Älskade Jesus,
hur ska jag någonsin kunna tacka dig för att du knackade på min inre dörr. Eller ska jag säga bankade istället. Det behövdes banka, jag var otroligt stursk.
Tänk att det var så självklart för mig att det var du som bankade, fast jag inte hade någon kristen bakgrund. Efter mörkret, när Ljuset omslöt mig och jag badade i Kärlek, visste jag att du skulle leda mig.
Det är snart 28 år sedan och min hand vilar i din stadigare än någonsin.
Några år senare, presenterar du "A Course In Miracles" för mig. Du vet precis vad som är rätt för mig!
Min förundran är stor. Att detta verk finns i denna tid och att jag fick möjligheten att studera den.
Så många gånger du rört vid mitt inre och mina ögon fyllts med tårar. Mitt i storstadens larm och brus, eller på en skogspromenad. Eller i meditation. Tårar som inte är av sorg, inte av glädje, utan av att KOMMA IHÅG.
Din Kärlek är obeskrivlig. Kan jag ge bara en bråkdel av den till mina medmänniskor, är det ett mirakel.
Idag firar vi din födelse.
Varje dag firar jag din närvaro i mitt liv genom att i hängivenhet följa dig.
Jag hyser tillit till din ledning, oavsett vad som verkar ske i det yttre, vet jag att i mitt inre är jag Kristus, precis som alla mina medmänniskor är Kristus.
Du är Kristus.
Vi är Kristus.
Jag älskar dig i Evighet.
torsdag 24 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar