Förlåtelse och Soning

Märker att det jag skriver om innehållet i EKIM , "En Kurs I Mirakler", blir så förenklat. Inget någon skriver eller säger kan ersätta att själv studera EKIM.

Vägen ut ur den här världens skenbara verklighet (felaktig varseblivning) är genom förlåtelse (rätt varseblivning). Att förlåta våra medmänniskor handlar inte om att tro på deras skuld och rättfärdiga den genom att vara "god" och förlåta dom.
EKIM´s sätt att förlåta är precis tvärtom. Vi lösgör bilderna vi har av våra medmänniskor och ser bortom kroppar. Där upptäcker vi att det finns ingen skuld, att "felet" som begicks inte var en synd utan ett rop på kärlek. Vi kan inte göra detta själva utan behövet en vägledare, Helige Ande.
När vi ser människor på detta sätt finns det bara ömhet och kärlek i hjärtat.
Så vackert.
När vi sedan kan omfatta att separationen aldrig har hänt, att vi är kvar i Gud, då tar vi emot Soningen. Då finns det bara oskuldsfullhet. Hur kan någon vara något annat än LJUS när vi är ETT i GUD? Detta var så starkt i uppenbarelsen jag fick, detta att vi är Ett i Gud.
Då upptäcker vi att det är bara mig själv jag kan förlåta, eftersom det inte finns någon därute. Allt jag ser utanför mig är ju en projicering av sinnet. Förlåtelsen är alltså att förlåta det som aldrig har hänt!!!! Är det inte underbart!!!Det är då jag ser med sant seende.

Ett citat från EKIM:
Jag är ansvarig för det jag ser.
Jag väljer de känslor jag upplever,
och jag bestämmer det mål jag vill uppnå.
Och allt som tycks hända mig ber jag om,
och får som jag bett.