Ett möte

För några dagar sedan när jag tog en fika i foajen på sjukhuset, hamnade jag vid samma bord som en gammal dam.
Vi började samtala och det visade sig att hon var 87 år. Efter att hon berättat lite om sig själv, kom vi in på ämnet döden. Det skedde väldigt naturligt. Hon var så öppen!

Då tänkte jag inte på det, men efteråt. Detta att EKIM berättar att inga möten sker av en slump. När jag nu ser tillbaka på vårt möte känner jag en sådan tacksamhet och glädje för att jag fick träffa denna dam.

Vet inte hur samtalet gick, men jag berättade för henne om tanken på reinkarnation.
Hon lyssnade med ärligt intresse och när jag talat färdigt, sa hon: vad hoppfullt!
Det kändes som att hon verkligen kunde öppna sig för möjligheten att själen får fler chanser i nya inkarnationer. Hon verkade så glad för den möjligheten!

När vi blir brukade av den Helige Ande kan vi säga saker som vi inte vet var dom kommer ifrån. Reinkarnationsbegreppet har jag lämnat för längesedan. Känns inte aktuellt längre eftersom jag genomskådat illusionen.
Men där och då, skulle jag säga dessa ord.

Vad vet jag vad som hände i hennes hjärta. Kanske kände hon tröst. Kanske kände hon sig inte längre lika rädd för döden.
För mig var det ett välsignat möte. Ett möte med en positiv, öppen, varm, gammal människa. Det värmde mig när jag fortsatte med hissen upp till salen där jag skulle hälsa på.

Memer

För några år sedan hörde jag på vetenskapsradion ett program som handlade om Memer.
Detta uttryck betyder förenklat; att det social-psykologiska "smittar" precis som t.ex. bakterier. Märkväl att det är inte orden som "smittar", utan handlingen.

Så nu är det första advent och vips, som på en given signal, tänds tusentals stakar och granar i vårt land.
Detta är alltså en mem.
Likaså sportintresset.
Ja, allt som sker kollektivt i stor skala, är en mem.

Då tänker jag såhär: Snart är vi så många i denna skenbara verklighet som är på väg att vakna och till och med har vaknat, och då "smittar" vi ner alla andra och vips...är vi hemma hos Gud igen, (som vi aldrig i sanning lämnat).

Den omöjliga frågan

Tror du på Gud?
Många gånger har jag hört den frågan ställas till olika människor i TV och på radion.
De flesta har svarat: nej.
Andra säger ibland att; jag är troende.

Svaret på frågan kan varken vara ja eller nej.
Hur kan något du ÄR, överhuvudtaget ha en fråga i sig.
Att tro att denna fråga kan ha någon relevans i sig, berättar bara alltför väl hur förvirrade sinnen tänker. Frågan och svaret ja eller nej, blottar en stor okunnighet.

Du tror inte när du vet.
Du vet när du fått en upplevelse av ditt Sanna Vara.

När jag ser dessa människor förneka sin Identitet känner jag en slags ömhet; Om du bara visste.....
Samtidigt blir det lite ko(s)miskt! Det är i sanning omöjligt att förneka sin ETTHET i Gud.
Du kanske tror att du inte tror på Gud, men din Ande är skapad av Gud. Vad vore du utan Ande? Tror du kroppen kan leva utan Ande? Anden lever utan kropp.
Därför är frågan: Tror du på Gud, omöjlig.
Tror du på Gud är en berättelse om den här skenbara verkligheten.

När du upplevt att du är endast Ande och förblir som Gud skapade dig i evighet, då tror du inte på något.
Du VET.

EKIM, sid 385

Guds frid lyser i mig nu.
Låt alla ting lysa över mig i denna frid,
och låt mig välsigna dem med ljuset i mig.

Utdrag från lektion 198 ur EKIM

"Fördöm och du görs till fånge. Förlåt och du befrias. Sådan är lagen som styr varseblivningen. Det är inte en lag som kunskapen förstår, för frihet är en del av kunskapen. Att fördöma är således omöjligt i sanning. Det som ser ut att vara dess påverkan och dess verkningar har inte skett överhuvudtaget. Likväl måste vi befatta oss med dem en stund som om de hade det. Illusion framkallar illusion. Förutom en. Förlåtelsen är den illusion som är svaret på de övriga.
Förlåtelsen driver bort alla andra drömmar, och även om den själv är en dröm, leder den inte till några andra. Alla illusioner förutom denna enda måste mångfaldigas tusenfalt. Men det är här som illusionerna upphör. Förlåtelsen är slutet på drömmarna eftersom den är uppvaknandets dröm. Den är inte sanningen i sig. Men den visar på var sanningen måste finnas, och anger riktningen med Guds Egen visshet.

Endast mitt fördömande skadar mig.
Endast min egen förlåtelse gör mig fri.

Glöm inte idag att det inte kan finnas någon form av lidande som inte gömmer en oförsonlig tanke. Inte heller kan det finnas någon form av smärta som förlåtelsen inte kan hela."

Sjukhusvärlden

Är några dagar och hälsar på min far som ligger på sjukhus.
Det är en märklig värld.
Jag låter mig inte luras, men visst är det svårt att stå emot.
Dessutom vill jag inte vara emot...jag vill vara för...

För Anden
för Kärleken
för Gud
för förlåtelsens helande kraft

Vet inte riktigt hur man som EKIM-student kan jobba på sjukhus...jag känner några som gör det. För mig hade det inte fungerat.
Men kanske är dom så bra på att sätta Anden först och se bortom kroppen. Och framförallt; känner man sig vägledd av Helige Ande, då är ju saken klar.
Att vara vägledd är ju det vi vill, vi som läser Kursen.
Då hade även jag jobbat på sjukhus om jag känt Ledningen!

Lektion 361-365 ur EKIM

"Detta heliga ögonblick vill jag ge till Dig.
Må Du vara Den Som leder, för jag vill följa Dig,
viss om att Din ledning skänker mig frid.

Och om jag behöver ett ord som kan hjälpa mig, kommer Han att
ge mig det. Om jag behöver en tanke, kommer Han att ge mig
också den. Och om jag endast behöver stillhet och ett lugnt,öppet
sinne, är detta de gåvor jag kommer att få av Honom. Han är den
som leder på min begäran. Och Han kommer att höra och svara
mig, eftersom Han talar för Gud min Fader och Hans helige Son."

Kärlek igen

Det är när vi vet att essensen av vår varelse är Kärlek, det är då vi slutar att blanda in kroppen i vårt seende.
Det är också då vi inser att tjuven, mördaren, mamma, bror, make, barn, alla är av Samma. Det är då vi slutar att separera oss från varandra. Det är då vi slutar att bedöma varandra.
När vi ser Kärleken i var och en vi möter, då är vi Hemma.
Därför att vi är ETT i Gud.
Hur älska alla?
Detta låter sig endast göras genom en egen upplevelse. En upplevelse där summan av det du upplevde mångfaldigas när du sedan "går ut i världen igen". Med det menar jag att upplevelsen var så mäktig att ditt liv för alltid förändrades. Upplevelsen innehåller alltid Ettheten. Därför att upplevelsen jag talar om aldrig bara kan vara för dig. Den kommer till dig, men påverkar alla.
Ljusets strålar är som ringarna på vattnet......

Kärlek

Vad är kärlek? Så många har frågat, så många har försökt svara.
Några tänker på den kroppsliga kärleken i sina svar. Andra tänker på kärlek som något som inte går att definiera.

En gång i tiden trodde jag att kärlek "förkroppsligades" av min mamma. Upplevde hennes kärlek som villkorslös, nästan.
Så träffade jag Pelle och trodde att jag funnit den STORA kärleken. Den eviga. Visst kändes det så i början när vi smälte samman till ett.
Men dessa båda kärlekar, så viktiga och avgörande i mitt liv, är ingenting i jämfört med Guds kärlek. Med mamma kunde jag aldrig berätta att jag funnit den Sanna kärleken. Men Pelle och jag delar Gudskärleken och den känns starkare än nånsin.
Vi står tillbaka och låter oss bli ledda. Att tillsammans leva i Guds kärlek och veta om det, är så stort!
Vi lever i Guds kärlek alla, men få vet om det.
Som det står i EKIM:
Alla är kallade, men få väljer att lyssna.

Kärlek är helt enkelt vad du är. Du är inget annat än kärlek. För att få tillgång till den sanningen behöver rädslan försvinna. Det är endast rädslan som håller dig borta från kärleken.
Att undanröja rädslan, det är det EKIM hjälper till med.
Varje mått och steg du tar för att ta upp rädslan till ytan, se den och ge den vidare till Helige Ande för helande, kommer du närmare den du i sanning är. Nämligen kärlek.
GUD ÄR.

Den välsignade glömskan

I morse kom jag på att jag skulle skriva om att jag är tacksam för att jag har så lätt för att glömma.
Nu när matlagningen, bakningen och disken var klar, kom jag på att jag redan hade ett ämne för dagens blogg. Så kom jag inte på vad det var....!!!!???? Hade redan glömt. Tack och lov tog det bara en kort stund, så kom jag ihåg.
Den sortens glömska är ju inte välsignad.

Nej, den välsignade glömskan har med smärtsamma saker att göra. Som när jag var svårt sjuk; alla undersökningar, fysisk och psykisk smärta.
Eller när jag var i det mörkaste mörker.
Eller smärtsamma barndomsminnen.
Eller alla dumma grejer jag själv sagt och gjort.
Vilken lycka att mitt minne inte håller fast vid detta!
Sedan vet jag att jag har vissa "men" från sjukdomsperioden, men det är bara att acceptera.
När sinnet fokuserar på nuet, blir det innevarande ögonblicket det som är sant. Kommer det upp smärta som har med det förgångna att göra har jag nu ett redskap i EKIM, nämligen; förlåtelsen.
Att med visshet veta att vad som än händer/har hänt, så är jag älskad bortom vad som går att med ord beskriva, är stort! Inte nog med det, Gud vet inte ens om att det hänt något. Han vet endast att jag vilar i Honom och inget annat kan vara sant!
Det är endast på den här skenbara nivån, i den felaktiga varseblivningen, som det överhuvudtaget går att uppleva smärta. Projektion ger upphov till varseblivning.
Vi upplever smärta därför att vi tror att det är möjligt att uppleva smärta. Vi tror oss vara kroppar och separerade från Gud. För att lindra smärtan av att ha vänt oss från Gud, lägger vi alltid den omedvetna skulden utanför oss själva. Det är ditt fel....
Är tacksam för mitt minne av mitt Sanna Hem. Allt annat kan jag glömma, men aldrig detta....
Det finns bara ett Själv, skapat av Gud.
Den insikten är det vi kallar för: Upplysning.

Soning

Detta nya ord har uppfunnits av översättarna till "En Kurs I Mirakler". I den engelska orginalversionen är ordet; Atonement.
Det är ett centralt begrepp i Kursen.
I den vanliga kristna traditionen står försoning för Guds räddande av oss förtappade syndiga varelser.
Varför då inte översätta atonement med försoning, som är det gängse sättet att göra det på?
I EKIM förklarar översättarna hur dom tillsammans med; Foundation for Inner Peace, försökt att hitta ett uttryck bortom det vanliga kristna; försoning. Detta eftersom Jesus använder Atonement, men med en helt annan innebörd än i den judiskt-kristna traditionen.
I EKIM betyder Soning; citat:"rättelse av övertygelsen att synd och skuld är verkliga."
Foundation for Inner Peace anser att användningen av en "mildare" översättning som försoning skulle underminera processen av att rätta våra felaktiga tankar genom att inte tillåta dom komma fram i vårt sinne.

Begreppet Atonement har också varit problematiskt för många engelsktalande studenter i "A Course In Miracles", enligt Foundation for Inner Peace.

Undrar varför inte Jesus hittade på något nytt ord för Atonement när han dikterade den?

Jag skulle inte haft någon svårighet med Försoning,jag har heller inget problem med Soning. Tror att när vi helhjärtat vill denna väg då får vi hjälp av Helige Ande. Oavsett om ordet är Försoning eller Soning.

Det finns fler nya ord som EKIM lanserar. Etthet till exempel.

Utdrag ur EKIM, Lektion 75

"Ljuset har kommit. Jag har förlåtit världen.

Uppehåll dig inte vid det förgångna idag. Håll sinnet fullständigt öppet, renat från alla föreställningar från det förgångna och rent från varje begrepp som du har gjort dig. Du har förlåtit världen i dag. Nu kan du se på den som om du aldrig tidigare hade sett den. Du vet ännu inte hur den ser ut. Du väntar bara på att den skall visas för dig."

111

Så många inlägg, 111 stycken, har jag gjort på denna blogg fram till denna dag.
Fascinerande.
Känner aldrig något krav på att skriva, och ändå blir det något nästan varje dag.
Ser det som en stor gåva och glädje, denna möjlighet att visa min väg.
Då och då får jag kommentarer, vilket jag uppskattar.
Ibland får jag också e-mail där någon berättar att hon/han "råkat" få syn på min blogg och sedan blivit inspirerade att fortsätta/börja med "En Kurs I Mirakler".
Vad underbart! Bloggen lever sitt eget liv och når just dom den ska nå.

Varje morgon lämnar jag över allt till Helige Ande.
På kvällen tackar jag.
Ofta säger jag också dessa ord från ACIM:

I am here only to be truly helpful
I am here to represent Him Who sent me
I do not need to worry about what to do or say
because He Who sent me will direct me.
I am content to be whereever He wishes
knowing He goes there with me.
And I will be healed as I let Him teach me to heal.

Därför att jag tror på kraften i dessa ord, kan jag vara fullständigt tillfreds och veta att jag är på exakt rätt plats just nu och gör exakt det jag ska göra just nu.

Att distansera sig

Satt och kontemplerade. Då insåg jag att jag är på väg att distansera mig från min far. Han är nu sjuk och pockar på uppmärksamhet.
Så länge som jag tror att jag har något ansvar i det yttre, så länge måste jag hitta en balans. Inte ge för mycket, inte för lite.
Det var detta jag såg när jag satt i soffan.
Började känna att jag måste hålla honom på avstånd för att jag själv skall må bra.
Började separera mig från honom.
Det är inte den vägen jag vill gå.
Jag vet att den enda sanna vägen är att be om hjälp. I varje sekund. Att öppna sig så att det inte är någon skillnad på mig och hjälpen. Dom är ett. Då blir det sant.
Frestelsen är stor att titta in i framtiden och undra hur det ska gå. Då blir det suckar och orostankar.
Bortom våra kroppar är vi ett. I Anden. Den vetskapen har jag. Därför behöver jag inte separera mig från far. Inte i Anden. Och det är det som gör skillnad. Visst ska jag fortfarande lyssna på vad jag skall göra och inte göra. Viss distans behövs just nu. Men inte separera mig från honom i sinnet. Inte tro att jag överhuvudtaget kan det!
Tack för att jag fick klarhet i skillnaden mellan att distansera sig och att separera sig.
Jag lyssnar och följer....

Lättnad

Känner inte du också lättnad när du förstår att Gud inte har skapat den här världen?
Innan jag började läsa EKIM var jag nästan deprimerad pga. allt elände i världen.

Traditionellt troende har själva svårt att förklara varför världen ser ut som den gör. Har hört präster i sina prediksstolar säga att det är ett mysterium att barn dör i svåra sjukdomar. Att Gud skulle kunna tillåta detta. Man försöker förklara det med att människan fått en fri vilja. Men vad har en fri vilja med att göra att ett litet barn dör?
Samtidigt säger prästen att Gud är kärlek och vill oss endast väl...????
Det går inte ihop!!!

Därför var det en så stor lättnad, jag grät av lättnad och tacksamhet, när jag för första gången läste i Kursen att; Gud har inte skapat den här världen. Det står i klartext; inget som kan missförstås eller omtolkas.
Gud kan inte skapa något som inte är kärlek eftersom Gud inte kan ha några motsatser. Och vi vet som sagt att i den här världen finns det mycket som vi helt klart kan säga inte är kärlek.
Därför känner jag lättnad. Därför att det inte är Guds fel eller straff att det ser ut som det till synes gör i världen.
Just orden; till synes, är av avgörande betydelse.
Någon del av Skapelsen undrade hur det skulle vara att vara själv. Där hände separationen, tror vi. Men eftersom Gud endast är kärlek var det en omöjlighet, det som är helt kunde inte delas.
Nu befinner vi oss i en dröm. I bibeln, säger EKIM, står det att" en tung sömn föll över Adam, men ingenstans står det att han vaknade upp".
Så nu agerar vi som separata delar av Helheten. Så ser det ut när vi ser och tror på kroppar istället för Anden.
Denna verklighet här på jorden verkar väldigt verklig. Men det finns människor i alla kulturer och med olika trosuppfattningar, som har fått se Helheten-Kärleken. Vi vet att det finns något som är sannare än den här verkligheten, vi vet det av egen erfarenhet.
Nu finns det också ett dokument som dikterats till en psykologiprofessor; "A Course In Miracles", eller på svenska förkortat EKIM.
De flesta som studerat detta verk, vet och känner att det är Jesus bakom orden.
När jag började studera detta verk, var det ingen som sa rakt ut att det var Jesus som dikterat.
Men på senare år är det många som självklart säger det, därför att det är så uppenbart. Detta pga. all kärlek som strömmar ur sidorna, hur Jesus talar om sig själv och hänvisningarna till Bibeln och korrigeringar av densamma.
Hur ska vi då ta oss ur drömmen?
Detta och mycket mer ger EKIM svar på.

Lektion 205 ur EKIM

Jag är inte en kropp. Jag är fri.
För jag är fortfarande som Gud skapade mig.

Jag vill ha Guds frid.

Guds frid är allt jag vill ha. Guds frid är mitt enda mål; meningen
med hela mitt liv här, syftet jag söker, min inriktning,
min funktion och mitt liv, så länge jag är på en plats där jag
inte hör hemma.

Jag är inte en kropp. Jag är fri.
För jag är fortfarande som Gud skapade mig.

Om och citat från lektion 199 ur EKIM

Lektion nr. 199; "Jag är inte en kropp. Jag är fri". har sedan jag först började studera kursen varit den som gett mig mest tröst och hopp. Men också en "trigger" för att komma ihåg mitt sanna väsen när jag hamnat fel.
Citat från EKIM, arbetsboken, sid. 412
"Det är nödvändigt för dina framsteg i den här kursen att du accepterar dagens tankegång och håller den mycket kär. Bry dig inte om att den för egot är helt vansinnig. Egot håller kroppen kär eftersom det bor i den, och lever i förening med det hem som det har gjort. Det är en del av den illusion som har skyddat det från att själv bli befunnet illusoriskt".
Ska vi då gå omkring som totalt ointresserade av allt i världen som vi tror att vi ser?
Kursen fortsätter med att säga;
" Förkunna din oskuld och du är fri. Kroppen försvinner eftersom du inte har något behov av den frånsett det behov som den Helige Ande ser. För detta behov tycks kroppen vara en användbar form för det som sinnet måste göra. Den blir således ett medel som hjälper förlåtelsen att utsträckas till det allomfattande mål som den måste nå, i enlighet med Guds plan."
Är det inte underbart? Vi har inget ansvar i det yttre, endast att komma ihåg vårt sanna väsen som är kvar i Gud. Komma ihåg genom att lyssna till Helige Ande. Citat;
"Den Helige Ande är hemmet för sinnen som söker sin frihet. I Honom har de funnit det som de har sökt. Nu är syftet med kroppen tydligt. Och den blir fullkomlig i sin förmåga att tjäna ett odelat mål.".
Jag ser denna lektion som en av de viktigaste att verkligen omfatta. Förstår vi verkligen innebörden av dessa ord, förstår vi också att det inte bara är genom ord som vi löser världen från det vi trodde den var. Lika viktigt är att i tankarna utsträcka Ettheten. Hur tänker vi när vi står i kön till snabbköpskassan? Hur bemöter vi människor vi ser på gatan? Kommer jag ihåg lektion 199, kommer jag också ihåg att vi är ETT. Allt dömande försvinner och i tankarna finns bara Ljus. Inte ett ord behöver sägas.
För att få en upplevelse, vilket Kursen själv säger är det centrala, av budskapet i denna lektion, förresten av hela Kursen, är det av vikt att stilla sitt sinne. I meditationen kommer jag djupt och nära, då hör jag. Inte bruset av alla vardagens tankeströmmar, utan rösten för Gud. I tystnaden hittar jag Den Jag Är. Gamla intressen har försvunnit, inte för att jag bestämt mig för att avsluta något, utan helt enkelt för att de inte är viktiga längre.
Kursen;
"Jag är inte en kropp. Jag är fri. Jag hör rösten Som Gud har givit mig, och det är endast Den Som mitt sinne lyder."

Vägskäl

På senare tid har jag mött några människor som känt att dom behövde förändra sina liv. Någon känner sig färdig med sitt gamla arbete, någon annan vill skiljas.
Någon upplever sig sitta fast i gamla vanor.
Förändringar i det yttre kan vara bra och ibland nödvändiga.
Men först och främst tror jag sådana här känslor kommer från en längtan efter Gud.
Oftast är man inte medveten om att längtan att förändra något i det yttre döljer en mycket djupare och sannare längtan.
Det är så lätt att tro att; bara det eller det händer, så blir allt bra.
Att stå vid ett vägskäl i livet betyder för mig att det finns ett val att göra.
Jag måste välja om jag ska fortsätta på den inslagna vägen eller byta riktning.
Det är som sagt inget fel att förändra saker och ting i det yttre.
Men min erfarenhet är att när jag förändrar mitt inre följer det yttre med.
"Sök först Guds Rike så ska allt detta andra tillfalla Eder".
Att stå vid ett vägskäl kan vara smärtsamt. Det kan också kännas spännande.
Rannsaka dig själv noga och se och känn var din verkliga längtan efter förändring står för.
Kanske ska du öppna dig för en andlig väg, eller en ny andlig väg.
Kanske börja meditera.
Kanske börja skriva tacksamhetsdagbok.

Med säkerhet kan jag säga, att väljer du att ta ditt inre behov på allvar, väntar dig en glädjefylld väg, en väg hem till ditt sanna vara. Finns det något bättre än att komma hem efter att varit ute på vägarna och åkt hit och dit i damm och rusk. Så står du då där vid vägskälet och ser skylten. Åt ena håller står det Bort, åt andra hållet står det Hem.
När du väljer Hem kan du nästan höra änglarna jubla!

YES

Jag säger bara YES!
Många skulle nog tro att jag vunnit pengar eller liknande.

Men mitt YES handlar om att jag är i ett konstant(nästan) tillstånd av sällhet. Det verkar som jag tagit något kliv till en ny platå. Tappade taget en timme, men kom snabbt tillbaka till sällheten. Utan ansträngning.
Trots att jag varit bortrest, varit i storstaden, varit och hälsat på sjukhus, jobbat, så är mitt tillstånd stabilt! Det är nytt.
Vad har hänt?
Jag vet inte.
Antagligen är sällheten ett naturligt tillstånd, men vi har så mycket skräp som skymmer vår sanna identitet.
Och jag vet vem jag är. Det är nog det som hänt.
Jag står tillbaka och låter Helige Ande leda.
Sällhet är ett tillstånd som går bortom lyckokänslor.
Sällhet har inget med yttre betingelser att göra överhuvudtaget.
Sällhet kommer helt och hållet inifrån. Det är därför jag mitt i allt larm och brus kunde vara kvar i sällheten. Det bubblar och sjunger av en djup glädje inuti.
Tror att det syns på mig. Många helt okända människor har hälsat på mig, som vi var bekanta. Kanske känner dom igen sitt eget Själv i mig.

Tack Älskade Fader för Ettheten i Dig

Mirakelkitt

Gick förbi en blomsteraffär på centralstationen innan jag åkte hem. Dom gjorde reklam för ett; mirakelkitt, som bestod av en rosa kruka med hemtrevnad och något fluffigt fjäderigt rosa + en trisslott, detta rekommenderades på fars dag.
Först slog det mig att det var så mycket rosa..till en man...Vad kul att göra så.
Sedan smakade jag på ordet; mirakelkitt.
Tänkte att jag minsann vet ett mirakelkitt värt namnet!
"En Kurs I Mirakler" såklart.
Min Fader, Han prisar jag varje dag.

Från EKIM, inledningen

"Ingenting verkligt kan hotas.
Ingenting overkligt existerar.
Häri ligger Guds frid."

Gnosticism

Har köpt: De gnostiska evangelierna, av Elaine Pagels. Läste den för väldigt längesedan, men nu stod den som pocket och ropade...
Kommer säkert att återkomma till den, men just nu har jag inte tiden att skriva så mycket. Detta är skrifter som hittades vid Nag Hammadi, Egypten 1945. Det är skrifter från Jesu liv. Tomas-evageliet t.ex.
Men jag ska citera lite:
"Åtskilliga av de texter som hittats vid Nag Hammadi beskriver dock en teknik för andlig fostran. Zostrianos, den längsta skriften i Nag Hammadi-biblioteket, omtalar hur en andlig mästare uppnådde upplysningen och därmed förtäckt uppställde ett program som andra kunde följa. Zostrianos berättar att han först måste få bort de fysiska begären, förmodligen genom asketiska övningar. För det andra måste han avlägsna "förståndets kaos" genom att stilla sitt medvetande med meditation. Därefter, säger han "sedan jag satt mig själv rak, såg jag det fullkomliga barnet", en vision av den gudomliga närvaron. Senare säger han, "grubblade jag över dessa ting för att kunna förstå dem...Jag upphörde icke att söka en viloplats värdig min ande..." Men sedan blev han "djupt bekymrad" och misströstade om att nå framsteg, och begav sig ut i öknen, och såg redan för sig hur han blev uppäten av vilda djur. Där, berättar Zostrianus, fick han först en vision av "budbäraren från det eviga Ljusets kunskap", och han fick i fortsättningen ytterligare syner vilka han beskriver för att uppmuntra andra: "Varför tvekar du? Sök när du blir sökt, när du inbjuds, lyssna...Se på ljuset. Fly mörkret. Låt dig inte ledas bort mot din undergång."

Närvarande

Kom till Göteborg igår eftermiddag. Hälsade på far som fortfarande är på sjukhus. Hade med mig blommor. Han var missnöjd med allt. Även blommorna.
Så har det varit genom livet, inget jag jag gjort har varit tillräckligt bra i hans ögon.
Men nu är jag så närvarande i Gud att jag nästan inte märker det! Jag noterar det, men ser endast hans rop på kärlek.
Vilken gåva att vara Närvarande I Kärleken!
Eftersom allt utanför är en projicering av mitt sinne, handlar detta om att det finns någon rest kvar i mig som inte är hel, annars skulle jag inte ens se missnöjet...
När vi helt slutar att se något s.k. negativt utanför oss själva, det är då vi lever i den Lyckliga Drömmen, som EKIM talar om. Det är då vi renat vårt sinne och därför vet att vi aldrig lämnat Gud.
Sedan väntar vi på att Gud tar sista steget.

Helige Ande

Utdrag från "En Kurs I Mirakler".

Jesus är manifestationen av de Helige Ande Som han kallade ner till jorden efter att han lyfts upp till Himlen eller blivit fullständigt identifierad med Kristus, Guds Son så som Han skapade Honom. Den Helige Ande, Som är en skapelse av den Ende Skaparen och som skapar tillsammans med Honom och till Hans avbild eller ande är evig och har aldrig förändrats. Han "kallades ner till jorden" i den bemärkelsen att det nu var möjligt att acceptera Honom och höra Hans Röst. Han är Rösten för Gud och har därför antagit form. Denna form är inte Hans verklighet, vilken endast Gud känner tillsammans med Kristus, Hans verklige Son, Som är en del av Honom.

Den Helige Ande beskrivs som den kommunikationslänk som finns kvar mellan Gud och Hans åtskilda Söner. För att fullgöra denna speciella funktion har den Helige Ande åtagit sig en dubbel funktion. Han vet därför att Han är del av Gud; Han varseblir därför att Han sändes för att rädda mänskligheten. Han är den stora rättelseprincipen, överbringaren av sann varseblivning, den inneboende makten i Kristi sanna seende. Han är ljuset i vilket den förlåtna världen varseblivs; i vilket endast Kristi ansikte kan ses. Han glömmer aldrig Guds Son. Han glömmer aldrig dig. Och Han för med Sig din Faders Kärlek till dig i ett evigt ljus som aldrig kommer att släckas eftersom Gud har satt det där.

Alla dessa tolkningar

Tänk om vi insåg att allt vi ser, allt vi reagerar på, endast är tolkningar.
Vilken hjälp!
Inget av det som förekommer här på jorden är någon absolut sanning. Inget.
Det som är föränderligt kan inte var sant.
Vi pustar och stönar över olika saker vi människor, alltid är det något som vi upplever som fel. Det är när vi ger näring åt pustandet och upplever det som vi pustar åt som sant, det är då vi upplever problem. Men det är bara en tolkning, ingen absolut sanning.
Vad underbart!
Det innebär att jag genom att sluta tolka det jag ser, och genomskåda att det är bara en tolkning, det är då jag börjar närma mig friden.
Att sluta tolka världen och det vi ser och är med om blir en omvälvande upplevelse.
Då är vi i Nuet. Då är vi i Sanningen.
Endast förlåtelsen kan ge oss frid. Förlåt dina pustanden, dina tolkningar. Inga av dina tolkningar eller övertygelser är sanna. Dom får bara den här jorden att gå runt, men ger ingen frid.
Lämna över alla dina tankar till En Som Vet.

Från EKIM, lektion 353

"Mina ögon, min tunga, mina händer, mina fötter
har idag endast ett syfte; att ges till Kristus så att han kan använda dem för att välsigna världen
med mirakler.

Fader, jag ger idag allt som är mitt till Kristus, så att Han kan använda
det på det sätt som bäst kommer att tjäna det syfte jag delar med Honom.
Ingenting är enbart mitt, för Han och jag har förenats i syftet.
På så sätt har inlärningen nästan nått sitt bestämda slut. En stund
arbetar jag med Honom för att tjäna Hans syfte. Sedan försjunker jag i
min Identitet, och inser att Kristus endast är mitt Själv."

Semester

Är nu i Skåne och njuter av havet och härlig samvaro.
Samtidigt är båda våras ensamma föräldrar på sjukhus. Det är så lätt att gå in i att tycka synd om. Att tro att vi måste släppa allt vi har för händer och vara vid deras sida. Det är ju inget fel att vara vid deras sida om man känner sig vägledd att vara det.
I allt vi gör och säger handlar det om var det kommer ifrån.
Kommer det från rädsla; vi duger inte, mamma-pappa blir besvikna om jag inte är där, vad ska sjukhuspersonalen säga, syskonen?
Är det från rädsla vi handlar, hjälper vi inte till med helandet. Då är skulden närvarande och det är den som vi bekänner oss till.
Kommer vårt handlande från Helige Ande, vet vi att fysisk närvaro inte är det enda sättet att vara där hos dom. Då vet vi att genom att be och meditera, öppnar vi för det sanna helandet, det i sinnet. Då är vi som mest hjälpsamma.
Jag vaknade i natt halv tre och kände att jag skulle meditera. Bad Jesus att vara med far.
Det är så jag skall handla just nu, kanske är det annorlunda imorgon. Jag lyssnar...

Älskade Du!

Kanske du redan vet detta, men jag fick en ingivelse att påminna dig.

Känner tårarna komma när jag med ord ska försöka berätta för dig hur älskad Du är. Det är en omöjlighet att orden kan förmedla detta. Men jag har inget annat sätt.

Älskade vän. Om Du bara visste hur oändligt älskad Du är precis som Du är just nu. Spelar ingen roll vad Du gjort eller inte gjort, Du är för evigt innerligt älskad.
Du kan ta dina allra sämsta sidor och mångdubbla dom, Du är ändå älskad bortom sans och vett.
Gud vet vem Du är, men det gör inte Du. Därför kan Du tro på skuld och skam, på Din ovärdighet.
Jag kände mig ovärdig en gång i tiden, men fick se Ljuset och veta mitt värde.
Ditt värde är bortom allt det bästa Du kan tänka ut här på jorden. Det går långt utöver något Du någonsin upplevt.

Älskade Du. Kom hem.