Jesus och jag

Jesus är min bästis. Kan inte tänka mig någon bättre. Men det tog år av ateism innan jag med glädje kapitulerade, eller rättare sagt, inte hade något val.

Eftersom jag inte växte upp i något religiöst hem, var han inte vanligt förekommande som samtalsämne.
I högstadiet hade vi en lärare som absolut ville att vi skulle läsa morgonbön varje dag tillsammans med henne. Min mor fick ringa och klart deklarera att jag inte var det ringaste intresserad av det.
Men i mina yngre år satte mina föräldrar mig i söndagsskola. Detta för att dom skulle få en kärleksstund, berättade dom för mig när jag var vuxen.
Kommer inte ihåg något från söndagsskolan, mer än julfesterna och flanellografen. Jesus gjorde nog inget större intryck på mig i söndagsskolan.
Nej, det var långt senare, närmare bestämt när jag var tjugonio år som han knackade på dörren väldigt kraftfullt. Detta har jag berättat om i ett tidigare inlägg, men kort ska jag säga det igen.
En dag bara brast det. Jag grät och bad min kompis, som kunde sin bibel, att berätta allt hon visste om Jesus. Hon berättade allt och när hon var klar fick hon ta om det igen. Jag grät en hel dag.
Dagen efter var allt borta ur mitt medvetande. Flera år tog det innan det "ploppade" upp igen.
Knappt ett halvår senare är jag i ett totalt ingenting. Allt som var jag var borta. Allt som jag trott på var borta, endast ett svart hål återstod. Jag gick inte utanför dörren på ett par månader. Trodde jag höll på att bli tokig. Ringde mamma och bad henne köra in mig till mentalsjukhuset. Tabletter och hem igen(tack och lov). Tabletterna tog jag aldrig, men dom var en tröst att ha.
Så en dag i soffan när jag sitter och gråter öppnar sig plötsligt i mitt synfält en tunnel, vet inte om mina ögon var öppna eller stängda, och i bortre änden ett ljus jag aldrig förr skådat. Ljuset var inte bara ljust, det var kärlek, ja, kärleken var så intensiv att det inte finns ord för det. Jag blev omsluten och buren av en Kärlek som det inte finns ord för.
Vet inte hur länge detta varade. Men efter det blev mitt liv helt annorlunda. Borta var oron, depressioner, ledsamheter. Jag var bara ljus! Alla var Ljus. Kommer ihåg att när jag efter uppenbarelsen skulle gå ut, blev jag helt salig för varenda människa jag såg. Jag älskade alla!
Nästan genast satte jag namnet Jesus på Ljuset i min uppenbarelse. Han hade kallat på mig, kan inte se någon annan förklaring.
Fyra år senare kommer så "A Course In Miracles" i min väg. Jag visste genast att det var min väg. Logiskt, eftersom det är Jesus som dikterat den.
Det var inte helt lätt att studera detta verk på engelska. Jag satt ensam på landet och försökte. Pelle hjälpte mig i början med engelskan. Sedan gjorde jag som det står i Kursen, att man ska be Helig Ande om hjälp. Jag gjorde detta och fann till min stora glädje att det fungerade. Jag fick hjälp!
Idag har jag och Jesus en varm och innerlig relation. Vet att han är närvarande hela tiden. Häromdagen när jag satt och mediterade sa jag högt; Jesus är du där? Svaret kom; Jag är närmare än ditt hjärta.
Några gånger har jag även känt hans hand på mitt huvud.
Jag är för evigt tacksam att jag har en sådan bästis, en sådan vägledare och en sådan Kärlek i mitt liv.