsade hon på hos mig och jag kunde bara bekräfta för henne det jag redan hört, nämligen att jag inte var den person hon sökte.
Under årens lopp har det kommit människor i min väg där jag helt klart fått vägledning att stödja dessa personer i deras andliga utveckling. Många gånger har jag fått detta budskap innan personen själv frågar mig. Därför känner jag mig trygg i att jag hör rätt röst.

Nu har jag fått vägledningen att inte träffa min far mer.
Detta kan ju se hemskt ut om man betänker att han är en gammal, sjuk ensam man.
Men faktum kvarstår.
Det är en konsekvens av hans bl.a. respektlösa attityd.

Det som ger mig styrkan att göra detta, är just den tydliga vägledningen från Helige Ande.
Jag vet att det är rätt eftersom jag inte hyser något agg till honom. Tvärtom ser jag med lätthet hans Ljus och ser honom som en broder på vägen.
Kanske är det också så att mitt fysiska avståndstagande är ett undervisningsredskap.
Kanske måste min far bli lämnad...kanske måste han gå igenom den smärtan..
Jag vet inte.
Det enda jag vet är att så länge som Helige Ande vill att det ska vara så här, så länge följer jag.
Jag har tillit till att fars och min relation är i Ettheten. I Sinnet möts vi.
Vi delar Ljuset, det är så jag kommunicerar med honom nu.

Försvarslöshet ur EKIM, citat.

" Guds lärare har lärt sig att vara enkla. De har inga drömmar som behöver försvaras mot sanningen. De försöker inte att göra sig själva. Deras glädje kommer av att de förstår Vem Som skapade dem. Och behöver det som Gud skapade något försvar? Ingen kan bli en avancerad Guds lärare förrän han till fullo förstår att försvar endast är dåraktiga väktare av galna illusioner. Ju mer grotesk drömmen är, desto våldsammare och kraftigare tycks dess försvar vara. Men när Guds lärare till sist går med på att se förbi dem, finner han att det inte fanns någonting där. Långsamt i början låter han sina ögon öppnas. Men allt eftersom hans tillit ökar, lär han sig snabbare. Det är inte fara som kommer när försvaren läggs ner. Det är trygghet. Det är frid. Det är glädje. Och det är Gud."

Ordens betydelse

Det här med ord är inte helt enkelt.
Vad ord betyder och vad de står för verkar ibland betyda olika för var och en. Inte konstigt att det blir missförstånd.

Hörde någon säga att hon fått den; "ena uppenbarelsen efter den andra". Med det menade hon att hon fått information om en annan person som hon sedan förmedlade och som visade sig stämma. Det är helt underbart när detta inträffar, har varit med om det själv.
Men det är ingen uppenbarelse.

En uppenbarelse är när Gud kommunicerar direkt med dig. Det är något du aldrig glömmer och som för alltid förändrat ditt liv.
Det handlar inte om någon annan, det handlar om dig i den stunden.

Det är så lätt att orden tappar sitt värde om vi inte försöker använda dom på ett ödmjukt sätt.

Integrering och fördjupning

Att erbjuda möjligheten till fördjupning och integrering är viktigt. Vad menar jag med det?
Vi behöver tid, vi behöver tid och vi behöver ett öppet sinne.

Vi behöver LYSSNA på den inre vägledningen. Först när vi har skapat kontakt med det innersta kan vi integrera det vi lär oss. Det blir en självklar del i hur jag tänker och agerar.
Det som det innersta-Helige Ande-intuitionen-kärnan, visar, är sanningen bortom den intellektuella konstruktionen.
Det är det som blir fördjupningen. För att den ska kunna äga rum behövs stillhet och tystnad.

Att tro att; bara jag förstår, bara jag fattat, så har jag lärt mig något, är en missuppfattning. Att förstå någonting som du hör eller som står i en bok är bra men leder dig inte vidare.
Att förstå, har inget att göra med andlig visdom.
Det är Vetandet bortom förståndet som fördjupningen kan ge oss.

Fördjupning innebär att låta bli att lägga sig i. Att låta bli att värdera-döma. Att ha tillit till sin inre vägledning. Att inse att av mig själv kan jag inget.
JAG VET INGENTING.
Det är då det inre tar över och du blir undervisad inifrån.

Besök

Har besök några dagar av en god vän. Det är härligt när vänner kommer. Konstaterade nyss att vi haft många besök sedan vi flyttade hit. Till och med ett retreat har vi hunnit med.
Är tacksam att huset känns så välkomnande, och inte bara för oss.

Annars är det återigen stilla inuti. Eller rättare sagt tomt. Känns inte som jag har kontakt med Gud....men jag vet ju att jag kan inte ha något annat...jag vilar ju i Gud, alltid.
Det är bara att vänta.....

Den Helige Ande, utdrag ur EKIM

"Den Helige Ande har sin boning i den del av ditt sinne som är del av Kristi Sinne. Han representerar ditt Själv och din Skapare Som är ett. Han talar för Gud och också för dig, eftersom Han är förenad med båda. Och därför är det han Som bevisar att de är ett.
Han tycks vara en Röst, för i den formen talar Han Guds Ord till dig. Han tycks vara en Vägledare genom ett fjärran land, för du behöver den formen av hjälp. Han tycks vara allt som tillfredsställer de behov som du tror att du har. Men Han låter Sig inte vilseledas när du varseblir ditt själv fångat i behov som du inte har. Det är från dessa Han vill befria dig. Det är för dessa Han vill göra dig trygg."

Pingst; tack för Helige Ande

Nu går vi in i pingstens tid. En tid för bröllop och naturens skönhet. Men för mig är det Helige Ande som är viktigast.

Det var vid denna tid (datummen är det nog lite si och så med..) som Jesus kallade "ner" Helige Ande till jorden.

Det betydde: "att det nu var möjligt att acceptera Honom och att höra Hans Röst". EKIM.
"Helige Ande har åtagit sig en dubbel funktion. Han vet därför att han är en del av Gud; han varseblir därför att han sändes för att rädda mänskligheten. Han är den stora rättelseprincipen, överbringaren av sann varseblivning, den inneboende makten i Kristi sanna seende. Han är ljuset i vilket den förlåtna världen varseblivs." EKIM

Komiskt

I dag har jag jobbat med barnen på dagis. Vilken glädje när barnen visar glädje när jag kommer!

När jag sedan skulle handla hände något som jag tyckte var lustigt.
Jag står vid grönsaksdisken och där finns ett rack med miniatyrflaskor med olivolja i. Bredvid mig står en kvinna, ca. en meter ifrån mig, lite halvvänd från mig. Jag tar en sådan liten flaska och säger till kvinnan, som jag inte har ögonkontakt med, att; titta vad söta dom här små flaskorna är. Hon svarar inte alls an.
Första tanken som slår mig är ju att hon naturligtvis tror att jag talar i mobilen...Vad komiskt det kan bli när spontana uttalanden inte alls går hem utan man står där med lång näsa!
Tänk att det blivit så att vi är så vana vid att människor går omkring och talar i telefon att vi inte märker när vi blir tilltalade!
Hon kan ju också varit döv....

Se himlen

Vet inte vad det är som gör att jag njuter så av att titta upp i himlen. Idag när jag varit ute och jobbat i trädgården, kom jag plötsligt ihåg att titta upp.

Jag fylls av stillhet och något i mitt inre händer som jag inte kan formulera.
Tycker själv att det är lite märkligt.
Det kan ju inte vara den himlen som EKIM menar. Himlen är ju varken en plats eller ett tillstånd, har jag för mig att det står i EKIM.
Det är inget nytt, jag har känt så här över himlaskådandet i många år.
Det bästa med detta skådandet är ju att himlen finns överallt, ialla fall utomhus, så var jag än är kan jag känna denna kontakt!

Känner du också förundran och stillhet när du blickar upp mot himlen?

Trädgårdsarbete

Nu är det bara trädgård som gäller...inga andra tankar.
Arbetande meditation.
Pelle och jag gör varsin sak i tystnad och så möts vi och delar glädjen.

Har precis börjat på en bok: Grottan i snön, av Vicki Machenzie. Den handlar om en engelsk kvinna som sitter tolv år i en grotta i Himalaya för att nå upplysning.

Nu ska jag snart krypa ner i sängen och läsa denna bok och vila kroppen.
Allt är väl.

Utdrag ur "En Kurs I Mirakler", textboken sid. 138

"Hör då den helige Andes enda svar på alla de frågor som egot ställer: Du är ett Guds barn, en ovärderlig del av Hans Rike, som Han skapade som del av Sig. Ingenting annat existerar, och endast detta är verkligt. du har valt att sova, och i sömnen har du haft onda drömmar, men sömnen är inte verklig och Gud uppmanar dig att vakna. Det kommer inte att finnas någonting kvar av din dröm när du hör Honom, eftersom du kommer att vakna. Dina drömmar innehåller många av egots symboler, och de har gjort dig förvirrad. Men detta berodde endast på att du sov och inte visste. När du vaknar kommer du att se sanningen runt omkring dig och i dig, och du kommer inte längre att tro på drömmar, eftersom de inte kommer att vara verkliga för dig."

EKIM är individbaserad

I den engelska versionen av "En Kurs I Mirakler", står det att kursen är "highly individualized". Vet inte vad den svenska översättningen är, kanske individbaserad..?
EKIM, som allt i den duala världen, tolkas olika.
Hörde nyss någon som tolkade "highly individulized" (vet inte om jag stavar rätt),
som att detta uttryck just betydde att vi tolkade olika.

För mig är inte meningen den.
Att den är individbaserad menas med att det finns en generell del, dvs. att omfatta själva texten i EKIM.
Sedan finns det den vägledningen där Helige Ande leder var och en.
Det är detta som är essensen i innebörden av highly individualized. Detta att Helige Ande leder var och en specifikt på den vägen som leder Hem för just mig och dig.
Vägen kan utifrån se väldigt olika ut, men ingen här har den överblick som Helige Ande har. Vi är på olika ställen i vårt andliga liv därför måste också vägledningen vara olika.

Själv är jag nu inne i en fas där jag markerar-ger en konsekvens till min far för hans otrevliga uppträdande.
Det kan se ut som att jag dömer, men inuti är hans Ljus klart skinande och jag älskar honom som en broder.
Men vägledningen är klar och tydlig; jag ska inte ha någon kontakt rent fysiskt med honom just nu.

I min underbara upplevelse härom dagen, när jag såg Ljuset fortplanta sig till allt och alla, och mitt sinne förenade sig med min fars sinne, då insåg jag att det verkligen är så som det står i EKIM: Kroppar kan inte förenas endast sinnen kan förenas.
Då blev det grovkornigt det här med vishetslärare som reser jorden runt för att undervisa. När vi endast behöver sitta ner och låta Ljuset förena oss.....

Utan ansträngning

Det spelar ingen roll vad du gör eller inte gör, därför att du aldrig lämnat Gud.
Självklart vill vi gå framåt i vår andliga utveckling, men vem är det som vill framåt?
Det är den delen av sinnet som tror att det separerat sig från Gud, alltså egot. Därför kan ambitionen att Vakna bli en gödningskur för egot!
Att slappna av innebär att låta bli att stå i vägen för Nåden-Helige Ande.
Att ha ambitioner innebär att inte ha tillit.
När vi kapitulerar och ger över ansvaret till Helige Ande, eller vad vi nu väljer att kalla det Gudomliga, det är då vi upplever frid och att vi får undervisning inifrån.
Att tro att studera ACIM mer eller bättre och att kunna visa på var i kursen något står, eller citera istället för att ta det inifrån, då blir ACIM en kurs i teologi, vilket den säger att den inte är.
Praktisera Kursens budskap är vad det handlar om.
Att läsa Kursen och göra övningarna en gång kan räcka. Sedan är det ditt hjärtas villighet som avgör hur mycket Helige Ande kan leda dig.
Villighet och ambition är inte samma sak.
Villighet är att säga JA med hela sitt väsen, ambition innebär att anstränga sig för att uppnå något.
Att anstränga sig för att Vakna är en missuppfattning. Du kan inte vakna av att anstränga dig, utan endast av att lämna över hela dig till Den Som Vet.
Att Vakna handlar om att komma ihåg, inget annat! Komma ihåg VEM DU ÄR!

Kristi Himmelsfärd

Denna dag ser jag framemot i glädje.
Dagen då egot inte finns längre och kroppen dematerialiseras.
Himmelsfärd! Underbart! Nåd!

Sant Seende

Vet inte om jag kan skriva om detta än...
Igår kväll hände något stort.
Som jag skrev i bloggen häromdagen har jag inget vettigt att säga just nu.
Så händer det här.

Satt i soffan när jag SÅG Ljuset fortplanta sig runt om hela jorden.
Såg hur Ljuset strålade ut från min far men kände också i samma stund att vi inte kommer att ha någon mer kontakt rent fysiskt. Våra egon ska inte mötas mer. Ljuset-Sinnet förenar oss, det var det jag såg...tårarna flödade och det var så otroligt vackert.

Kan inte säga mer just nu.

Citat från "En Kurs I Mirakler", Textboken sid. 262

Mirakler är endast omvandlingen av förnekande till sanning. Om att älska sig själv är att hela sig själv, älskar de som är sjuka inte sig själva. Därför ber de om den kärlek som skulle kunna hela dem, men som de nekar sig själva. Om de visste sanningen om sig själva, skulle de inte kunna vara sjuka. Mirakelarbetarens uppgift blir således att förneka förnekandet av sanningen. De sjuka måste hela sig själva,för sanningen finns i dem. Men eftersom de har dolt den, måste ljuset i ett annat sinne lysa in i deras, därför att det ljuset är deras.
Ljuset i dem lyser lika starkt trots tätheten i dimman som skymmer det. Om du inte ger dimman någon makt att skymma ljuset, har den ingen.

Men din hågkomst är hans, för man kan inte ensam minnas Gud.
Det är detta du har glömt.
Att varsebli din broders helande som ditt eget helande är således sättet att minnas Gud.

Varsebli i sjukdom endast ytterligare ett rop på kärlek, och erbjud din broder det han tror att han inte kan erbjuda sig själv.
Vilken sjukdom det än kan vara, finns det endast ett botemedel.

Du vill fortfarande det som Gud vill och ingen mardröm kan hindra ett Guds barn i hans syfte. För ditt syfte gavs till dig av Gud och du måste uppnå det, eftersom det är Hans Vilja. Vakna och minns ditt syfte, för det är din vilja att göra det.

Lita på min hjälp, för jag vandrade inte ensam, och jag kommer att vandra med dig så som vår Fader vandrade med mig. Vet du inte att jag vandrade med Honom i frid? Och innebär inte det att friden går med oss på resan?
Det finns ingen rädsla i fullkomlig kärlek. Vi kommer endast att göra det fullkomligt åt dig som redan är fullkomligt i dig.

platå

Har inte mycket att säga. Visst kan jag berätta om min dagliga aktiviteter, men det är inte det jag vill göra här på denna blogg.
Här vill jag dela med mig om vad som händer i mitt inre..i min andliga utveckling.
Är nu inne i en period, eller på en platå, där det är tyst inuti.
Inte så att jag sitter och mediterar hela dagarna, nej, mer som att det inte händer något inuti.
Jag accepterar det.
Så länge detta tillstånd varar kommer jag att citera EKIM och kanske andra källor.
Kära läsare....är tacksam för att du läser denna blogg.
Välsignelserna flödar.......

Som natt och dag

Gick förbi ett par på gatan där mannen berättade att han var så förbannad på någon...
Hörde idag när jag handlade en yngre kvinna berätta för en kompis hur hon haaatade någon....
Ser jag på nyheterna på TV eller läser någon dagstidning, blir jag påmind om människors oförsonlighet.

Det är som om vi inte lever i samma världar.
Även om jag ibland kan döma min far eller slarviga bilförare, är det ju ingenting i jämförelse med vad jag ibland hör och läser. Som natt och dag.
Eller kanske ännu hellre som om vi levde på skilda planeter.

Även om jag har en bit kvar att gå, så övar jag mig varje stund i rätt tänkande. Min enda önskan är att vara sann emot den jag i sanning är.

Återigen skulle jag vilja ha det där trollspöet som jag kunde svinga med så att varje människa fick se en glimt av det transformerande Ljuset.
Ingen skulle någonsin mer tvivla på att vi är älskade, att det finns en väg till lycka bortom orden och jorden.
Alla skulle veta att när jag tänker oförsonliga tankar om någon är det mig själv jag straffar.
Kärlek är vårt naturliga arv. Det är det vi ÄR.

Utdrag ur Epilog i EKIM, sid 524

"Den här kursen är en början, inte ett slut. Din vän går med dig. Du är inte ensam. Ingen som ropar på Honom kan ropa förgäves. Vad som än plågar dig, var viss om att Han har svaret, och med glädje kommer att ge dig det om du bara vänder dig till Honom och ber Honom om det. Han kommer inte att undanhålla dig något enda svar som du behöver för någonting som tycks plåga dig. Han vet hur Han skall lösa alla problem och skingra alla tvivel. Hans visshet är din. Du behöver endast be Honom om den, och den kommer att ges till dig.
Din hemkomst är lika säker som att solens bana är bestämd innan den går upp, efter den har gått ner, och de halvljusa timmarna däremellan. Din bana är förvisso ännu säkrare."



Tårarna bränner innanför ögonlocken...är så tacksam för dessa ord.

Lektion 348 ur "En Kurs I Mirakler"

Jag har ingen orsak att känna vrede eller rädsla,
för Du omsluter mig. Och i varje behov jag
varseblir, är Din nåd allt jag behöver.

Fader, låt mig komma ihåg att Du är här, och att jag inte är ensam.
Evig Kärlek omsluter mig. Jag har ingen orsak att känna någonting
annat än den fullkomliga frid och glädje som jag delar med Dig. Vilket
behov har jag av vrede eller rädsla? Fullkomlig trygghet omsluter mig.
Kan jag vara rädd när Ditt eviga löfte åtföljer mig? Fullkomlig syndfrihet
omsluter mig. Vad kan jag frukta, när Du skapade mig i en helighet
lika fullkomlig som Din Egen?

Guds nåd räcker för oss i allt Han vill att vi skall göra.
Och endast detta väljer vi skall vara vår vilja liksom också Hans.

En ny följare

Har här i bloggen inte uppmärksammat mina följare förut.
Idag upptäckte jag att det kommit en ny.
Jag blir glad!
Vet inte riktigt vad det betyder att vara följare...men det känns härligt att se er där på sidan!
TACK!

Idag är jag ute i trädgården och jobbar. Korpen svävar över mig och kraxar. Kan konstatera att frestelserna är många.
Nu när Pelle är bortrest några dagar borde jag meditera mer, nu när jag inte blir avbruten av fikor och middagsbestyr.
Borde, detta ord som jag trodde jag lämnat bakom mig för många år sedan.
Känner hur missnöjet ligger på lur. Det är för kallt, för blåsigt.
Vilken gåva att jag har mina verktyg att ta till när frestelserna slår till.
FÖRLÅTELSEN. Jag behöver bara blunda och säga tyst för mig själv: "Jag är ingen kropp, jag är fri, jag är fortfarande som Gud skapade mig". Lektion nr.199 i EKIM.

Känner mig, trots egots påhopp då och då, så rikt välsignad.
Grunden är lagd.
Finns inget att vara rädd för, inget.
Varför?
Jo, därför att detta inte är mitt hem. Finns inget att försvara här, inte ens kroppen.
Vilken lättnad! Vilken glädje!

Tjäna mänskligheten-vad betyder det?

Ibland hör jag någon säga dessa ord; att dom vill tjäna mänskligheten. Det låter vackert.
Men vad betyder det egentligen? säkert olika beroende på vem som uttalar orden.
-Självuppoffrande? Det innebär att man ställer tillbaka sina egna behov.
-Bekräftelse? På att man duger...gör bra saker, att någon ser.
-Sann längtan att verkligen hjälpa till.
Det finns många fler motiv till varför man vill tjäna mänskligheten.

När man tar ett så stort uttryck i sin mun..tjäna mänskligheten, eller kanske man nöjer sig med att vilja tjäna...eller kanske tjäna Gud...kan det vara så att man då lätt får skuldkänslor när man upplever att man misslyckas med att leva upp till sitt eget ideal?
Jag tror det. Vad händer då?
Jag har läst och sett med egna ögon hur dessa människor lätt glömmer bort sina närmaste. Inte bara glömmer att värna om sina närmaste utan rent av kan använda sig av fysisk bestraffning vad gäller sina egna barn.
Eller låta sitt barn vara alla dagar på dagis och alltid bli hämtad sist.
Eller flytta från det ena landet till det andra, som missonärsbarn fick-får göra.
Den STORA uppgiften kommer alltid först, dvs. att tjäna mänskligheten-Gud.

Tänk vad viktigt det är med självinsikt! Att granska sina motiv.
Att tro att det handlar om mängden människor istället för att se att det är kvaliteén som räknas.
Kärleken till de närmaste är minst lika "bra" som tjänandet av mänskligheten.
I Vilket fall som helst kan tjänandet aldrig bli uteslutande. Du kan aldrig glömma bort dina närmaste och inte tro att dom ingår i mänskligheten.

Jag tror på ett tjänande. Att tjäna Gud innebär för mig att vara sann mot mig själv. Att lyssna på vägledningen och att se mitt Själv-Gud i alla jag möter.
Att tanke, ord och handling är ett. Att veta att vi är ETT i Gud.
Det behöver inte alltid ta sig fysiska uttryck. Jag är övertygad om att kärleken är ordlös och även genom att sitta och meditera påverkas människor.

Stanna upp och fråga dig själv varför du vill tjäna och om det innebär ett uteslutande.
Uteslutandet kan gälla dina närmaste men också dig själv.

Gud behöver inga offer från oss.
Gud vill endast att vi känner igen vilka vi i sanning är.

Citat från lektion 195 ur "En Kurs I Mirakler"

Kärleken är vägen jag vandrar i tacksamhet.

"Tacksamhet är en lektion som är svår att lära sig för dem som ser på världen på ett felaktigt sätt. På sin höjd kan de se att de har det bättre än andra. Och de försöker vara nöjda eftersom andra tycks lida mer än de. Så ömkliga och förringande sådana tankar är! För vem har orsak att tacka så länge andra har mindre orsak att göra det? Och vem skulle kunna lida mindre därför att han ser någon annan lida mer? Din tacksamhet tillkommer endast Honom Som fick all orsak till sorg att försvinna överallt i världen.

Vi tackar vår Fader för endast en sak; att vi inte är åtskilda från något levande ting, och därför ett med Honom. Och vi gläds åt att inga undantag någonsin kan göras som skulle minska vår helhet, inte heller försvaga eller förändra vår funktion att fullständiga Honom Som Själv är fullständigheten. Vi tackar för varje levande ting, för annars tackar vi för ingenting, och varseblir inte Guds gåvor till oss."