Bristtänkande

Pelle och jag talade idag om brist. Så ofta vi tror att vi ska behöva betala för att vi har det så bra. Att det finns ett pris för vår lycka och framgång.
Jag har i många år sagt att människans största problem är att hon inte vet att hon är värd att ha det bra.
Förut har jag psykologiserat och hittat förklaringar i människors barndom, varför dom inte ser sig värda. Det har ju sin betydelse. Pelle och jag gjorde ett mirakulöst arbete med varann i många år sedan vi träffats. Gick igenom trauman och speglade varann och var tillåtande. Tror att det är viktigt att ha gått igenom en sådan fas, som en grund att stå på, när man sedan fortsätter sin andliga utveckling.
Men idag ser jag bortom psykologin, idag ser jag bortom kroppen.
Bristtänkande generar rädsla och kommer av skuld. All rädsla kommer av en omedveten skuld. Skulden härrör sig från att vi tror att vi lämnat Gud och "priset" vi får betala är Gud´s hämnd.
Att få upp sina problem i ljuset är bra och att se att inget på formens nivå kan hjälpa mig. Att tro att vi har många problem är en illusion, det finns bara ett enda. Det är detta, att vi tror på separationen.
Om vi identifierar oss med kroppen är det oundvikligt att vi hamnar i bristtänkande. (inte minst för att kroppen alltid har någon brist ) Vi hamnar i gott-ont, bra-dåligt, fult-vackert, alltså i dualismens klor.

Att tro att vi kan lösa problem på formens nivå är bara ytterligare ett trick från egots sida. Sök, men finn inte. Det dyker alltid upp nya problem.

Det du tror på blir sant för dig.

Vill du fortfarande tro att Gud skapade en värld av dualism; där evighet inte finns, där Gud tillåter lidande, så är det den du ser.

Vill du tro på att separationen aldrig har hänt; att vi är kvar i Gud som är Evig och bara Kärlek, blir det sant för dig.

Vårt sinne är mäktigt, att välja vad du ska tro på är kraftfullt.

Egentligen är det enkelt.
Det handlar bara om att lämna över till Helige Ande, eller vad du nu väljer att kalla Kraften. Lämna över, därför så länge som vi tror att vi befinner oss här, så länge vet vi inget. Vi har ingen aning om någonting!! Därför är det så befriande att lämna över till Kraften som har hela perspektivet, vilket vi sannerligen inte har.

Att välja vad du ska tro på är din uppgift, sedan får Helige Ande ta hand om resten, om du ber om det.
Det handlar inte om att vända sig från världen, men att inte leva av den. Inte allena tro på den.
Detta är en utvecklingsväg som är så vackert formulerad i EKIM.
Jag kan bara se på mig själv att det händer massor när jag säger JA.
I sinnet märks den verkliga förändringen. Det är där det sker.