Det är lätt att gå vilse bland rösterna. Egots röst hörs först och är högljudd.
Helige Andes röst är innerlig och viskande.
Tror idag att jag lärt mig att skilja på rösterna.
För ett tag sedan träffade jag en arbetskamrat som jag då och då jobbade med. När vi träffats har vi alltid kommit in på andliga frågor.
När jag skulle gå ut från hennes kontor, sa hon att det kändes som om jag skulle bli hennes andliga vägledare.
Själv hade jag inte alls hört detta inom mig.
Sedan hälsade hon på hos mig och jag kunde bara bekräfta för henne det jag redan hört, nämligen att jag inte var den person hon sökte.
Under årens lopp har det kommit människor i min väg där jag helt klart fått vägledning att stödja dessa personer i deras andliga utveckling. Många gånger har jag fått detta budskap innan personen själv frågar mig. Därför känner jag mig trygg i att jag hör rätt röst.
Nu har jag fått vägledningen att inte träffa min far mer.
Detta kan ju se hemskt ut om man betänker att han är en gammal, sjuk ensam man.
Men faktum kvarstår.
Det är en konsekvens av hans bl.a. respektlösa attityd.
Det som ger mig styrkan att göra detta, är just den tydliga vägledningen från Helige Ande.
Jag vet att det är rätt eftersom jag inte hyser något agg till honom. Tvärtom ser jag med lätthet hans Ljus och ser honom som en broder på vägen.
Kanske är det också så att mitt fysiska avståndstagande är ett undervisningsredskap.
Kanske måste min far bli lämnad...kanske måste han gå igenom den smärtan..
Jag vet inte.
Det enda jag vet är att så länge som Helige Ande vill att det ska vara så här, så länge följer jag.
Jag har tillit till att fars och min relation är i Ettheten. I Sinnet möts vi.
Vi delar Ljuset, det är så jag kommunicerar med honom nu.
fredag 28 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har själv funderat kring detta. Får man som andlig vandrare dra sig undan sin familj eller är det egot som talar? Men ibland gör man nog mer på distans.
Hej Yvonne och tack för kommentaren.
Jag reagerar på två ord du använder; "fundera" och "får man".
För mig är essensen i min andliga väg; lyssnandet. Det är när jag upprättat en relation med min inre vägledning, det är då jag inte behöver fundera. Det är en stor skillnad. Att fundera, innebär alltid att egot är inblandat. Likaså "får man".
Du behöver inte fundera och du behöver inte undra om man får, när du lyssnar inåt. Då vet du.
Jag säger inte att det är lätt. Men det är enda vägen till att följa, även om det innebär att lämna någon, och ändå känna frid.
Därför att då är skulden borttagen, eftersom du inte tagit något beslut med egot som vägledare.
Allt Gott
mira
Jo det är så jag gör och tror mig kunna skilja på rösterna. Men det tar inte bort att jag kan förstå hur fel mitt handlande ser ut i deras ögon. Och att den kärleksfulla inre guidningen jag lever mitt liv efter verkar resultera i kärlekslösa handlingar. Jag vet att jag inte ser hela bilden, men det känns ändå svårt, och ledsamt. Mvh Yvonne.
Ja, Yvonne, visst är det sorgligt. Det sorgliga för mig är att så många människor går omkring och mår dåligt. I onödan! Vet inte om du studerar "En Kurs I Mirakler", men där har jag hittat vägen ut ur lidandet. Om vi verkligen tror på det som står där, och det gör jag eftersom jag haft en egen uppenbarelse som sa samma sak, då ser vi att den här världen är resultatet av en omedveten skuld. Då blir glädjen stor när vi inser att vi aldrig lämnat vårt Hem i Gud.
Tror att det är jätte-viktigt att ha det perspektivet annars går vi under av allt elände i den här världen. När vi slutar att tro på den här världen, när vi förlåter det vi ser, öppnar sig den verkliga världen. Den av Ljus, Kärlek och Glädje.
Är så tacksam att du läser och ger dina kommentarer Yvonne!
Skicka en kommentar