Inga önskningar kvar

Kanske låter det tråkigt när jag säger att jag inte har några önskningar kvar. Men det är precis tvärtom! Det är en befrielse.
Önskningar står som spön i backen, för de flesta i denna skenbara verklighet. Vi önskar få se nya platser, mer pengar, en bättre partner, snyggare kropp, barn, barnbarn, jobb, inte jobb, förbättra världen, bli upplyst, ja, listan kan göras hur lång som helst.
Att ha önskningar är, som vi tycker, en naturlig del av att vara människa. Lika naturligt som att ha en massa känslor att pendla mellan; arg, ledsen, grinig, irriterad, glad. Eller lika naturligt som att avsky sjukdomar och vara rädd för döden.
Vi är programmerade från barnsben att såhär är livet. Det går ut på att klara sig så bra som möjligt, och någon dos av elände får vi räkna med.

Självklart har jag varit inne i detta tänkande i många år. Det är svårt att motstå när hela ens omgivning beter sig som att allt detta är naturligt...!!!????

Det behövs en upplevelse av något bortom detta synsätt. En hjälp att skifta varseblivning.
Inget av detta jag räknade upp är idag det minsta naturligt i mina ögon. Det är i högsta grad onaturligt. Det som de flesta ser som naturligt är en vrångbild av vem man är. En skrattspegel.

När vi vet, genom egen erfarenhet, vem vi i Sanning Är, då upphör det som vi förut tyckte vara självklarheter.
Då vill vi tjäna ett högre syfte med det vi tänker, säger och gör. Vi inser att det finns en väg där det är fullt möjligt att uppleva inre frid NU.
Jag är fullständigt nöjd med det som är. Då finns det inget behov av att försöka tämja framtiden genom önskningar.
Gud Är.