Jag skall vara stilla ett ögonblick och återvända hem.
Denna värld som du tycks leva i är inte ditt hem. Och någonstans i ditt sinne vet du att detta är sant. Ett minne av ditt hem fortsätter att hemsöka dig, som om det fanns en plats som kallade dig att återvända, även om du inte känner igen rösten, och inte heller vet vad det är som rösten påminner dig om. Ändå känner du dig fortfarande som en främling här, från någon helt okänd plats.
Ingenting så definitivt att du med visshet skulle kunna säga att du är landsflyktig här. Bara en envis känsla, ibland inte mer än en svag aning, andra gånger knappt ihågkommen, aktivt avvisad men som med säkerhet kommer att dyka upp i sinnet igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar