"Fördöm och du görs till fånge. Förlåt och du befrias. Sådan är lagen som styr varseblivningen. Det är inte en lag som kunskapen förstår, för frihet är en del av kunskapen. Att fördöma är således omöjligt i sanning. Det som ser ut att vara dess påverkan och dess verkningar har inte skett överhuvudtaget. Likväl måste vi befatta oss med dem en stund som om de hade det. Illusion framkallar illusion. Förutom en. Förlåtelsen är den illusion som är svaret på de övriga.
Förlåtelsen driver bort alla andra drömmar, och även om den själv är en dröm, leder den inte till några andra. Alla illusioner förutom denna enda måste mångfaldigas tusenfalt. Men det är här som illusionerna upphör. Förlåtelsen är slutet på drömmarna eftersom den är uppvaknandets dröm. Den är inte sanningen i sig. Men den visar på var sanningen måste finnas, och anger riktningen med Guds Egen visshet.
Endast mitt fördömande skadar mig.
Endast min egen förlåtelse gör mig fri.
Glöm inte idag att det inte kan finnas någon form av lidande som inte gömmer en oförsonlig tanke. Inte heller kan det finnas någon form av smärta som förlåtelsen inte kan hela."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar