En utomjording?!...

Har varit i Göteborg och hälsat på min far som ligger på sjukhus.
Att komma till storstan är för mig som att landa på en annan planet. Alla dessa människor, denna stress, detta oljud....Är jag en utomjording? Skämt åsido, så känner jag mig otroligt ovanlig där jag går omkring i Guds glädje. Är det bara jag som märker Guds Ljus?
På salen där far ligger finns det ialla fall några, som kanske inte vet om det, men som definitivt har Ljuset i ögonen. Läkaren, ja, hon berörde mig mycket med sitt varma och milda sätt. Kanske en utomjording till....då är vi ialla fall två.....
Märkligt att det kan kännas så konstigt att befinna sig bland människor och ändå känna sig så ovanlig. Samtidigt som jag vet att Ljuset är i alla och vet att vi är ETT. Men det döljs ibland väldigt väl...Tack för himlen, jag tittar upp i den där i röran av alla människor och minns.