Mirakel på mirakel

Talade just i telefon med vår retreatgäst; hon sa att hon upplever mirakel på mirakel!

Ingen yttre förändring har skett i hennes liv, men ALLT ÄR NYTT!
Därför att hon valt ett annat sinnestillstånd-från rädsla till kärlek. Det är det som är miraklet. Sedan blir resultatet i det yttre bara ett vittne för kärlek.
När ett sådant genombrott sker så hastigt blir miraklet nästan överväldigande. Samtidigt som man inte förstår vad man hållit på med förut.
Allt blir så tydligt.

Visst kommer frestelserna att se sig själv och andra, små och rädda, men nu har hon ett minne av något stort. Ett avtryck i hjärtat.
Kärlekens väg är faktiskt den ENDA att gå. Det tar bara olika lång tid för oss människor att inse detta.

Och när vi kommer ihåg VEM VI I SANNING ÄR, ät tiden borta och kvar blir FRID.

citat från EKIM, handledning för lärare, sid. 30

"En av de frestelser som är svårast att erkänna är att det är ett misstag i form av brist på tillit att tvivla på ett helande på grund av att symtomen fortsätter att visa sig. Som sådant är det en attack. Vanligtvis tycks det vara det rakt motsatta.
I början verkar det orimligt att få veta att fortsatt oro är attack. Den ser i varje avseende ut som kärlek. Men kärlek utan tillit är omöjlig, och tvivel och tillit kan inte existera samtidigt. Och hat måste vara motsatsen till kärlek, oavsett vilken form det antar.
Tvivla inte på gåvan, och det kommer att vara omöjligt att tvivla på dess resultat.
Detta är den visshet som ger Guds lärare förmågan att vara mirakelarbetare, för de har satt sin tillit till Honom."

jobbvecka.....

och då blir det lite si och så med bloggandet.

Det är en glädje med att träffa barnen, men jag börjar känna mig klar med detta.
Vet inte vad som väntar, men det känns som något nytt är på väg in.

Vill vara öppen för det nya, och framförallt lyssna inåt!

Helande

Nu har vår retreatgäst åkt hem och det har varit fantastiska helande dagar.
Det var så här vår "kurs" skulle se ut.
Så bra att komma ihåg att det inte handlar om mängd; 1 människa är lika viktig som 10.

Känner mig så otroligt tacksam för att vara ett redskap i helandet.

bidar min tid....

Ja, det uttrycket kan betyda mycket. Just nu betyder det för mig att jag väntar på retreatgästen som är på väg hit.

Det betyder också att jag väntar på att min fot ska bli bra igen...gjorde illa den igår....

Men det viktigaste är att inte vänta, utan att vara HÄR och NU.

Den här påminnelsen från EKIM känns bra idag:

Evig helighet bor i mig.

Det går långt över min förmåga att förstå eller känna min helighet. Men Gud, min Fader, Som skapade den, erkänner min helighet som Sin. Tillsammans förstår vår Vilja den. Och tillsammans vet vår Vilja att det är så.

Utdrag från Lektion nr. 299, sid. 480 i arbetsboken.

Ny dator!

Helt otroligt vad glad jag blev när Schenker levererade min nya dator till dörren. Jag till och med grät......
Det kändes ju lite märkligt, men så var det.
Det är min första obegagnade dator. Dessutom är den så fin. Vit.
Nu ska jag sätta fjärilar på den, passar liksom ihop med det vita och äpplet....

Ändå lyckades jag slita mig och gå en promenad. På vägen träffade jag en av våra grannar och fick ett sådant fint möte. Djupt och innerligt stod vi där i blåsten och samtalade säkert i tjugo minuter.
När jag var på väg hem flög tre svanar över mig och strax efter flög ett tranpar högt upp.
Det känns så härligt när dessa vackra fåglar är på G.

Har också haft ett telefonsamtal från en vän som inte mådde så bra och som behövde min hjälp att komma på hur det EGENTLIGEN är.

Är mycket tacksam

Inte där än.....

I morse satt Pelle och jag och läste ur EKIM. Det handlade om sjukdom och hur vi kan välja om.
Jag upptäckte att jag ger kroppen alldeles för stor uppmärksamhet.
Vet ju att kroppen inte är autonom, den är helt neutral. Det är tankarna som skapar.
Men kroppen har fått alldeles för stor makt att få mig att tro på den som självbestämmande.
Får se hur jag går vidare härifrån....
Börjar med att förlåta.

Radikalt

Mycket av det som jag skriver här på bloggen kan nog kännas väldigt konstigt för många, speciellt för kristna.
Jag citerar ofta ur; En Kurs I Mirakler, som jag läst sedan början på 1987.
Budskapet i den är radikalt. Det blir inte mindre radikalt när jag sedan berättar att det är Jesus som dikterat materialet till Helen Schucman, som var professor i klinisk psykologi. Diktamen började 1965 och pågick i sju år.

Jesus var radikal när han vandrade på jorden, många förstod honom inte då, inte ens hans närmaste lärjungar.

När jag fick denna bok i min hand och började läsa, var det efter bara några sidor, som att komma hem. Otroliga lyckokänslor av samhörighet och igenkännande. Glädjetårar.
Jag hade en förberedelse för att ta emot det radikala budskapet som Jesus förmedlar i boken eftersom jag några år tidigare fått en uppenbarelse. (Har skrivit mer om detta här på bloggen)

Ibland möter jag människor som inte har någon förberedelse, men som ändå vill veta mer om boken. Min erfarenhet är nu att jag får lyssna mycket noga på den inre vägledningen, för att inte "chocka" personen.
Meningen är ju inte att skapa rädsla genom att berätta om budskapet.
Det enda jag vill med att berätta om min väg och om EKIM är att visa människor att det finns ett annat sätt att se på livet.
En väg som ger hela bilden. En väg som är radikal men oerhört kärleksfull.
En väg där du inte längre är offer utan medskapare.
En väg där alla koncept behöver ifrågasättas.
En väg med Hjälparen vid din sida.
Också svaret på den viktiga frågan: Vad/Vem är jag? hittar du i boken.

Boken är en självstudiekurs och därför behöver ingen sektvarning utfärdas.

A Course In Miracles, En Kurs I Mirakler, finns idag översatt till många språk. Bl.a kinesiska, hebreiska.

Flera hundratusen människor runt om på jorden är i färd med att just nu studera detta fantastiska verk.

INNERLIGT TACK.

En slapp dag.

Det började i morse. Klockan sju var jag ute för att hämta upp bröd i en frys vi har i uthuset. Känner mig så otroligt glad för vårt lilla hus när jag går där och doftar på morgonen. Den luktar inte riktigt vår än, men nästan...

Sedan sitter jag ute på verandan och solar. Först tar jag på mig dunjacka och termobyxor, men dom åker snart av. Det är lä och riktigt varmt.

Efter lunchen är det så dags för ett rejält underhållningspass. Nämligen längdskidor och skidskytte på TV.
Mitt i Tv-tittandet tittar jag upp i himlen och säger hej till Jesus. Flera gånger.

Och nu sitter jag här och berättar om denna slappa dag, och snart ska vi titta på Gandhi´s levnadshistoria på kunskapskanalen....därefter vill jag verkligen meditera!

Så blev det.....det är också bra.

Om en vecka skulle Pelles och min kurs; Upptäckten börjat.
Vi har ställt in den pga. för få anmälda.
"Vad tråkigt", sa en vän. Nej, det känns inte så för mig.
Visst hade det varit spännande att få genomföra en kurs med min älskade. Men det har varit lika spännande att planera, läsa och lyssna som förberedelse.
Det har givit oss båda mycket att vara tacksamma över.

Nu känner jag att ska det bli någon kurs, så får det komma en förfrågan till mig om jag kan hålla en kurs.
Känner inte att jag ska ta något mer iniativ, i så fall får Helige Ande slå mig hårt i huvudet för att jag skall göra det.
Jag har ju trott att jag hört vägledningen...men kanske var det inte så.
Men jag är övertygad att allt är precis som det skall vara.

Nu kommer istället en retreatgäst hem till oss på enskilt retreat.
Det ser jag framemot.

Så är det; det som ser ut att vara på ett visst sätt kanske är bra på något helt annat sätt.
Om du förstår vad jag menar.

Vad identifierar du dig med?

Kropp eller Ande?
Det förra ger dig en värld av form med allt vad det innebär, t.ex jordbävningar. Kroppen är rädslans symbol.
Identifierar du dig med kroppen, tror att det är det du är, då går rädslan före och visar vägen.
Ser du dig enbart som Ande, ett i Kärlek i evigheten, oföränderlig, vilar du i Gud. Kärlek är ditt arv och ingenting annat.

Många av oss identifierar oss nog med lite av båda alternativen. Det gör att sinnet är i konflikt och vi kan inte uppleva fullständig frid, som vi skulle göra om vi helt och fullt valde Gud.

Att leva i världen men inte av världen är en början.
Det betyder att inte ge någon energi åt vansinnet som råder i vår värld.
Inte använda medkänslan på fel sätt. Inte göra verkligt det som vi upplever, genom att tillföra mer energi t.ex att prata om det, beklaga sig osv.

Vi ser hur människor upplever att dom lider och det kan jag inte ignorera. Men min medkänsla använder jag inte att för att tycka synd om människorna i Japan.
Jag ser med andra ögon.
Med och i Kärlek kan jag "tala" med det som är evigt.
I Kärlek kan jag utsträcka Ljuset.
Miraklet av Guds Kärlek är det jag ber om för alla som upplever lidande.

Mitt enda mål...

ÄR GUD!!!!!!!!!!

Så är det.

lättroad....

Jag går omkring med en tygblomma i håret och tycker det är jätte-roligt!! Tror att jag kommer att ha den varje dag, utom när jag är på jobbet.

En annan sak som gladde mig mycket för en liten stund sedan var att jag kom på att jag har så många talanger.....
Det visste jag inte när jag var ung.
När jag var ung kom istället den svåra och långa sjukdomsperioden.
Glädjen idag var inte att jag använder mina talanger utan att jag faktiskt inte utvecklat dom tack vare att jag fann Gud genom en uppenbarelse.
Det är verkligen något att vara lycklig över!
Att helhjärtat kunna ge sig hän åt den andliga vägen är STORT. Inga bindningar i form av barn eller intressen.
Tänk att kunna bli så glad över att ha "missat" sina talanger....!!!

Citat från EKIM, textbok. sid. 108

"Låt oss börja vår uppvaknadeprocess med bara några få enkla begrepp:

Tankar ökar genom att de ges bort.
Ju fler som tror på dem desto starkare blir de.
Allt är en föreställning.
Hur kan då att ge och att förlora associeras med varandra?

Detta är en inbjudan till den Helige Ande. Jag har redan sagt att jag kan sträcka mig upp och föra ner den Helige Ande till dig, men jag kan endast föra Honom till dig om du själv bjuder in Honom.
Den Helige Ande finns i ditt rätta sinne, liksom Han fanns i mitt.
Bibeln säger: "Var så till sinnes som Kristus Jesus var," och använder detta som en välsignelse.
Det är mirakelsinthetens välsignelse. Den ber att du ska tänka så som jag tänkte, och förena dig med mig i Kristustänkandet."

UPPTÄCKTEN 24-27 mars, sista chansen!

VILL PÅMINNA OM PELLES OCH MIN KURS:
UPPTÄCKTEN PÅ HANNEMO KURSGÅRD, www.hannemo.se, I SUNNETRAKTEN HÄR I VÄRMLAND!

Sista chansen att anmäla sig denna helgen!

Kreativ....

men ännu bara i tanken!
Imorgon ska jag förhoppningsvis hämta våra nya datorer och sedan ska jag göra böcker!!!
Det finns flera bra sidor på nätet som gör att sådana som jag kan skapa böcker till en rimlig peng.
Det ska bli en bok med det bästa från denna blogg + lite till.
Jag har ett färdigt manus till en barnbok, ska "bara" ta lite foton till den.
Så vill jag också ge ut mina dikter som ligger lite här och där i hemmets lådor och skåp.
Känns verkligen spännande och så rätt!

The Kings speech

Vilken fantastisk film!
Blev väldigt berörd av talpedagogen. Så mycket kärlek, integritet, oräddhet och befriad från rädsla för auktoriteter. Känns som alla människor av idag har något att lära från honom.

Nu känns det skönt att vara hemma i tystnaden igen. Storstaden är inget för mig.
Ibland undrar jag , är jag egentligen en eremit?

En måndag.

Ja, nu är det gjort. Vi har köpt varsin Mac-dator.
På fredag ska dom vara hemma hos oss.
Nu har vi "klistrat och knåpat" för att jag ska kunna använda datorn, ändå är den som ett mjölktåg. (Vi och vi, Pelle har gjort ett fint arbete.)
Oj vad skönt det ska bli när tekniken fungerar igen.

Märks att min sinnesträning ger resultat.....konstigt vore det väl annars...jag menar jag har hållt på med EKIM i 24 år.....
När det känns lite grått inuti så finns ändå Guds strålande Ljus alldeles bakom det gråa så att det skiner igenom och jag kommer ihåg!

Imorgon bitti åker jag till Göteborg och hälsar på en kär vän och kommer hem på onsdag. Då blir det nog ett inlägg på bloggen igen!

Guds Frid
önskar jag dig.

Lektion 309 från EKIM, sid. 486

Jag skall inte vara rädd för att se inåt idag.

Inom mig finns den Eviga Oskulden, eftersom det är Guds Vilja att Den skall vara där i evigheters evighet. Jag, Hans Son, vars vilja är lika gränslös som Hans Egen, kan inte vilja förändra detta.
För att förneka min Faders Vilja är att förneka min egen. Att se inåt är endast att finna min vilja så som Gud skapade den, och så som den är. Jag är rädd för att se inåt eftersom jag tror att jag gjorde en annan vilja som inte är sann, och gjorde den verklig. Men den har inga verkningar. Inom mig finns Guds helighet.
Inom mig finns minnet av Honom.

Steget jag tar idag, min Fader, är min säkra befrielse från fåfänga drömmar om synd. Ditt altare är fridfullt och obefläckat. Det är det heliga altaret åt mitt Själv, och där finner jag min sanna Identitet.

Guds Son

Tänk vilket missförstånd av kyrkan. Tron på att endast Jesus är Guds Son.
Du och jag ÄR GUDS SON!
Sonskapet är ett och det är vi.
Detta blir så tydligt i En Kurs I Mirakler, EKIM.
Jesus är själv författaren och tog hjälp av Helen Schucmans händer. Hon var professor i psykologi.
Diktamen började 1965 och höll på i sju år.
Visst kan man tvivla på att det är Jesus ord, det är det säkert många som gör.
Jag började läsa kursen i början av 1987, ensam. Det tog några sidor in i boken innan jag förstod, både med huvudet och med hjärtat, att dessa ord inte kunde vara av jordisk härkomst. Det var väldigt omtumlande.
Men idag är det många som öppet talar om Jesus som författaren till: A Course In Miracles, som den heter i ursprungsversionen.
Innebörden i EKIM är lika radikal som det Jesus stod för när han gick på jorden.
Om han skulle uppenbara sig här på jorden idag, är frågan hur han skulle bli emottagen...
Jag skulle ialla fall jubla av tacksamhet och glädje....men det gör jag ju ändå.

Medvetenhet om drömmen.

Att hela tiden ha en medvetenhet om att detta som vi kallar vårt liv är en dröm, är vägen till befrielse.
Den vägen kantas också av förlåtelsen. Den förlåtelse som inte överser med misstagen och därmed gör dom verkliga, utan som vet att inget verkligt kan hända i en dröm.
Alltså förlåter jag det som aldrig har hänt.
När jag vet att jag drömmer är detta inte så oöverstigligt som det kan verka.
När allt jag ser som utanför mig är en projektion av sinnet, slutar jag vara offer för omständigheter och börjar förändra i sinnet där allt uppstår.
Det är där skiftet av varseblivningen, från syndabockstänkandet till frid och glädje sker.
Fortfarande i drömmen, men när skiftet skett, är drömmen lyckligare. Just därför att jag inte längre hyser agg i någon form.
Sista steget tar Gud själv. Men som den kärleksfulle Fadern, väcker Han oss mjukt och stilla.
Vi behöver inte vara rädda.
Vi förlorar inget men vinner allt.
Vi vaknar till där vi alltid varit, vilandes fullkomlig Kärlek.

Datatrubbel....

Nu fixar och grejar min käre make allt vad han förmår med min dator...så att jag ska kunna sköta mina nätärenden. Själv är jag totalt okunnig. Detta är verkligen en övning i tålamod, är inte speciellt bra på det vad gäller datorer.

Om mina inlägg dröjer vet du troligtvis varför......ingen ny dator än.

Dagens dikt, första mars

Hur gammal jag är?
Vad jag sysslar med?
Lika gammal som evigheten.
Arbetet är att inse detta.