Det är underbart att ha fått denna kallelse att vara redskap för kurs i icke-dualism.
Ofta sitter Pelle och jag ner i vår soffgrupp och vi blir sååå inspirerade.
Det är ett förberedelsearbete som ska göras.
Idag för en stund sedan satt vi där igen och plötsligt utan förvarning, kände jag en sådan stark Närvaro. Jag var inte i meditation, ändå kände jag att vi inte var ensamma. Det var så starkt att tårarna trillade.
Det var mer än en känsla, det var en vetskap.
Är så tacksam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar