Görandet-Varandet

Det är detta jag behöver..ensamtid så att jag kan stilla mig för att LYSSNA.
Denna blogg är menat som en andligt visad väg av en vandrare som råkar vara jag.
När jag inte är i stillhet och får den ensamtid jag behöver tenderar bloggen att bli en av många bloggar; en som skriver om görandet.
Denna blogg har blivit mig visad att den ska handla om Varandet.
Eftersom jag inte hittar stillheten i mig just nu, så att jag kan lyssna och ha något att ge, hoppar jag hellre över dagar än att skriva om vad jag gör eller vad jag tycker och tänker om olika saker.
Citat från "En Kurs I Mirakler", får fylla ut så länge som mitt inre inte är i Lyssnadet.
Och det är ingen dålig utfyllning precis.....

Havet!

Är just på väg att packa lite grejer...är på väg till det riktiga havet!
Det är så konstigt, men jag upplever inte Östersjön som ett riktigt hav.
Nu ska vi till Strömstad och bada och jag ska få njuta av oändligheten i havshorisontens rand.
ALLT ÄR PRECIS SOM DET SKA VARA JUST NU.

En dikt från 1987:

En droppe är jag i
Din stora ocean
ett med Dig
Känner Din rytm
som sakta väcker
mitt slumrande inre
Du vaggar mig till insikt
att vi alla är de
Gyllene Oceanens Droppar
tryggt inneslutna i
Din Oceanfamn

Ensamtid

I morse hade Pelle och jag ett av våra viktiga samtal om livet. Vi går på djupet och undersöker hur vi verkligen mår och vad som känns bra eller mindre bra.
Återigen kom behovet av ensamtid upp för mig.
Det är ju underbart för Pelle att jobba hemifrån, men för mig blir konsekvensen att jag aldrig är ensam när jag är hemma.
I dag grät jag och kände verkligen Andens behov av tystnad och stillhet. Det är så fint med vårt sociala samspel, men Anden kommer först!
Nu har vi förstått allvaret i detta behov, så nu ska vi hitta en lösning.

Lo

Igår när jag var på väg till jobbet i bilen såg jag ett lodjur på väg upp för en slänt på andra sidan vägen. Jag körde sakta och stod nästan stilla när den vände sig om och tittade ner på mig en lååååång stund. Vi tittade på varann och jag tackade för gåvan att få se den på så nära håll. Dom är ju så oerhört skygga.
Det var bara ca. 10-15 meter emellan oss.

En bön från EKIM, arbetsbok, sid 337

"Fader vår, välsigna våra ögon idag. Vi är dina budbärare, och vi vill se den underbara återspeglingen av Din Kärlek som lyser i allt. Vi lever och rör oss endast i Dig. Vi är inte åtskilda från Ditt eviga liv. Det finns ingen död, för döden är inte Din Vilja. Och vi förblir där du har satt oss, i det liv som vi delar med Dig och med allt levande, för att vara som Du och del av Dig för evigt. Vi accepterar Dina Tankar som våra, och vår vilja är ett med Din för evigt. Amen."

Utdrag från EKIM, arbetsbok, sid 268-69

"Att befria världen från varje slags smärta är endast att ändra ditt sinne om dig själv. Det finns ingen värld skild från dina tankar eftersom tankar inte lämnar sin källa, och du upprätthåller världen i ditt sinne som tanke.
Men om du är som Gud skapade dig kan du inte tänka åtskild från Honom, inte heller göra det som inte delar Hans tidlöshet och Kärlek. Är dessa inneboende i den värld du nu ser? Skapar den som Han? Om den inte gör det är den inte verklig, och kan inte finnas överhuvudtaget.

Jag som förblir som Gud skapade mig vill lösa världen från
allt som jag trodde den var. För jag är verklig eftersom
världen inte är det, och jag vill känna min egen verklighet."

Tydlighet

I morse när jag skulle åka till jobbet på dagis, fylldes mina ögon av tårar. Återigen rörde Helige ande/Jesus med tydlighet vid mitt hjärta och hjälpte mig att KOMMA IHÅG.
Blir så otroligt tacksam att detta händer när jag för en stund glömt min sanna identitet, dvs. Ettheten i Gud och denna världen som en illusion.
Tydlighet verkar vara ett tema för dagen.
På dagiset i dag var det många barn och dom är små och lite hängiga. Jag blev "arg", "irriterad". Varför jag sätter dessa ord inom sitationstecken, är för att barnen ändå tyr sig till mig trots mina, som jag tycker, tillkortakommanden.
Jag tror att det beror på att jag är tydlig. Dom behöver inte gissa vad som gäller.
Jag busar och pussar på dom så dom nästan ramlar omkull, och ibland blir jag arg. Det verkar vara helt OK, i deras värld. Känner mig så otroligt uppskattad, både av barn och personal.
Dessutom vill dom så gärna sitta och mysa i mitt knä i lugn och ro....kanske vill dom ta del av stillheten inom mig.
Sedan är det ju det här med humor. Barnen förstår så bra när man skojar med dom. Själva kan dom skoja tillbaka med riktigt fin humor.

Tack för denna dag på jobbet!
Mest av allt tack för insikten jag fick i morse!

Utdrag från "En Kurs I Mirakler", arbetsbok, sid. 268

Idag är vårt syfte att befria världen från alla de fåfänga tankar vi någonsin haft om den och om alla levande ting vi ser i den. De kan inte finnas där. Lika lite som vi. För vi finns i det hem som vår Fader ställt i ordning åt oss, tillsammans med dem. Och vi som är som Han skapade oss vill den här dagen lösa världen från varenda en av våra illusioner, så att vi kan vara fria.



"Jag som förblir som Gud skapade mig vill lösa världen från
allt som jag trodde att den var. För jag är verklig eftersom världen
inte är det, och jag vill känna min egen verklighet."

Tacksam för att slippa...

Ja, så har jag då tittat på Bröllopet med stort B.
Vackra klänningar, konsthantverk helt enkelt.
Men framförallt Victorias och Daniels kärlek. Det är den som berör mig. Den känns så äkta.
Jag är så väldigt tacksam för att slippa vara en sådan person.
Vad oerhört påfrestande det måste vara att alltid bli bedömd, alltid påpassad, alltid vara på sin vakt, väga sina ord på guldvåg; ja, det gäller ju alla s.k kändisar.
Jag är Guds lilla nolla och jag är mycket nöjd med det.

Urblåst!

Just precis så känner jag mig just nu; urblåst!
Här har blåst kraftigt från tidig morgon och det ser inte ut att ge med sig.
Jag har en preferens....som blir ett dömande...: jag gillar inte blåst!
Nu är det sagt.

Ett annat "erkännande": jag ser framemot att följa Victoria och Daniels bröllop i morgon...dom är så fina ihop!

VARM innerlig kram till Dig från mig.

Ögonblicket

Detta innevarande ögonblick är allt som finns.
I detta ögonblick finner eller förlorar du ditt Själv.
Närvarande i nuet gör att vi inte kan se någon med ögon från igår.
Varje människa vi möter blir därför helt ny och utan gårdag.

NU är ALLT SOM FINNS......

Självförtroende eller egoförtroende

I natt kom jag på att vi har så många ord på Själv....
Tänk om Självförtroende menades med att ha förtroende på Självet i varje människa. Tänk om Självkänsla, menades att endast uttrycka sig med Självet.
Tänk om Självinsikt betydde att ha fått en djupare insikt om Självet.

Men i den här världen är det egentligen nog mer av Egokänsla, egoförtroende och egoinsikt.
Därför att dessa ord innehar en psykologisk betydelse och inte en andlig. Detta är inte att förringa, vi behöver ju stärka egot genom barndomen för att sedan kunna lämna det.
Men tänk vad härligt, en dag kanske vi talar om dessa ord på Själv...och verkligen menar andligt.
Självet är det som förenar oss med varann i Ande. Guds Skapelse.
Det som vi kan hitta om vi letar på rätt ställe...dvs. inuti.

0 behov av underhållning

Ja, så är det. Underhållning är för det mesta helt ointressant.
Vad menar jag då med underhållning?
Vad gäller TV, vet jag inte hur många procent av TV-utbudet som kan kallas underhållning, men det är nog ganska stor del.
Sedan har vi; ut och dansa. Och en himla massa mer saker som kan gå under benämningen.
Det är inget av dessa saker som lockar längre.
Jo, jag tittar fortfarande ibland på sport eller något komiskt program.
Men just som en social fernissa, något man kan tala om på jobbet, känns verkligen främmande.
Men jag inser ju att flertalet gillar det dom gör.
I Siddaharta av Hermann Hesse, nämns ordet: barnmänniskorna, som de som går livet helt ovetande om sitt sanna väsen. Och som heller inte är så intresserade av att veta mer.
Okunnighet.
Då talar jag inte om vanlig kunskap, utan om Andens visdom.
När Anden uppenbarar sig mer och mer för en, faller så mycket av det som förut betydde något bort.
Det är inget jag saknar. Tvärtom.
Andens klarhet är tusen miljoner gånger mer närande än allt annat.

EKIM, textboken sid. 62. (Favorit i repris)

"Jag är här enbart för att vara sant hjälpsam.
Jag är här för att företräda Honom Som har sänt mig.
Jag behöver inte bekymra mig om vad jag skall säga
eller göra, för Han Som har sänt mig kommer att leda mig.
Jag är nöjd med att vara varhelst Han önskar,
då jag vet att Han går dit tillsammans med mig.
Jag kommer att helas då jag låter Honom lära mig att hela."

Toppen av ett isberg...

Det är inte riktigt det jag menar.
Försöker återigen att säga att det är så lite vi kan se och omfatta.
Jag tror att jag vet och förstår, men emellanåt är jag helt på det klara med att jag inte vet någonting!
Det är inte frustrerande för mig, tvärtom, jag känner en lättnad. Det är befriande att komma ihåg att jag knappt har något perspektiv alls, därför är det ingen idé att döma eller bedöma. Speciellt när det gäller människor.
Men ofta glömmer jag bort...bedömer och tror att jag vet.
Men oj, så skönt när jag då sätter mig ner i stillhet och bara låter allt falla av mig...släppa all bedömning vad som är bra eller dåligt..jag vet inte.
Denna förtröstan skulle inte vara möjlig om jag inte visste att Helige Ande är den som vet och som jag bjudit in att leda mig.

Utdrag ur EKIM, handledningen sid. 73

"Frälsningen är inte teoretisk. Se problemet, be om svaret och acceptera det sedan när det kommer. Inte heller dröjer det länge innan det kommer. All den hjälp du kan acceptera kommer att finnas tillgänglig, och det finns inte ett enda behov du har som inte kommer att tillgodoses. Låt oss därför inte befatta oss alltför mycket med mål som du inte är redo för.
Gud tar emot dig där du är och välkomnar dig. Vad mer skulle du kunna önska, när detta är allt du behöver?"

Besök

I går kväll var jag på stationen och hämtade en kär vän från Norge.
Det är så underbart att mötas i en verklig längtan efter sanning och ärlighet.
Just nu har vi ätit en god laxmåltid och Pelle sitter kvar i köket med goda vännen och samtalar.
Känner mig så tacksam att det kommer gäster till vårt hus-tempel!
Något känns heligt, kan inte peka på vad.
Snart ska vi improvisera på lite olika instrument, inte vara duktiga...lyssna inåt och leka!

Cirkeln av födelse -död och återfödelse

Det jag skrev om igår känns som att det behöver en fortsättning.
Vad som händer efter den fysiska döden är det inte många som vet.
De som haft en "nära döden-upplevelse" eller dom som varit hos seriösa medium, har ändå berättat om hur fantastiskt det var på andra sidan.
Detta känns helt relevant för mig. Jag tror också att man som själ får möta värme och kärlek när kroppen lämnar. Vi kan tro en väldig massa saker om livet efter detta. Men dessa antagande förutsätter fortfarande att vi tror på kroppen.
Men det är inte Himmelriket. Det kan endast nås när vi har nått en andlig nivå där egot är ogjort och där vi alltså inte behöver ikläda oss en kropp igen.
Vår essens är ANDE, inte kropp.
Vi är många som vill bryta cirkeln av födelse och död-återfödelse. Vi är många som inte känner oss hemma i denna tillvaro här på jorden.
För att kunna bryta cirkeln behöver vi nå en andlig nivå där vi ÄR ETT. Där förlåtelsen fullständigt suddat ut gränsen mellan dig och mig.
Där vårt enda mål är att VAKNA.
Där vi helt ger upp vår egna intressen, och inser att vi inte ger upp någonting.
Där vi inser att allt vi vill är att följa Helige Ande-Jesus, eller vad vi nu vill kalla vägledningen.
Det är denna väg som "En Kurs I Mirakler" erbjuder.
Men såklart det finns andra vägar med samma mål.
Vi gör vår del tillsammans med Helige Ande.
Sista steget tar Gud själv, säger Jesus i EKIM.
Döden är endast slutet på kroppen, men det som är vekligt sant kan inte vara förgängligt. Därför är kroppen och denna världen en illusion.
När egot är ogjort, dematerialiseras kroppen och vi upphör att synas.
ÅÅÅ, vad jag längtar.......

Döden som befrielsen

Fick igår veta att en man som jag varit på kurs hos hade avlidit, tror inte att han fyllt fyrtio. Hans hjärta stannade i sömnen.
Av hans kollega fick jag höra att; han längtade Hem och att han nu fått komma Hem och säkert är lycklig för det, ungefär så sa hon.
Det är en syn på döden och därefter, som många traditionellt kristna hyser liksom även andra utövare av andra religioner.
Tänker på självmordsbombare som ser döden som någon slags befriare.
Eller vanliga kristna som tror att livet efter detta i himlen är mycket bättre.
Märkligt nog finns det också sk. nyandliga som även ser det på detta viset.

Döden är ingenting. Eftersom denna verklighet här på jorden är en illusion och döden tillhör jordelivet, kan inte döden vara annat än ingenting.
Att då tro att livet på "andra sidan" skulle vara bättre eller sämre, är ytterligare ett försök att göra den här världen verklig.

Döden kan aldrig ge befrielse. Därför att kroppen är inte din essens. Kroppen har ingenting att göra med det som verkligen är Du.
Allt vi gör i detta jordeliv gör vi för att tillfredsställa kroppen eller straffa den. Kroppen är rädslans instrument och döden rädslans "bevis".
Att helt se bortom kroppen är inte många förunnat.
Vi kan få glimtar av sällheten där vi är Ande, men att helt vara i denna sällhet hela tiden är så gott som omöjligt i denna sk. verklighet.
Raman Maharashi och Ananda Moyi Ma, är två indiska visa personer som jag läst om och som tycktes befinna sig i sällhetsflödet för det mesta.

När så döden infinner sig behöver vi såklart sörja och låta smärtan ha sin tid. Det är ingen vits att käckt säga att ; det inte är verkligt, hahaha.
Det är ett förnekande som inte gagnar någon.
Men det som är viktigt är att ha perspektivet klart för sig. Vi behöver inte stanna i sorgen och smärtan länge.
När vi vet att inget har hänt, vi är kvar i Gud, det är då skrattet infinner sig. Skrattet som kommer av den verkliga befrielsen.
Den av att veta att VI ÄR ETT.

Nära

Håller mig nära Jesus...min livlina...till det SANNA LIVET.

Utdrag ur EKIM, textboken sid. 445

"Att göra någonting inbegriper kroppen. Och om du förstår att du inte behöver göra någonting, har du dragit tillbaka kroppens värde från ditt sinne. Här är den tidsbesparande och öppna dörr genom vilken du glider förbi århundraden av ansträngning, och undkommer tiden. Det är så här synden förlorar all sin dragningskraft just nu. För här förnekas tiden, och det förgångna och framtiden är borta. Den som inte behöver göra någonting har inget behov av tid. Att inte göra någonting är att vila, och att göra en plats inom sig där kroppens aktivitet upphör att kräva uppmärksamhet. Till denna plats kommer den Helige Ande, och där har Han sin boning. Han kommer att finnas kvar när du glömmer, och kroppens aktiviteter återvänder för att sysselsätta ditt medvetna sinne."

Dårhus

Mitt liv är helt underbart!
När jag körde till jobbet i morse njuter jag av att se korna ute.
Kan bli fullständigt till mig när jag får se fåglarna bygga bo.
Älskar min man.
Ja, allt är fantastiskt.

Ändå ser jag att denna värld är ett dårhus.
Hur kan vi låta barn svälta?
Hur kan vi tortera människor?
Hur är det möjligt att vara lycklig i en värld där inte alla är lyckliga?
Det var i dom tankarna jag gick när jag hamnade i djupt mörker 1982 och några veckor senare fick min uppenbarelse.

Det var i uppenbarelsen jag fick SE Himmelriket-vårt Hem.
Sedan kom EKIM och bekräftade.

Tack vare EKIM, fick jag förklaringen till hur vi till synes hamnade i denna tillvaro,i detta dårhus.
Detta är jag för evigt tacksam.

Att tro att det finns någon lycka att hämta i denna värld motsäger sig självt.
Så länge det finns en enda människa som lider, kan ingen vara genuint lycklig.
Därför att lycka kommer av att älska sin nästa i ANDEN som sig själv och därigenom komma Hem.
Och se hur förlåtelsen som visad i EKIM, tar oss ur den felaktiga varseblivningens-kroppens vånda.

Idag kan jag vara genuint lycklig, trots all världens smärta, därför att jag inte identifierar mig med kroppen.
JAG VET att separationen aldrig har ägt rum och genom att förlåta mina projektioner och lämna över till Helige Ande att hela dom, har jag ett annat perspektiv.

Utdrag ur EKIM, arbetsboken sid. 489

" Fader, vi misstog oss i det förgångna, och väljer att använda nuet för att
vara fria. Nu lämnar vi framtiden i Dina Händer, och lämnar våra
tidigare misstag bakom oss, säkra på att Du kommer att hålla Dina löften
nu och vägleda framtiden i deras heliga ljus."

Upp och ner

I "En Kurs I Mirakler", EKIM, står det om att EKIM´s undervisning är helt tvärtom mot världens. Många gånger har jag läst detta.
Många gånger har jag också verkligen känt denna upp och nerkänsla.
Ofta med en stor lättnad som följd.
Det har också fört med sig att jag inte är så säker på vad som är "bra" eller "dåligt". Det som ser bra ut i den här världen kanske är förkastligt i Himmelriket och vice versa.
Det jag går igenom med min far är ett exempel på detta.
Följande mening kom till mig: Det som ser ut som en spricka är i själva verket ett helande.
Kraftfullt!