Närvarande

Kom till Göteborg igår eftermiddag. Hälsade på far som fortfarande är på sjukhus. Hade med mig blommor. Han var missnöjd med allt. Även blommorna.
Så har det varit genom livet, inget jag jag gjort har varit tillräckligt bra i hans ögon.
Men nu är jag så närvarande i Gud att jag nästan inte märker det! Jag noterar det, men ser endast hans rop på kärlek.
Vilken gåva att vara Närvarande I Kärleken!
Eftersom allt utanför är en projicering av mitt sinne, handlar detta om att det finns någon rest kvar i mig som inte är hel, annars skulle jag inte ens se missnöjet...
När vi helt slutar att se något s.k. negativt utanför oss själva, det är då vi lever i den Lyckliga Drömmen, som EKIM talar om. Det är då vi renat vårt sinne och därför vet att vi aldrig lämnat Gud.
Sedan väntar vi på att Gud tar sista steget.