Distans och distans

Ja, så drar då VM i friidrott igång. Jag tycker det är roligt. Känner värme när jag ser alla idrottare krama om varandra. Jo, jag kommer i håg att det inte finns någon därute, utan att allt är en projektion av sinnet. Det är det som är själva distansen. Samtidigt som jag njuter av olika distanser som idrottsmänniskorna gör.

Har kommit på att friidrott är som musik för mig, tror att det handlar om rytm. Tycker helt enkelt att det är vackert. Vem som vinner spelar mindre roll, eller rättare sagt spelar ingen roll alls.
Det regnar och jag bänkar mig framför vår nyinköpta stora plasmatv. Och ser med distans olika distanser...
Undrar när det här intresset ebbar ut...vet att det kommer att göra det.