Här öser regnet ner och det får det göra!
Vad skönt att inte längre pusta och stöna och vilja ha det annorlunda; det är som det är. Att acceptera det som är, utan att försöka ändra något, ger frid.
Förr var jag hopplöst inne på att vilja ha så gott som allting annorlunda. Inget var bra som det var. Mycket på grund av föreställningar jag byggt upp och när de inte slog in gick ju allt i kras.
Att sluta att ha föreställningar och förväntningar om hur saker ska vara tror jag är en nödvändighet för att få frid. Dessutom en förutsättning för att kunna vara i nuet.
Accepterandet och att leva i nuet är två bundsförvanter som inte klarar sig utan varann. Att acceptera gör jag NU, inte sedan.
Nuet består av nu, nu, nu, nu, nu, nu, varenda sekund, ja varenda millisekund gör jag ett val; valet att vara i nuet eller att reagera på något bakåt eller på något framåt. Tänk vilken befrielse att BARA se det som Är just Nu. Är vi inte i nuet reagerar vi bara på sådant som har hänt eller som vi tror ska hända! Det innebär att vi aldrig SER människor som de är just nu. Vi reagerar på deras historia, som för längsedan är över!
Min far och jag har inte haft en bra kontakt sedan jag blev vuxen. Men med EKIM´s hjälp har jag kunnat öva på honom, och upplevt mirakel! Senast jag träffade honom kunde jag släppa taget om honom som min far, och såg bara en broder på vägen, en vacker enastående broder, vars Ande lyste som en sol!
Detta kunde ske för att jag var totalt i nuet.
Så vackert!!!!