Sitter i soffan och lyssnar på Snatam Kaur och tårarna bara rinner. Har händerna i Namaste-hälning och ÄR i sällhet.
Överflödande kärlek som inte har några ord, ljus inuti, friden som överskjöljer.
Häromdagen var jag och handlade. Mitt i allt, bland alla människor, helt utan förvarning börjar tårarna trilla. Av sällhet.
Försöker dölja mig, vill inte att folk ska tro att jag behöver hjälp...
Kärleksflödet är så mäktigt att jag blir helt överrumplad. Låter bli att tänka. Orden räcker inte till. Finns inget att förklara, bara uppleva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar