Jag vet ingenting....!

Ibland när jag sitter i stillhet så kommer jag på just detta att jag inte vet någonting, absolut ingenting.
Märker hur jag tänker och talar, som om jag visste!!!
Det handlar oftast om framtiden...å, nu har jag hittat mitt ställe, kommer aldrig att flytta härifrån....vad vet jag om det?
Eller; vad skönt det ska bli när vi kommer till Fuertoventura om en månad....vad vet jag om det?
Eller; jag tror du behöver meditera...vad vet jag om det?

Allt handlar om att lyssna och följa den inre vägledningen. Och inte ens när jag tror att jag gör det, kan jag vara riktigt säker.

Påminnelsen om att av mig själv vet jag ingenting, känns som en gåva. Det gör att jag öppnar mig ännu mer för den inre vägledningen.

Detta gör också att dömandet och bedömandet avklingar, vilket känns som en befrielse.

Kvar blir skrattet!!!