Fönsterrenovering, metafor

Håller på att skrapa fönster och då slog det mig att det är nästan som en liknelse för vår inre resa.
Skrapar bort gammal färg, ibland går det lätt, ibland får jag ta i ordentligt. Skrapar ända ner till det friska träet.
Den inre reningsprocessen, sinnesträningen. Den som gör att jag blir medveten om mina fasader. Ibland går det lätt, ibland tar det emot. Men den friska Kärnan finns längst in och den vill komma fram.
Sedan ska det oljas. Oljan ska vara öveflödande, den ska tränga in längst in i träet och göra det oemottagligt för yttre påfrestningar.
Att ta emot vägledningen som finns i djupet av mitt Sanna Vara. Att låta den tränga igenom; inifrån och ut, utifrån och in.
Därefter går allt lätt. På med den vita färgen och fönstret har blivit helt igen.
Nu får Ljuset skina igenom utan att gömma sig bakom någon fasad. Inget kan längre krackelera, därför att grundjobbet är gjort.