Vet inte vad det är som gör att jag njuter så av att titta upp i himlen. Idag när jag varit ute och jobbat i trädgården, kom jag plötsligt ihåg att titta upp.
Jag fylls av stillhet och något i mitt inre händer som jag inte kan formulera.
Tycker själv att det är lite märkligt.
Det kan ju inte vara den himlen som EKIM menar. Himlen är ju varken en plats eller ett tillstånd, har jag för mig att det står i EKIM.
Det är inget nytt, jag har känt så här över himlaskådandet i många år.
Det bästa med detta skådandet är ju att himlen finns överallt, ialla fall utomhus, så var jag än är kan jag känna denna kontakt!
Känner du också förundran och stillhet när du blickar upp mot himlen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det jag känner när jag blickar upp på himlen, och särskilt på natten, är att jag en främling här på jorden
Jag känner också som du, och särskilt på kvällen kan jag känna att jag är främling på den här planeten och i den här kroppe.
Tack för era kommentarer.
Det är säkert just detta att vi verkligen är främlingar här som blir så tydligt när vi känner evigheten i himlaskådandet.
EKIM poängterar att vi är främlingar här.
Vi har bara glömt att vi inte kan vara någon annan stans än hos Gud.
Det är detta som är drömmen-illusionen.
Skicka en kommentar