Helige Ande

Att upprätta en relation till Helige Ande är vad EKIM ber oss göra. Problem kan inte göras ogjorda och helas om vi inte lämnar över till HA.
Det är därför det är så viktigt att studera hela EKIM och inte bara läsa eller lyssna till andra som refererar till EKIM.
Det är också då vi börjar att kunna lyssna till Rösten för Gud.
För mig har det hitintills inte varit väglett att jag ska ha någon EKIM-grupp. Detta verkar annars vara den gängse tolkningen av Kursen att det är så det ska gå till. Alla sammanslutningar, om det så är den lilla EKIM-gruppen eller Nätverket eller Awakening Mind eller någon annan, är säkert bra, men inte nödvändigt för att praktisera Kursen.
EKIM är en självstudiekurs och poängterar att lärare och elev är samma sak och att vi ständigt lär ut-in. Det är det som är själva kärnan; att vi i vår vardag, i snabbköpskön, i skolan, på jobbet, ja, i varje situation har en möjlighet att "undervisa", visa under.
I början på vår träning kanske det "bara" blir ett leende till någon. Allteftersom vi utvecklas och låter HA leda oss, märker vi att undervisningen blir mer och mer avancerad. Detta innebär inte att vi är ute och predikar EKIM, utan att vi just i vår vardag ser Ljuset i de vi möter och inte längre har något behov av att ha rätt eller försvara något. Vi ser med kärlekens ögon. Det står också i EKIM att "elever" kommer att sändas till dig. Inte heller detta betyder att vi måste ha kurser för att så ska ske. Jag har fått flera människor som kommit i min väg och där det uppstått en undervisningssituation, med några i flera år.
Undervisningen består inte i att berätta om EKIM, utan om att vara kärlek.
Det enda vi behöver göra är att säga JA till Helige Ande, sedan blir vi brukade.
Förminska inte dig själv genom att tro att någon annan har kommit längre än du. Du bär en gåva till alla du möter. Gå sida vid sida och utveckla din relation med Helige Ande. Det är enkelt om detta är vad du vill.

Villighet att vakna

För något år sedan upptäckte jag en mening i EKIM som jag missat att praktisera.
Någonstans står det att vi varje morgon så fort vi vaknar ska be Helige Ande om vägledning under dagen och sedan tacka för vägledningen på kvällen innan vi somnar.
Jag började göra detta och det känns så rätt. Inte för att jag hela dagen går och upplever att jag blir vägledd utan för att jag riktar mitt sinne till det som betyder något. Jag blir villig att följa vägledningen.
Även de dagar när det ser ut som att ledningen inte finns, tackar jag av hela mitt hjärta.

Detta gör att jag kommer ihåg mitt sanna vara. Kommer ihåg att jag är kvar i Gud. Kommer ihåg att jag befinner mig i en dröm.

Jag ler mer och känner mig mer närvarande. Framförallt får jag hjälp av Helige Ande med att SE mina medmänniskors sanna vara, samtidigt som jag blir påmind om att separationen aldrig ägt rum. Detta kan faktiskt ske på en gång.

Att börja dagen med att säga: jag står tillbaka och låter Helige Ande leda, är underbart hjälpsamt. Likaså att tacka på kvällen.


Här kommer ett citat ur EKIM:

Jag måste ha fattat ett felaktigt beslut, eftersom jag inte har frid.
Jag fattade själv beslutet, men jag kan också besluta på
ett annat sätt.
Jag vill besluta på ett annat sätt, eftersom jag vill ha frid.
Jag känner mig inte skyldig, eftersom den Helige Ande
kommer att göra alla följder av mitt felaktiga beslut ogjorda
om jag låter Honom göra det.
Jag väljer att låta Honom göra det, genom att tillåta Honom
att besluta för Gud åt mig.

Trots att jag fått en uppenbarelse av Ljuset, behöver jag fortfarande påminnelser om vem jag är, var och varför.
Idag är min visshet stabil, jag vet. Men på ytan kan det gunga ändå.
Det är en nödvändighet för mig att jag håller mig tätt, tätt intill Jesus, min vägledare. Jag känner hans kärlek.....Tack.

Nattlig mardröm och vacker dikt

I natt drömde jag en mardröm. Jag drömmer sällan, eller i alla fall kommer jag aldrig ihåg vad jag drömmer.

Jag var i en stad och det var massa jippon på gång. Det var feststämning för det var en idrottstävling. Jag kommer gåendes när jag plötsligt ser en fyrhjuling komma farande och flyger över ett räcke. Nedanför räcket ser jag att flera sprinters har sprungit på ett spårvagnsspår eller något liknande(svårt att förklara drömmar) och att elen inte var avstängd, så det jag ser är att några brinner upp. Jag hör samtidigt någon ropa i megafon; nej, vi glömde stänga av strömmen!! Mina händer far upp till ansiktet och gömmer mig bakom dom. Känner tårarna. Sedan vänder jag mig om och säger högt till mig själv; detta är inte sant. Börjar gå tillbaka till hotellet där Pelle väntar. Slut på drömmen.

Det kändes härligt när jag vaknade på natten och kände att jag i den nattliga drömmen visste att det var en illusion och att jag drog tillbaka min projicering genom att inte ge händelsen någon näring.

Det är faktiskt precis det Jesus ber oss om i EKIM.

När jag slumrade till igen kom det en mening till mig som sedan blev den här dikten:

Om du bara visste att du är utan skuld

Om du bara visste att vi är ETT

Om du bara visste att glädje och frid är dina följeslagare

Om du bara visste att din sanna identitet är Ande

Om du bara visste hur vacker du är

Om du bara visste hur oändligt älskad du är

Om du bara visste att du är endast Ljus

Om du bara visste att du är hemma Nu

Om du bara visste att du är i Evighet

Om du bara visste, att du redan vet

jobbet

Ibland "vickar" jag på en förskola. För mig är det inte så lätt att behålla fokuset på Gud och rätt varseblivning, när jag är bland människor som lever sitt vanliga liv. Idag var första dagen efter semestern och jag har svårt att stå emot gängse sättet att vara och tala på. Även om jag gjort framsteg. Med framsteg menar jag att jag kan se på mina medarbetare och barnen allt emellanåt i kärlek och inget annat.
Det är väl därför som det finns munkar, nunnor och messengers of peace, och andra som bara ägnar sig åt att tjäna Gud. Då kan man helhjärtat ägna sig åt det som utan tvivel är det mest viktiga, nämligen att Vakna. Då är man dagarna i ända fokuserade på att vara i Gud. Vilket är synnerligen svårt med ett vanligt jobb.
Samtidigt står det så gott som på varenda sida i EKIM att vi kan inte Vakna annat än genom vår broder. För mig verkar det räcka med att öva på nära och kära, såsom med min far till exempel. Och det har ju verkligen hänt Mirakler!
Är tacksam att jag inte behöver arbeta heltid.

I blåbärsskogen

AAhh, uppehåll...ut i skogen och bärga blåbär. Vi har skogen in på knuten, så vi var snabbt mitt ibland blåbärsriset. Det var alldeles prickigt överallt av dessa bär.
När jag gick där och plockade bären för hand var jag inte i nuet. Nu efteråt kan jag se att jag tänkte mest hela tiden på andra saker. Glömde helt enkelt bort att vara vaksam på egots tricks. För det är just så det går till, vi tappar nuet, vi klagar, vi har massa åsikter istället för insikter. Mumma för egot och svårt att genomskåda när det pågår.
För det mesta brukar jag se när jag "trillar dit" just när det pågår. Då vet jag precis vad att göra. Ta ett djupt andetag och be om hjälp och veta att jag får fler chanser. . Men ibland händer detta som nu skedde i skogen, att jag inte ser vad som händer förrän efter flera timmar. Känner aldrig dåligt samvete; att jag borde vetat bättre, eller något liknande. Är så grundmurat säker på att jag är älskad och buren. Därför är jag tillbaka i sanningen omedelbart, när jag ber om det.

Dömande

Idag har jag varit i Arvika. Blir alltid så lycklig när jag märker att jag inte dömer eller har åsikter om någon jag ser, eller något som händer. Det har ju annars hört till min vardag i så många år. Har varit expert på att döma och värdera. Säger detta i imperfekt, därför att jag verkligen gjort framsteg.
Ibland får jag "återfall", det är när egot känner sig hotat, då får jag ta till "tunga artilleriet", nämligen att hela tiden komma ihåg vem jag är genom att använda lektionerna i EKIM och be Helige Ande om hjälp.
I dag gick det av sig själv, kände bara kärlek till alla jag såg och mötte.Vetskapen om vår ETTHET fanns där hela tiden, likaså allas oskuldsfullhet. TACK!
All ära till GUD!

Vem är det som är konstig?

Satt i soffan för en stund sedan och lyssnade på Snatam´s underbara musik, då ett tv-minne plötsligt dök upp i medvetandet. Det är säkert över 10 år sedan jag såg programmet, men ibland blir man så berörd att minnet aldrig glöms bort. Detta är ett sådant.
Stina Dabrowski hade en intervjuserie. Den här gången skulle hon intervjua en man som varit kursetta på handelshögskolan och som spåddes en lysande framtid.
Nu befinner vi oss i Indien och framför henne står en munk i ockrafärgade kläder med sin tiggarskål. Det är alltså denne man som valt ett helt annat liv än det som förväntades av honom hemma i Sverige.
Stina frågar ungefär så här:" Kan du förstå att vi hemma i Sverige tycker du är lite konstig som väljer det här livet, med bara en måltid om dagen och allt annat som hör till munklivet"?
Då ger han henne det ömmaste leendet och säger: "Du ska veta att vi munkar tycker det är ni som är konstiga."
Han tillade något som jag inte minns, men det räckte för mig.
Hans ögon strålade av lycksalighet och jag kände mig väldigt berörd av både hans ord, hans ögon och leende.
Idag känner jag att jag kan omfatta vad han menade.

Fönsterrenovering, metafor

Håller på att skrapa fönster och då slog det mig att det är nästan som en liknelse för vår inre resa.
Skrapar bort gammal färg, ibland går det lätt, ibland får jag ta i ordentligt. Skrapar ända ner till det friska träet.
Den inre reningsprocessen, sinnesträningen. Den som gör att jag blir medveten om mina fasader. Ibland går det lätt, ibland tar det emot. Men den friska Kärnan finns längst in och den vill komma fram.
Sedan ska det oljas. Oljan ska vara öveflödande, den ska tränga in längst in i träet och göra det oemottagligt för yttre påfrestningar.
Att ta emot vägledningen som finns i djupet av mitt Sanna Vara. Att låta den tränga igenom; inifrån och ut, utifrån och in.
Därefter går allt lätt. På med den vita färgen och fönstret har blivit helt igen.
Nu får Ljuset skina igenom utan att gömma sig bakom någon fasad. Inget kan längre krackelera, därför att grundjobbet är gjort.

Längtan-shopping

Bor ju ute på landet och ibland känns det kul att komma in till "storstan" Karlstad. I alla fall är det det jag tror, att det ska bli kul.
Istället smyger det på mig en slags sorg när jag befinner mig inne i det tjusiga köpcentret. Människor shoppar och fikar och ser ut att trivas....???
Det är som om jag ville ha ett trollspö i handen och säga till var och en: Det finns mer, det finns mer i dig.
Å, om jag bara kunde visa vad jag fick se i mitt uppvaknande. Att vi är ETT och Älskade bortom alla skor, allt krims-krams, alla fikor. Inget av allt detta som finns i ett köpcenter, spelar ingen roll hur mycket pengar jag än har, inget kan fylla mig med sann glädje. Kanske för en stund, sedan är den borta och det behövs nya skor, nya kläder.....
Tror att det är den sorgsenheten jag känner. Att människor längtar, men vet inte vad de längtar efter...
Sedan åkte vi till Ängsbacka Kursgård och shoppade loss!!! Fina CD och DVD med Deva Premal och Snatam Kaur.

TACK

Idag när vi var och badade, min man Pelle och jag, kände jag mig som ett stort TACK. Det var bara där helt plötsligt, tacket. Hela jag var bara TACK.
Sedan kan man ju börja analysera, sådant tycker egot är intressant, så att man kommer bort från heligheten. Jag gick inte på det idag, utan kom istället ihåg filmen "Peaceful warrior". Islutet frågar rösten; var är du? Svaret blir; Här. Vad är tiden? Svaret; Nu. Vem är du? Svaret; Det innevarande ögonblicket.
Dessa frågor ställde jag mig själv på klippan jag satt och svarade som i filmen. Kraftfullt!

Rapport från insidan

Tack och lov att jag har verktyg att ta till när jag för en stund glömmer Vem Jag Är.
Meditationen är ett sådant verktyg, en nyckel. Kan idag inte förstå hur jag kunnat vara utan den nyckeln. Nu har jag mediterat i över 20 år, så det går numera fort att komma in i tystnaden och då kommer minnet tillbaka, minnet av Vem Jag I Sanning Är. Ska berätta mer om meditation och minne i en senare blogg.
En annan nyckel jag genast tar fram när den behövs är någon övning från EKIM, ("En Kurs I Mirakler"). Kommer även att blogga mer om EKIM längre fram.
Att glömma vem jag är tillåter jag bara att ske några minuter, genast tar jag fram mina nycklar och som genom ett mirakel, är jag tillbaka i friden!