Redan tjugoöver nio i morse begav Pelle och jag mig av med bilen för att utforska omgivningarna. Hade tänkt ta in på en väg, men stannade till av en impuls vid en fornminnes skylt.
Tänk vad underbart det är när man följer det som man "hör".
Denna lilla grusväg ledde till ett enormt stenblock från istiden, men framförallt till den finaste skog jag sett på länge. John Bauerskog helt enkelt. Där var en liten porlande bäck och ett litet vattenfall. Och en källa.
Vet inte varför, men jag trivs så oerhört gott i vissa skogar, medan andra inte berör mig alls.
Den här skogen ville jag bara stanna i. Lägga mig och sova i den vackra mossan.
Blev så tacksam att blivit visad denna väg, tackade Helige Ande.
Har inte hittat något smultronställe utanför knuten, men sätta sig i bilen och åka sju minuter är helt OK.
Dessutom visade det sig vara ett svampställe också.
Vi fortsatte vår tur på väg hem, men tog en omväg. Tio minuter hemifrån hittade vi ett underbart badställe. Värmeln bredde ut sig och skogen syntes i fjärran. Där var några klippor och jag blev sugen på att bada. Vi hade varken badkläder eller handduk, men vad spelar det för roll. Här var ett perfekt "näckställe". Vi kastade oss i, det var bitande kallt, men vad underbart det var! Tackade återigen.
Båda ställena hade en sådan lugn atmosfär, en helighet bredde ut sig.
Har haft en fråga i mig sedan vi flyttade hit, när skall jag hitta "min" plats i skogen och ett badställe där det är ostört och med den vackraste utsikt, där jag kan sitta och kontemplera,
Båda frågorna blev besvarade idag.
Vad kan jag säga annat än TACK, vilken nåd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar