AAhh, uppehåll...ut i skogen och bärga blåbär. Vi har skogen in på knuten, så vi var snabbt mitt ibland blåbärsriset. Det var alldeles prickigt överallt av dessa bär.
När jag gick där och plockade bären för hand var jag inte i nuet. Nu efteråt kan jag se att jag tänkte mest hela tiden på andra saker. Glömde helt enkelt bort att vara vaksam på egots tricks. För det är just så det går till, vi tappar nuet, vi klagar, vi har massa åsikter istället för insikter. Mumma för egot och svårt att genomskåda när det pågår.
För det mesta brukar jag se när jag "trillar dit" just när det pågår. Då vet jag precis vad att göra. Ta ett djupt andetag och be om hjälp och veta att jag får fler chanser. . Men ibland händer detta som nu skedde i skogen, att jag inte ser vad som händer förrän efter flera timmar. Känner aldrig dåligt samvete; att jag borde vetat bättre, eller något liknande. Är så grundmurat säker på att jag är älskad och buren. Därför är jag tillbaka i sanningen omedelbart, när jag ber om det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar