Hängig

Redan igår kände jag mig lite småkrasslig. Gick och la mig redan vid halv nio.
Idag har det fortsatt och jag har känt mig låg.

Det är som med snöbollseffekten.......om man ger efter för "det är lite synd om mig", och känner sig som ett offer, är det väldigt lätt att det eskalerar. Frestelsen får näring.

Grejen är ju den att ibland tar det längre tid än önskvärt för att komma på hur det egentligen ligger till.

Men när jag gjorde det skrattar jag mest åt "problemet".
För egentligen vet jag ju att jag är Guds Helige Son och när jag kommer ihåg det, försvinner nödvändigtvis inte "problemet", men jag ser det från ett helt annat håll.

Jag identifierar mig inte alls med det längre. Det får inget grepp. Jag kämpar inte emot utan accepterar och vilar i det som är.

Älskade Gud, är så tacksam för allt.