Har varit på fest hos goda vänner i Mariestad i helgen.
Det känns mysigt att träffas och jag är tacksam att vännerna finns, men...
Jo, det finns ett men.
Allt detta pratande om ingenting. Det är säkert en del viktiga saker som sägs, men för mig är det mesta bara tomt.
Är med om detta i alla sammanhang, jobbet, kalas ja, i vilket sammanhang som helst.
Känner mig inte hemma.
Det behöver inte alls bara vara kallprat. Många kommer med sakkunskap, många tror att dom vet någonting, några har läst något och refererar, någon har läst lite i en bok och tror att den vet vad författaren menar. Någon pratar om någon annan som inte är närvarande.
Bara tolkningar alltihop.
(Hellre än detta prat skulle jag leka. I leken kan alla delta och det är bara att ha skoj som gäller. Humor är underbart och när vi leker tillsammans diskuterar vi inte, istället kommer skrattet! )
Ingen berör det som verkligen är frågan och svaret; Vad är jag?
Alla utgår från sin egen verklighet som vittnar om olika saker. Man tar för givet att livet är det som händer därute. Som man dessutom har synpunkter på. Ingen verkar ana att det egna sinnet skapar det yttre. Då går det ju an att ha åsikter och tycka att det är förfärligt med än det ena och än det andra. Eller för den delen njuta av det "goda" i tillvaron. Eller ha filosofiska intellektuella diskussioner.
Känner mig alltid stum vid sådana här träffar. Har inget att tillägga. Inget av samtalsämnena är av värde för mig. Skulle gärna berätta om mina egna andliga upplevelser, min egen erfarenhet av Varandet och hur jag lärt mig genom EKIM´s sinnesträning att se igenom illusionen.
Känner inte att jag dömer någon, inte mig själv heller, det är mest ett konstaterande.
Men eftersom allt händer i mig av det som sker i det yttre, så är det nog bara en liten tid kvar tills ett sammanhang uppenbarar sig där egna upplevelser får plats
.Ser framemot vad det kan bli!!.
Så länge fortsätter jag att vara tyst, för diskussioner är det sista jag vill ha.
Man kan inte diskutera om någons inre andliga upplevelser, man kan egentligen bara fråga mer och sedan berätta om sina egna inre upplevelser.
Kan det vara så att, människor inte har några egna inre andliga upplevelser att dela med sig av....?
Ja, kanske är det så.
Då fortsätter jag att vara tyst.
Då fortsätter jag med min blogg.
Apropå upplevelser, sa Einstein ungefär såhär:
Det enda som är sant är den egna upplevelsen, allt annat vi vidareför är endast information.
måndag 5 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar