Contentment, (nöjdhet?)

Att vara tillfreds, att se att allt är väl. Inte behöva ändra på något, bara acceptera.
Det har "bara" hänt. Naturligtvis inte av en slump, utan för att jag bett om hjälp, om vägledning under många år. Men det har inte skett med någon ansträngning från min sida. Helt plötsligt upptäcker jag att jag inte reagerar som jag brukade. En dag har jag ingen lust att vara med i någon kör mer. Inte för att det är tråkigt utan för att det är klart. Färdigt. Det känns bara naturligt, ingen ansträngning, ingen sorg, ingen glädje, bara färdigt.
Kanske du känner igen detta tillstånd. En del kanske tycker att det låter tråkigt, men det är varken eller, det bara ÄR.
Det är med stor tacksamhet jag upptäcker att jag blir vägledd inifrån. En nåd.
Att vara nöjd med det som är, vilken vila!
Då är glädjen inte långt borta. Inte glädjen som kommer av ett gott skratt eller något föränderligt du tycker om. Utan glädjen som kommer av att veta VEM man Är. Den glädjen är oföränderlig, sann och kontinuerlig.