Medvetenhet om drömmen.

Att hela tiden ha en medvetenhet om att detta som vi kallar vårt liv är en dröm, är vägen till befrielse.
Den vägen kantas också av förlåtelsen. Den förlåtelse som inte överser med misstagen och därmed gör dom verkliga, utan som vet att inget verkligt kan hända i en dröm.
Alltså förlåter jag det som aldrig har hänt.
När jag vet att jag drömmer är detta inte så oöverstigligt som det kan verka.
När allt jag ser som utanför mig är en projektion av sinnet, slutar jag vara offer för omständigheter och börjar förändra i sinnet där allt uppstår.
Det är där skiftet av varseblivningen, från syndabockstänkandet till frid och glädje sker.
Fortfarande i drömmen, men när skiftet skett, är drömmen lyckligare. Just därför att jag inte längre hyser agg i någon form.
Sista steget tar Gud själv. Men som den kärleksfulle Fadern, väcker Han oss mjukt och stilla.
Vi behöver inte vara rädda.
Vi förlorar inget men vinner allt.
Vi vaknar till där vi alltid varit, vilandes fullkomlig Kärlek.