"Kan du föreställa dig hur vackra du kommer att tycka att de är som du förlåter? Inte i någon fantasi har du någonsin sett någonting så ljuvligt. Ingenting du ser här, vare sig du sover eller är vaken, kommer i närheten av en sådan ljuvlighet. Och ingenting kommer du att sätta värde på som detta, inte heller hålla så kärt. Ingenting du minns som fick ditt hjärta att sjunga av glädje har någonsin skänkt dig ens en smula av den lycka som denna syn kommer att skänka dig. För du kommer att se Guds Son. Du kommer att se den skönhet som den Helige Ande älskar att se på, och som Han tackar Fadern för. Han skapades för att se detta åt dig, tills du lärde dig att se det själv. Och all Hans undervisning leder till att du ser det och tackar tillsammans med Honom."
Det var precis det här som hände i soffan apropå relationen till min far. Detta jag försökte skriva något om, men som inte gick.
Så slår jag upp denna sida på måfå och här är beskrivningen av det jag SÅG!
TACK!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kära Mira! Vad fint att finna orden som beskriver din upplevelse! Jag önskar att komma till en sådan förlåtelse, då jag tror att det är därför jag är här. Har ännu inte upplevt vidden av detta. Mer och mer känner jag att jag INGENTING vet, att mina försök att förklara och analysera har varit ett skydd, ett försvar. Men även detta omfattas av förlåtelsen, ja, det börjar liksom där för mig...Allt är väl...KRAAAM!
Skicka en kommentar