Bön

Jag ber ständigt. Med det menar jag inte att jag faller på knä, eller knäpper mina händer och riktar bönen till Gud, som jag hoppas ska vara vänlig nog att besvara den.

Bön handlar inte om att få någonting, utan om att ta emot. Att bli så öppen att jag hör vägledningen från mitt Högre jag, eller Helige Ande, som EKIM kallar Rösten för Gud.

Det är min enda bön nuförtiden, att komma ihåg att lyssna och att be om vägledning hela tiden.

Det är i bönen, som ibland bara varar några sekunder, som mitt hjärta tar extra skutt av glädje. Eller ibland får mina ögon att tåras av vördnad och tacksamhet.

Det finns ingenting jag behöver mer, än vetskapen som bönen ger, om att jag står i förbindelse med Gud, genom bron som är Helige ande. Jag är vägledd och lämnar allt till Helige Ande.

Ibland talar egots röst först, men oftare och oftare väljer jag att be om hjälp till Helige Ande. När jag verkligen ger över allt till HA, det är då allt blir så enkelt. Då finns inga egna önskemål, utan bara en önskan om att tjäna.
Så ser min bön ut; jag ber att HA ska ta över allt. Detta säger jag tyst så ofta jag kan under dagen.
Det finns en vacker bön i "En Kurs I mirakler", som jag ofta använder.

"Jag är här enbart för att vara sant hjälpsam.
Jag är här för att företräda Honom Som har sänt mig.
Jag behöver inte bekymra mig om vad jag skall säga eller göra,
för Han Som har sänt mig kommer att leda mig.
Jag är nöjd med att vara varhelst Han önskar,
då jag vet att Han går dit tillsammans med mig.
Jag kommer att helas då jag låter Honom lära mig att hela."