Om föregående inlägg

Kände att det fanns mer att säga om gårdagens inlägg.
Jag talade om attityd; men det betyder ju inte att bara jag inte ger pengar status i mitt liv, att det skulle innebära att det per automatik gör att jag har mer pengar...
Det jag menar är att ett mirakel inträffar.
Vet inte hur många gånger Pelle och jag tittat förvånande på varandra och undrat; hur i hela världen gick detta till. Det har alltså handlat om att pengarna räcker såååååååååå länge.

Den enda förklaring jag har är att det sker mirakel.
Inte ett mirakel i världens mening, utan ett miraklel i EKIM´s mening.
Mirakler, som EKIM definierar dom, är ju en rättelse av att tänka fel. Tankefelet är baserat på att vi tror att vi är separerade från Gud och att vi känner oss så skuldtyngda av detta och rädda för Guds straff, att vi gör allt för att undkomma detta. Det mest effektiva är att projicera ut skulden, som vi inte är medvetna om, på andra.
Det är så hela den värld vi tror vi befinner oss i, är uppbygd. På skuld.

Miraklet har inget med form att göra, även om det ser ut att får verkningar i formens värld.
När min attityd är ; av mig själv vet jag inget, förstår inget. Hjälp mig, led mig Jesus. Varje morgon ber jag om att bli ledd.
Detta innebär att om jag helt och hållet tror på hjälpen, vilket jag gör, då är rättelsen där, miraklet.
Detta är den enda förklaring som håller, att pengarna bara är papperslappar och metall, varken mer eller mindre.
Världen blir transparant.
Sanningen tar över.