Ett stilla sinne

Finns det något viktigare att längta till än ett stilla sinne?
Inget kämpande, inget dividerande, ingen skuld.
Vad kan vara bättre än det?
Kan det finnas något bättre än det bästa?

Kom just från en djup meditationsstund. Då är mitt sinne stilla. Allt är stilla. En tomhet som är fylld av ljus som jag kallar kärlek. När tiden stannar och kroppen upplöses och SJÄLVET badar i ljus. Inga tankar, bara en tystnad som helar.
Vet inte hur länge jag satt. Spelar ingen roll.
Denna frid, som oftast infinner sig i meditationen, vill jag vara hela tiden.
Stillheten får gå före.
Jag går efter.