I natt drömde jag en mardröm. Jag drömmer sällan, eller i alla fall kommer jag aldrig ihåg vad jag drömmer.
Jag var i en stad och det var massa jippon på gång. Det var feststämning för det var en idrottstävling. Jag kommer gåendes när jag plötsligt ser en fyrhjuling komma farande och flyger över ett räcke. Nedanför räcket ser jag att flera sprinters har sprungit på ett spårvagnsspår eller något liknande(svårt att förklara drömmar) och att elen inte var avstängd, så det jag ser är att några brinner upp. Jag hör samtidigt någon ropa i megafon; nej, vi glömde stänga av strömmen!! Mina händer far upp till ansiktet och gömmer mig bakom dom. Känner tårarna. Sedan vänder jag mig om och säger högt till mig själv; detta är inte sant. Börjar gå tillbaka till hotellet där Pelle väntar. Slut på drömmen.
Det kändes härligt när jag vaknade på natten och kände att jag i den nattliga drömmen visste att det var en illusion och att jag drog tillbaka min projicering genom att inte ge händelsen någon näring.
Det är faktiskt precis det Jesus ber oss om i EKIM.
När jag slumrade till igen kom det en mening till mig som sedan blev den här dikten:
Om du bara visste att du är utan skuld
Om du bara visste att vi är ETT
Om du bara visste att glädje och frid är dina följeslagare
Om du bara visste att din sanna identitet är Ande
Om du bara visste hur vacker du är
Om du bara visste hur oändligt älskad du är
Om du bara visste att du är endast Ljus
Om du bara visste att du är hemma Nu
Om du bara visste att du är i Evighet
Om du bara visste, att du redan vet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar