Låg i sängen och frågade vad jag skulle skriva om i bloggen idag.
Tillit, blev svaret.
Tillit är en förutsättning för att gå vidare på den andliga vägen. Tillit är alltid ett inre tillstånd och har inget med det yttre att göra. Yttre omständigheter påverkar inte alls din tillit.
Vi kommer alltid att få "utmaningar" i den här skenbara verkligheten, så att utveckla tillit är en "försäkring" mot lidande.
Tillit betyder säkert olika beroende av vem du frågar.
Den tillit jag talar om handlar om att veta, att av mig själv kan jag intet, förstår intet.
Detta innebär att jag behöver tro på något som är större än det lilla jaget. Det innebär inte bara att tro, utan att totalt lämna över och veta att allt sker till det bästa. Allt!
Det ser ut som att det finns ett steg före och det är; hur får jag tillgång till den säkerhet, vetskap som behövs för att känna tillit?
Den kommer av att träna sinnet, genom meditation och en öppenhet för nya sätt att se på tänkandet och genom att se ditt sanna väsen. (EKIM erbjuder detta).
När man utvecklar tillit går man oftast igenom flera olika steg, olika stadier.
Snabbaste vägen till att erfara tillit är såklart via en egen inre upplevelse av det gudomliga. Då behövs inga argument eller ens någon sinnesträning, då bara vet du.
Kan du släppa på kontrollen? Vill du?
Kan du släppa dina önskningar att ha rätt?
Vill du ompröva dina beslut och öppna sinnet?
Är du redo att öva dig på att lägga dömandet åt sidan?
Förminskar du dig? Vill du se din storhet istället?
Är det du tänker, säger och gör helt i linje med varann?
Kan du sluta att identifiera dig med kroppen? Vill du?
Vill du ge över till Någon som vet bättre? Som har hela perspektivet.
Säger du JA till dessa frågor, har du börjat känna tillit. Det är bara att fortsätta utveckla relationen till det Högre, vad du nu väljer att kalla det.
Tillit är grunden för att verkligen veta vem jag är. Det är när jag vet det som jag slutar att tvivla. Det är då jag i visshet ber om vägledning så ofta jag kan.
Det är i tilliten jag vilar och vet att allt är väl.
Jag är hemma men har bara glömt det en liten stund.
torsdag 20 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar