Ibland "vickar" jag på en förskola. För mig är det inte så lätt att behålla fokuset på Gud och rätt varseblivning, när jag är bland människor som lever sitt vanliga liv. Idag var första dagen efter semestern och jag har svårt att stå emot gängse sättet att vara och tala på. Även om jag gjort framsteg. Med framsteg menar jag att jag kan se på mina medarbetare och barnen allt emellanåt i kärlek och inget annat.
Det är väl därför som det finns munkar, nunnor och messengers of peace, och andra som bara ägnar sig åt att tjäna Gud. Då kan man helhjärtat ägna sig åt det som utan tvivel är det mest viktiga, nämligen att Vakna. Då är man dagarna i ända fokuserade på att vara i Gud. Vilket är synnerligen svårt med ett vanligt jobb.
Samtidigt står det så gott som på varenda sida i EKIM att vi kan inte Vakna annat än genom vår broder. För mig verkar det räcka med att öva på nära och kära, såsom med min far till exempel. Och det har ju verkligen hänt Mirakler!
Är tacksam att jag inte behöver arbeta heltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar