Lektion nr. 199; "Jag är inte en kropp. Jag är fri". har sedan jag först började studera kursen varit den som gett mig mest tröst och hopp. Men också en "trigger" för att komma ihåg mitt sanna väsen när jag hamnat fel.
Citat från EKIM, arbetsboken, sid. 412
"Det är nödvändigt för dina framsteg i den här kursen att du accepterar dagens tankegång och håller den mycket kär. Bry dig inte om att den för egot är helt vansinnig. Egot håller kroppen kär eftersom det bor i den, och lever i förening med det hem som det har gjort. Det är en del av den illusion som har skyddat det från att själv bli befunnet illusoriskt".
Ska vi då gå omkring som totalt ointresserade av allt i världen som vi tror att vi ser?
Kursen fortsätter med att säga;
" Förkunna din oskuld och du är fri. Kroppen försvinner eftersom du inte har något behov av den frånsett det behov som den Helige Ande ser. För detta behov tycks kroppen vara en användbar form för det som sinnet måste göra. Den blir således ett medel som hjälper förlåtelsen att utsträckas till det allomfattande mål som den måste nå, i enlighet med Guds plan."
Är det inte underbart? Vi har inget ansvar i det yttre, endast att komma ihåg vårt sanna väsen som är kvar i Gud. Komma ihåg genom att lyssna till Helige Ande. Citat;
"Den Helige Ande är hemmet för sinnen som söker sin frihet. I Honom har de funnit det som de har sökt. Nu är syftet med kroppen tydligt. Och den blir fullkomlig i sin förmåga att tjäna ett odelat mål.".
Jag ser denna lektion som en av de viktigaste att verkligen omfatta. Förstår vi verkligen innebörden av dessa ord, förstår vi också att det inte bara är genom ord som vi löser världen från det vi trodde den var. Lika viktigt är att i tankarna utsträcka Ettheten. Hur tänker vi när vi står i kön till snabbköpskassan? Hur bemöter vi människor vi ser på gatan? Kommer jag ihåg lektion 199, kommer jag också ihåg att vi är ETT. Allt dömande försvinner och i tankarna finns bara Ljus. Inte ett ord behöver sägas.
För att få en upplevelse, vilket Kursen själv säger är det centrala, av budskapet i denna lektion, förresten av hela Kursen, är det av vikt att stilla sitt sinne. I meditationen kommer jag djupt och nära, då hör jag. Inte bruset av alla vardagens tankeströmmar, utan rösten för Gud. I tystnaden hittar jag Den Jag Är. Gamla intressen har försvunnit, inte för att jag bestämt mig för att avsluta något, utan helt enkelt för att de inte är viktiga längre.
Kursen;
"Jag är inte en kropp. Jag är fri. Jag hör rösten Som Gud har givit mig, och det är endast Den Som mitt sinne lyder."
torsdag 12 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar